Så möttes de igen.

För två år sedan var Sara Lind på Hammenhögs gästis. Hennes "vintageshow" är som gjord för vår matsal i 40-talsstil. Vi kom överens med Sara att köra en ny föreställning, Sara tycker som vi att hennes program och vår matsal är som gjorda för varann.

Jag får litet problem när jag ska beskriva vad det är Sara och hennes eminente ackompanjatör, Niklas Fransson, bjuder. Huvudsakligen är det en musikföreställning och grundtonen är romantisk. Jag uppfattar ett potpurri av visa, schlager och chansoner. Musik av bl a Tom Waits och texter av till exempel Kristina Lugn och Linda Boström Knausgård. Även om det är svårt att hitta ett fack; bra är det! Framförandet är eminent, stämningsfullt och musikaliskt.att

Jag vill tacka de som kom till Gästis. Synd att inte fler kom. Det är litet genant inför seriösa artister och rent ekonomiskt är det svårt. Österlen året om känns avlägset:

Vi köpte oss ett hus.

Trots att Riksbanken och andra är bekymrade över våra fastighetsaffärer, vi amorterar inte, i genomsnitt skulle det ta 140 år innan bostadslånen är betalda, köpte vi oss ett hus. Vi har under snart nio år varit hyresgäster i "krögarvillan". Det är som ni förstår ett led i överlämnandet av driftansvaret för Gästis. Den som ska ta hand om Gästis och  gäster måste bo nära. Ut med "gammfolket" och in med de nya. Anna, Jonas  och deras grabbar får ett fantastiskt boende.

Annelie och jag har naturligtvis grunnat, grubblat, analyserat och funderat på hur och var vi ska bo. Vi tittade på Brantevik, var på väg till Ystad och spanade naturligtvis i Hammenhög,där vi trivs så bra. När det klarnade att Jonas och Anna skulle överta Gästis föll bitarna på plats. Eftersom de måste flytta till krögarvillan blev ett fint hus ledigt. De köpte huset för fem år sedan och har renoverat med mycket hjärta, god smak och stor kunskap. Ett exempel är stuprör med vinklar i stället för de vanliga rundade. Jag visste inte att

det fanns men tycker att det är väldigt snyggt. Huset har fina proportioner och plåttaket är väldigt snyggt.

Idag skrev vi köpehandlingar och flytt kommer att ske när ytterligare renovering är klar.  Framförallt  har vi inrett vinden och vi ska byta uppvärmning. I vår ålder kan vi inte hålla på att släpa pellets.

Jag förstår att det är med blandade känslor Anna och Jonas lämnar sitt hjärteprojekt, men jag tror att de kommer att trivas i det nya. Jag hoppas att vi kan rota oss med samma känsla på Odengatan. Anna  och Jonas får vara hos oss så ofta de vill. En poäng är att vi minst halverar vår  boyta till 118 kvadratmeter.

Så var det igång!

I helgen som gick öppnade vi för säsongen. En fredagkväll med en av dessa solnedgångar, ja jag vet; det är ett jäkla tjat om solnedgångar och
-uppgångar på Österlen. Men vad ska man göra när man står inför detta naturfenomen mman aldrig tröttnar på, som en skogsbrand utan dess uppenbara nackdelar.

Man är alltid nervös inför premiären, men det fanns inget fog för det. Riktigt gott om folk och många hade blommor med sig, som en uppvaktning till de nya gästgivarna.

Det var god stämning pilsner flödade och angusburgare stod som spön i backen. Personligen brukar jag tjata till mig en barnburgare, alltså en angusburgare barnportion, eftersom jag inte är kapabel att trycka ned 175 gram kött och till detta ett stort hembakat bröd plus pommes frites.

Vi överhörde från en trio damer: "Äntligen ett ställe på Österlen där man får trängas litet!" Bra betyg tycker vi och kommer att fortsätt med fredagspub.

Tur för oss att Amanda ryckte in, som servitris. Hon har varit hos oss väldigt länge, hon kunde knappt gå när hon började här. Nu har hon till och med, efter aktiv påverkan/medverkan av föräldrar, skaffat körkort. Vi får särskilt tacka dem för tålmodigt natthämtande varje sommar. Fortsättningsvis kan de kanske unna sig en flaska rosévin i sin underbara trädgård, när sommarkvällarna kommer.

Vår riktiga säsong,  om jag får säga så, börjar till påsk. Men det är bra att slipa bort ringrosten under några veckor.


Vi har haft fantastiskt väder under flera dagar - sol och obetydlig vind. Det är ett rent nöje att gå ut med Doris, hunden och man får nästan slå sig fram för alla vårtecken.


