torsdag 27 maj 2010

Försommartecken.

Efter att ha smädat Jack Nicholson - nåja skojat om, är det dags att ge sig ut och samla försommartecken.

Rapsen, mycket sen i år, men mer Österlenskt blir det inte. Vallby kyrka i fonden.

Under ett par veckor i maj har rapsen sin storhetstid, utseendemässigt. Sedan ser den ganska skräpig ut.


Gunnar på Gunnarshög har placerat sin kallpressade rapsolja på den gastronomiska kartan. 


På Gastro Nord, den stora matmässan i Stockholm, för några veckor sedan, hade rapsoljeproducenterna gått samman och slog ett slag för sin produkt. I många avseenden kan den konkurrera med olivoljan. Den kan,beroende på växtplats , smaka blommigt, nötigt eller neutralt. En fördel, jämfört med olivoljan, är att den går att steka i.

Ska de lyckas med att lyfta fram exklusiviteten är det en god idé att sluta  att använda samma plastflaska som för tändvätska.

Skall något  konkurrera med rapsen, om att sätta färg på Österlen, är det äpplelblommningen.

Denna äppellund ligger alldeles utanför Vallby. Det är tämligen unga träd.


Det är märkligt att det inte är en självklarhet att köpa svenska äpplen, jämfört med de importerade högblanka identiska äpplen som fyller fruktdiskarna året runt.


KÖP SVENSKA ÄPPLEN!

Som många andra äppelodlare gör de must på sina äpplen. I strid med den nya kassalagen finns ett litet skjul där man byter femton kronor mot en flaska must.

Det tycker jag är hur bra som helst. Är man rädd att åka fast kan man ju gå dit på natten.

Ett ytterligare försommartecken är när gästgivaren byter från promenadskor till sandaler. Detta sker vanligen alldeles i början av maj. På grund av de bistra väderförhållandena i år försenat, liksom rapsen, sparrisen och äppelblomningen.

Sandalerna bärs utan ankelsock, med fötterna precis som gud skapat dem. Därför föredras en täckt tå.
Årets modell av märket Rieke är inköpta i skoladan i Komsta. En bit in oktober, efter daglig användning, slutar de sin långa marsch i soptunnan. Vilket enligt senare tiders diskussioner är tveksamt från miljösynpunkt. Inte främst på grund av dålig fothygien utan för att man använder olämpliga kemiska substanser i skotillverkningen. Jag har inte hittat EKO-skor men väl ECCO-skor men det är en helt annan historia.

Ytterligare ett försommartecken kallas "Reclaim the garden". Under en kort period innan den riktiga sommaren kommit, kan man få en känsla av att i år ska ogräset kunna besegras. Jag kastar mig med stort engagemang över örtagården. Ser i andanom hur kockarna i sina bländvita rockar med en korg på armen, går ut och luktar, tänker och skördar bland de örter, lök och andra grönsaker. Litet överdrivet naturromantiskt från min sida - medges! Skulle vi vara självförsörjande skulle vi behöva några hektar. Men man måste hålla drömmen vid liv. Rätt upplagt går det åtminstone att tillföra en del speciella kryddor.

När jorden är luckrad och någorlunda ogräsfri, överlevarna inventerade och köket intervjuat så är det dags att göra första inköpsresan till Åbergs Trädgård. Jag letar upp Kjell Åberg för att hälsa och få litet goda råd. Jag passade på att gratulera honom till den nya boken; Gröna sidan upp. Jag avslöjade att han varit litet orolig att han skulle bli högfärdig, nu när han blivit författare. - Men det blev jag inte, sa han och skrockade nöjt.

Så började vi jakten på växter. Jag antydde att han inte visste var han hade de olika grödorna. Men Kjell hävdade bestämt att de var de andra som flyttade på dem. Hur som helst gick jag därifrån med, kryddtagetes, timjan, citrongräs, rosmarin och krasse. Det är planterat och klart, så när som på krassen som får vänta någon vecka. Den är extremt känslig för kyla.



Det sista försommartecknet jag vill nämna är när man inte ser solnedgången sittande i trädgårdsserveringen. Det finns två lösningar på detta. Den första är att ställa sig upp. Inte så arbetskrävande för mig men å andra sidan inte särskilt gott värdskap. Den andra lösningen är att klippa häcken, vilket vi nu, som tidigare år beslutat att göra.

fredag 21 maj 2010

Stenshuvud från grunden.

