Arkitekturpris i Simrishamn.

Som alla läsare av min blogg föstår så är det, med tanke på mina goda relationer med kommunen, en ren formsak att skicka in en anmälan till årets arkitekturpris. Men ni vet ju också att jag vill att allt ska gå rätt till så därför:

FÖRSLAG TILL ARKITEKTURPRIS 2009.

Det kan förefalla oortodoxt att föreslå vårt eget bygge, men det är ju inte vi utan den gamla kulturbyggnaden Hammenhög Gästgivaregård som vi vill uppmärksamma. Framförallt ska det lyckade resultatet tillskrivas den unga arkitekten Anna Steurmer, verksam i Hammenhög, och på Österlen. Hon har sett möjligheter i den befintliga miljö och successivt funnit lösningar inom givna ramar.

På platsen har drivits gästgivaregård sedan 1693. För att kunna bevara en verksamhet som ligger nära den ursprungliga krävs en kontinuerlig och känslig följsamhet mot förändringar i samhället. Från att ha varit en institution för resande, till att bli en mer lokal företeelse har det idag åter blivit en anläggning för resande – turister.

Detta betyder inte att byns befolkning saknar intresse för ”sin” gästgivaregård, jämte kyrkan är gästgivaregården ett landmärke i byn. Det finns ett kontinuerligt och aktivt engagemang bland bybor för gästgivaregården.

För ombyggnaden fanns snäva förutsättningar som måste uppfyllas:

- Säkerheten måste lyftas till dagens krav, avseende brand, el och vatten.

- Tid för ombyggnaden var begränsad till 1 jan – 9 april, anpassat till verksamheten.

- En fast budget.

- Arbetet skulle utföras av lokalt verksamma hantverkare.

- Standarden och bekvämligheten för gäster skulle lyftas.

- Den unika miljön och atmosfären fick inte försämras.

- Utemiljön, gårdsplan och fasad skulle återställas till en klassisk skånsk prägel.

Med avslutat projekt kan punkt efter punkt utvärderas och konstateras uppfyllda.

Vi är idag ett trestjärnigt hotell med fler rum än tidigare, alla med helkaklade badrum. Den gammaldags atmosfären har lyfts fram ytterligare. Vi har fått stort erkännande från lokalbefolkning för färgval på fasaden, hur vi frilagt den pampiga byggnaden och övriga förändringar i utemiljön.

Genom den genomförda ombyggnaden och renoveringen har vi fått en ökad omsättning och därmed stärkt gästgivaregårdens överlevnadsmöjlighet. Vi har fått positiv press. B la skrev Expressen:

14 häftiga hotell i Sverige
Ett hotell kan vara så mycket mer än en sovplats.
Vi har rest runt i Sverige och testat hotell som inte är vanliga standardhotell. Vi har sökt upplevelser, charm, själ och natur.
Varsågod - här är 14 hotell, betygsatta efter upplevelse och inte hårtorksstandard

...

14. Hammenhögs Gästgivaregård, Hammenhög.

För den som vill ha en genuin, gammaldags skånsk upplevelse. Bitvis ett kulturhistorisk museum. Trevlig personal och rofylld lantlig stämning.
Läge: Tolv kilometer väster om Simrishamn.
Pris: Dubbelrummen 1 120 kronor, enkelrummet 850. Inklusive frukost.
http://www.hammenhogs.nu/

Inredningen andas nostalgi
Ett ställe med anor. Det här klassiska skånska gästiset är "still going strong" sedan 1693. Matsalen har intakt 40-talsinredningen "Vip"-rumet och sidobar har jukebox och röda vinylmöbler anno 1958.

Rummen är alla nyrenoverade för i år och med gammaldags romantiskt lantligt stuk tack vare Laura Ashleytapeter, mässingssängar och vita trägolv. Sängarna är mycket sköna. Att rummen saknar tv är helt medvetet (tv-rum i bottenvåningen).

Maten är en stor attraktion - köket sätter en ära i det genuint skånska som råka, gås och äggakaka. Mat-priser erbjuds.

För den som vill ha en genuin, gammaldags skånsk upplevelse. Bitvis ett kulturhistorisk museum. Trevlig personal och rofylld lantlig stämning.

Läge: Tolv kilometer väster om Simrishamn.

