Påsktraumatisk stress.

Denna hatälskade påsk, upptakten till säsongen på Österlen. Stress över om man ska få tag i kockar och servitriser, stress över om vädret ska bli acceptabelt, stress över huruvida man syns i bruset! Personalfrågan är löst. Rutinerade kockar och servitriser på plats. I köket har Jonas fått förstärkning av av de fullvuxna kockarna Gustav och Niels, bägge mellan 190 och 200 cm i strumplästen. De har sovit hos oss i krögarvillan, knappt tar man sig förbi två par 48:or utan åror parkerade i hallen. Niels är

en trygg påg från Eslöv. Han jobbade hos oss när vi tagit över och det var hans första kneg efter kockexamen. Idag jobbar han på välrenommerade fiskrestaurangen Johan P, inne i Malmö, så man får se upp så han inte serverar fiskpinnar till äggakakan. Gustav är en mer orolig själ, som den vegan han är har han jobbat som grillkock i London, han har blandade kurspoäng vid Lunds Universitet, bistått ugandier i Afrika och nu är han "bambafarbror". Han har jobbat hos oss två somrar. Både Gustav och Niels rycker in bara de kan. Det tycker vi är så roligt och vi är tacksamma.
Nu ska jag på lokal konstrunda i
Hammenhög. Jag frågade gästgivarhunden Doris om hon skulle med. - Ser du inte att jag håller på  med en performance, frågade hon mig litet morgonsurt. - Slipp då din mallgroda, svarade jag.Inte mindre snorkigt och tänkte att det enda konstbegrepp hon är bekant med, är att göra konster för att få mat.

Hammenhög är en kulturby med oproportionellt många konstnärer och konsthantverkare. Jag börjar min konstpromenad västerut, det är nog bara  400 meter innan byn upphör. På denna korta sträcka är åtta konstnärer representerade.

Först går jag till Nilssons gård. Här sjuder kreativiteten och verksamhetslustan. Mor Margareta tillverkar rustik och i positiv bemärkelse enkel brukskeramik. Mycket snyggt tycker jag och de rena enkla formerna är  tilltalande.

Far i huset Sven-Ingemar är mångsysslare. Han jobbar med smide och har trixat till stolar i betong. Som inföding med agrar bakgrund är han både pådrivare och "doer" i byns lantbruksmuseum. Han är ett levande arkiv över händelser i byn. Jag tror att det var Sven-Ingemar som berättade för mig att en fal dam hade mottagning där det idag är frisering, Broadway. Det var innan den moderna prostitutionslagen.

Ursäkta mig familjen Nilsson , men huvudpersonen är Carsten, bildhuggaren. Målmedvetet har han utvecklats från en skicklig hantverkare till en fullfjädrad konstnär.

Spegel spegel på väggen där... Nu gäller speglar och de är så vackra, så arbetade. De senaste pelargoniemotiven är underbara och se de fungerar!

Jag ser en bild framför mig om några decennier. Kön ringlar till Norreportshallen i Ystad. (De har inte kunnat komma till beslut om bygge av ny sporthall.) Antikrundan har kommit till stan!

Knut Knutsson jr hoppar  omkring som en nyladdad duracellkanin. Så fryser han i steget: "Vad har vi här?" "Mina mamma köpte den på konstrundan, på Österlen, i början på 2000-talet. Det är egentligen allt jag vet."

Jr: "Här har vi ett verk av mäster Carsten, träbildhuggare i Hammenhög. Han var verksam under 2000-talets första hälft. Han förenade superbt hantverkskunnande med konstnärlig briljans. Detta är från hans s.k. spegelperiod. Föremålen är mycket eftertraktade eftersom de också har en funktion. Är det något mer du vill veta? Exempelvis värde."

Spegelägaren: "Nej jag kommer ändå
aldrig att sälja den!"

Speglarna i all ära men det finns även annat. De "gustavianska" pepparkvarnarna förhöjer varje måltid. För ca 1000-lappen får du ett förnämligt konstverk med ett kvarnverk av bästa kvalitet.

