Våren kommer över havet till Österlen.

Meterologerna säger att det är vår när temperaturen inte varit under noll mer än vecka i sträck. Trots att detta är en absolut och exakt definition går det inte att förhålla sig till det. Våren är något som vi har behov av att uppleva individuellt, med känslor och odefinierat. Det måste vara ljust. Ljusets återkomst är minst lika viktigt som stigande temperatur. Våren för mig är att odlaren vaknar. Jag får en oförklarlig lust att gräva och påta i rabatter. Normalt går det över efter midsommar. Våren behöver några soldagar för att övertyga. Även om havet och stranden är ett paradis året runt, så är strandpromenad - utan vind, med sol, i mars - våren. Fram till 1 maj är stranden öppen för långa hundpromenader. Gästgivarhunden springer i glädje, träffar fyrbenta kamrater och tar sig ett försiktigt dopp upp till magen.

Min häst.

Det är svårt att sluta med dåliga vanor, förutom att snusa har jag ovanan att understundom läsa en deckare. Detta blir alltmer sällan eftersom jag nästan alltid blir besviken. Jag har dock tyckt att Leif GW Persson varit god underhållning.
Det tycker sannolikt han själv också med tanke på skrevsparken mot Camilla Läckberg, att haon skrev som en novell i Min häst. Jag vill inte på något sätt försvara Camilla Läckberg, som jag tycker är värdelös. Efter att läst Perssons "Faller fritt som i en dröm" ser jag, att Min häst hittat en ledarskribent in spe. Persson med litet ambitioner åt samhällskritik skulle ha en viktig roll att fylla.

Österlen rustar för påsk.

I förrgår hade vi ett ymnigt snöfall på kvällen. Jag slogs av den hemska tanken att det kunde bli snö till påsk precis som förra året. Det är kanske svårt att förstå hur beroende vi är av påsken på Österlen.

Vi har nu rustat våra matsalar. Naturligtvis undviker vi radikala förändringar. Den atmosfär som sitter i väggarna kan inte ersättas. Däremot måste de äckliga textilplattorna på golvet bort. De har säkert legat på plats i ett halvsekel.

Det är inte alldeles banalt att få undan ett 20-tal bord, ca 80 stolar och en kvartsflygel. 28 karmstolar har vi lämnat till tapetserare.

När vi tittade närmare på golvet under mattan upptäckte vi att runt dansgolvet, i den matsal vi kallar Hannas, låg solid ekparkett i ett vackert fiskbensmönster. Även om man gråter blod, är det bara att konstatera att vi inte kan ha tre sorters golv i matsalarna. Så det vara bara att släppa loss pojkarna med kofot. Parkettstavarna hade lagom mått för deras braskaminer.

Vi valde att riva ut det gamla golvet för att få samma nivå mot listerna, som vi ville behålla. Trösklarna är inget problem eftersom vi tar bort dem för att öka tillgängligheten. Att lägga det nya golvet direkt på balkarna skulle också göra det mycket lättare att rikta upp och väga in golvet.

I bilden till vänster visas, Verandan, som byggdes 1936. Inga problem med balkarna. Vi hade bestämt att inte schakta bort jorden för ersätta den med moderna isoleringsmaterial. Jag tror att man ska ha respekt för gamla hus och gamla byggmetoder.

Vi fick göra en del utgrävninga trots allt. Ett av
huvudskälen till vår renovering är att bygga
badrum på våra uthyrningsrum. Någonstans ska avlopp och vattenledningar gå. Vi har grävt diken under balkarna och lagt ner rör. Vi har dock lagt isolering för att skona våra ätande
gäster från störande ljud.

Vi var en aning nervösa att balkarna i de äldre delarna av huset skulle vara helt uppruttna. Till vår förvåning och stora lättnad var trots en ålder på flera hundra år i förvånansvärt gott skick.

Vi hade en hel del grubblerier innan vi kom fram till vilket golv vi skulle lägga in. Vi ville ha ett
nytt golv som så gammalt ut. Det är också viktigt
att det inte är slamrigt. Dessutom måste det
vara tjockt för bärighetens skull. Vi hittade drömgolvet. Tiljor av brunbestad fur, bortsat och oljat. Borstat innebär att det mjukaste i ytskiktet är bortborstat så det blir litet struktur på golvet. Lättstädat blir det, dammsugare och någon gång avtorkning med såpvatten.

Vet man inte om det tänker man inte på att golvet är nytt, om man bortser från den ljuvliga doften.

Stolarna blev också ett verkligt lyft. Visserligen är det knappt 10 år sedan de kläddes om senast. Men... Snabbmatstället PiriPiri i Simrihamn och i och för sig löst det på ett bra sätt. De har inte tagit bort plasten från sina stolar.

Behöver ni en verkligt skicklig tapetserare, som dessutom är fantastiskt bra att ha att göra med,
kan vi rekommendera Berit Klintenberg i Tomelilla.

Flygeln har kommit på plats i sitt hörn. Några spår i golvet! Den första repan svider värst.

Gardinerna är nytvättade.

Vi har också totalrenoverat elsystemet. Det var välbehövligt och bibringar gästgivarna en god nattsömn. Som så mycket annat i renoverings-sammanhang leder det ena till det andra. Plötsligt hade vi enligt svensk standard jordade kontakter överallt. Men enligt gammal svensk standard hade vi ojordade lampor. Vad göra? Bygga om
våra elektrifierade fotogenlampor (eller möjligen efterapning av sådana).

