måndag 27 juni 2011

Midsommar och ännu har det inte riktigt börjat.

Att vara gästgivare på Österlen känns ibland som att vara astrolog vid kungens hov. Denna fantastiska midsommarnatt finns det goda skäl att skåda i skyn. Vackert är det, men svårt att tyda tecknen. Vi har lärt oss att lita på minnet och försöka jämföra med tidigare år är fullständigt bortkastat.

Jag har därför övergett astrologkarriären och konverterat till bokhållare. Genom att bygga upp ordentlig statistik kan man åtminstone jämföra utfall. Däremot får jag ingen förklaring till varför vi midsommarhelgen ökar vår omsättning med 35% jämfört med motsvarande helg 2010. I dagarna går vi in på vårt åttonde år på Hammenhögs Gästis. Är det så att det tar sju år att bygga upp ett gott renommé? Eller har vi hittat rätt med vår marknadsföring?  Är det vädret? Är det förändringar i folks livsstil? Beror det på att andra har stängt? Frågor, frågor - och ett svar är lika gott som ett annat. Jag tror att det är litet bra att gå och fundera - när man tror sig veta svaret kanske viljan att ständigt förbättra försvinner. Men ett är säkert att - det är en mycket bra sak att ha örnkoll på ekonomi och utfall, och ingen kan ta ifrån mig glädjen över att se en kraftig ökning av omsättningen.

I ett dött träd hos grannen sitter en flock råkor och har konferens. Kanske är de oroade över det ökade intresset för vår specialitet; brässerad ungråka, gräddsås, rönnbärsgelé, pressgurka, syrade rotfrukter och sockerbrynt potatis. Vi har tillgång till ca 600 råkor, dvs 300 portioner. Vi brukar dela upp leveransen från jägarna på hälften en bit in i juni och resten en bit in i juli. I år har de första 150 portionerna gått åt på två veckor. Vi får tidigarelägga slutleveransen till denna veckan. Mitt standardsvar på hur länge säsongen varar är: "Så länge råkorna räcker." I år är det mer relevant än någonsin. Den som vill ha den kulinariska upplevelsen att smaka vår ungråka, bör skynda sig att boka. Skulle det visa sig att råkorna tagit slut så har vi många andra goda rätter. Du hittar vår meny på webben.

Två sinsemellan oberoende gäster har berätta för oss att vi på ICA-kurirens listning över Sveriges bästa vägkrogar hamnat på plats nummer två.  Är det så är vi naturligtvis mycket lyckliga över det. Jag gör reservationen att jag inte sett det själv i tryck. Finns det bland bloggläsarna någon trogen  läsare av ICA-kuriren som kan verifiera detta? En kopia? Den som först skickar in en kopia till mig, bjuder jag på lunch i sommar.

onsdag 22 juni 2011

...och detta är bara början.

F!, Simrishamns tredje största parti, retade gallfeber på Anders Johnsson, kommunstyrelsens ordförande, genom att gå ut med att man skulle göra Simrishamn till en feministisk mönsterkommun. Jag kommer inte ihåg hur orden föll sig, men Anders Johnsson framhöll i en debattartikel i YA, att så skulle det inte bli, det fanns inget väljarmandat för detta.

Jag tycker mig skönja att F!s framgångar i valet redan har fått ett tydligt genomslag i politiken. Inte så att man revolutionerat tillvaron genom feministiska reformer, men man har förstått den demokratiska processen och värdet av att ha en kontinuerlig dialog med väljarna. Om detta är en feministisk mönsterkommun kan inte jag svara på. Men det är mönster för hur ett politiskt framtidsparti måste arbeta. Öppna möten, närvaro på gator och torg och, inte minst, ett maximalt användande av sociala medier. Jag behöver inte gilla allt de säger, men jag känner mig respekterad och tagen på allvar när jag får veta vad de säger och tycker.