Lägg märke till "pelargonlampan". hade jag haft en sådan skulle jag skaffat mörkläggningsgardiner till fönstren och haft lampan tänd jämt.

.Nu har jag slut på superlativen och det är dags att dra vidare. Avslutningsvis en spegelsal!

På andra sidan vägen. ligger Ateljé Agda. Anna-Greta och hennes Mario brukar besöka Gästis med god frekvens. Då är det väl mer än rimligt att  jag kikar in i ateljén.

Jag blev överraskad över bredden; olja/akryl, akvarell och skulpturer.
Jag tyckte mycket om akvarellerna och sa det till Anna-Greta. Så kom jag att tänka på att hon trodde att jag inte tyckte om det andra. Jag var tvungen att sticka in huvudet och tala
om att jag tyckte om det andra också.

En personlig favorit är de gosande grisarna. Det blev ingen bra bild med reflexer. Finns mycket finare i Anna-Gretas blogg.

När vi  byggt färdigt i vårt nya hus får vi se hur mycket plats vi har på väggarna och hur mycket pengar kvar i plånboken. Jag skulle gärna vilja ha något från Ateljé Agda.

Avslutningsvis bjuds insekter. Sällan har man längtat efter myggor. Nu gör man! Mygg är sommar.

Jag lämnar de västliga konstnärskvarteren, Hammenhögs Mont Parnasse. Jag beger mig mot centrum. Konstnärsparet Gabriella Dahlman och Jonas Larsen ska få ett besök.

Vilken hets, vilket jäkt och vilken puls här i centrum. Folk springer fast de inte har bråttom. Det är väl en tidsfråga innan ICA skaffar  rulltrappa, fastän det är enplansbyggnad.

Bälla är fotograf och författare medan Jonas mixtrar med diverse, mest glas och skulpturer. De bor och verkar i den vackra rektorsbostaden till den gamla lantmannaskolan, nu Valnöt och Kaprifol.

Bella är kvalitetssäkrad genom konstkritikern Thomas Millroth i Sydsvenskan, genom att finnas på hans tio i topp
för konstrundan på Österlen.

Inte  kan jag komma och knäppa hennes fantastiska bilder med mitt amatöröga och min amatörkamera. Nej gå till  hennes hemsida där hon gör sig rättvis, dessutom får du
poetiska texter som bonus. Har ni möjlighet ska ni besöka deras Galleri.

Vad jag kan se har Jonas ingen hemsida, så han får skylla sig själv.

Figurerna föreställer sonens gosedjur.
Reliefen är framställd av hopklistrade MDF-skivor på vilka Jonas gått loss med en motorsåg.

Det du Carsten, det är annat än att stå och dutta med stämjärn!

På hemvägen passerade jag en väldigt aktiv råkkolloni. Det byggs och det kraxas. Jag undrar hur de känner igen varandra.

Jag talar med en råka och undrar hur reproduktionen går. Fint påstod hon eller ska jag säga hen? Jag kan då inte skilja könen åt!

Det låter tryggt - råkpremiären i början av juni är säkrad.

Karl för sin bäsk.

Bäsken är en regional nationaldryck för Österlen. Systemet har sina dåliga kopior i form av "Beska droppar" och den något bättre "Piratens besk". Stavningen på den äkta varan är bäsk med ä, uttalet; [bæːsk]. Ä:et ska vara överdrivet långt  Den aktiva ingrediensen är,, förutom brännvin, malört.  Man kan undra varför det inte heter malörtsbrännvin analogt med många andra "gör det själv kryddningar", antagligen för att malörten ger en så dominerande karaktär åt gudadrycken.

Att göra Bäsk är inte en punktinsats utan mer ett sätt att leva. För en österlenkrögare är det en spetskompetens att spetsa brännvin med malört. Tidigare har det varit en illegal verksamhet, men med nya alkohollagen är det tillåtet efter anmälan till kommunen, receptet är en del av ansökan. På  så sätt har recept på krogars hemkryddade snaps blivit offentlig handling.

Efter att presenterats bäskens evangelium, känns det viktigt att sprida kunskap om själva tillverkningen. Vi går inte så långt som att kalla det akademi, utan nöjer oss med kurs.