Pris: Dubbelrummen 1 120 kronor, enkelrummet 850. Inklusive frukost.

Ett ställe med anor. Det här klassiska skånska gästiset är "still going strong" sedan 1693. Matsalen har intakt 40-talsinredningen "Vip"-rumet och sidobar har jukebox och röda vinylmöbler anno 1958.

Rummen är alla nyrenoverade för i år och med gammaldags romantiskt lantligt stuk tack vare Laura Ashleytapeter, mässingssängar och vita trägolv. Sängarna är mycket sköna. Att rummen saknar tv är helt medvetet (tv-rum i bottenvåningen).

Maten är en stor attraktion - köket sätter en ära i det genuint skånska som råka, gås och äggakaka. Mat-priser erbjuds.

I citatet från Expressen har jag alltid undrat vad som avses med "Mat-priser erbjuds." Men något ska man ha att fundera på när vinden viner och dagen blir kortare än natten.

På lördag far gästgivarinnan och jag till sammans med en av stockholmssönerna, med familj, till Nice, En systematisk jämförelse mellan Österlen och Provence utlovas vid återkomsten till Hammenhög och
bloggen. Bon soir!

Tredje statsmakten.

Dagstidning är en del av mitt liv. En frukost utan tidning ger mig samma darriga oro som när snuset är slut. För närvarande prenumererar vi på DN. En rikstidning med intresse för våra gäster, en koppling till ett tidigare liv och information om vad som händer i den stad där två av våra söner bor med sina familjer. Ibland när Svenskan har extraerbjudande brukar vi nappa på det. Mitt främsta skäl är att de har ett så bra korsord på fredagar.

Tidigare hade vi lokaltidningen Ystads Allehanda (Småborgerligt lokal). Jag tyckte att det kunde vara ett trevligt komplement för att ge litet av vad som sker i granskapet och vad folk talar om.

Efter att ha haft den något år tyckte jag att det var nog, främst på tre goda grunder:

1. Inget grävande och ifrågasättande av makthavarna och deras beslut. Som jag ser det är det en av lokaltidnings främsta uppgifter att med journalistisk kompetens följa politiker och tjänstemän i kommunerna. Allting är inte vad det synes vara!


2. En kulturredaktör som ägnar sig åt att beskriva sitt kosthåll och matvanor. Jag är måttligt intresserad vad han handlar i Ystad, eller i sin lilla stad, som han säger i sina trevna små kåserier. Jag bryr mig heller inte om hur han tillagar det. Lika litet intresserad är jag av de återkommande utflykterna till Madrid, och diverse syltor i staden och den prisutveckling som varit. Detta är inser jag en smaksak och det går alltid att hoppa över. Men för mig blev måttet rågat i samband med turbulensen runt utsiktstornet i Kiviks Art Center. "Riv möget!" Så kan jag möjligtvis säga som privatperson. Inte en kulturredaktör som har till jobb att beskriva, analysera och problematisera företeelser i konst- och kulturvärlden.


3. I samband med att vi genomfört den största renoveringen av Gästis på 100 år bjöd vi in till en pressvisning. Sk D med ett mycket större täckningsområde kom intresserat, beskådade, fotograferade och intervjuade. Ystadsallehanda med tre lokalredaktörer i Simrishamn 13 km bort orkade inte masa sig ut till Hammenhög. Gamle möbelhandlare Jeppsson, har enligt egen uppgift, rent personligen läxat upp dem för det vid två tillfällen. Tack för det Lennart.

Nu sitter jag med ett utskick från YA. För endast 49 kronor får jag prova på i två månader. Som de säger: "Det är ungefär som att betala för vart tionde ord". Det uppfattar jag som en juste prismodell, för det är vad jag uppskattar att jag läser. Man vill ta del av skvallret och allt har sitt pris, så jag slår till för två månader.

Sociala media.

Jag har funderat en del över det där med sociala media - ett slaskord i tiden. I stunder kommer jag fram till att det skulle heta asociala medier. Twitter med utrymme för 142 tecken: "Jag mår bra, solen skiner, far ror och mor är rar." Återgång till läsebok för folkskolan. Facebook är litet kul för det fiskar förr eller senare upp kompisar från förr. Men se upp, kommentera inte. Risken är att din e-post utsätts för en veritabel mailbombning i form av varsel om alla andra som kommenterat samma fåniga sak. You Tube klarar jag mig bra utan.