Ingen får tro att vi går och halvslöar fram till påsk. Vi har öppet helger. Dessutom på ombyggnads- och flyttprojekt. I detta med gästgivareskifte ligger också att byta bostad. Det innebär att Anna, Jonas och deras grabbar flyttar upp till gästis. Medan Annelie och jag flyttar till deras förra hus. Men bekväma som vi är vill vi ha ombyggnaden klar innan vi flyttar in. Stackars Anna är byggledare, men å andra sidan är hon både arkitekt och småbarnsmamma. Fint blir det!

Personligen sitter jag i guldsits avseende flyttning. Jag är förbjuden att utföra tunga lyft

Jubileumsåret 2013.

Vi går inte i ide, även om det känns som en god idé, i ruggiga februari. Nej vi dra ner på cirkulation och ämnesomsättning och går in i något av en dvala. Samtidigt som vi går och såsar med administrativt efterarbete från 2012, planerar vi för fullt för 2013, som är det 320:e året i följd, som gästgivareverksamhet bedrivs på Hammenhögs Gästgivaregård.

Det känns, som ett tecken att vi lyckats säkra driften framöver. Unge herr gästgivare och unga fru gästgivare tar över huvudansvaret medan mamma gästgivare och pappa gästgivare finns med i bakgrunden. Likheter med löjliga familjen, men jag vet inte var det löjliga i det gamla barnkortspelet ligger! Vi tror, ja vet, att det ligger en oerhörd styrka i familjeföretagsformen. Naturligtvis blir det en utmaning att inte försöka styra från baksätet. Framför allt känns  det, som att ny kraft pumpas in med en ny generation. Tradition och förnyelse! Det kommer inte att bli revolutionära förändringar men en hel del nyheter efterhand.

Efter succén med matlagningskursen i januari står det klart att den kommer att finnas som ett erbjudande. Håll utkik på vår hemsida!

Vi öppnar igen den 1 mars, naturligtvis har vi då fredagspub. Den mycket uppskattade hamburgaren, hembakat bröd  fantastiskt kött från Anguskossor är på plats.

Under "vår" tid på Gästis har vi väldigt gärna velat etablera en lokal mötesplats. Under hösten, som gick, fungerade fredagspuben oväntat bra med många gäster. Vi hoppas att det också i fortsättningen ska vara populärt att träffa bekanta, spela en låt på jukeboxen, ta en pilsner och en liten bit mat.

 Invigningsfesten för de nya gästgivarna blir helgen därpå.   Den 8 mars vill vi bjuda något extra.

För något år sedan hade vi besök av ljuva Sara Lind. Hennes föreställning med en  underhållande och tankeväckande monolog och sånger från 30- 40-tal, ackompanjerad på
vår flygel, var en stor upplevelse.Vår klassiska matsal och Sara är som gjorda för varandra.

Vi är väldigt glada att vi kunnat hitta en tid då Sara Lind kommer till Hammenhögs Gästis med sin finstämda föreställning.

Reservera den 8 mars. Ta en hamburgare och en öl i baren - glid sedan över till matsalen och njut av föreställningen. 200 kr kostar inträdet.

Det kommer att hända mycket under året. Vill du vara säker på att inte missa vad, som är på gång, gilla oss på Facebook!

  Hammenhögs Gästis på Facebook

Blogg på nytt sätt.

Jag är på mitt sjunde är med min blogg. Den har vuxit till en omfattning som jag inte alls förutsett. Cirka 500 inlägg spridda över många ämnesområden blir obönhörligen oöverskådligt. En generell  sökfunktion hjälper  vissa sökbehov men underlättar inte överblicken. Vid ett tidigare tillfälle har jag brutit ut den del, som handlade om min cancersjukdom. Det var ju inte meningen att Gästgiverarebloggen skulle vara en en Cancerblogg. På kort tid blev Cancerblogg mer besökt än ursprungsbloggen.

Bloggarna har totalt ca 150 000 besökare, i genomsnitt mellan sju och åtta tusen per månad. Jag tittade på Lars Vilks blogg, av ingen särskild orsak, och såg att han, vid tillfället, hade 1624 inlägg i en enda kronologisk rad.  Han är ju konstnär och gör som han vill och hittar på en förklaring i efterhand. Jag är inte konstnär och vill ha ordning i vad jag säger och skriver. Jag har alltså lagt upp undersidor för olika specialområden.

 Bloggen handlar om  stort och smått på Hammenhögs Gästis och i Hammenhög.

Undermenyn "Om bloggen" pekar till Gästis hemsida.

"Cancerblogg" är vad den heter.

"Litteratur" finns som en underblogg pga att jag är en veritabel bokslukare. Jag tycker om att
ibland anmäla böcker jag läst, som tips och inspiration till andra storkonsumenter av skönlitteratur. Tabellen med läst, kommer tillsvidare att finnas kvar i  högerkolumnen på förstasidan.