De traditionella politiska partierna i vår kommun tycks leva kvar i den gamla föreställningen att man aktiverar sig utåt vart fjärde år. I valrörelsen lovar man  och när val är förrättat, försöker man sy ihop en majoritet, som uppfattar sig ha carte blanche från väljarna. Jag har i tidigare inlägg pekat på att en förändring sker inför våra ögon. Nya tider nya krav!

Ett tydligt exempel på att den gamla "carte blanche metoden" inte håller har vi sett i den infekterade skoldebatten i Simrishamn. En uppgörelse i slutna rum ledde till att majoriteten under kuppartade former ville på rekordtid klubba igenom ett beslut om nedläggning av gymnasieskolan och nedläggningar av byskolor. I den gamla ordningen hade det rivit upp känslor men varit glömt till nästa val.

De som trodde så visade sig ha skitit i det blå skåpet. På kort tid växte en våldsam proteststorm fram mot sättet att hantera en ödesfråga för Österlen. Eleverna på gymnasiet, föräldrar och alla vi andra som inte ville godta ett så illa underbyggt förslag hittade snabbt varandra framförallt på facebook. Med ett ärligt engagemang  och ordentlig analys visades att beslutsunderlagen var vinklade, ja närmast förfalskade, för att passa nedläggningsbeslutet. Det tragisk och hoppfulla var att detta gjordes av medborgare utanför politiken.

Alliansen började krackelera. Folkpartiets vice ordförande i Barn- och utbildningsnämnden fronderade mot sina forna bröder. Hedervärt tycker jag avskyvärt tyckte hans politiska bröder. Nedläggningsförslaget stoppades och ersattes av ett ickebeslut där skolor inte skulle läggas ned, men nya medel tillfördes inte.

Nu hade den centerpartistiske ordföranden fått nog. Han avsa sig uppdraget för att kvalitén inte kan upprätthållas, när han inte får lägga ned skolor. Dessutom tycker han inte om att säga upp folk. (Hur han skulle kunna lägga ned gymnasium och byskolor utan att säga upp folk undrar jag.) Att kvalitén hotar sjunka har han säkert rätt i, men det är hans politiska uppdrag att förhindra.

Det jag tycker är mest intressant är hur ledande politiker reagerar när de inte får som de vill - då avgår man. Detta menar jag är ett tecken på att man är van vid att göra som man vill, och det ska ingen blanda sig i. Har man tagit (eller fått) ett uppdrag kan man väl inte hoppa av för att det blir besvärligt. Om man i den interna maktapparaten inte får gehör för sina krav är naturligtvis tråkigt. Men är man politiker får man väl slåss för sina åsikter, vässa sina argument och finna nya vägar. Söka stöd hos opinionen, oss väljare, som tydligt visat att man vill prioritera skola och utbildning.

Den tredje statsmakten, pressen, i vår region förträds kanske inte av de vassaste pennorna i pennskrinet. Det är kanske dags att tala om den fjärde statsmakten, medborgarna, som idag med hjälp av Internet snabbt kan forma intressegrupper. Så länge politiker inte är med i dessa diskussioner går möjligheten att påverka, informera och nyansera, dem fullständigt förbi. Detta har F! förstått och omsatt i praktiken.

Simrishamns kommun genomförde med heder samråd runt att ta fram en vision, Framtidsverkstad. Är det dags att köra en runda runt utbildningen? Men snälla kommunen var litet snabbare med återkopplingen. Den 13 maj genomfördes första Framtidsverkstaden, inte ett ord har redovisats. Man kunde åtminstone få veta hur många som medverkat. Ska man gå från utredarkultur till utvecklarkultur måste man lära sig att kommunicera.

måndag 13 juni 2011

Lise & Gertrud till Hammenhög.

Hammenhög har blivit för Österlen vad Las Vegas är för USA. Scenerna, showerna, de stora artisterna  - glamour, glitter, extravaganza!
Vi är så glada att de förtjusande och begåvade Lise & Gertrud för, tror jag, fjärde sommaren väljer att genomföra en krogshow hos oss på Gästis.