Bloggen gillar jag, inte främst för dess sociala sprängkraft, men det ger en kanal för olika sorters skrivklåda. Jag delar med de flesta riksdagsmän att graden av dialog är minimal, få kommentarer. Mig plågar det inte men för riksdagsmännen, torde det vara besvärande. Som duktig folkvald måste du ha en blogg, och det är klart att om den potentiella valmanskåren möter riksdagsmannens åsiktsproduktion med iskall tystnad är det ett bekymmer. Ännu mer bekymmersamt blir det när tidningar systematiskt går igenom och räknar kommentarer på riksdagsbloggar.

Jag är ändå glad att jag de senaste dagarna fått uppmuntran, i mail:

Ps tack för bloggandet mycket roligt, lärorikt och underfundigt – en högtidsstund i ensamheten på prästgården!
Såg att det skulle bli något på tv ikväll om BBC – Wallander – spännande

Att det var ett PS till ett mail som klargjorde för mig att jag inte betalat, som jag skulle, får man ta. Tack för komplimangen och skicka en faktura på resterande 750:- för företagsmedlemsskap.

Detta andra kommer från min vän och forna kollega Olle P. Högst den samma som i ett tidigare blogginlägg karaktäriserats som bildad:

Dina skriverier om ert grannskap är väldigt trevliga och har bra spets Staffan. Keep walking som mannen i Brasilien brukar säga till mig ibland.

Nu har Olle alltid haft en tendens att sitta på utvecklingens släpvagn, avseende informationsteknik. Därför har han bifogat i Word en kommentar till mitt inlägg om populism, lär dig skriva kommentarer i systemet. För denna gång klipper jag in din kommentar:

"Kanske bara 10 procent populist!?

Hägglund tror jag däremot är ute och virrar ordentligt med ett enkelt uppsåt, att raka åt sig 4 procent i kommande val. Men han verkar befinna sig på en farlig stråt där han kan gå sta och hjälpa mörkare krafter på traven.

Är han ute efter fyra procent är det ju samtidigt besynnerligt att han lutar sig mot Svensson.

Svenssöner är vekliga, tycks han mena. Men det är ju bara 3,5 procent av Sveriges efternamnsinnehavare som heter Svensson, en alldeles för liten minoritet. Jag, som själv heter Pettersson, tillhör en ännu mindre minoritet på 2,2 procent. Den lilla gruppen Sundströmare utgör bara 0,3 procent.

Skall Hägglund få gott om fisk i sina nät borde han satsa på Johansönerna. De är flest.

Detta får man klart för sig genom att nyttja statistik från en bra liten byrå, Statistiska centralbyrån som försöker hjälpa oss alla att hantera verklighetens alla vinklar och vrår.

Ta till exempel Salvador Dali: Förmodligen är det fler Svensöner än Hägglundar som läst hans berättelse om sitt Hemliga liv.

Det var en lycka att kunna knalla in på biblioteket i Västerås på tidigt 60-tal och utan några särskilda procedurer låna hem den boken, ett hyfsat underlag för att hålla sig på gott humör här i livet.

Jag känner en liten oro för att Hägglund är för ängslig för Dalis eventuella overklighet och att det med för många Hägglundar finns en risk att inköpsvanor i det offentliga kan gå sta och ändras.

Om en klokt ilsken antibyråkrat med god byråkratisk erfarenhet mellan varven ilsknar till över lokal oväld och dessutom så rättrådigt att regeringsråden ger dig rätt verkar inte särskilt populistiskt!

Men det är klart – läser du för mycket Guillou, som i sitt sommarprogram menade att en som har Keith Jarret i cd-hyllan är en fisförnäm högridande typ, så befinner du dig väl i en riskgrupp.
Olle Pettersson "

Även min son Erik har triggats igång av Göran Hägglund. Han har på Facebook lagt ut en länk till en artikel i tidskriften Fokus. Precis som Olle ovan lutar den sig på SCB.

Jag trodde jag hade blivit populist.