Svenska elektriker är förbluffande dyra, även när de gör rutinarbete. Vi bestämde i stället att köpa "nya" Strindbergslampor. Lika tidstypiska, inte så ostabila och väldigt jordade.

Av snöväder blev intet. Idag har det varit 9 grader och solsken. Detta ledde till aktiviteter i trädgården. Jag har räddat tulpanlökar. Flyttat från rabatter på framsidan till trädgården på baksidan. Pernner är utbytbara men gamla lökar är guldklimpar. På måndag ska vi nämligen träffa mannen som ska leda vår parkeringsplatsmakeover.

Det drar ihop sig.

När jag var liten och hälsade på i farmors lilla hus på landet fick jag min första kontakt med poesi. På hennes utedass fanns en pappersbonad med den för mig, då, obegripliga versen, som jag av inget skäl alls memorerade. "Låt ej hoppet fara, är än himmeln grå, ty bakom mörka molnen är den åter blå". Nu 55 år senare förstår jag att det syftade på vår renovering och att det inte var en slump att det var på dasset poemet publicerades. (Det fanns hu inte bloggar på den tiden.)

Efter 2,5 månad börjar nya gästis ta sig ur puppan och visa sig som en fjäril. Det viktigaste skälet för vår ombyggnad var att dra in dusch och toalett på alla rummen. Tillfället var osökt eftersom rörstammarna skulle varit bytta för 50 år sedan.

Man kan konstatera att pretantionerna vuxit sedan farmors torrdass. Vi gör i ordning åtta badrum och en ny gästtoalett. Det blir flera hundra meter rör som ska integreras i den gamla byggnaden.

Vi vet nu allt om tätskikt, ytskikt, kakel, klinker, fog och fix. Vi har använt en polsk byggfirma. I och för sig en sanning med modifikation eftersom han varit i Sverige i 10 år, men ursprungligen kommer från Polen. Men poängen är att det kommer många skickliga hantverkare från Polen. Sonen hävdar med bestämdhet att murning är ett kärnämne i grundskola i Polen.



Det må vara som det är med utbildningsystemet i Polen men nu 2,5 månader efter byggstart börjar våra badrum bli klara. I några fall är de så stora att vi skulle kunna sätta i en extrasäng i dem. Vi är väldigt nöjda och hoppas att framtida gäster också blir det.

Jag återkommer inom kort med en redogörelse för "Matsalsprocessen".

Sågning.

Ibland har jag funderat på när man talar med folk, både på formella möten och mer vardagligt. Ofta inleder man med: Jag tycker hemskt mycket om XXX som person.
Sen kommer det, en sågning jäms med fotknölarna. Det är som om man efter en allmän deklaration hur högt man värderar en människa, så kan man ösa ur sig.
Är det inte rimligt att man uppskattar och värderar de flesta, utan att behöva deklarera det, men tycker illa om något de gjort? Eller att man har en annan uppfattning i en sakfråga?
Rensa ut den manifesta konflikträdslan.

Beskärning av pilträd.

Februari är trädtuktningens månad på Hammenhögs gästis, och tror jag, övriga Sydsverige. Rimligen bör man ju beskära innan saven stiger. Genom åren har jag beskurit en hel del fruktträd, där resultatet inte på något sätt varit på liv eller död. Jag vill alltså inte ens antyda att jag skulle vara någon arboristisk auktoritet.
Har du fått en sekatör eller busksax i julklapp, och det rycker i klipphanden, vill jag rekommendera att du kastar dig över en pil. Det är mitt personliga favoritoffer.
Pilen i trädgården på gästis är ett viktigt inslag i den gamla trädgård som vi successivt försöker att återerövra. Så här avlövad visar den sig som en ganska kvistig företeelse, trots att den beskärs årligen.

Förr var pilen en nyttoväxt som användes för att fläta korgar m.m., (innan upptäkten av ICA-kassen). Antagligen är detta en förklaring till hur trädet beskärs.


Jag har en vurm för radikala åtgärder, vilket kanske förklarar att jag tycker om att beskära pilträd.

Efter en kvarts arbete står den förr så spretiga pilen som en mäktig fallossymbol i trädgården.
Jag försäkrar att massakern på det stackars trädet inte alls är skadligt. Redan i maj kommer det att ståta med ett grönskande grenverk.

Lycka till - det går inte att misslyckas!

Fotografier i Hammenhög.

Häromdagen när jag promenerade Doris, vår airdaleterrier, passerade jag som ofta Kulturum. Jag noterade att där var vernisage för en fotoutställning.
Kulturum är en kulturförening i Hammenhög som är aktiv arrangör och möjliggörarare av de mest skiftande kulturaktiviteter i vår lilla by. Man har en lokal i det lilla formatet, ett kulturrum, mittemot torget.
På hemväg igen, gick jag in på utställningen. Fotografierna som visades hade framställts av Gabriella Dahlman. Det välgörande begransade antalet bilder var tagna på vägen mellan hennes hem och dagis. Detta är en sträcka som också jag nästa dagligen går med Doris. Gabriella hade lyckats lyfta fram fantastiska bilder ur det vardagliga.
Jag rekommenderar alla att ta en tur, ge en stund, till denna utställning i det lilla formatet.
http://case2.ucon.biz/