På grund av större högtidsdag i familjen har vi haft huset fullt av barn och barnbarn. Förutom all det goda med det, medför det också trevliga utflykter. Det är som när man bodde i Stockholm och blev  turist i sin egen stad när man fick besök. - Nåja litet bättre är vi nu för tiden och brukar understundom utforska Österlen även på egen hand och på eget initiativ.
Nu uppstår det som alltid uppstår i grupper större än en. Ska vi gå dit eller dit? I detta fall hade vi att välja att bestiga Stenshuvud utan syrgas och sherpas eller ta den mer barnvangnsvänliga turen runt.

Morris som är stora killen, snart fyra, ville naturligtvis bestiga Stenshuvud. Ingen annan råd än att dela upp oss. Personligen gillar jag promenaden på basplanet bäst. Kulturlandskapet med betesängar är fantastiskt. Stenshuvud är nationalpark. Enligt en av sönerna Sveriges äldsta. Detta tror jag i och för sig är lögn, eller i vart fall illa faktagranskat, eftersom 1986 förefaller ganska sen för att vara Sveriges äldsta.

Trots att våren hittills inte lovat sommar är blomsterprakten bedövande. Den frodiga knallgula kabbelekan. (Jag såg att man kunde betygsätta Kabbelekan på Rejta.se, men det visade sig sig vara en fastighetsmäklare i Tidaholm. Annars hade jag gett den 5.) Backsippan, grann som hötorgskonst. Gullvivan som i min barndom var den riktiga budbäraren om sommaren som väntade i kulissen.


Klapperstensstrand  har alltid fascinerat mig. Den är inte så ändamålsenlig att ligga och sola på. Å andra sidan köper folk spikmattor, som om halva befolkningen bestod av fakirer.
Klapperstensterapi, 200 kr för 45 minuter, kanske är något för Österlen, de skumma terapiernas Mecka.


Jag hittade ingen bärnsten!

Hedlandskapet med ljung och enar känner jag igen från östra Blekinge, men inte så vanligt på Österlen.

Vi hade också den sällsynta turen att se en näktergal i ett buskage. Däremot lyckades vi inte se en enda alförrädare.
Var sak har sin tid.

Inte heller såg vi någon kantarell, och kommer sannolikt aldrig att göra det, bort i enebusken. Jeanna Oterdahl, som skrev sången Herr Kantarell var antingen fullständigt rudis på naturen eller ville hon ha sina kantarellställen i fred. Kantreller växer företrädesvis i löv- och tallskog.

Julius har samma tempo i naturupplevande som hans far har i att äta lunch. Det är klart att man kan ju lägga de första åren för att skapa överblick och de kommande 75 för fördjupning.

Det började också bli dags att tanka upp Tage så vi drog oss mot baslägret.
Bergsbestigarna återvände samtidigt utan mansspillan eller förlorad utrusning. Enda missödet var att Morris gått ner sig en bäck. Men de rutinerade expeditionskamraterna hade erforderlig reservutrustning.

måndag 17 maj 2010

Undan för undan - Matrundan!

Jag sitter och summerar mina intryck av matrundan. Jag är helt överväldigad. Påsken som normalt är en välkommen och välgörande injektion inte minst till kassan på vårkanten överträffas med bred marginal när det gäller omsättning för vår del. Det var så mycket folk att det blev kö och en del vässade armbågar, som inte är så vanligt hos oss, dök upp. Dessutom råkade en av gästgivarna fylla 60 en av de mest hektiska dagarna. Det gick så bra tillsammans med den närmaste släkten, och inget arbete den dagen.

Jag försökte för skojs skull plocka ut statistik ur det nya dyra kassaregistret. Det vore spännande att se hur många äggakakor vi producerade under veckan. Jag gick bet på det, men är skattemyndigheten nöjd får jag vara nöjd. Jag vet i alla fall att det var många hundra läckra äggakakor gräddade på närlagda ägg med rökt fläsk från glada utegrisar (f.d.).

Någon krabat hade skrivit i gästboken "Åk till närmaste MacDonalds". Kanske var det någon som inte tålde att vänta. Men det för mig osökt till ett program om multijätten, Dokument inifrån, som jag såg igår. Tänk att ett sådant framgångsrikt och lönsamt företag nedlåter sig att fuska med lönerna till ungdomar och ställer om timern när tiden gått ut för burgare eller strips. Så det tycker jag inte - åk inte till närmaste MacDonalds.

Vad jag förstår har alla våra kompisar, i den ekonomiska föreningen Matrundan på Österlen, också haft mycket folk. Det är verkligen kul. Det har varit en hel del interna diskussioner under resans gång. Nu tror jag att vi kommer att få många ansökningar från nya medlemmar. Då gäller det att vi är storsinta och släpper in dem som stärker konceptet, även om de inte ville vara med från början.