Naturligtvis odlar man sin egen malört. Den förekommer i vilt tillstånd i strandmiljöer, alternativet för de lägenhetsboende. Vi lagrar vårt årsbehov i hängande, torkade, kvastar i vinkällaren.

Moment ett är att repa av blad och blommor och lägga i ett kaffefilter. Ju mer blommor desto bättre bäsk. Vår metod och recept grundar sig på anvisningar från ett sällskap som kallar
sig "Bäskens vänner", äras den som  äras bör.

Jag upptäckte till min förskräckelse, under repningen, att jag utvecklat en allergi mot den torra formen av malört. Svidande ögon, rinnande näsa, kittling i halsen! - Dammallergi, försökte gästgivare Jonas. Detta avvisades kränkt av vår städexpert, den gamla gästgivarinnan. Hur det än är med detta, får det bli andningsskydd nästa gång. The show must go on!

Mise en place ("allt på plats"), som proffskockarna säger på sin brutna köksfranska.

Jag rekommenderar varmt att använda brännvin special, för att lyfta fram smakerna.

Vid varje tillfälle gör vi fyra flaskor Bäsk. Jag vill utnyttja malörten på bästa sätt. Med de stora kaffefilter vi använder är fyra optimalt. För hemmabruk med vanligt melittafilter blir det nog bra med en flaska.

Jag gör bäsken genom att sila brännvinet genom malörten i kaffefiltret.  Diska filterhållaren mycket noga för att få bort all kaffesmak.

Brännvinet ska silas igenom fyra gånger. Det tar tid! Till nöds, under tidspress kan det räcka  med tre. Själv undviker jag tidspress för så viktiga göromål. Hellre sparar jag den använda malörten i en burk och slår litet brännvin över. Detta kan användas som extrakt om total Bäsktorsk skulle inträffa mitt under service.

Efter första genomrinningen antar brygden en färg, som, om det inte vore för mängden, skulle kunna tas för ett urinprov.

Denna del i framställningen är ganska tålamodsprövande och kan lämpligen kombineras med potatisskalning, sillinläggning eller köttbullsrullning.

Efterhand får bäsken mer färg, men sin rätta kulör får den först när sötma är tillsatt. Åtminstone om man som vi använder muskvadosocker. En produkt som inte är så raffinerad, som vanligt strösocker. Den är brun och har en tydlig smakton av farinsocker. Vi
använder den mest för färgens skull. Det går bra med vanligt strösocker, men du tappar i kulör.

Den observante har sett en flaska med avvikande form och etikett. Då kommer vi in på att vi framställer två versioner, Rälig Bäsk och Stockholmsbäsk.

Rälig Bäsk inriktar sig på den lokala marknaden och innehåller ett minimum av socker.  Den ska vara så bitter "att röven snappar efter skjortan". Uttrycket har jag lånat av en dansk väninna. Egentligen avser det surt, men då  skulle jag inte kunna använda detta lättouretteuttryck som jag gillar. Jag misstänker att "bittraste bäsken" är släkt med stångstötning, varpa, hälsingehambon och andra lockala ticks.

Stockholmsbäsken är universell, jag
använder 2,5 tsk muscovadosocker. Färgnyansskillnaden syns tydligt på bilden. Här bryter den högre sötman av bäskan så att den aldrig blir bitter.

Äntligen klar, avsmakning! Bulls eye! Den nästan insmickrande förstasmaken, bäskkicken och den låånga bäskan.

Låt gästerna komma till oss!

Vart går påsken?

I vårt sekulära samhälle går helgerna från att ha en religiös koppling till att bli världsliga högtider. Detta kan straffa sig. Se bara på pingst, inte en normalbildad ateist har en aning varför man  firar pingst. Vips knep de annandagen.

Nästa som kan stå under attack kan vara påsken. Långfredagen var en minst sagt ämlig dag, i min barn- och ungdomsskalle var det omöjligt att få in varför jag inte skulle kunna gå på matiné, köpa godis  eller gå på kondis, detta för att de för nästan 2000 år sedan mulade Jesus. Jag försäkrade då och vidhåller fortfarande att jag inte på något sätt var inblandad. Att i Sverige skulle vara stängt tycker jag var att överreagera. Efterhand insåg allt fler det orimliga och idag är "business as usual", med undantag för att det inte kommer ut kvällstidningar. Detta ser jag inte som ett minus klarar jag mig 364 dagar om året utan ankposten kan jag klara även långfredagen.

