Simrishamn låter medborgaren komma till tals

Simrishamns kommun brukar skryta med att man har en så bra webbplats. Det må vara som det är med det. Men man har lagt ut en möjlighet svara på veckans fråga.
När jag tittade på tidigare frågor upptäckte jag en otroligt rolig undersökning från första veckan i juni.
Den raka och lakoniska frågan var: Tycker du att det är bra att bo i Simrishamn?
Det något häpnadsväckande resultatet var att 50% svarade Ja och 50% svarade Nej.
Alarmerande? Ja - tills man ser att det är 2 som röstat.
Folkomröstningar stärker demokratin!

Inspiration

Härom veckan hade Sydsvenskan ett stort reportage från Hammenhögs Gästis. Tyngdpunkten låg på folk som bytt karriär. Det har vi för visso gjort hustrun, jag och äldste sonen. Många har kommit hit av nyfikenhet efter vad de läst. Det är inspirerande att märka att vi uppfyller en livsdröm för många andra.



I måndags när vi varit ute och handlat möttes av ett meddelande skrivet på vår skylt om öppettider. "Har åkt 30 mil per bil o. 5 mil på cykel - o så är det stängt! Hade verkligen trott att nye ägaren skulle slå vakt om gästgivartraditionerna!!" Undertecknat av en herr Bonde 25/8 14.10. I mitt tycke en aning självcentrerat. Det för tankarna till det gamla grevesamhället. Känns skönt att vi hade stängt.



I går kväll var herrskapet fårn Vilhelmsdals gårdsmejeri och åt en meny hos oss. Förutom att de är mästerliga på att göra ost så är de enastående på att älska gästis, och att tala om det.



Idag lördag tog jag en sväng till Simrishamn, huvudsakligen för att fylla på Calvadoslagret. Jag som är en aning östtysk i mina konsumtionsmönster hade tillfälle att shoppa. Äntligen har mobiltelefonen som går att ringa med, innehåller telefonbok och har sms-funktion (dessutom, inte alldeles nödvändigt, ficklampa) kommit. Det facila priset av 595:- ledde till omedelbart avslut. Dessutom gjorde jag fyra begagnade bokfynd hos min favorit, den ambulerande bokhandlaren på torget.



Pricken över i var att Simrishamns musikkår marscherade Storgatan ner mot hamnen. Anledningen va Sillens dag på Hamnplan. Jag älskar musikkårer! Antagligen är det kopplat till min barndom där Flottens musikkår marscherade genom Karlskrona varje lördag. Varför har inte Simrishamn en vaktparad genom staden varje lördag. Ett sätt att pigga upp stan, underhålla boende och turister, låta musikkåren öva skarpt och slutligen ett sätt för kommunen att ekonomiskt stötta en kulturell verksamhet på Österlen.

Bröllop på Österlen

Den 9 augusti gifte vi bort son nummer 2. Det var stor nervositet främst avseende vädret. Den tidigt valda vigselplatsen, meditationsplatsen vid Hammarskjölds Backåkra, förutsatte hyfst väder. Det tidigare stabila högtrycket med temaraturer upp mot de 30, hade ersatts av kuling och regnskurar. Plan b, c och d inventerades och bedömdes. Vi reste partytält, som under natten blåste sönder. Å andra sidan bjöd lördagmorgonen solsken och rimliga vindar.

Hammenhögs nyetablerade ekologiska popfrisör, Broadway, hade rusch. Först till rakning (olyckligt val av talesätt) var brudgummens mor. Sedan var det bruden. Bägge återvände vackra som prinsessor. Brudgummens far var mestadels upptagen med att försöka knyta en fluga. Med vissa brister i motorik och praktisk abstraktionsförmåga visade det sig omöjligt att överföra ritningens enkla beskrivning till verkligheten. Med hjälp av brudegummens mor visade det sig att det är lätt att knyta fluga! Alla borde försöka.

Vigseln var vacker som en dröm. Det unga paret kom vandrande över fältet. Äldste brodern spelade Mendelsons brudmarsch på en skrapig vevgrammofon. De elegant vikta bröstficksnäsdukarna offrades chevalereskt, intet öga torrt. Även om vi män skötte det litet snyggt.




Brudparet kördes ståndsmässigt i en gammal Merceds Benz.
Vi andra transporterades rationellt av Busspersson till Hammenhögs Gästis där resten av festen gick av stapeln. Fortfarande stod vädret på bröllopets sida. Bubbel och mingel kunde enligt planerna fortgå i den vackra trädgården bakom gästis. 65 gäster kräver en stunds mingel. Dock inte så länge att en gästgivare med rudimentärt närminne ska kunna lära sig särskilt många namn.

Därefter utbröt ett glam och ett festande.

Ett talande och ett ätande, ett ätande och ett sjungande osv.

Hummersallad med champinjoner, morötter och suchini

Lammytterfilé med kantareller, rostad potatis, ugnsrostad grönsaksragu och marsalavinsky

Chokladganache med bär (hallon, jordgubbar eller smultron)

Därefter bröts borden och en kaffebuffé hade dukats upp i ett angränsande rum. Nu var dansgolvet frilagt.









Mitt på dansgolvet hade nu en mäktig vit chokladmoussetårta dukats upp. Byns skicklige smed Jerker har gjort ställningen.