Ta din käraste, grannen, någon du står i tacksamhetsskuld till, någon du vill hänga med eller gå själv! En riktig krogshow på landet! Gästis serverar en gourmetisk tre-rätters följt av ett musikaliskt smörgårdsbord serverat av Lise & Gertrud. I mån av plats släpps även "barbiljetter" till dem som bara vill njuta av showen.

Menyn är inte satt, programmet inte spikat men redan nu vill jag uppmana er att pricka av 29 eller 30 juli i almanackan.



Som om planering vore möjligt!

Efter ett snabbesök i Hades återvänder jag till de levande. Efter den hektiska Matrundeveckan, med de kära från Stockholm fortfarande på plats stängde vi restaurangen litet tidigare på nationaldagskvällen.  Grillen laddad och korvar att grilla, hemgjorda och hemköpta. De små vattenintresserade kusinerna betraktade den nyrensade dammen, men övergick snart till att kasta närodlade kastanjer och tusenskönor i den.


Medan Julius närmast har en överlevnadsrelation till mat har Tage ett genuint, om än inte så nyanserat matintresse. Emellanåt kan han ha synpunkten att servisen är en aning långsam.

Själv sitter jag och klunkar på ett väldigt gott tjeckiskt lageröl, Baronka. Så bryter det loss, feberfrossa skickar mig från gemytet med familjen till ryggläge med tandhackning. Fyra dagar med feber är på gränsen av vad  en svensk man tål och kom ihåg att när det gäller ömklighet är det subjektiva det objektiva.

Jag är som Anna och Jonas uthus; vacker men skamfilad. Just nu projekterar de en framtid för uthuset som hönshus, ett öde som jag, trots akut ömklighet, hoppas slippa.

Det börjar bli stil på A och Js trädgård. Sedan de fick ned den gigantiska tujan är det både ljus och luft i trädgården. Ett  rum att vara i. Det tycker även Tage som i en välfylld balja får utlopp för sitt vattenintresse.

Själv är jag fjättrad vid mitt sjukläger.

På medeltiden, när jag jag var anställd, kunde jag tycka att det var litet skönt att var sjuk (dvs ha feber som definierar verklig sjukdom) och ha rätt att vistas i sängen och läsa romaner. Så är det inte nu, när man är anställningslös, och får se k.h. gno för två. Jag omväxlar mellan att dåsa och bläddra i tidskrifter som inte hunnits med.

I husorganet Restauratören ser jag en rubrik som väcker både minnen och tankar: "Bastubränd stjärt på tingsrättens bord".

Bakgrunden är att den centerpartistiska Uppsalapolitikern Anette Stavenow Mansnérus unnade sig en spartansk romantisk weekend på Kungsbron Hotell. I sviten fanns bastu, vilket fick bli inledning på weekenden och kanske romantiken.

Av en för mig och, antar för alla andra, sätter hon sig på bastuaggregatet. Man skulle kunna säga att hon fick eld i baken och sällan varit hetare. För denna övning krävde kompensation från hotellet; menar att det borde finnas en varningsskylt. Ägaren vägrar och anser att det är allmän kunskap att bastuaggregat under drift är glödande.

Minnet som väcks är ett uttryck som användes av mina söner under deras uppväxt i klart kränkande syfte: "Tänker du med röven?" Vi la en hel del kraft på att få dem att upphöra med uttrycket och göra dem till civiliserade människor. Nu så här 25-30 år senare slår det mig att  sönerna eventuellt hade rätt.

Om så är fallet är Anettes krav på 12 000:- i skadestånd modest, med tanke på att hon som politiker drabbats dubbelt. Stå på dig Anette i din kamp för en bättre, rättvisare och mer romantisk värld!

måndag 6 juni 2011

Råkpremiär på Gästis.

