Hammenhögs Gästis - vägkrog i topp.

Under försommaren har åtminstone två gäster talat om för oss att vi är med på en topplista över ICA-kurirens läsares bästa vägkrogar. ICA-kuriren har 700 000 läsare, så det är klart man blir både stolt och glad. Jag har just inte tänkt  att vi är en vägkrog, men det är ju en av ursprungsuppgifterna för en gästgivaregård; servera mat till vägfarare. Vägkrog på dagen  och gourmetrestaurang på kvällen, med möjlighet att övernatta. Ett bra koncept - ett bra koncept på 1600-talet ett bra koncept på 2000-talet!

Personligen får jag ganska dåliga vibbar när jag tänker på svenska vägkrogar. Usel mat i torftig miljö. Jag tror aldrig att jag ätit så dålig mat någonstans som på svenska kedjevägkrogar. Jag skäms vid tanken på europeiska turister som kommer till Eskil Erlandsson Nya matland. Därför är det ett väldigt bra initiativ av ICA-kuriren att lista de bästa.

Det är väldigt trevligt att man med mat lagad från grunden och med en genomtänkt meny kommer med på listan, även om det blir några tior dyrare än en pastasallad från livsmedelsbutiken. Då har de ändå halva momsen jämfört med vad vi restauranger belastas med

Jag läser  inte ICA-kuriren, jag läser inga veckotidningar, inte ens hos frisören, eftersom k.h. klipper, eller trimmar, mig. Även om jag tyckte att det var litet "skämmigt" kontaktade jag redaktionen och frågade om det var riktigt att vi var med på en lista. Jovisst - vi var tvåa i matlandskapet Skåne i matlandet Sverige.

Ta chansen i sommar och testa oss. Bakom den vackra byggnaden har vi en paradisisk trädgårdssevering. Lunch serveras mellan 12 och 16, så stänger vi två timmar. Får i oss litet mat och ställer om för kvällen och middag serveras mellan 18 och 22. Det är under sommaren säkrast att boka bord till middagen.

En högtidsdag.

När jag var liten var jag en krass materialist. På min födelsedag satt jag och bevakade lantbrevbärarens  ankomst med presenter från släktingar bosatta i fjärran. Jag skulle försköna min karaktär om jag förnekar att gåvorna var det absolut viktigaste.

Efterhand som jag vuxit upp, mognat och framförallt fått egna barn, ändrade födelsedagens betydelse innehåll. Den stora behållningen var kaffe på sängen och litet barnteckningar.

 Nu i minst sagt mogen ålder har detta med födelsedag ändrat sig igen. Nu är det stora värdet att få en dag som man äger själv. Kaffe på sängen är den enda stående punkten år ut och år in. Visserligen får vi  göra litet anpassningar med tanke på att min födelsedag infaller just på tröskeln till vår högsäsong. Vi började firandet dagen innan, eftersom min kära måste jobba på själva dagen. Jag bjöd k.h. på min favoritkrog. Ett litet glas i trädgården. Vi bestämde oss för att smaka lammrätten Det var mycket länge sedan vi åt lamm.

Någon gäst talade om en symfoni där smaker mötte varandra och bildade en helhet. Jag kan bara hålla med och låna liknelsen.

Jag hade tänkt ta en bild men kom ihåg det när halva rätten var äten. Ni får hålla tillgodo med panoramat.

Vi följde upp med en tallrik ostar från grannen Vilhelmsdal.
Vinerna var superba. Fattas bara med vinkyparen vid bordet.

Efter service anslöt Jonas och njöt ett glas vin med oss. I dagarna går vi in på vårt 8:e år med Hammenhögs Gästis. Det är mycket som vi ändrat från övertagandet, förhoppningsvis till det bättre.

Vi känner oss redo inför den önskade anstormning som brukar komma en vecka in i juli och pågå intensivt tills skolorna börjar.

Själva födelsedagen inföll med drömväder. Kaffe på sängen - ja visst! Julius och Jonas kom med en bukett trädgårdsblommor.

När Julius insåg att det var fråga om födelsedag ställde han prompt in dagis för att i stället hänga med farfar och farmor. I min ålder är det skönt att, som i idrottsgalorna, ha en farthållare.

Via macken vid Löderus strandbad, där vi bunkrade strandleksaker och en brassestol till gubben, for vi till havet. Det finns strand så det räcker, denna gång blev det Mälarhusen.

Där fanns redan gott om soldyrkare med läderbrun kulör. En djup och vacker solbränna tycks fortfarande dominera över rädslan för strålskador. Åtminstone på stranden vilket verkar rimligt, att den kategorin dominerar just där.

