Wallander igen.

För ett år sedan var Gästis rena Hollywood. Wallander på svenska och engelska spelades in. Den engelska produktionen var väldigt proffsig, medan den svenska var betydligt mer lågbudget. I ett avseende var den svenska mer proffsig. Innan inspelning kom ett formellt kontrakt. I det fastslogs att vi inte begärde ersättning i pengar. Det låg under en tid där vi kunde upplåta Gästis utan avbräck. Däremot skulle vi, fortfarande enligt kontraktet, få en dvd med filmen och ett tack till Hammenhögs Gästis i eftertexten.

Häromdagen damp "Arvet" ned i brevlådan. Vi såg filmen och särskilt ett par ordentliga scener från restaurangen och en från baren. Men tji fick vi när vi ivrigt spanade i eftertexten. Det kändes snopet.

I sak gör det nu inte så mycket. Maken till kalkonrulle har jag inte sett på länge.En riktig skitfilm om man ska uttrycka sig entydigt.

Brottsbekämpning.

Den nya kassalagen föreskriver att man ska ha ett godkänt kassaregister och en s k svart låda som loggar varje transaktion. Så kan en haverikommission rycka ut om affärerna havererar. Jag har inte så mycket synpunkter på detta för egen del, även om jag sympatiserar med riktigt små företag som får en alltför dryg kostnad.

Vad jag höjer på ögonbrynen är att det räcker inte att man har ett godkänt kassa system, man måste inom en vecka anmäla detta till skattemyndigheten. Dvs man har skyldighet att anmäla att man följer lagen.

Detta ger oanade möjligheter att spara pengar för staten och andra myndigheter. I praktiken har man ju inom flera områden upphört med stöd och rådgivning. Numera tillämpas t ex inom livsmedelsområdet så kallad egenkontroll. Inom brandsäkerhet är det snarlikt.

Varför inte löpa linan ut, eftersom de rättsvårdande myndigheterna inte hinner utreda majoriteten av brott och än mindre lagföra småtjuvar m fl. Inför egenkontroll!

Analogt med anmälningsskyldighet att man följer kassalagen skulle man kunna införa en generell anmälningsplikt att man följer alla lagar:

- Jag har inte slagit min fru.
- Jag har inte kört rattfull.
- Jag har inte snattat.
- Jag har hållit hastighetsgränserna.
- Jag har inte spionerat.
och så vidare.

Alla som inte har skickat in sin "laglydighetsförsäkran" får böta.

Ett litet problem blir det om någon anmäler till exempel att de slagit sin fru och spionerat. Då tycker jag att man lägger ansvaret på deklaranten att bevisa detta för domstolen. Detta skulle ge en fantastisk avlastning för polis och åklagare. Samtidigt som vi skulle få ett icke obetydligt tillskott till statskassan.

Sommarevenemang klart.

Att Povel Ramel var helt genial är det väl inte många som bestrider. Han var dessutom alldeles osedvanligt produktiv. Han har gjort 1000-tals låtar och i allmänhet framfört dem själv till eget pianoackompanjemang.

Det var med en viss tveksamhet jag åkte in till Malmö och såg "Digga Povel" som turnerade efter Povels bortgång. Jag blev överraskad vilken musikaliskt stor upplevelse det var att höra Povels låtar framförda av andra artister. Jag hade en stor kväll.

Därför är jag oerhört lycklig att vi lyckats engagera "Povels Naturbarn" till Hammenhögs Gästis den 22 juli. Lotta och Mikael Ramel har ihop med Backa Hans Eriksson satt ihop en föreställning som turnerat i västra Sverige med 50 fullsatta salonger och lysande recensioner, och så kommer de till oss!
Vill du läsa mer Poveliana rekommenderar jag Povel Ramel-sällskapets webb.

Den gamla världen hälsar på.

Hos oss är det fortfarande försäsong, även om vi har öppet alla dagar. Dilemmat är att ingen åker till Österlen eftersom inget är öppet. Alltså är det inte lönt att ha öppet eftersom det inte kommer några till Österlen. Ett tydligare åskådliggörande av hönan- och äggetproblematiken får man leta efter. Därför har vi bestämt att vi har öppet alla dagar, öm än endast kvällstid vardagar. Och visst - vi har gäster även om tyngdpunkten ligger på helgerna.

Om man bortser från ekonomi, hur man nu skulle kunna göra det, så är det trevligast att vara gästgivare när det inte är så våldsamt mycket folk. Man hinner tala med gästerna, veta litet om deras resa, berätta en del om gästgiveri o.s.v.