På matrundans sista dag är det dags att se fram mot nästa evenemang. Matrundan har varit väldigt lyckad för vår del. Jag vet inte hur det varit generellt. I vart fall började det mäktigt förra torsdagen. Mathias Dahlgren besökte oss och höll en klok och inspirerande föreläsning. Lika spännande var den buffé som satts upp av alla duktiga restauranger och producenter i Matrundan.
Jonas ställde upp med en en jordärtskocksoppa med tupplevercrème och ett chip av kycklingskinn.
Även om jag kan mistänkas för bristande opartiskhet, måste jag säga; den var fantastisk.
Veckan har sedan varit otroligt bra. Dagtid mängder av äggakaka och glädjande nog har vi haft riktigt många som äteit vår "smaka på Österlen", en sexrätters avsmakningsmeny. I kväll stänger vi köket klockan 18, för att hinna pusta, och att de hårt arbetande kockarna och servitörerna ska hinna se solen.

Så var det detta med råka. Hammenhögs Gästis är bekant för att man som enda krog har råka på menyn. Detta gör vi för att hålla liv i en tradition, men också för att vi tycker att det är god mat. Råkorna brässeras under ca 1,5 timme ihop med rotfrukter.  Låren och bröstbitarna hamnar på tallriken, två råkor per portion. Resten  kokas ned till en fond. Såsen är en gräddsås. Köttet läggs på en bädd av syrade rotfruktet, pressgurka och rönnbärsgéle är tillbehör och naturligtvis sockerbrynt potatis.

Vi märker att intresset för att äta råka ökar år från år. En del kan inte tänka sig att äta råka, ofta sammanfaller deras aversion med att de inte kan skilja en råka från en kråka. Visst de är kusiner, men råkan är vegetarian, kan man äta kyckling borde man kunna äta råka med tanke på fåglarnas kosthåll, inga likheter i smak. Råkan har ett mörkt något trådigt kött, egentligen påminner rätten om en gammaldags söndagmiddag med stek. Det är bara ungråkor som används. De skjuts med salongsgevär, så man behöver inte vara nervös för att bita på hagel.

Den officiella råkpremiären på Gästis äger rum den 11 juni. Ring och boka - först till kvarn! Säsongen pågår så länge råkorna räcker.

I år har vi bjudit in skulptören Annika Österlind, som bland annat gör råkor i alla tänkbara variationer. Hon kommer att visa sina verk och ge en festlig inramning till råkätandet.

fredag 3 juni 2011

Nu händer det saker i Simrishamn.

En inflammerad debatt om nedläggning av gymnasium och reducering av byskolor, har fått folk att vakna på Österlen. Inte minst har sättet att kuppartat försöka klubba igenom ett beslut redan innan sommaren har fått folk att se rött. Nu fick politikerna vika ned sig.  Protesterna och  motståndarna utanför "parlamentet" kunnat visa att beslutsunderlaget var felaktigt, ja närmast manipulerat, med syfte att göra skolreduktionen till en kvalitetsfråga i stället för en besparingsåtgärd. Jag har själv i indignation skrivit ett par inlägg om det ruttna tillståndet i kommunen, Jag förlåter er aldrig! och Integrationsproblem på Österlen.

På senare tid har det kommit två mätningar, som visar att Simrishamn är en verkligt usel plats att bo och verka på. Den ena mäter företagarklimat och har Svenskt Näringsliv som husse. Den andra redovisas av tidningen Fokus. Bägge är naturligtvis sanna, relaterat till de parametrar som mäts, men endast i det avseendet. Det finns en mängd underbara fördelar med att bo på Österlen, som överhuvudtaget inte mäts och, som gör att vi trivs och bor kvar. För många människor är en dröm att flytta till Österlen, rimligen inte för att få en sämre livssituation. Det finns anledning att vara kritisk mot olika index och listningar av den enkla anledningen att, som man frågar får man svar.

Med eller utan index och mätningar är det ingen tvekan om att det är gnissel i maskineriet, avseende relationen mellan den politiska organisationen och tjänstemännen på ena sidan och kommunen, det vill säga vi medborgare på den andra. Jag vill relatera problemen till två huvudgrupper; attityd och kompetens. Att förändra detta är en ledningsfråga. Belöningen blir medborgarnas förtroende.

