En ny hjälte.

Igår var jag på ett "frälsningsmöte" om tillväxt och att förlänga säsongen inom besöksnäringen på Österlen. Det var intressanta föredrag av kunniga och inspirerande föreläsare. Applicerbarenheten på vår strävsamma vardag kan kanske kanske ifrågasättas. Ibland blir man så matt av tanken att myndigheter, banker, försäkringsbolag m fl tar så mycket betalt av oss och så ger de igen litet i form av att samla oss för att tala om hur vi ska utveckla vår verksamhet. Ta mindre betalt av oss så lönsamheten ökar så skulle jag kunna ta gift på att vi alla skulle återinvestera vart enda öre på ett förnuftigt sätt.
Men min stora behållning var när Björn Ranelid framträdde. Språk och tanke var sammanvävda, en intensitet och ett engagemang. För mig visade det rå intellektuell och kulturell kraft. En man som på det litterära området överträffar de flesta och tillåter sig att njuta av det. Jante borde vantrivas på Österlen med en så gigantisk motståndsman boende här i en äppellund. Jag har alltid tyckt att Björn Ranelid varit en mycket bra författare med ett oerhört vackert språk. Dessvärre hade jag köpt mediabilden av honom som en pajas. Förlåt!
Jag köpte en bok av honom, och bad honom dedicera den till min kära hustru "från din favorit Björn Ranelid". Jag fegade helt enkelt ur - undrar varför.

Vem värnar utrotningshotad mat?

När jag skyndar hem för att genomlida en fruktansvärd maginfluensa, som är under uppsegling, uppbådar jag de sista krafterna och släpar mig in på ICA för att bunkra lättkost. Efter maginfluensa är första möjliga intag te och veteskorpor. Till min oerhörda fasa upptäcker jag att vanliga bonnaskorpor har tagits ur sortimentet. Mängder av mandelskorpor och italienska deliktessvarianter (antagligen från Göteborgskex). Fiskar rödlistas. Rovdjur och skalbaggar fridlyses. Veteskorpor bara försvinner!

Gås på Hammenhögs gästis.

I den ruskiga men varma november lyser vi upp tillvaron med riktig skånsk gåsamiddag. Vi har haft stor efterfrågan så vi kör faktiskt gås under fyra helger. Jag har hört att det är svårt att få tag i svenska gäss, men vi beställde för länge sedan så vi har inte haft problem. Vi har lyckats utbilda många svartsoppsätare även om vi har hummersoppa för fegisar. Naturligtvis de klassiska tillbehören; hjärta, lever och krue (på svenska kräva)! Vi hade lite problem att förklara vad "kräva" var för en engelsman, vi enades om att det inte hette "demand". Med ett försök att beskriva kallade jag det "pre-stomach on birds". Detta ledde till att att det heter "craw" eller "crop". Hur som helst gillade han svartsoppa. Samtidigt som våra gäster smörjer kråset med gås kan de se ut över fälten och se vildgässen öva V-flygning i Selma Lagerlöfsk anda.
Till gåsen serveras sockerbrynt potatis, sviskon, äppelmos, hemgjord rödkål, gräddkokt brysselkål och naturligtvis den gudomliga såsen.
Den skånska äppelkakan är pricken över i. Den görs på kavring och äpplen. Vi bakar vår egen kavring som torkas och mals. Ett lager mald kavring, ett lager äppel och ett lager kavring på topp - och skuts in i ugnen. Till detta vaniljsås på riktig vanilj!
Detta är så god mat att det vore fel att servera den endast på Mårtens afton.

Jag minns mitt 70-tal.

