Ruts gossar och Gislövs Stjärna.

I vår bar finns ett inramat foto från 2002. På bilden ser man 10 herrar i yngre medelåldern. Det är "Ruts gossar", som har det gemensamma att de vuxit upp i Hammenhög. Namnet kommer av att de under sin skoltid samlades vid Ruts köksbord och spelade kort. Rut är mamma till en av gossarna.
Idag är gossarna skingrade i Skåne, även om några av dem flyttat "hem". De har under alla år hållit kontakten med varandra och med Hammenhög. Bland annat kommer de i januari varje år till Gästis. Äter äggakaka, dricker bäsk och tittar på engelsk fotboll. Vi tycker det är så roligt med deras besök. Även om vi oftast har stängt i januari, är det ingen tvekan; för Ruts gossar öppnar vi. Det är spännande att höra dem berätta om hur det var att växa upp i Hammenhög för ungefär 25 år sedan. Vi enades om att det i år var dags att uppdatera fotot i baren. Jag konstaterar att det de förlorat i färg har de vunnit i volym.

En av gossarna, som flyttat hem, visade sig ha blivit engagerad i anrika Gislövs Stjärna, eller rättare fotbollsförening, som driver stället. Det tycker jag är litet spännande. Folkparksrörelsen är en gren av de svenska folkrörelserna.Den tillhör knappast nykterhetsrörelsen eller frikyrkan men väl arbetarrörelsen. Under början av 1900-talet byggdes runt om i Sverige folkparker så det stod härliga till. Från början var tanken att de skulle vara en arena för politisk agitation, men efterhand blev inriktningen nöje och rekreation.

Denna slaskiga dag ser inte Stjärnan mycket ut för världen. Under sin, och andra fokparker storhetstid på 50-60talet var detta nöjesarenor att räkna med. Med den gemensamma artistbokningen fick man världsartister att turnera i Sandslån, Rättvik och Sunne.

Dagens konkurrens med kommunala multiarenor och TVs genomslag  har förvandlat de forna naven i nöjessverige till hemmaplan för dansbandsmusik. Ideellt arbetande medlemmar i idrottsföreningar får slita häcken av sig för att dra ihop till de fasta kostnaderna.

Kostnaderna för att få en någorlunda populär svensk artist att äntra scenen ligger på ca 50 000 kr, till detta kommer ljud- och ljusanläggning på kanske 30 000 kr. För att få detta att gå ihop krävs 4 000 besökare som betalar 200 kr. Vi får nog se en fortsatt trend med folkparker som går i konkurs, även om jag naturligtvis håller tummarna för Stjärnan.


För att förstå hur stort det var med folkparker, kan jag nämna att den 22 oktober 1966 framträdde The Who på Gislövs Stjärna. För den som mot all förmodan inte känner til det legendariska bandet biläggs ett smakprov, som idag 45 år senare kan avlyssnas på Hammenhögs jukebox. (Tvåa på jukeboxtoppen.) Jonas som inte  ens fanns på ritbordet vid den aktuella tidpunkten menar att det är den häftigaste inledningen på en låt han hört.

En annan värld.

Vårt jukeboxäventyr har inte bara varit negativt. För ett år sedan, utan föregående skraltighet lade hon av, vår älskade jukebox. Kulturbäraren!

Vi fick kontakt med Dr Spiros. En genomsympatisk man som fixar allt som har med ljud att göra. Jag körde in den krassliga till Malmö och Spiros hade röjt i sitt garage, precis så mycket att vår jukebox gick in. Vi fick successiva besked om att tillståndet var allvarligt men stabilt.

För några månader sedan fick vi chockbeskedet - vår maskin var bortom all räddning.

Spiros skötte avvecklingen och gav oss adressen till Johnny Christensen, slotmachine collector. På bilden poserar han vid en gammal klenod, jukebox för stenkakor. Den säljer han inte.

Sommartid har han museum och café, Café Bally.

Både Johnny och Spiros får mina tankar att gå till Jan Lööfs underbara bok, Skrotnisse. Jag vet inte hur många gånger vi läste den för våra pojkar när de var små.

Vänliga herrar i sina bästa år som lever i en egen värld, som samlare, fixare och älskare av mekanik. Var och en specialiserad på sitt. Tillsammans renoverar de gamla jukeboxar. Spiros ordnar så att det låter som det ska och Johnny ordnar resten. Markandskanalerna är Blocket och mun till mun eller möjligen tvärt om.

Mängden av enarmade banditer var i nivå med en finlandsfärja. Det fattades bara tanter med handväska och rör av 25-öringar.

Jag frågade om Johnny läst Åke Edwardssons "Jukebox". Det hade han naturligtvis och påpekade att huvudpersonen, liksom han själv, hette Johnny. Skillnaden är att roman-Johnny åkte runt och servade jukeboxar när de höll på att gå ur tiden. "real life"-Johnny befinner sig mitt i en period som inte har något slut.

Så stod hon där!
My precious - gnydde jag, som Gollum i Sagan om ringen.

Så vacker!
Köpslåendet gick utmärkt och snabbt. Mycket pengar men ett utomordentligt pris. Man kunde köpa många platt-TV för dem, men vem behöver det när det finns jukeboxar i originalskick?

Så gick Johnny igång på riktigt! Fatta mig rätt, han är så  långt från en pushig säljare, som man kan tänka sig. Han påminner mer om en seriös hunduppfödare som vill försäkra sig om att valpen hamnar i rätt händer.

Ett bra val! En Wurlitzer 1956, jubileums maskinen. (Fabriken som dessutom gör orglar hade 100-årsjubileum 1956, om ni inte visste det.)

Det finns massor av maskiner ute, gott om reservdelar, de nytillverkas till och med.
.
Vilket ljud. Fyra 12-tums högtalare och diskant! Han öppnade och gick igenom insidan. Ny transformator! Motordrivet myntinkast - kommer att gå på enkronor.

104 låtar! Han berättade att det finns 50, 100 och 200. Men USA är USA därför har jubileumsmaskinen 104, enbart för att slå de andra.

På www.cafebally.se finns en länk till en web med etiketter till jukeboxen. Jag kan knappt hålla mig!

The "slotmachine collector" hade inte varit slotmachine collector om han inte varit angelägen att visa sina samlingar.

En maskin där man spelar på hästar. Över 100 år, nu elektrifierad. Den har en gång stått på Tivoli i Köpenhamn.

Hur många enarmade banditer som helst från olika tidsepoker. Dock inga Jack Vegas och slika nymodigheter.

Ett fantastiskt fotbollspel! Spelarna är klädda i virkade tröjor. En inbyggd kulram för att hålla reda på målen.











En varuautomat precis som den som fanns utanför J.A. Gustafssons Eftr., butiken i det lilla samhället Rosenholm i Karlskronas utkant, där jag växte upp.

Det var en allmän sanning, att om man drog i två luckor exakt samtidigt kunde bägge öppnas för samma peng. Jag lade mycket tid på detta, utan att någonsin lyckas. Mig veterligen var det ingen annan som lyckades heller. Så det får nog avfärdas som en myt - en vandringssägen.

En årskamrat! En Lincoln 1947. Två såldes i Sverige varav detta är den ena.

Ogärna, men det är dags att lämna. Vi tar upp leveransfrågan. Det visar sig att Johnny helst vill ombesörja leveransen själv. Samtidigt vill han gå igenom en del driftfrågor.

Till helgen!

Jukeboxbalen till nyår är räddad. Jag kommer att rapportera när kulturmaskinen är installerad, laddad och klar. Jag lovar.