Personligen tror jag att vi ska förhålla oss kallsinniga till de stora drakarna. Matrundan är just mångfalden av små, kvalitetstokiga företag som lever för det vi håller på med. Vi har ju också lyckats att få detta att växa nerifrån. Vi har mötts med misstro från någon kommun. De lokala EU-pengarna som fördelas av Leader, för att säkra just den lokala förankringen, gick oss helt förbi, med de enfaldigaste och taffligaste motiveringar jag tagit del av på länge.

Vi ska vara tacksamma mot alla de matintresserade människor som söker sig till Österlen. Vi ska vara glada åt att Sparbanken Syd stöttat projektet med pengar. Vi ska uppskatta att de icke lokalt fördelade EU-pengarna för landsbygdsutveckling kom oss till del. Men den som ska hedras allra mest är Håkan Jönsson, den forskare som ursprungligen kläckte idén om kulinarisk turism på Österlen.

Vi ska vara stolta över vår förening som på tre år lyckats etablera en institution som lockar en storpublik till Österlen.

Den som vill läsa mer om Matrundan, ska inte göra det i Ystads Allehanda, för de har inte skrivit ett vettigt ord om den!

torsdag 13 maj 2010

Matrundan

Kristi Himmelsfärd, traditionellt en varm och god dag. Så icke i år! En pyroman har gått loss på Hammenhög, en anlagd brand på Weibullsområdet och försök att sätta eld på kyrkan.

Matrundan pågår fortfarande. Nu på tredje året känns det som den tagit ett kraftigt steg framåt. Mycket folk. I lördags, inledningsdagen, hade vi ca 100 ätande mellan 12 och 15. Vi var tvungna att stänga ett slag eftersom allt, inklusive vi själva, var slut. Nu hände det sig, vilket faktiskt hänt en gång förut, att hårfrisörskans make med familj fick vända på trappan. Han måtte inse att vi är ett populärt ställe.

I mitt förra inlägg talade jag om närproducerat. Jag tappade en mycket aspekt. Möjligheten att göra snabba stödköp. Då gäller inte de 25 milen utan förutsättningen är "grannproducerat".

Eftersom huvuddelen av våra lunchgäster åt äggakaka, vilket vi annonserat i Matrundan, var ägganskaffning det mest påliggande.  Österlenägg har ett skjul på gården. Där man kan hämta ägg och skriva upp i en bok. (Nu ska inte Skatteverket ana en insatsmöjlighet. Det kommer sedermera en faktura.)

Vi tömde nästan kiosken, 14 fack. Men vi hade talat med dem på förhand, för att undvika en generell äggkris i grannskapet.

Lägg märke till den utomordentligt korrekt gardinen.

I övrigt är matrunderapporterna över lag positiva. Mycket folk och medlemmarna i Matrundan håller öppet. Det ska bli spännande att se utvärderingen i efterhand.

Nytt för året var ett symposium om terroir ( platsens själ -ger smaken). Huvudtalare var Claus Meyer, som är en av grundarna av Noma i Köpenhamn. Att Noma dessutom korats till världens bästa restaurang nyligen, minskade inte intresset. Kanske var det av större betydelse att alla medlemmar hade fått möjligheter att duka upp sina läckerheter som buffé. Alla matskribenter av betydelse var där, och häpnade över kvalitén. Jag tror att detta är den viktigaste enskilda insatsen som gjorts för att placera Österlen som en matregion i folks medvetande.

Extra roligt var det för oss, och i synnerhet för Jonas, att hans lammkorv blev nominerad av matskribenterna som best in show. Och då vet jag att korven endast är en del  i menyrätten: Lamm på tre sätt.

fredag 7 maj 2010

När var hur-producerat.

Konsumentverket slår ner på hur Semper i sin marknadsföring av barnmat använder begreppet närproducerat. Konsumentverket fastslår att närproducerad är den endast i Eslöv. Jag har någonstans sett en gräns på 25 mil för att det ska vara närproducerat. Det innebär att vi kan använda oss av produkter från stora delar av Polen, norra Tyskland och hela Danmark. Det är kanske inte vad bondelobbyn vill.