Jag saknar det radikala 70-talet. Inte nödvändigt för vad jag trodde på, utan att jag trodde. Det var enklare allt var svart eller vitt.
Vi har sedan sett kommunismen falla, socialismen marknadsanpassas och en globalisering på kapitalismens villkor. För närvarande ser vi det stora skrytbygget i väst krackelera som ett fuskbyggt barockslott. Kina jagar dissidenter och visar imperialistiska ambitioner i Afrika. Ryssland tycks i en nationalistisk hybris vilja återupprätta Sovjetunionen under Rysslands flagga.
I Sverige ser vi vår stolta bilundustri hotad, krympande och flyttad utanför våra gränser. Socialdemokraterna har blivit ett mittenparti och Moderaterna har också blivit ett mittenparti. I stugorna sitter vi och hulkar över fallande fonder, stigande räntor och hotade pensioner. Politikerna som professionella populister är de ultimata förvaltarna av den globala marknadsekonomin.
Vad ska man tro på - tro på - tro på, som Thomas di Leva sjöng. Ja - inte tror jag att vi ska utöka globaliseringen med rymden, astralvärldar och annat New Ageigt. Jag tror inte heller på att offentlig makt och tillsyn löser våra fundamentala problem.
Jag tror att medan vi väntar på att det ska gå över, denna gången också, ska vi på allvar fundera över decentralisering och verkligt brukarinflytande. Detta innebär att vi som medborgare med större allvar engagerar oss i de frågor som berör oss. Jag vill veta vad min kommun gör och varför - allra helst skulle jag vilja att kommunen också visste det. Jag vill kunna påverka förhållanden i den by jag lever. Mina frågor ska inte försvinna i statistik och flerårsplaner. Jag vill kunna respektera en politiker som tar beslut - även besvärliga beslut som går mig emot.

Rock´n Roll på Österlen

Vi har en gammal juke-box. Den är en grundsten i det sociala livet efter middagen på vår gästgivaregård i Hammenhög. Vi har fått en större donation väl spelade gamla singlar från rätt epok, av en trogen stamgäst. Nu har vi möjligheten att täppa hål i utbudet. Vi har fått Stones, Animals, Who och den bästa av Beatles; Revolution. Anita Linbloms dunderhit, Sånt är livet, finns nu på plats. Det svåraste är inte att välja vad man vill ha in, utan vad som ska gå bort. Redan tidigare har överrepresentationen av italienska smörsångare förpassats till visarkivet. I detta svepet rök Harry Bellafonte, såväl Calypso 1 som 2, litet spelad saknad av ingen. "Ooa hela natten" med Attack är utrensad. Fel låt - fel tid. Efter moget övervägande rök även "Lauras theme aus dr. Schivago" med James Last. Vi har ändå nog med tryckare kvar för den danssugne. Dessutom har Hey Jude tillkommit som baksida på Revolution. Även Paul Anka fick lämna. Vi behöll Tommy Steele som, enligt Bildjournalen, var den främste konkurrenten til Elvis.
När låtarna blir så gamla finns det inte längre någon dålig musik.

Mysig energi.

Häromdagen hade vi många gäster i restaurangen. Hustrun och jag gnodde på. Jag hade hand om borden i Hannas (vi kallar den delen så eftersom den ligger närmast byn Hannas). Plötsligt säger en yngre kvinna till mig: "Du har en så mysig energi." New age-larmet går direkt! Jag frågar: "Vad menas med det?" - "Du får fram vad man ber om på ett sanbbt och trevligt sätt."
"Tack" säger jag enkelt och känner mig som tämligen nykonverterad servitör smickrad.

Simrishamn låter medborgaren komma till tals

Simrishamns kommun brukar skryta med att man har en så bra webbplats. Det må vara som det är med det. Men man har lagt ut en möjlighet svara på veckans fråga.
När jag tittade på tidigare frågor upptäckte jag en otroligt rolig undersökning från första veckan i juni.
Den raka och lakoniska frågan var: Tycker du att det är bra att bo i Simrishamn?
Det något häpnadsväckande resultatet var att 50% svarade Ja och 50% svarade Nej.
Alarmerande? Ja - tills man ser att det är 2 som röstat.
Folkomröstningar stärker demokratin!