I media diskuteras den viktiga frågan om hur vi ska förhålla oss till SD och andra populistiska rörelser. Göran Hägglund gorde ett utspel om "vanligt folk", som brännmärkts som populistiskt. Jag märkte att jag påverkades av Göran Hägglunds debattartikel och satt och smånickade för mig själv.

Jag inser att SD är ett traditionellt populistiskt parti, som bygger upp en organisation och en doktrin för långsiktig överlevnad. Detta skiljer dem från de tidigare pellejönsarna i Ny Demokrati. Jag har inga som helst sympatier för någon av dem utan har alltid betraktat dem som den lede fienden.

Jag har heller aldrig känt en starkare dragning åt Kristdemokraterna. Ett parti som har problem med abortfrågan och homoäktenskap är inte mitt parti. Det störde det mig därför att jag satt och hummade med när jag läste artikeln i DN. Jag insåg att jag sannolikt inte omedvetet gått och blivit kristdemokrat - men kanske jag utan att ha förstått det gått och blivit populist.

Etiketter är alltid luriga och begreppet populism är ju lika negativt laddat som svininfluensan, Anna Anka och miljöförstöring ihop. Alltså finns det goda skäl att förutom att ta populism på allvar, ta reda på vad det betyder. I den ansedda tidskriften Forskning och Framsteg hittade jag, om inte definitionen, karaktäristiska för populism. Det är en professor emeritus som står bakom kriterierna:

Populisten
- argumenterar utifrån ett vi och dom-perspektiv (den vanliga människan mot politiker och byråkrater),
- förhåller sig skeptiska till representativ demokrati och till exempel förespråkar fler folkomröstningar,
- förordar enkla lösningar på komplicerade problem,
-gärna hänvisar till ett mytiskt idealtillstånd (på engelska kallat heartland), oftast i det förflutna, som kontrasteras mot den nutida verkligheten.

Vid en ärlig och nogrann rannsakan av mig själv mot dessa kriterier fann jag att jag bara ställde upp på ett. Det första stämmer på mig litet för bra. Men de andra tre är mig helt främmande. Jag är således 25% populist. Till mitt försvar ska anföras att jag har en gedigen erfarenhet som byråkrat innan jag blev småföretagare. Byråkratens oinskränkta övertygelse om att kunna administera fram allas välfärd har efterhand förbytts till den ständiga kampen för överlevnad.

Kanske är min avoghet mot byråkrater och politiker väldigt lokalt grundad. Idag upprörs jag över att min husleverantör av kultur i Hammenhög, Kulturum inte får en krona i stöd av kommunen. Ideellt arbetande människor, som själva betalar för lokal, levererar kontinuerligt teater, utställningar, konserter för alla från förskolebarn till pensionärer. Jag har fått mig relaterat att argumentet är att man inte stödjer nya verksamheter "för att man inte vet hur det blir". Nu kan ju invändas att man inte heller stödjer gamla verksamheter eftersom "man vet hur det är", med tanke på att man vill stänga biblioteket i Hammenhög.

Hösterlen

Ser man tillbaka på september månad kan man konstatera att vi år fått en extra sommarmånad. Jag brukar säga att får man välja själv, bör man åka till Österlen antingen i maj eller september. I maj blommar äppelträden men september är det varmare och man kan äta äpplena. Det känns som alltfler upptäcker detta och framförallt ser vi en ökning av gäster från vårt rika grannland Danmark. Vi har haft boende nästan alla dagar under september och fullt i helgerna.


I helgen kom hösten - regn och storm. Nu har det mojnat och himlen är blå. Hög och fin luft. Under oktober har vi huvuddelen av våra besökare på helger. Det betyder att det blir tid till annat som under sommaren fått stå tillbaka för den dagliga fälttjänsten.

Hustrun pikade mig för att jag brukar skrodera för våra gäster och säga att på 1,5 timme är man på Rådhus-pladsen i Köpenhamn. Piken bestod i att vi knappt lämnat Österlen på ett halvår.

Vår utfärd gick till Ikea, den lille mannens vän. Där var stökigt värre. De ska snart flytta till Svågertorp.

Lägg märke till gästgivarinnans alienerade min!

Vi bestämde oss att lämna storstaden Malmö för den något mindre storstaden Lund. Lunch på Stäket, mediokra köttbullar men anständig fisk. Det var drygt 30 år sedan förra gången, med ograverade studiemedel i ryggen. Som så mycket annat gäller för Stäket; det var bättre förr.