 Årets premiärdopp! Riktigt behagligt - enligt uppgift 19 grader. Klart uthärdligt även om jag uppskattar ytterligare någon grad.

Redan på morgonen hade k.h. annonserat en tur till Galleri K i Kåseberga. Ett av mina absoluta favoritgallerier, nu i högsommartid ännu vackrare än när jag senast var där, efter påsk. Fönsterlådor med blått, vitt och rött, söta som karameller. Ja - jag skulle få en tavla av Karin Anker, som jag tycker så mycket om. K.h. hade varit och förberett köpet. Nu konstrade jag en aning och ångrade mig på stående fot, i stället för den planerade tavlan tog jag en helt annan, med en annan stämning. Den ska jag sitta och njuta av när stormen dånar och snödrivorna når upp till fönsterblecken.

När små gör affärer med stora.

Häromdagen fick jag en fråga av en god vän i kultur- och designsvängen. Han hade fått i uppdrag att skriva ihop ett par, tre sidor om svårigheten för mindre aktörer, inom kulturella och kreativa näringar, att få uppdrag hos offentliga aktörer. Min gode vän erinrade sig att jag för något år sedan gjort en analys för Rådet för arkitektur, form och design (eller något liknande) under kulturdepartementet.

Eftersom denna typ av upphandlingar, och framförallt kommunernas hantering av mindre upphandlingar, intresserat mig lovade jag att komma med en del input. Jag har i min hemkommun, inför igensatta hörselgångar, försökt få dem att förstå kommunens viktig roll som "market maker". Jag har fått föreläsningar, eller åtminstone klarläggande, från dåvarande kommunalråd och kommundirektör som gett mig den alldeles kristallklara bilden: De har inte en aning om vad de håller på med och vad som gäller inom detta område! Synd! Därför tar jag med glädje på mig att ge min gode vän input, samtidigt som jag får tillfälle att samla och uttrycka mina tankar. Den gode vännen får ta på sig att anpassa texten till sin uppdragsgivare, samtidigt som jag här på min blogg kan unna mig att uttrycka och formulera mig i full frihet.

1994 fick vi inom offentlig sektor en tvingande lagstiftning om offentlig upphandling (LOU). Det är en skyddslag för leverantörer mot korruption och godtycke samt ett verktyg för att säkra hantering av skattemedel. Revisionerna har varit massor. Lagen kan ses som en periodisk skrift snarare än en stabil lagstiftning. Ledningen i myndigheterna har ofta inte velat ta i frågan med tång. Inköpsavdelningar har vuxit upp. Med det bristande ledningsengagemanget har det blivit så att inköparna är mer inriktade på att undvika fel än att göra goda affärer. Man kan konstatera att de professionella inköparna vunnit kampen över beställarna. Anskaffningarna har blivit en procedurfråga mer än att tillgodose ett behov. Genom ständiga hot om överprövningar och rättsliga åtgärder kryper beställaren in i fållan (även om det de facto inte finns någon fålla). Det finns en tendens att de offentliga upphandlarna i förfrågningsunderlag lägger på en formell säkerhetsmarginal, "det är lika bra att ta till i kravlistan". Detta gynnar naturligtvis stora leverantörer, med erfarenhet av att göra affär med det offentliga, och i lika mån skrämmer det bort små och nybörjare. Det är helt enkelt för omständligt, dyrt, att svara på anbudsförfrågningar.

Det är ett faktum att de flesta små upphandlingar som blir aktuella inom de kreativa och kulturella näringarna inte närmare regleras i LOU. I stället tillämpas direktupphandling som får tillämpas om det rör sig om ringa värde (för närvarande ca 287 000) eller om det finns synnerliga skäl. För direktupphandling ställs inga krav på anbud. Det enda som sägs är att upphandlingen ska ske under affärsmässiga former. I praktiken tillfrågar man ett par tre leverantörer. Detta är naturligtvis inte alls tillämpligt på kulturella och kreativa näringar.

För att ytterligare lyfta fram den friare hanteringen av området, även ovanför tröskelvärdet, 287 000 kronor,  saxar jag från ansvarig myndighets (Konkurrensverket) hemsida:

I upphandlingar över tröskelvärdena återfinns, som en variant av direktupphandling, förhandlat förfarande utan föregående annonsering (4 kap. 5, och 8 §§ LOU). En upphandlande myndighet får enbart tillämpa ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering utifrån ett fåtal grunder som finns angivna i lagen; tekniska och konstnärliga skäl samt ensamrätt, synnerlig brådska, tilläggstjänster och upprepning av tjänster samt om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud. På varuområdet finns ytterligare några undantagsgrunder (se 4 kap. 7 § LOU).

