Ska det bli klart nån gång?

Usch vad segt det är att vänta. Golvläggning tar sådan tid. Prima hit och prima dit. Flytspackla, göra trösklar, bygga fall och så ska det torka emellan. Som alla hantverkare är de lika skitnödiga när det gäller att säga en tid när det är klart. Vad är de rädda för? Skulle det ta längre tid finns det väl alltid en orsak till det. Han visste vad han talade om H. C. Andersen när han skrev om Mäster skräddare. Nu var ju det projektet ännu sämre, förutom förseningen blev den avsedda rocken en tumme. Vårt golv har, hittills, endast avvikit i tid ca en vecka.

Jonas, som är minimalist intill tråkighet, vitt vitt vitt, överraskade genom att måla spritskåpet i guld och lackrött. Av priset på guldfärgen att döma, så är det äkta guld.

Kanske kan man tjäna in det å vinet. Det är givet att vin med ett så präktigt dammlager måste vara väldigt dyrt!

Jag bad om en vit jul.

Visst ville jag liksom de flesta gärna ha en vit jul. Jag visste inte att man uppenbarligen också måste sätta slutdatum. Men jag är väldigt nöjd nu. Jag vill se vintergäck, takdropp och höra fågelkvitter. Det enda som följer en normal utveckling är att dagarna blir längre.

Brödupproret fortsätter. Det är väl värt ansträngningen. Nu ska jag ta nästa steg och börja laborera med surdeg. Det har blivit litet macho att baka surdegsbröd. Jag försäkrar att för egen del har jag inga sådan behov eller motiv. Jag vill hitta det perfekta brödet för oss och lära mig hur detta med bakning funkar och framförallt ett alternativ till butikernas konstprodukter som kallas bröd. En liten vinst med eget brödbak är att man vid vist kan medtaga ett bröd, väl i klass med en knippe drivna tulpaner.

Turen går till Vallby.

Eftersom gästgivarhunden examinerat, grundligt, varenda pinkfläck i Hammenhög var det dags för en utflykt.

Vi samrådde och kom fram till att den grannbyn Vallby var ett utmärkt ställe att förrätta sina behov.

Jag har haft tidigare dispyt med Leif om relationen mellan Hammenhög och Vallby. Låt oss reda ut detta en gång för alla. Vallby är en småort, vilket av SCB definieras som en ort med mellan 50 och 199 invånare. Alltså ungefär en tionddel av Hammenhög, och de har definitivt inget Gästis. Så var det utrett. Däremot finns det en betydande andel delårsboende, alternativt urusla snöskottare, men vid närmare eftertanke är det inget som registreras av av SCB. Däremot noteras det av brevbärare, tidningsbud och grannar med stort kontrollbehov.

Nu finns det en hel del gott att säga om Vallby. Det är en söt liten by med många fina hus. Fram till hösten 2006 hade man, vad som måste varit en av sveriges minsta banker. Med 1,5 anställda och 16 millioner i omsättning, slukades man av i sammanhanget gigantiska Sparbanken Syd. Detta berodde inte på agressiv expansionspolitik från Sparbanken Syd. Bankinspektionen ställde krav på att man skulle ha komplett bankverksamhet, så Vallby Sparbank dagar var räknade. Huset står kvar och förvaltas av en stiftelse och används för olika ändamål. Jag var där när Vallby konsertförening bildades, det bör ha varit hösten 2006. Stina och Andréas Hansson, som är hjärnorna och de drivande i konsertföreningen är sommarboende i Vallby. Föresten tilldelades föreningen 15 000 i kulturbidrag. Grattis!

Det är en präktig kyrka med ungefär 2 stolar per man för bybefolkningen. Den har ett huvudskepp mot altaren och sittplatser både till höger och vänster. Det finns säkert korrekta kyrkoarkitektoniska termer för det, vad vet jag. Jag har varit där på julkonsert två gånger. Då är det fest i Kapernaum! Kyrkan är en sk Herrekyrka, vilket kommer sig av att herrskapet på Glimmingehus använde använde sig av denna helgedom för att få livsmod och syndernas förlåtelse.