I helgen som gick kom ett par gubbar (män i min ålder) på tvåhjuliga motorfordon. De hade gjort denna försommarresa tillsammans under 10 år. Mitt intryck är annars att kvinnor är bättre på att göra små resor tillsammans.

Nu visade det sig att gentlemännen hade en koppling till Svenska Kommunförbundet. Eftersom jag har haft mycket uppdrag åt kommunförbundet hamnade vi snabbt i en genomgång av vem som kände vem. Så talade vi om regional utveckling. Om en intellektuell nivå på mat och mathantering. Det var så trevligt. Jag tror att det var första gången, efter livsbytet, som jag insåg att jag levde ett intressant och rikt liv även förr. Det kändes så bra!

En liten tur innan turisterna.

I ett småregnigt Hammenhög med 11 grader satte vi oss med nöje bilen. Med Hanne Viebeke Holsts Kungamördaren  på 17 CD-skivor kan man åka långt utan att bli uttråkad. 8 timmar senare steg vi ut i Stockholm. Känslan var som när man för länge sedan åkte på charterresa och steg ut på flygplanstrappan och kände tropisk värme slå emot en. Drygt 20 grader varmt och ett konstaterande att sommaren kommit minst lika långt som på Österlen!

Resans ändamål var födelsedagsfirande. Morris har nu uppnått den aktningsvärda åldern av fyra år. Som nestorn bland kusinerna lever han upp till rollen. Det ömmaste intresse för småungarna avlöses med med myndig auktoritet. Nu blir han visserligen inte fyra förrän på fredag. Som gästgivare får man rucka litet på sådana saker beroende på bokningsläget. Morris hade inget emot en extra födelsedag.


Först måste vi ändå och beundra Tages utveckling. Sedan förra gången har han tagit sig för att börja sitta. En välkommen omväxling till att snurra från mage till rygg och att dra sig fram i mattludden. På bilden iklädd ett par eleganta djungelinspirerade shorts, inköpta  i Jönköping av farföräldrarna.

I övrigt nöter han på med intagande av fast föda. Entusiasmen är stor och precisionen förbättras efterhand.

Erik och Emma har skrivit kontrakt på en större lägenhet. Den ligger inte så långt ifrån deras nuvarande i Årsta. Vi tog en kvällspromenad för att titta på huset. Vi gick genom skogen längs med Årstaviken. Man kan inte tro att man är i en storstad. Vi kom till Årstabron. Den såg ut att ha fått besök av Cristo (konstnären som blivit världsberömd genom att svepa in saker). Så var det nu inte, ett omfattande renoveringsarbete pågår.

Här, i huset med lyftkranen, ska de bo. Inflyttning i december. Vin och sprits gamla upplag har fått ge mark åt bostadshus.

Liljeholmsområdet har blivit en helt ny stadsdel. 4500 lägenheter när det är klart. Större än Simrishamn! Det är en ren fröjd vilken fin arkitektonisk tanke som håller samman hela området. Betong, javisst, men massor av offentlig konst, trädäck längs kajen, parker, bad- och solbryggor. På viken syns kajaker och på himlen luftballonger. Stockholm är inte bara en stressig storstad, det är också oändligt vackert.

Dag 2 fritog vi Morris från dagis. Han fick välja vad vi skulle göra. Det blev först en äventyrslekplats. Vi knödde oss in bland några dagisgrupper. Gungor, klätteranläggningar, utsiktstorn - allt i en naturlig omgivning med skog, högt över Årstaviken.

Vi hann med fler parker under dagen. Glass - naturligtvis!

En aning fick vi manipulera den blivande fyraåringens bestämmanderätt. Morris traktan efter mat var  begränsad, men storsint gick han med på lunch på ett brasseri.

Se det som ett näringsintag. Barnköttbullarna smakade inte ett dugg och den vegetariska rätt jag beställde smakade varm squash. Torftigt helt enkelt!

Framåt kvällen övergick en ansträngande dag i traditionellt födelsedagsfirande. En sparkcykel, som väl har framtiden för sig. En fotboll, riktig, VM-bollsreplik i storlek 3.
Brasiliansk landslagsdräkt!

Naturligtvis tårta.

En följdriktig avslutning av dagen var en fotbollsmatch. Ärligt talat - av det mer bisarra slaget. Med stor talang utvecklade Morris fler regler än FIFA lyckats med under hundratals år. Vissa hade mycket kort varaktighet och ersattes efter behov.

En viktig ingrediens var ständig flyttning av målet. Vi något tillfälle var vi alla i samma lag. En taktisk disposition var att Morris samlade sitt lag och informerade: "Jag har en plan!" Den visade sig bestå i att han ställde sig bakom ett äppelträd för att vid ett givet tillfälle rusa fram som ett jehu. Ett annat grepp var att med myndig stämma vråla: "Flytta på dig jag ska ju göra mål!" Om den sena kvällens landskamp mellan Sverige och Vitryssland spelats efter dessa regler hade detta veritabla sömnpiller kunnat förvandlas till en högintressant tillställning.