Det finns alltså i lagtexten inga uppenbara hinder för de kreativa näringarna att göra affärer med det offentliga. I annan lagstiftning och policy finns naturligtvis formkrav, att man har F-skattsedel, att man inte är försatt i konkurs, att skatten är betald m. m. Andra krav, som att man är kreditvärdig enligt..., att man har miljöpolicy, att man har en jämställdhetspolicy osv är typiska överkrav, som endast undantagsvis har relevans i den enskilda fallet. Myndigheten har en skyldighet att se till att man gör affärer med seriösa företag och inte den organiserade brottsligheten.

Låt mig räkna upp ett antal åtgärder som skulle förbättra möjligheterna/ intresset för små aktörer att gör affärer med det offentliga.

1. Grundläggande kunskaper hos leverantörer om hur man gör affärer med myndigheter.
2. För anskaffning av varor och tjänster inom det kulturella området och från de kreativa näringarna bör en beställarorganisation, med kompetens inom området utses.
3. Alla upphandlingar kommuniceras  t ex via myndighetens hemsida. Den som vill var med om affären har möjlighet att svara direkt. Min hemkommun har förklarat för mig att det ger för mycket arbete. Vilket naturligtvis är rent nonsens. Det finns alla möjligheter att göra ett fritt urval bland dem som anmält intresse. Skillnaden är att nya leverantörer ser en möjlighet att anmäla att man vill vara med och leka.
4. Myndigheten tar fram en policy för upphandling under tröskelvärdet, direktupphandling.

Detta är inte särskilt svårt, men det förutsätter en politisk vilja att öppna en marknad för småaffärer. Förutom beställarorganisation skiljer sig direktupphandlingar inom de kulturella och kreativa området inte från andra direktupphandling. den näringspolitiska vinsten är att man ger lokala företag att göra affärer med kommunen utan att de gynnas på ett otillåtet sätt.

Midsommar och ännu har det inte riktigt börjat.

Att vara gästgivare på Österlen känns ibland som att vara astrolog vid kungens hov. Denna fantastiska midsommarnatt finns det goda skäl att skåda i skyn. Vackert är det, men svårt att tyda tecknen. Vi har lärt oss att lita på minnet och försöka jämföra med tidigare år är fullständigt bortkastat.

Jag har därför övergett astrologkarriären och konverterat till bokhållare. Genom att bygga upp ordentlig statistik kan man åtminstone jämföra utfall. Däremot får jag ingen förklaring till varför vi midsommarhelgen ökar vår omsättning med 35% jämfört med motsvarande helg 2010. I dagarna går vi in på vårt åttonde år på Hammenhögs Gästis. Är det så att det tar sju år att bygga upp ett gott renommé? Eller har vi hittat rätt med vår marknadsföring?  Är det vädret? Är det förändringar i folks livsstil? Beror det på att andra har stängt? Frågor, frågor - och ett svar är lika gott som ett annat. Jag tror att det är litet bra att gå och fundera - när man tror sig veta svaret kanske viljan att ständigt förbättra försvinner. Men ett är säkert att - det är en mycket bra sak att ha örnkoll på ekonomi och utfall, och ingen kan ta ifrån mig glädjen över att se en kraftig ökning av omsättningen.

I ett dött träd hos grannen sitter en flock råkor och har konferens. Kanske är de oroade över det ökade intresset för vår specialitet; brässerad ungråka, gräddsås, rönnbärsgelé, pressgurka, syrade rotfrukter och sockerbrynt potatis. Vi har tillgång till ca 600 råkor, dvs 300 portioner. Vi brukar dela upp leveransen från jägarna på hälften en bit in i juni och resten en bit in i juli. I år har de första 150 portionerna gått åt på två veckor. Vi får tidigarelägga slutleveransen till denna veckan. Mitt standardsvar på hur länge säsongen varar är: "Så länge råkorna räcker." I år är det mer relevant än någonsin. Den som vill ha den kulinariska upplevelsen att smaka vår ungråka, bör skynda sig att boka. Skulle det visa sig att råkorna tagit slut så har vi många andra goda rätter. Du hittar vår meny på webben.