Överheten håller sitt grepp om Vallby. I den gamla  vackra prästgården bor kronofogden. Nu är det kanske inte så mycket överhet jämfört Jens Holgersen Ulfstand på Glimmingehus. När han inte driver in skatteskulder och sms-lån får han, som vi andra, skotta snö och renovera badrum.

Nu ger vi av till de kommersiella delarna av byn. Nedanstående bild är tagen på enträgen begäran från Doris.

Ärligt talat är Vallby ingen heldagstur. Men för den morgonpigga, om det råkar vara torsdag, kan man få uppleva fiskbilens besök.

I övrigt kunde jag bara finna en affär och, ingen högoddsare, antikaffär. Nu är det så att det inte finns någon Antikinspektion, annars hade de nog av den kvardröjande julskyltningen, tvingat fra en sammanslagning med Bo Ohlsson.

Nu måste vi avslutningsvis besöka våra bloggkollegor, Ingela och Nisse. Nåja - av bloggen framgår att de prioriterat invändig renovering, bärande av hemvirkad fez samt poserande med knäckebröd. Jag ser dock med tillfredsställelse att de demonterat spikteglet, det blir säkert oerhört fint när det är klart. På sydsidan finns en väldigt fin gård. Men där kunde jag ju inte ta mig in som värsta paparazzin.

Hur stort är egentligen ett kök.

När vi renoverade övervåningen förra året var det alldeles uppenbart hur mycket det var. Nu när vi renoverar köksdelen är det i våra huvuden ett mycket mindre projekt, men det är ändå ack så stort. Det är klart att 137 kvm kakel är ju en del. Nu håller de på att gjuta golv. Det är inte heller något man snyter ur näsan.

Vi har hållit på 1,5 månad men det känns som evigheter sedan vi serverade mat, lagade frukost eller bäddade en säng. När det närmar sig slutet får både köksmästaren och gubben själv ge sig på fysiskt arbete. Det är en hel del som ska målas. Jag känner att åldern har medfört vissa begränsningar. Allt arbete under knähöjd och över axelhöjd är en utmaning, och det verkar som köksrenovering handlar om aktiviteter under knähöjd och över axelhöjd. Även köksmästaren, som dock befinner sig på sin biologiska höjdpunkt i livet, känner av den ovanliga ansträngningen. Han somnade gott i massagefåtöljen, vilket fortgick tills Julius fick ordning på fjärrkontrollen.

Tidplanen är oförändrat öppning den 6 mars. Medan golvet torkar tänker gästgivarinnan och jag ta en tur till Stockholm och klämma på lilla Tage. Tack Niklas Zennström för Skype, det ger oss farföräldrar möjlighet att se våra små som växer upp i Stockholm.

På måndag kommer den stora saneringsstyrkan som ska hjälpa oss att återställa ordningen. Man kan konstatera att vårt ombyggnadsprojekt uppvisar stora brister från jämställdhetssynpunkt. Kvotering?

Nowhere/elsewhere

I Kuturums kulturrum var det knökat med folk. Tanter och farbröder, ungfamiljer med lördagsgodisförsedda barn, gudrunsjödéndamer, hippiereminiscenser; kort sagt en jävla blandning av massor med folk. Till min förskräckelse iakttog jag varningstecken på att kindpussandet småborgeliga stureplansföreteelse försöker nästla sig in i Hammenhög. Har alla glömt svininfluensan?

Än en gång stod det klart, den stora skillnaden mellan att ta kort och att göra bilder. Nu hade jag inte låga förväntningar, jag känner ju Malin. Kombinationen av bilder från Hammenhög, Sydafrika, Dubai och Brasilien kontrasterade, associerade och kompletterade. Urvalet levde upp till rubriken och man fick en upplevelse större summan av bilderna. När Sunesdotter på fiol, och en massa pedaler på golvet, framförde sin musik inspirerad av bilderna gällde "now here", för att citera Malins ordlek från intervjun i Österlenmagasinet.