Morgonen därpå åkte vi hem. Våra Stockholmsbesök är sällan långa.

Försommartecken.

Efter att ha smädat Jack Nicholson - nåja skojat om, är det dags att ge sig ut och samla försommartecken.

Rapsen, mycket sen i år, men mer Österlenskt blir det inte. Vallby kyrka i fonden.

Under ett par veckor i maj har rapsen sin storhetstid, utseendemässigt. Sedan ser den ganska skräpig ut.

Gunnar på Gunnarshög har placerat sin kallpressade rapsolja på den gastronomiska kartan. 

På Gastro Nord, den stora matmässan i Stockholm, för några veckor sedan, hade rapsoljeproducenterna gått samman och slog ett slag för sin produkt. I många avseenden kan den konkurrera med olivoljan. Den kan,beroende på växtplats , smaka blommigt, nötigt eller neutralt. En fördel, jämfört med olivoljan, är att den går att steka i.

Ska de lyckas med att lyfta fram exklusiviteten är det en god idé att sluta  att använda samma plastflaska som för tändvätska.

Skall något  konkurrera med rapsen, om att sätta färg på Österlen, är det äpplelblommningen.

Denna äppellund ligger alldeles utanför Vallby. Det är tämligen unga träd.

Det är märkligt att det inte är en självklarhet att köpa svenska äpplen, jämfört med de importerade högblanka identiska äpplen som fyller fruktdiskarna året runt.

KÖP SVENSKA ÄPPLEN!

Som många andra äppelodlare gör de must på sina äpplen. I strid med den nya kassalagen finns ett litet skjul där man byter femton kronor mot en flaska must.

Det tycker jag är hur bra som helst. Är man rädd att åka fast kan man ju gå dit på natten.

Ett ytterligare försommartecken är när gästgivaren byter från promenadskor till sandaler. Detta sker vanligen alldeles i början av maj. På grund av de bistra väderförhållandena i år försenat, liksom rapsen, sparrisen och äppelblomningen.

Sandalerna bärs utan ankelsock, med fötterna precis som gud skapat dem. Därför föredras en täckt tå.
Årets modell av märket Rieke är inköpta i skoladan i Komsta. En bit in oktober, efter daglig användning, slutar de sin långa marsch i soptunnan. Vilket enligt senare tiders diskussioner är tveksamt från miljösynpunkt. Inte främst på grund av dålig fothygien utan för att man använder olämpliga kemiska substanser i skotillverkningen. Jag har inte hittat EKO-skor men väl ECCO-skor men det är en helt annan historia.

Ytterligare ett försommartecken kallas "Reclaim the garden". Under en kort period innan den riktiga sommaren kommit, kan man få en känsla av att i år ska ogräset kunna besegras. Jag kastar mig med stort engagemang över örtagården. Ser i andanom hur kockarna i sina bländvita rockar med en korg på armen, går ut och luktar, tänker och skördar bland de örter, lök och andra grönsaker. Litet överdrivet naturromantiskt från min sida - medges! Skulle vi vara självförsörjande skulle vi behöva några hektar. Men man måste hålla drömmen vid liv. Rätt upplagt går det åtminstone att tillföra en del speciella kryddor.

När jorden är luckrad och någorlunda ogräsfri, överlevarna inventerade och köket intervjuat så är det dags att göra första inköpsresan till Åbergs Trädgård. Jag letar upp Kjell Åberg för att hälsa och få litet goda råd. Jag passade på att gratulera honom till den nya boken; Gröna sidan upp. Jag avslöjade att han varit litet orolig att han skulle bli högfärdig, nu när han blivit författare. - Men det blev jag inte, sa han och skrockade nöjt.

Så började vi jakten på växter. Jag antydde att han inte visste var han hade de olika grödorna. Men Kjell hävdade bestämt att de var de andra som flyttade på dem. Hur som helst gick jag därifrån med, kryddtagetes, timjan, citrongräs, rosmarin och krasse. Det är planterat och klart, så när som på krassen som får vänta någon vecka. Den är extremt känslig för kyla.

Det sista försommartecknet jag vill nämna är när man inte ser solnedgången sittande i trädgårdsserveringen. Det finns två lösningar på detta. Den första är att ställa sig upp. Inte så arbetskrävande för mig men å andra sidan inte särskilt gott värdskap. Den andra lösningen är att klippa häcken, vilket vi nu, som tidigare år beslutat att göra.

Lika som bär