Två sinsemellan oberoende gäster har berätta för oss att vi på ICA-kurirens listning över Sveriges bästa vägkrogar hamnat på plats nummer två.  Är det så är vi naturligtvis mycket lyckliga över det. Jag gör reservationen att jag inte sett det själv i tryck. Finns det bland bloggläsarna någon trogen  läsare av ICA-kuriren som kan verifiera detta? En kopia? Den som först skickar in en kopia till mig, bjuder jag på lunch i sommar.

...och detta är bara början.

F!, Simrishamns tredje största parti, retade gallfeber på Anders Johnsson, kommunstyrelsens ordförande, genom att gå ut med att man skulle göra Simrishamn till en feministisk mönsterkommun. Jag kommer inte ihåg hur orden föll sig, men Anders Johnsson framhöll i en debattartikel i YA, att så skulle det inte bli, det fanns inget väljarmandat för detta.

Jag tycker mig skönja att F!s framgångar i valet redan har fått ett tydligt genomslag i politiken. Inte så att man revolutionerat tillvaron genom feministiska reformer, men man har förstått den demokratiska processen och värdet av att ha en kontinuerlig dialog med väljarna. Om detta är en feministisk mönsterkommun kan inte jag svara på. Men det är mönster för hur ett politiskt framtidsparti måste arbeta. Öppna möten, närvaro på gator och torg och, inte minst, ett maximalt användande av sociala medier. Jag behöver inte gilla allt de säger, men jag känner mig respekterad och tagen på allvar när jag får veta vad de säger och tycker.

De traditionella politiska partierna i vår kommun tycks leva kvar i den gamla föreställningen att man aktiverar sig utåt vart fjärde år. I valrörelsen lovar man  och när val är förrättat, försöker man sy ihop en majoritet, som uppfattar sig ha carte blanche från väljarna. Jag har i tidigare inlägg pekat på att en förändring sker inför våra ögon. Nya tider nya krav!

Ett tydligt exempel på att den gamla "carte blanche metoden" inte håller har vi sett i den infekterade skoldebatten i Simrishamn. En uppgörelse i slutna rum ledde till att majoriteten under kuppartade former ville på rekordtid klubba igenom ett beslut om nedläggning av gymnasieskolan och nedläggningar av byskolor. I den gamla ordningen hade det rivit upp känslor men varit glömt till nästa val.

De som trodde så visade sig ha skitit i det blå skåpet. På kort tid växte en våldsam proteststorm fram mot sättet att hantera en ödesfråga för Österlen. Eleverna på gymnasiet, föräldrar och alla vi andra som inte ville godta ett så illa underbyggt förslag hittade snabbt varandra framförallt på facebook. Med ett ärligt engagemang  och ordentlig analys visades att beslutsunderlagen var vinklade, ja närmast förfalskade, för att passa nedläggningsbeslutet. Det tragisk och hoppfulla var att detta gjordes av medborgare utanför politiken.

Alliansen började krackelera. Folkpartiets vice ordförande i Barn- och utbildningsnämnden fronderade mot sina forna bröder. Hedervärt tycker jag avskyvärt tyckte hans politiska bröder. Nedläggningsförslaget stoppades och ersattes av ett ickebeslut där skolor inte skulle läggas ned, men nya medel tillfördes inte.

Nu hade den centerpartistiske ordföranden fått nog. Han avsa sig uppdraget för att kvalitén inte kan upprätthållas, när han inte får lägga ned skolor. Dessutom tycker han inte om att säga upp folk. (Hur han skulle kunna lägga ned gymnasium och byskolor utan att säga upp folk undrar jag.) Att kvalitén hotar sjunka har han säkert rätt i, men det är hans politiska uppdrag att förhindra.

Det jag tycker är mest intressant är hur ledande politiker reagerar när de inte får som de vill - då avgår man. Detta menar jag är ett tecken på att man är van vid att göra som man vill, och det ska ingen blanda sig i. Har man tagit (eller fått) ett uppdrag kan man väl inte hoppa av för att det blir besvärligt. Om man i den interna maktapparaten inte får gehör för sina krav är naturligtvis tråkigt. Men är man politiker får man väl slåss för sina åsikter, vässa sina argument och finna nya vägar. Söka stöd hos opinionen, oss väljare, som tydligt visat att man vill prioritera skola och utbildning.

Den tredje statsmakten, pressen, i vår region förträds kanske inte av de vassaste pennorna i pennskrinet. Det är kanske dags att tala om den fjärde statsmakten, medborgarna, som idag med hjälp av Internet snabbt kan forma intressegrupper. Så länge politiker inte är med i dessa diskussioner går möjligheten att påverka, informera och nyansera, dem fullständigt förbi. Detta har F! förstått och omsatt i praktiken.