För att säkra hunden Doris välbefinnande slog vi en signal och rekvirerade en bajsrunda för damen ifråga. Det gav tidsmässigt utrymme för shopping. Till min hög av "ännu ej lästa " införskaffade jag Jan Guillous kritikerrosade, även om det ibland sitter hårt åt, Ordets makt och vanmakt.

Hemkomna till Hammenhög konstaterade vi att Doris mådde fint men hundvakten Julius hade vikt ned sig i TV-fåtöljen. Jag förnekar bestämt att det är något han lärt av farfar.


Annan lågsäsongsaktivitet är totalrenovering av köket. Inte lika spektakulärt som rum och fasad, men minst lika nödvändigt. Vi håller på med förprojektering och det stora problemet är att göra smarta avgränsningar. Mardrömmen är att hamna i situationen att man efter något år tvingas säga: Varför gjorde vi inte det när vi ändå höll på?


I den övriga renoveringen är sista handen lagd. Vi har fått ett nytt fönster monterat i hörnan bakom flygeln. Det gamla var helt uppruttet och det är inte snutet ur näsan att fixa ett nytt, som ligger vid sidan om alla nu gångbara standardmått. Med litet snickeri och fiffighet har vi nu ett välisolerat kasettfönster som ser ut som original. Analogt med golvet får det inte se nytt och avvikande ut. Det är skönt att gästis inte är K-märkt, så det blir utrymme för praktiska lösningar. I praktiken är det ju K-märkt - men av oss själva.

Simons Måleri, som jag varmt kan rekommendera, har lagt sista handen vid fasaden mot gatan. De förr svarta fönstersnickerierna är nu vitmålade . Vi har fått full erkänsla av "gubbarna" i Rotary för detta och det känns fint. Det är konstigt hur denna lilla detalj så radikalt kan ändra helhetsintrycket. Någon sa: "Ni har gjort det så fantastiskt fint så det lyfter hela byn, men sånt får man väl bidrag till?" Ja alla bidrag är välkomna men hittills har vi inte fått några!

Matrundan Höst

Idag drar Matrundans höstversion igång. Det är något färre som har öppet jämfört med under våren. Vi restauranger har egentligen hala tiden varit mer intresserad av hösten. Då är det skördetid och tillgången på härliga lokala råvaror är betydligt större. Hela programmet för Matrundan Höst finner du på matrundan.se

I morse när jag gick och pysslade med frukosten fick jag besök av Radio Kristianstads flygande reporter. Vi pratade matrunda och gästis. Det blev riktigt trevligt om jag får säga det själv. Länken till programmet: Radio Kristianstad på Gästis.
Stå ut med nyheterna i början och någon melodi, låt det bli lokalfärg, sedan kommer substansen.

Beowulf

Tänk att här i vår lilla by kan man gå på teater. På mycket produktiva Kulturum i Hammenhög sätter man upp en folksaga, Beowulf. Det är ett omfattande diktverk från någon gång mellan år 70o och 1000, som utspelar sig i södra Skandinavien. Av någon anledning har det blivit ett engelskt nationalepos.

Ensemblens ambition är att ta det tillbaka också till oss. Bearbetningen är vaken och pedagogisk utan att ta bort spänning och dramatik. Inledningen med en liten illustration av hur man lärde sig mastodontepos innan de nedtecknades var både rolig och lärorik. Uppläggningen som en rap är ju hur bra som helst, och begriplig för såväl skolbarn som gubbar. Allitrationen som minnesknep har jag inte haft klar för mig även om det känns självklart när någon berättar.

Scenografin är kongenial och multifunktionell, fungerar som hall för gille, ryttare, utsiktshöjd, säng osv. Det kan inte vara helt enkelt att få till i den lilla lokalen, som inte alls är anpassad för teater.

Att händelserna utspelar sig i södra Skandinavien illustreras av växling av dialekt (språk) mellan skånska, danska och göteborgska. Det blir dessutom väldigt kul. Och tänk att båda skådespelerskorna bor här Hammenhög.

Jag kan inte recensera, men jag är glad att jag fick komma på genrepetet och hade väldigt kul.

Hammenhög - kulturens by.