Vart går påsken?

I vårt sekulära samhälle går helgerna från att ha en religiös koppling till att bli världsliga högtider. Detta kan straffa sig. Se bara på pingst, inte en normalbildad ateist har en aning varför man  firar pingst. Vips knep de annandagen.

Nästa som kan stå under attack kan vara påsken. Långfredagen var en minst sagt ämlig dag, i min barn- och ungdomsskalle var det omöjligt att få in varför jag inte skulle kunna gå på matiné, köpa godis  eller gå på kondis, detta för att de för nästan 2000 år sedan mulade Jesus. Jag försäkrade då och vidhåller fortfarande att jag inte på något sätt var inblandad. Att i Sverige skulle vara stängt tycker jag var att överreagera. Efterhand insåg allt fler det orimliga och idag är "business as usual", med undantag för att det inte kommer ut kvällstidningar. Detta ser jag inte som ett minus klarar jag mig 364 dagar om året utan ankposten kan jag klara även långfredagen.

Påskafton var betydligt mer klackarna i taket. Jag tyckte nog att det var litet konstigt när det bara var en dag sedan Jesus dog, men tyckte att det var onödigt att påpeka detta. Jag var inne på att konceptet påsk skulle utvecklas till en jul light, ja den behövde inte vara så light. En begränsning var av helt logistisk natur. Hu, r mycket kunde man lasta på en hare och dessutom få in i ett ägg. Haren är en tysk import,  man kunde väl i Sverige ha påskbjörnen, med en avsevärt bättre lastkapacitet. Eller rent av påskhästovagnen.  Käket var ok, som ett julbord utan skinka.

Så kom påskdagen, fröjd och gamman. Jesus hade uppstått, lika troligt, som att Stålmannen kom från Krypton, om man hade frågat mig. En sak måste jag fråga; varför ska allt vara gult på påsken? Äggens  centrala roll kan jag förstå,  det var väl att hönsen började värpa igen. Men det förklarar inte det gula - äggen har som bekant både gula och vita. I fiskelägena här på Österlen har man en säregen tradition, att picka ägg. Jag har intet avnjutit detta spektakel, men har förstått saken rätt slår man två ägg mot varandra. Den vars ägg håller har vunnit. Den som hittade på det räcker upp handen.

I vuxenlivet har jag främst uppskattat påsken, som långhelg, ett tillfälle att träffa släkten. Det har aldrig varit
en stor mathelg. Litet fler ägg, än normalt, sill och efterhand lamm.
Sedan snart nio år har  påsken vuxit i betydelse för oss till en nivå den aldrig tidigare varit i närheten av. Det har förstås att göra med när vi övertog Hammenhögs Gästis.

Till påsken börjar säsongen med konstrundan. Alla i besöksnäringen biter på naglarna, följer väderleksrapporterna och försöker spå i kaffesump. Ska ankposten slå upp  "Katastrof på Österlen" på sina löpsedlar?

Det må bli som det blir - i alla fall står Österlen redo att ta emot 100 000-tals. Glöm inte att besöka Carsten Nilsson.

VÄLKOMMNA!

Klimatfrågan!

Jag kan glädjande meddela  att Västanbäck 99 inte längre är obemannad. Dessbättre kunde kunde hammenhögsborna handla sig en  helgbukett att  muntra upp sig med.

Denna vecka  har vi gästkock i bypuben. Mannerström och Morberg ville, men  vi är hängivna anhängare av närproducerat så vi satsade på Helena Östergren.

Skämt å sido! För en gångs skull var Jonas och inte jag sjuk. Om jag hade blivit sjuk hade ingen akut kris uppstått. Nu löste sig problemet genom att Helena var  så snäll att ställa upp.

Så över till veckans tävling.Vad är det  för fel på följande bilder?

Svar: De är tagna den 22 mars!

Blomsterflickor i Hammenhög..

 Hustrun har en klar uppfattning om vad, som är livets nödtorft. Mer än en gång har hon sagt att det enda som fattas i Hammenhög är en blomsteraffär. Jag som är mer prosaisk skulle nog ta ett apotek om jag fick välja, så slapp jag att åka till Borrby. Å andra sidan får jag medge att en medicinburk på borden i restaurangen inte pryder på samma sätt som blommor. Så kör för en blomsterbutik.