Påskafton var betydligt mer klackarna i taket. Jag tyckte nog att det var litet konstigt när det bara var en dag sedan Jesus dog, men tyckte att det var onödigt att påpeka detta. Jag var inne på att konceptet påsk skulle utvecklas till en jul light, ja den behövde inte vara så light. En begränsning var av helt logistisk natur. Hu, r mycket kunde man lasta på en hare och dessutom få in i ett ägg. Haren är en tysk import,  man kunde väl i Sverige ha påskbjörnen, med en avsevärt bättre lastkapacitet. Eller rent av påskhästovagnen.  Käket var ok, som ett julbord utan skinka.

Så kom påskdagen, fröjd och gamman. Jesus hade uppstått, lika troligt, som att Stålmannen kom från Krypton, om man hade frågat mig. En sak måste jag fråga; varför ska allt vara gult på påsken? Äggens  centrala roll kan jag förstå,  det var väl att hönsen började värpa igen. Men det förklarar inte det gula - äggen har som bekant både gula och vita. I fiskelägena här på Österlen har man en säregen tradition, att picka ägg. Jag har intet avnjutit detta spektakel, men har förstått saken rätt slår man två ägg mot varandra. Den vars ägg håller har vunnit. Den som hittade på det räcker upp handen.

I vuxenlivet har jag främst uppskattat påsken, som långhelg, ett tillfälle att träffa släkten. Det har aldrig varit
en stor mathelg. Litet fler ägg, än normalt, sill och efterhand lamm.
Sedan snart nio år har  påsken vuxit i betydelse för oss till en nivå den aldrig tidigare varit i närheten av. Det har förstås att göra med när vi övertog Hammenhögs Gästis.

Till påsken börjar säsongen med konstrundan. Alla i besöksnäringen biter på naglarna, följer väderleksrapporterna och försöker spå i kaffesump. Ska ankposten slå upp  "Katastrof på Österlen" på sina löpsedlar?

Det må bli som det blir - i alla fall står Österlen redo att ta emot 100 000-tals. Glöm inte att besöka Carsten Nilsson.

VÄLKOMMNA!

Klimatfrågan!

Jag kan glädjande meddela  att Västanbäck 99 inte längre är obemannad. Dessbättre kunde kunde hammenhögsborna handla sig en  helgbukett att  muntra upp sig med.

Denna vecka  har vi gästkock i bypuben. Mannerström och Morberg ville, men  vi är hängivna anhängare av närproducerat så vi satsade på Helena Östergren.

Skämt å sido! För en gångs skull var Jonas och inte jag sjuk. Om jag hade blivit sjuk hade ingen akut kris uppstått. Nu löste sig problemet genom att Helena var  så snäll att ställa upp.

Så över till veckans tävling.Vad är det  för fel på följande bilder?

Svar: De är tagna den 22 mars!

Blomsterflickor i Hammenhög..

 Hustrun har en klar uppfattning om vad, som är livets nödtorft. Mer än en gång har hon sagt att det enda som fattas i Hammenhög är en blomsteraffär. Jag som är mer prosaisk skulle nog ta ett apotek om jag fick välja, så slapp jag att åka till Borrby. Å andra sidan får jag medge att en medicinburk på borden i restaurangen inte pryder på samma sätt som blommor. Så kör för en blomsterbutik.