Simrishamns kommun genomförde med heder samråd runt att ta fram en vision, Framtidsverkstad. Är det dags att köra en runda runt utbildningen? Men snälla kommunen var litet snabbare med återkopplingen. Den 13 maj genomfördes första Framtidsverkstaden, inte ett ord har redovisats. Man kunde åtminstone få veta hur många som medverkat. Ska man gå från utredarkultur till utvecklarkultur måste man lära sig att kommunicera.

Lise & Gertrud till Hammenhög.

Hammenhög har blivit för Österlen vad Las Vegas är för USA. Scenerna, showerna, de stora artisterna  - glamour, glitter, extravaganza!

Vi är så glada att de förtjusande och begåvade Lise & Gertrud för, tror jag, fjärde sommaren väljer att genomföra en krogshow hos oss på Gästis.

Ta din käraste, grannen, någon du står i tacksamhetsskuld till, någon du vill hänga med eller gå själv! En riktig krogshow på landet! Gästis serverar en gourmetisk tre-rätters följt av ett musikaliskt smörgårdsbord serverat av Lise & Gertrud. I mån av plats släpps även "barbiljetter" till dem som bara vill njuta av showen.

Menyn är inte satt, programmet inte spikat men redan nu vill jag uppmana er att pricka av 29 eller 30 juli i almanackan.

Som om planering vore möjligt!

Efter ett snabbesök i Hades återvänder jag till de levande. Efter den hektiska Matrundeveckan, med de kära från Stockholm fortfarande på plats stängde vi restaurangen litet tidigare på nationaldagskvällen.  Grillen laddad och korvar att grilla, hemgjorda och hemköpta. De små vattenintresserade kusinerna betraktade den nyrensade dammen, men övergick snart till att kasta närodlade kastanjer och tusenskönor i den.


Medan Julius närmast har en överlevnadsrelation till mat har Tage ett genuint, om än inte så nyanserat matintresse. Emellanåt kan han ha synpunkten att servisen är en aning långsam.

Själv sitter jag och klunkar på ett väldigt gott tjeckiskt lageröl, Baronka. Så bryter det loss, feberfrossa skickar mig från gemytet med familjen till ryggläge med tandhackning. Fyra dagar med feber är på gränsen av vad  en svensk man tål och kom ihåg att när det gäller ömklighet är det subjektiva det objektiva.

Jag är som Anna och Jonas uthus; vacker men skamfilad. Just nu projekterar de en framtid för uthuset som hönshus, ett öde som jag, trots akut ömklighet, hoppas slippa.

Det börjar bli stil på A och Js trädgård. Sedan de fick ned den gigantiska tujan är det både ljus och luft i trädgården. Ett  rum att vara i. Det tycker även Tage som i en välfylld balja får utlopp för sitt vattenintresse.

Själv är jag fjättrad vid mitt sjukläger.

På medeltiden, när jag jag var anställd, kunde jag tycka att det var litet skönt att var sjuk (dvs ha feber som definierar verklig sjukdom) och ha rätt att vistas i sängen och läsa romaner. Så är det inte nu, när man är anställningslös, och får se k.h. gno för två. Jag omväxlar mellan att dåsa och bläddra i tidskrifter som inte hunnits med.

I husorganet Restauratören ser jag en rubrik som väcker både minnen och tankar: "Bastubränd stjärt på tingsrättens bord".

Bakgrunden är att den centerpartistiska Uppsalapolitikern Anette Stavenow Mansnérus unnade sig en spartansk romantisk weekend på Kungsbron Hotell. I sviten fanns bastu, vilket fick bli inledning på weekenden och kanske romantiken.

Av en för mig och, antar för alla andra, sätter hon sig på bastuaggregatet. Man skulle kunna säga att hon fick eld i baken och sällan varit hetare. För denna övning krävde kompensation från hotellet; menar att det borde finnas en varningsskylt. Ägaren vägrar och anser att det är allmän kunskap att bastuaggregat under drift är glödande.

Minnet som väcks är ett uttryck som användes av mina söner under deras uppväxt i klart kränkande syfte: "Tänker du med röven?" Vi la en hel del kraft på att få dem att upphöra med uttrycket och göra dem till civiliserade människor. Nu så här 25-30 år senare slår det mig att  sönerna eventuellt hade rätt.

Om så är fallet är Anettes krav på 12 000:- i skadestånd modest, med tanke på att hon som politiker drabbats dubbelt. Stå på dig Anette i din kamp för en bättre, rättvisare och mer romantisk värld!