Jag har länge tänkt blogga om vår blomsterbod men avstått av två skäl. Namnet på butiken är långt

och mitt minne är kort, och jag har tyckt att det varit något skämmigt att fråga efter namnet. Nu har de fått upp en skylt! Det mesta löser sig om man inte har för bråttom. Det andra  skälet är att de öppnar kl 11, för sent för mig och gästgivarhunden Doris på morgonpromenad. Doris sätter alltid envist på rumpan i trottoaren utanför blomsterhanden. En hund 

som heter Jonas jobbar därinne. Först trodde jag att Doris hade blivit kär - men ingalunda. Jonas, här citerar jag Doris, är en sådan knäppgök, som inte omgående slukar sin mat. Detta har Doris mer en gång åtgärdat genom att äta upp stackars Jonas sparade mat.
Vi får nöja oss med en exteriör presentation eftersom Anna är insnöad. Detta ska tolkas bokstavligen och inte som  en ny form av fönstermobbing. Man kan undra varför Ingela, den andra blomsterflickan inte anges, som insnöad och om hon inte är det, varför är hon då inte på plats och håller kommersen  uppe. Man  kan föreställa sig att någon snöröjare som inte sett frun på några dygn skulle vilja köpa en knippe tulpaner med sig hem. Denna förfärliga vår, som borde kallas vinter, har vräkt snö över oss, kanske inte i oacceptabla mängder, men definitivt vid fel tillfällen.

Skyltningen är myllrande och rörig upplevelse i positiv bemärkelse, om det går att föreställa sig. Personligt och originellt precis som deras blommor och buketter.

Den nya blomsteraffären har fått
en oväntad spridningseffekt för blomster i byn.  ICA-handlaren har letat upp de blommor som stått längst in i butiken gömda bland  drickabackar. Idag är det rena djungelentrén.

Bokhotell

Länge har jag funderat över det omåttligt populära begreppet bokkafé. Vad menas? Ska man sitta och läppja på en kopp kaffe medan man läser en bok? Rimligen kan det då knappast vara aktuellt med något annat än Pixiböcker som läses på några minuter.

Jag har tidigare berättat om hur bokberoendet radikalt reducerats sedan jag blev med läsplatta. När vi nu dessutom flyttar till ett litet hus håller bokbeståndet rent bokstavligt att växa oss över huvudet. Därför har vi nu bestämt oss för att Gästis ska bli ett bokhotell. Uppe i hotellkorridoren har vi nu laddat upp med pocketböcker. Våra hotellgäster är välkomna att botanisera bland dem. Hittar man något intressant, går det alltid att förlänga sin vistelse tills man läst ut boken eller ta den med sig när man reser. Här finns allt från det nyaste till Agatha Christie som zebraböcker. Välkomna till bokhyllan.
En del lästips kan ni få i min läslista.

Man kan säga att vi redan har en bokbar.  I vårt referensbibliotek, som inte  får tas med, har vi ett snart tvåhundraårigt konversationslexikon, detta kan användas som stöd och socialt smörjmedel för den som väljer att avstå från brända och destillerade drycker och för all del även vin, öl och cider.

Det är ju så, om man tolkar alkohollagen som fan läser bibeln och alkoholbyråkraterna tolkar lagtexten, att det man mest bör undvika på utskänkningsställen är just alkohol. Vi har  därför sett oss nödgade att sätta upp en varningstavla brännvinstörstiga till varnagel.

Så möttes de igen.

För två år sedan var Sara Lind på Hammenhögs gästis. Hennes "vintageshow" är som gjord för vår matsal i 40-talsstil. Vi kom överens med Sara att köra en ny föreställning, Sara tycker som vi att hennes program och vår matsal är som gjorda för varann.

Jag får litet problem när jag ska beskriva vad det är Sara och hennes eminente ackompanjatör, Niklas Fransson, bjuder. Huvudsakligen är det en musikföreställning och grundtonen är romantisk. Jag uppfattar ett potpurri av visa, schlager och chansoner. Musik av bl a Tom Waits och texter av till exempel Kristina Lugn och Linda Boström Knausgård. Även om det är svårt att hitta ett fack; bra är det! Framförandet är eminent, stämningsfullt och musikaliskt.att

Jag vill tacka de som kom till Gästis. Synd att inte fler kom. Det är litet genant inför seriösa artister och rent ekonomiskt är det svårt. Österlen året om känns avlägset:

Vi köpte oss ett hus.