Jag har länge tänkt blogga om vår blomsterbod men avstått av två skäl. Namnet på butiken är långt

och mitt minne är kort, och jag har tyckt att det varit något skämmigt att fråga efter namnet. Nu har de fått upp en skylt! Det mesta löser sig om man inte har för bråttom. Det andra  skälet är att de öppnar kl 11, för sent för mig och gästgivarhunden Doris på morgonpromenad. Doris sätter alltid envist på rumpan i trottoaren utanför blomsterhanden. En hund 

som heter Jonas jobbar därinne. Först trodde jag att Doris hade blivit kär - men ingalunda. Jonas, här citerar jag Doris, är en sådan knäppgök, som inte omgående slukar sin mat. Detta har Doris mer en gång åtgärdat genom att äta upp stackars Jonas sparade mat.
Vi får nöja oss med en exteriör presentation eftersom Anna är insnöad. Detta ska tolkas bokstavligen och inte som  en ny form av fönstermobbing. Man kan undra varför Ingela, den andra blomsterflickan inte anges, som insnöad och om hon inte är det, varför är hon då inte på plats och håller kommersen  uppe. Man  kan föreställa sig att någon snöröjare som inte sett frun på några dygn skulle vilja köpa en knippe tulpaner med sig hem. Denna förfärliga vår, som borde kallas vinter, har vräkt snö över oss, kanske inte i oacceptabla mängder, men definitivt vid fel tillfällen.

Skyltningen är myllrande och rörig upplevelse i positiv bemärkelse, om det går att föreställa sig. Personligt och originellt precis som deras blommor och buketter.

Den nya blomsteraffären har fått
en oväntad spridningseffekt för blomster i byn.  ICA-handlaren har letat upp de blommor som stått längst in i butiken gömda bland  drickabackar. Idag är det rena djungelentrén.

Bokhotell

Länge har jag funderat över det omåttligt populära begreppet bokkafé. Vad menas? Ska man sitta och läppja på en kopp kaffe medan man läser en bok? Rimligen kan det då knappast vara aktuellt med något annat än Pixiböcker som läses på några minuter.

Jag har tidigare berättat om hur bokberoendet radikalt reducerats sedan jag blev med läsplatta. När vi nu dessutom flyttar till ett litet hus håller bokbeståndet rent bokstavligt att växa oss över huvudet. Därför har vi nu bestämt oss för att Gästis ska bli ett bokhotell. Uppe i hotellkorridoren har vi nu laddat upp med pocketböcker. Våra hotellgäster är välkomna att botanisera bland dem. Hittar man något intressant, går det alltid att förlänga sin vistelse tills man läst ut boken eller ta den med sig när man reser. Här finns allt från det nyaste till Agatha Christie som zebraböcker. Välkomna till bokhyllan.
En del lästips kan ni få i min läslista.

Man kan säga att vi redan har en bokbar.  I vårt referensbibliotek, som inte  får tas med, har vi ett snart tvåhundraårigt konversationslexikon, detta kan användas som stöd och socialt smörjmedel för den som väljer att avstå från brända och destillerade drycker och för all del även vin, öl och cider.

Det är ju så, om man tolkar alkohollagen som fan läser bibeln och alkoholbyråkraterna tolkar lagtexten, att det man mest bör undvika på utskänkningsställen är just alkohol. Vi har  därför sett oss nödgade att sätta upp en varningstavla brännvinstörstiga till varnagel.

Så möttes de igen.

För två år sedan var Sara Lind på Hammenhögs gästis. Hennes "vintageshow" är som gjord för vår matsal i 40-talsstil. Vi kom överens med Sara att köra en ny föreställning, Sara tycker som vi att hennes program och vår matsal är som gjorda för varann.

Jag får litet problem när jag ska beskriva vad det är Sara och hennes eminente ackompanjatör, Niklas Fransson, bjuder. Huvudsakligen är det en musikföreställning och grundtonen är romantisk. Jag uppfattar ett potpurri av visa, schlager och chansoner. Musik av bl a Tom Waits och texter av till exempel Kristina Lugn och Linda Boström Knausgård. Även om det är svårt att hitta ett fack; bra är det! Framförandet är eminent, stämningsfullt och musikaliskt.att

Jag vill tacka de som kom till Gästis. Synd att inte fler kom. Det är litet genant inför seriösa artister och rent ekonomiskt är det svårt. Österlen året om känns avlägset:

Vi köpte oss ett hus.