Närproducerat har blivit ett älskat och upphöjt begrepp som vi oreflekterat jämställer med god kvalitet. Jag undrar varför. En dålig producent är dålig även om det är min granne. Jag tror att vi egentligen i begreppet lägger in småskaligt, hantverksmässigt och kärleksfullt. Ska man dra slutsatser av alla smarta reklamkampanjer så är det så. Jag vet att en gris som fått leva ett bra liv, gå ute och böka, inte stressats, smakar så oerhört mycket bättre än en industriellt framdriven gris

Framför allt tror jag att den stora skillnaden ligger i om produktionen sker i fabriker eller om tillverkningen sker hantverksmässigt från ax till limpa. Ser vi till stora matländer som Italien, Frankrike och Spanien är det tydligt hur de största delikatesserna framställs på en gård, en by eller ett  avgränsat område och oväntat hantverksmässigt. .

Kanske hade lokalproducerat varit ett bättre begrepp. Om man i detta lägger in att hela tillverkningen är lokal och att man utgår från de lokala råvarorna.

Jag har tidigare kritiserat Kiviks Musteri, "från hjärtat av Österlen", och deras marknadsföring av apelsinjuice. Om Kiviks Musteri sysslat med lokal produktion, skulle de gjort must och andra drycker av äpplen, bär och frukter från Österlen. Det gäller att skilja på vad produkten är och hur marknadsförarna vill att den ska uppfattas.

För att ge det lokalproducerade en chans ställs det krav på oss konsumenter. Vi måste vara beredda att leta litet mer, vilket kan vara lustfullt i sig. Vi måste lära oss att lita på våra egna sinnen, när det gäller att bedöma vad som är en bra produkt, syn, smak, lukt och känsel. Vi måste sannolikt vara beredda att betala litet mer för varan. Jag säger sannolikt, inte säkert, eftersom i den lokala produktionen blir det mer kvar till producenten.

torsdag 6 maj 2010

Dagens toppnyhet.

När jag lagar frukost åt våra natt gäster ges ett lysande tillfälle att lyssna på P1, utom på lördagarna då det är naturmorgon som jag tycker är utomordentligt tråkigt. Toppnyheten i nyhetssändningarna idag var att privata förskolor i Stockholm lämnar fenomenala vinster och innebär inga risker. En förskola hade gått med 1,8 mkr i vinst. Detta är naturligtvis oskäligt med tanke på hur det finansieras.

Socialdemokraternas talesman Ylva Johansson var naturligtvis placerad i studiotaket. Hon menar att vinsterna uppstår till följd av en utarmning av kvaliteten. Detta tror jag inte är sant. Den bild jag får när jag talar med våra ungdomar är att privata och framför allt föräldrakooperativ ofta har en bättre kvalitet än de kommunala.

Personligen är jag mindre upprörd över att privata förskolor gör stora vinster. Det verkliga bekymret är att de kommunalt drivna förskolorna kostar så mycket mer utan att det går att peka på att de är mycket bättre.

söndag 2 maj 2010

Sköna maj.


Som brukligt, var Valborg kall och blåsig. I Ystad hade man satsat och svetsat ihop ett stort plåtkar som lagts ut i vattnet. Massor av folk hade samlats i snålblåsten. Det blev ingen succé - de lyckades inte få fyr på bålet. Med andra ord var plåtkaret en onödig ansträngning och kostnad, man hade kunnat kasta riset i sjön.

En mer blygsam skara hade sökt sig till oss på Gästis. Några fördelar var uppenbara. Man slapp frysa häcken av sig. Eldens närvaro markerades genom ett par eldkorgar utanför fönstret. Maten var rimligen något mer varierad, än den varmkorv som är standard vid majbål. I Ystad kanske denna serverades rå, för att vara lojal med konceptet ej brinnande bål.

Även om sparrissäsongen på Österlen inte riktigt kommit igång, det behövs ordentlig värme, hade vi fått tag i fin skånsk sparris.










Torskrygg från Östersjötorsk med
skirat smör, kapris och färsk pepparrot, står på egna ben.










Jonas får assistans av Angelica att montera desserten. Rabarber den andra tungviktaren bland vårens primörer.










Så dags för andlig spis. Sara Lindh sjöng vackra romantiska sånger från igår. Mellan sångnummren talade hon personligt om kärlek. Jag såg hur mer än ett par litet trevande tog varandras händer.

Jag tyckte dock det var en aning malplacerat att  tala ned låtande om sin mans surdegsintresse, och att han dessutom bloggade om det. Enligt mitt sätt att se en ytterst kultiverad kille.

En njutbar afton med god mat, gott vin och underhållning i svensk elitserieklass. Jag ska kanske ompröva min ståndpunkt att inte arrangera underhållning.

Från morgonpromenaden med Doris vill jag sprida en gåta, förmedlad av Jerker, byns gamle smed: Varför föll det ingen vulkanaska över Ryssland? - Man har sålt Alaska till USA.

Så tänker vi här i Hammenhög!