Jag köpte min favoritbild.

Läste i SvD om Fredrik Federly och hans dragalias Ursula, som tydligtvis blivit bjuden på resor och gjort reklam för alkohol. Jag gillar verkligen modet, cilvilkuraget alltså. Dessutom är jag förundrad över att det är en centerpartist, jag uppfattar det partiet som värdekonservativt i livsstilsfrågor. Å andra sidan kan man undra om Maudan möjligtvis låtit sig inspireras en aning i sin egen klädstil. Jag skulle gärna erlägga en avgift för att få vara med när riksdagens talman, den grötmyndige Per Westerberg reder ut detta.

Pecha kucha igen i Hammenhög.

Så var det i det igår dags för oss närboende och äventyrslystna att ta oss till Sontag i gamla kommunalhuset. Trots ett spännande startfält var publiktillströmningen inte så stor. Detta måste helt och hållet skyllas på snöstorm och kyla.

Pecha kucha är en starkt styrande form för presentation. 20 powerpointbilder som visas under vardera 20 sekunder, en hel presentation tar ungefär 6,5  minut. På 40 minuter får man  6 presentationer. Det slår en att trots den bundna formen är presentationerna väldigt olika. Förutom att varje presentation är intressant blir helheten så att säga egna ben. Som lyssnare/åskådare är man garanterat befriad från longörer och omtuggning. Man kan kanske befara att formen blir mycket på ytan, att det inte blir något djup. Naturligtvis passar inte pecha kucha till alla ämnen, men i huvudsak tycker jag att man får en väldigt bra och fullt tillräcklig presentation av ett område som man tidigare har liten kunskap om. Och framförallt ställer det stora krav på presentatören att förbereda sig minutiöst. Hur ofta har man inte plågats av standardpresentationer grundad på en bunt OH-bilder som sorterats under föredragets gång.

På grund av ovädret streamades programmet över nätet. Ett genombrott för Hammenhög. Tänk vad vi kan   på landet.

Idag är det ytterligare ett intressant erbjudande i vår insnöade kulturby. På  multiarenan Kulturum visar fotograf Malin Lauterbach sin utställning Nowhere/elsewhere med tonsättning av en lokal vionilist. Det är spännande, vad Malin bjuder oss.

Tänk vad fel man kan ha.

I syd planeras en stor banksammanslagning. Sparbanken Syd, med huvudkontor i Ystad, ska gå samman med Sparbanken Finn från Lund och Sparbanken Gripen. Det där tyckte jag lät bra, tillväxtindoktrinerad som man är. Det verkar ju vettigt med större volymer och möjligheter att vara med i större affärer. Folket på Sparbanken Syd känner jag och det är pålitliga.
Alla som läst min blogg vet att jag inte har Ystads Allehanda på topplistan över viktiga tidningar. Men även fläcken har sina solar, om ni förstår var jag menar. I Brantevik bor den gamle tidningsmannen Bertil Torekull. Ibland lyfter han YA med en krönika. Senast ifrågasatte han den planerade bankfusionen. Han använde sin prestige och pondus som tidigare chefredaktör på Veckans Affärer. Han lyfte fram att han sedan lång tid är bosatt i trakten. Sparbanken Syds lokala närvaro underströks och kontinuiteten illustrerades med en gammal exentrisk bankdirektöre som hade vaser för prydnad och för att ha blommor i. Sparbanksrörelsens krävande direktdemokrat ställdes mot börsens relativa distanserade ansvarsfrihet för bolagsledningen. Framförallt lyfte han fram bankdirektörernas drift att öka sin personliga vinning genom större volymer/ större bonusar.
Han vände mig 180 grader.Tala om ordets makt . Så skulle jag också vilja vara kapabel att skriva!