"Turen går till.." är helt enkelt populära "Österlens mest personliga karta." Mina raljerande, reflekterande utflykter i grannskapet, resor i tid och rum.

Det är klart att man har mängder av åsikter och uppfattningar där man  bor och verkar. Inlägg som inte direkt kan relateras till verksamheten  på Gästgivaregården kommer att presenteras under "Åsiktsmaskinen".

Jag hoppas att vår blogg med detta ska bli mer överskådlig och lättnavigerad. Är det inte så är det bara att säga ifrån, synpunkter tas emot tacksamt men bestämt.

Du hittar oss naturligtvis även på Faceebook, gilla oss där!

Liten tripp till den stora världen.

Likt Fantomen (Den vandrande vålnaden), som ibland lämnar de Djupa skogarna och går ut i civilisationen, som en vanlig man, händer det att vi besöker den vanliga världen utanför Österlen där vi bor. Aldrig lyckas vi hitta en avgång på SJ, som passar och är lösbar för oss. Så var miljödeklarationen  avklarad! Det blev Norwegian från Malmö Airport till Arlanda. Nya flygplan, skinnklädda fåtöljer och litet mer utrymme samtidigt som man erbjuder löjligt låga priser. Jag kan inte begripa hur man kan hålla de priserna, det kan ju knappast förklaras av penningtvätt och organiserad brottslighet, som brukar vara förklaringen i Malmö. Att man bara betalar för lägsta service år ok för mig, jag kan köpa till om lyxbehovet griper mig. Normalt sett klarar jag en timmas flygresa utan en torr bulle och en varm servett.

Nu när nativiteten stiger och trångboddheten består, i Stockholmsgrenen av vår familj, bor jag och min lilla fru med  förtjusning på hotell - stilla nätter och fridfull fullödig frukost. Denna gång gynnade vi August Strindberg påTegnérgatan. Även  här gjorde vi ett klipp. Vi kan framstå som genomplanerade kupongklippare, men i själva verket är det precis tvärt om.  Vi har så dålig framförhållning så vi får ta vad som blivit över till det pris som erbjuds. Nu erinrade sig hustrun att hon hade ett kort från Coop och från annat håll hade vi hört  att man genom dem kunde boka rum till aptitliga priser. Vi slog till och fick ett bra rum centralt med trestjärnorsstandard till vandrarhemspriser. Vi åt goda frukostar sittande vid  den illusoriska gasbrasan. Av 26 rum var 7 belagda med, antar jag, rättrogna koopreatörer i pensionsåldern.

Redan på morgonen är trängseln på Drottninggatan värre än på Sandhammaren i mitten av juli. Men med tjugo års erfarenhet står man inte bara och tappar underläppen i förundran. Vi trampar på  söderut.

En tydlig trend i huvudstaden är att fler och fler skyltar och kommersiella affischer är på engelska. Den  klockrena jugendportalen utanför centralbadet har fått en kitschig tilläggsskylt på, ja just det, engelska.
Sandwichmännen utför sitt enahanda arbete med baland annat: Hairdressing 250:-.

En skylt som kan ställa till det för oss, med en anständig skolengelska i ryggen, är Beyond Retro. För mig betyder Beyond; efter, bortom, senare.  Om det är efter eller senare än Retro, så är det rimligen inte Retro. Eller?

På vår färd mot sydliga närförorter lägger vi en bra stund på att försöka
överlista SLs nya biljettsystem, där man på ett ställe får köpa ett kort, som man i en automat laddar sin reskassa. Snårigt, men med en växande kö efter oss lyckades vi
ta oss igenom.

Nu gick inte färden spikrakt och utan stopp. Det finns alldeles för många affärer för det.

Indiska, som jag tycker har ett ganska lågt underhållningsvärde, lyckas locka frun till avvikelse.

Jag tittar på reklamen och upptäcker en affisch med en rödhårig flicka. Av någon anledning har hon målat röda streck runt sina ögon. Det ser faktiskt ut som om hon har en allvarlig ögoninflammation. Skrämmer mig litet, med mitt nedsatta immunförsvar. Vad hon gjorde reklam för uppfattade jag dessvärre inte.

I kanten av Tanto från Liljeholmsbron ser vi en vy, vacker som ett julkort. Detta är alltså mitt inne i storstaden.

Kanske var det här Nacka Skoglund konditionstränade på 50-talet. Nej det kan inte stämma Nacka konditionstränade inte, men om han gjort det, kunde han med stort utbyte gjort det här.

Så småningom kommer man till ett kolloniområde. I dagens vinterlandskap för det tankarna till Tavelmälare Bengt Eldes färgglada naivism.