Det finns förutsättningar för en förändring nu, i Simrishamn. Nytt kommunalråd och ny kommundirektör gör att man inte har något gammalt arv att försvara. F!s framgångar i valet och de våldsamma protesterna runt skolnedläggningar visar att det finns ett djupt folkligt politiskt engagemang, och vi som följer sociala medier vet att kvalitén i invändningarna är hög. Det är inte bara egenintresse i sakfrågor utan också en stor upprördhet runt den usla demokratiska processen, samt en oro över visionslöshet och bristande förståelse för samhällsförändringar.

Så bjöd kommunen in till "Framtidsverkstad" inför visionsarbete och översiktsplan. Detta är ett område som jag anklagat politiker i Simrishamn för att ha försummat. Eftersom jag bestämt mig för att kommunen är även jag och jag vill inte stå vid sidan om och gnälla frustrerat, anmälde jag mig. Jag kan avslöja att mina förväntningar var mycket lågt ställda. Min beredskap mot försvarstal, besserwisserism och nätverksrepresentanter från branscher jag inte visste fanns, var god.

Sällan har har jag haft så fel och varit så lycklig över det. Vi mötte en inspirerad och inspirerande Anna Thott, nu inom samhällsbyggnad men om en månad Simrishamns kommundirektör. Det kommer att bli bra, mycket bra! Det är från samhällsbyggnadskontoret ljuset kommer. Flera andra duktiga människor därifrån deltog i övningarna som gruppledare. God attityd, engagemang och kompetens lyste med sin närvaro. Vad bra det kan bli!

Det stora nya är att man går från utbudspolitik till efterfrågepolitik. I stället för att  skapa majoritet i fullmäktige,besluta, trycka ut det till medborgarna och försvara till varje pris, frågar man oss  vad vi tycker, tänker och tror. Man startar den politiska processen i rätt ände! Förstod jag Anna Thott rätt så är detta helt förankrat och efterfrågat på den politiska nivån. Det kommer också att bli ett notmalt och fortlöpande inslag i arbetet.

Har man tagit fan båten får man ro den i land, säger det gamla talesättet. Det kommer att bli mycket roende för våra politiker, men så kan vi få ro i vår kommun.

onsdag 1 juni 2011

Träbildhuggaren on tour.

Carsten Nilsson, i Hammenhög, är den bästa bildhuggaren jag känner. Ja, ärligt talat, den ende bildhuggaren jag känner. Det betyder inte att jag inte vet vad jag talar om, redan som liten pys i Karlskrona, när jag fick röra mig på egen hand, tillbringade jag en hel del tid på det gamla varvsmuséet, föregångaren till det moderna flotta Marinmuséet vid Stumholmen. Det, som kanske fascinerade mest var de mäktiga gallionsbilderna.
Huggna av den berömda amiralitetsbildhuggaren Johan Törnström verksam under 1700-talets senare del.

K.h. hade födelsedag, något som vi firar återhållet. I vår ålder har man det man måste ha, men inte allt man vill ha även om det är svårt att komma på vad man verkligen vill ha. Då kom jag på den briljanta idén att hon behövde en spegel, ett mästerverk från Carsten "känd från TV" Nilsson. Jag kvistar ner till Carsten och talar om att jag vill köpa en spegel. Jag känner mig litet dum, när jag inser att han inte har några "på lager". Det tar en bra stund att göra dem och efterfrågan har tagit fart. Dessutom ska Carsten ställa ut sina grejor i Linköping. Missa inte det om ni befinner er i de trakterna i sommar.

Nu ordnar den hygglige Carsten detta på bästa sätt. Jag får köpa den spegel jag vill ha och han får låna den till  utställningen och sätter en liten skylt "privat ägo". Under de två sommarmånader när spegeln är utställd får K.h. titta på sig i badrumsspegeln.