Trots att Riksbanken och andra är bekymrade över våra fastighetsaffärer, vi amorterar inte, i genomsnitt skulle det ta 140 år innan bostadslånen är betalda, köpte vi oss ett hus. Vi har under snart nio år varit hyresgäster i "krögarvillan". Det är som ni förstår ett led i överlämnandet av driftansvaret för Gästis. Den som ska ta hand om Gästis och  gäster måste bo nära. Ut med "gammfolket" och in med de nya. Anna, Jonas  och deras grabbar får ett fantastiskt boende.

Annelie och jag har naturligtvis grunnat, grubblat, analyserat och funderat på hur och var vi ska bo. Vi tittade på Brantevik, var på väg till Ystad och spanade naturligtvis i Hammenhög,där vi trivs så bra. När det klarnade att Jonas och Anna skulle överta Gästis föll bitarna på plats. Eftersom de måste flytta till krögarvillan blev ett fint hus ledigt. De köpte huset för fem år sedan och har renoverat med mycket hjärta, god smak och stor kunskap. Ett exempel är stuprör med vinklar i stället för de vanliga rundade. Jag visste inte att

det fanns men tycker att det är väldigt snyggt. Huset har fina proportioner och plåttaket är väldigt snyggt.

Idag skrev vi köpehandlingar och flytt kommer att ske när ytterligare renovering är klar.  Framförallt  har vi inrett vinden och vi ska byta uppvärmning. I vår ålder kan vi inte hålla på att släpa pellets.

Jag förstår att det är med blandade känslor Anna och Jonas lämnar sitt hjärteprojekt, men jag tror att de kommer att trivas i det nya. Jag hoppas att vi kan rota oss med samma känsla på Odengatan. Anna  och Jonas får vara hos oss så ofta de vill. En poäng är att vi minst halverar vår  boyta till 118 kvadratmeter.

Så var det igång!

I helgen som gick öppnade vi för säsongen. En fredagkväll med en av dessa solnedgångar, ja jag vet; det är ett jäkla tjat om solnedgångar och
-uppgångar på Österlen. Men vad ska man göra när man står inför detta naturfenomen mman aldrig tröttnar på, som en skogsbrand utan dess uppenbara nackdelar.

Man är alltid nervös inför premiären, men det fanns inget fog för det. Riktigt gott om folk och många hade blommor med sig, som en uppvaktning till de nya gästgivarna.

Det var god stämning pilsner flödade och angusburgare stod som spön i backen. Personligen brukar jag tjata till mig en barnburgare, alltså en angusburgare barnportion, eftersom jag inte är kapabel att trycka ned 175 gram kött och till detta ett stort hembakat bröd plus pommes frites.

Vi överhörde från en trio damer: "Äntligen ett ställe på Österlen där man får trängas litet!" Bra betyg tycker vi och kommer att fortsätt med fredagspub.

Tur för oss att Amanda ryckte in, som servitris. Hon har varit hos oss väldigt länge, hon kunde knappt gå när hon började här. Nu har hon till och med, efter aktiv påverkan/medverkan av föräldrar, skaffat körkort. Vi får särskilt tacka dem för tålmodigt natthämtande varje sommar. Fortsättningsvis kan de kanske unna sig en flaska rosévin i sin underbara trädgård, när sommarkvällarna kommer.

Vår riktiga säsong,  om jag får säga så, börjar till påsk. Men det är bra att slipa bort ringrosten under några veckor.


Vi har haft fantastiskt väder under flera dagar - sol och obetydlig vind. Det är ett rent nöje att gå ut med Doris, hunden och man får nästan slå sig fram för alla vårtecken.


Ingen får tro att vi går och halvslöar fram till påsk. Vi har öppet helger. Dessutom på ombyggnads- och flyttprojekt. I detta med gästgivareskifte ligger också att byta bostad. Det innebär att Anna, Jonas och deras grabbar flyttar upp till gästis. Medan Annelie och jag flyttar till deras förra hus. Men bekväma som vi är vill vi ha ombyggnaden klar innan vi flyttar in. Stackars Anna är byggledare, men å andra sidan är hon både arkitekt och småbarnsmamma. Fint blir det!

Personligen sitter jag i guldsits avseende flyttning. Jag är förbjuden att utföra tunga lyft