Trots att Riksbanken och andra är bekymrade över våra fastighetsaffärer, vi amorterar inte, i genomsnitt skulle det ta 140 år innan bostadslånen är betalda, köpte vi oss ett hus. Vi har under snart nio år varit hyresgäster i "krögarvillan". Det är som ni förstår ett led i överlämnandet av driftansvaret för Gästis. Den som ska ta hand om Gästis och  gäster måste bo nära. Ut med "gammfolket" och in med de nya. Anna, Jonas  och deras grabbar får ett fantastiskt boende.

Annelie och jag har naturligtvis grunnat, grubblat, analyserat och funderat på hur och var vi ska bo. Vi tittade på Brantevik, var på väg till Ystad och spanade naturligtvis i Hammenhög,där vi trivs så bra. När det klarnade att Jonas och Anna skulle överta Gästis föll bitarna på plats. Eftersom de måste flytta till krögarvillan blev ett fint hus ledigt. De köpte huset för fem år sedan och har renoverat med mycket hjärta, god smak och stor kunskap. Ett exempel är stuprör med vinklar i stället för de vanliga rundade. Jag visste inte att

det fanns men tycker att det är väldigt snyggt. Huset har fina proportioner och plåttaket är väldigt snyggt.

Idag skrev vi köpehandlingar och flytt kommer att ske när ytterligare renovering är klar.  Framförallt  har vi inrett vinden och vi ska byta uppvärmning. I vår ålder kan vi inte hålla på att släpa pellets.

Jag förstår att det är med blandade känslor Anna och Jonas lämnar sitt hjärteprojekt, men jag tror att de kommer att trivas i det nya. Jag hoppas att vi kan rota oss med samma känsla på Odengatan. Anna  och Jonas får vara hos oss så ofta de vill. En poäng är att vi minst halverar vår  boyta till 118 kvadratmeter.

Så var det igång!

I helgen som gick öppnade vi för säsongen. En fredagkväll med en av dessa solnedgångar, ja jag vet; det är ett jäkla tjat om solnedgångar och
-uppgångar på Österlen. Men vad ska man göra när man står inför detta naturfenomen mman aldrig tröttnar på, som en skogsbrand utan dess uppenbara nackdelar.

Man är alltid nervös inför premiären, men det fanns inget fog för det. Riktigt gott om folk och många hade blommor med sig, som en uppvaktning till de nya gästgivarna.

Det var god stämning pilsner flödade och angusburgare stod som spön i backen. Personligen brukar jag tjata till mig en barnburgare, alltså en angusburgare barnportion, eftersom jag inte är kapabel att trycka ned 175 gram kött och till detta ett stort hembakat bröd plus pommes frites.

Vi överhörde från en trio damer: "Äntligen ett ställe på Österlen där man får trängas litet!" Bra betyg tycker vi och kommer att fortsätt med fredagspub.

Tur för oss att Amanda ryckte in, som servitris. Hon har varit hos oss väldigt länge, hon kunde knappt gå när hon började här. Nu har hon till och med, efter aktiv påverkan/medverkan av föräldrar, skaffat körkort. Vi får särskilt tacka dem för tålmodigt natthämtande varje sommar. Fortsättningsvis kan de kanske unna sig en flaska rosévin i sin underbara trädgård, när sommarkvällarna kommer.

Vår riktiga säsong,  om jag får säga så, börjar till påsk. Men det är bra att slipa bort ringrosten under några veckor.


Vi har haft fantastiskt väder under flera dagar - sol och obetydlig vind. Det är ett rent nöje att gå ut med Doris, hunden och man får nästan slå sig fram för alla vårtecken.


Ingen får tro att vi går och halvslöar fram till påsk. Vi har öppet helger. Dessutom på ombyggnads- och flyttprojekt. I detta med gästgivareskifte ligger också att byta bostad. Det innebär att Anna, Jonas och deras grabbar flyttar upp till gästis. Medan Annelie och jag flyttar till deras förra hus. Men bekväma som vi är vill vi ha ombyggnaden klar innan vi flyttar in. Stackars Anna är byggledare, men å andra sidan är hon både arkitekt och småbarnsmamma. Fint blir det!

Personligen sitter jag i guldsits avseende flyttning. Jag är förbjuden att utföra tunga lyft