Det biter i ansiktet med -17. På tunnelbanan reser många med skidorna över axeln och strömmen av snowboard-åkare är strid till och från Hammarbybacken. Isarna växer till  sig i stan och man ser promenerande på isen. Inte långfärdsåkarna på skridskor - för mycket snö.

Frosten - berövade - Söders - palmer - dess - gestalt.

Ett besök i Stockholm med barnbarn betyder en hög aktivitetsnivå. Kaknästornet, från början av 60-talet, må vara värt ett besök. För min del var det säkert 25 år sedan jag var där. På den tiden var maten som serverades i restaurangen knappt tjänlig, men det bör väl ha rättat till sig. Vi blev tveksamma när vi kom till hisshallen.

En värre skräpsamling till souvenirbutik har jag aldrig sett. Plast och I love Stockholm, älgar och snapsglas, men priset togs av en engångständare, som inte gick att tända och inte fylla på, till det facila priset av 59:-. Är det så Stockholm vill möta turister från hela världen - men det har väl varit en offentlig upphandling.

Vi knäppte en bild över Värtan, fulare än Gärsnäs och kastade oss uthungrade in i restaurangen. Maten var ok.

Gissa vad vi tittar på! Rätt - barnbarn.

På grund av vädervarningar bokade vi in oss på Best Western Sturup Airport Hotel. Det hade allt, dyrt, opersonligt och ganska genomgående fult. Litet nyfiken blir man på Sämst Western Hotels.

Litet roligt  var ändå ett par grafiska blad av Torbjörn Birch.  På 70-talet var han förskollärare i Arlöv och hade hand om våra söner.

De dansande figurerna höll han på  med redan då och jag kände igen dem direkt. Vilket inte är så konstigt.

Inte dör Österlen på vintern!

Ruts gossar.
För vilken gång i ordningen, kan jag inte säga, men i lördags var de på sitt årliga besök. Dessa frejdiga gossar har alla vuxit upp i Hammenhög.Årligen i januari besöker man Gästis, äter äggakaka, dricker pilsner och bäsk. Kaffe med konjak till hästsport, tipsextra eller annat spelbart.Några av  gossarna har återvänt till Österlen.

Kultur i grannbyn.
För något år sedan skrev jag ett något raljerande referat från ett besök i Borrby. Kanske måste jag krypa till korset och göra självkritik. Det händer saker i vår konkurrerande grannby. Jag tänker på att man etablerat apoteket, startat Bokbyn och inte minst renoverat och blåst liv i Borrby Bio. Apoteket är klart till sitt syfte och som nybliven sjuklig lägger jag med glädje mina pilleraffärer där. Bokbyn har jag mindre kläm på, eller rättare sagt har jag inte hunnit sätta mig in i vad det är. Att konceptet uppmärksammats i media, i media och i utvecklarbranschen är det ingen tvekan om. Enligt mig kan det inte vara fel när det handlar om böcker och litteratur.

Bor man på Österlen är det lätt att missa godbitar i det rika kulturutbudet året om. I går kväll rde vi bot och bättring, hustrun och jag, avseende Borrby Bio. Den lär vara Österlens äldsta från 1917. Nyligen har en renovering genomförts. Det gladde mig att man uppenbart koncentrerat sig på funktion som biograf, inte ett renoveringsprojekt för renoveringens skull. Jag överraskades att den var så pass stor och fåtöljerna var bekvämare än förväntat. Man kan konstatera att de vackra skånska dialekten inte klingade i lokalen. Det kan också konstateras att medelåldern på "kultureliten" ligger högre i Borrby än i Hammenhög.
Den finns en biografförening som driver bion. Styrelsen är skamligt ojämställd, endast kvinnor!  Om det är styrelsen om ansvarar för repertoaren, så har de all heder av gårdagens film, "Beasts of the Southern Wildes." Nybörjarregissör och nybörjarskådisar i en amerikansk extremt lågbudgeterad film. Det var länge sedan en film berörde mig lika starkt. Jag måste rekommendera alla att se den. Jag  måste också rekommendera Borrby Bio. Märkligt nog såg jag inte en människa från Hammenhög.

Dramatik i Hammenhög.
I morse vid 4-draget kikade jag ut och såg utryckningsfordon med blåljus hålla uppe vid kyrkan. På nätet såg vi att en man vid 3-tiden voltat med bilen mellan Hannas och Hammenhög. 10.39 hittades mannen ien lada vid Karlsgården en bit söder om Hammenhög. Han var då full medan ett trettiotal poliser och två helikoptrar letade försökte mannen hålla sig undan tills han blev nykter.Detta skriver jag mest för att få möjlighet att lägga in en bilder på helikopter tagen från vår brandtrappa.