Brudparet följde konventionen och gled ut i en förtjusande bröllopsvals. De redan hårt prövade näsdukarna kommer åter till användningen.



Efter valsen bjöd brudparet på en uppvisning i Lindy hop.

Bisvärm på Hammenhögs Gästis.

I slutet av maj hade vi en värmebölja på Österlen. Gud give att det inte är den sista i år. Hustrun A och hunden D tog tillfället i akt, innan turisterna kommer, och gonade sig i solskenet. Då hördes ett susande som övergick i ett brummande. Himlen förmörkades! Det var, visade det sig, en bisvärm. Kanske hade värmen kommit så snabbt och därmed fortplantningen, att biodlaren inte hunnit bygga ut med fler ramar i kupan. Svärmen drog vidare över huvudet på en förundrad A och en förvånad D. På baksidan av Gästis slog de sig ned i pilen och bildade en försvarlig klunga.
En bisvärm kan bestå av 10 000 bin och uppåt. Trädgårdsserveringen blev minst sagt fullsatt.

Nu är svärmande bin fridsamma och väldigt inriktade på att finna bostad. Dessutom är de nyttiga för pollinering av exempelvis, rapsfält och äppellundar och honung är ju så gott. Vi insåg snabbt att kombinationen ätande gäster och bin inte var helt lyckad.

Vi stod inför valet. Den hårda vägen via Anticimex, eller den samhällsnyttiga vägen via en biodlare som ville förbarma sig över de 10 000 bostadslösa. Jag erinrade mig att jag under promenaderna, med hunden D, sett ett par bikupor i den mest välskötta trädgården i Hammenhög, alldeles vid kyrkan.



Jag gick dit och knackade på. Jag frågade honom om han blivit av med en bisvärm. Det förnekade han kategoriskt och med stram röst. Jag har sedan erfarit att den som låter en svärm gå är en försumlig biodlare. Jg gjorde en hel pudel och vi återställde ett gott samtalsklimat. Nu var det ju på intet sätt så, att han inte var intresserad av att ta hand om bina.

Efter en kort stund inställde han sig arbetsklädd på gästis. Med sina behandskade händer öste han bina klasvis över till den tomma kupan. Nu visade det sig att försöket var fruktlöst.

Uppenbarligen hade han inte hittat drottningen och fått över henne i kupan - och si då är det stört omöjligt att övertyga drönare och arbetare att det är ett bra ställa att bosätta sig på.

Nästa dag gjordes ett nytt försök. Då var fru biodlare med. Slut på daltet! De skrapade ned populationen i en jutesäck. Uppenbarligen åkte även drottningen med. Visserligen hade vi kvar några hundra tappra arbetsbin som kanske försökte etablera ett mer demokratiskt samhälle utan drottning. Men efter ett par dagar gav de upp sitt anarkistiska utbrytningsförsök.

Oss väntar, enligt gammal sedvanerätt, en burk honung efter slungningen. Hunden D och jag brukar på vår morgonpromenad titta till det nya samhället hos odlaren. För våra otränade ögon ser de ut att ha det bra.

Matrunda i landet Culinaria på Österlen

Sedan den 10 maj vajar den karaktäristiska strandflaggan med matrundans logotype på 32 platser i Ystad och Österlen.

För mindre än ett halvår sedan gick 32 företag, med anknytning till matupplevelser, samman i en ekonomisk förening. Vår gemensamma mission är att utveckla den kulinariska turismen i Österlen-/Ystadregionen. Vi ska bygga landet Culinaria som en matprovins som nämns tillsammans med traditionella europiska matmeckan som Toscana och Provence. Blygsamhet är ingen dygd i Culinaria.

Redan efter ett halvårs brottande med myndigheter, för att få ett organisationsnummer, ett namn och att bli vederbörligt skattskrivna, genomför vi vår första stora manifestation - Matrundan. Vi har utrustat oss med tålamod, rimligt låga förväntningar och ständigt upprepat att det tar tid innan ett sådant evenemang slår igenom. Vi är överlyckligt förtjusta över att redan nu kunna slå fast att det blev en succé redan år ett. Folk har stömmat till för att köpa sparris, gå på örtvandring, besöka Culinarias vingård och avsmaka, äta Culinariameny, prova choklad osv.
På Hammenhögs Gästis har vi haft en ökning av omsättning med ca 30% jämfört med en normal majvecka.

Matrundan är etablerad och kommer att genomföras som ett årligt evenemang.

Vi har stöttats med välvilja och fått ett fantastiskt genomslag i media. Den enda skönhetsfläcken är att Turistbyrån i Simrishamn verkar ha bojkottat evenemanget. Knaske har vi kränkt ett revir. Vi har nämligen jobbat helt efter principen att folk besöker Österlen utan en enda tanke på vilken kommun man råkar befinna sig i.

Vem mördade romanen?

När man bor på Österlen finns det några vintermånader när man hinner läsa mycket, om man har hågen åt det hållet. För några månader sedan läste jag, i DN tror jag, en häftig debattartikel av Ernst Brunner. Han menade att alla de lättviktiga thrillers och deckare som dominerar alla bestsellerlistor tar brödet från romanförfattare, och att det är endast ett fåtal romanförfattare i Sverige som kan leva av att skriva.

Naturligtvis har han rätt. Den uppsjö av standardiserade thrillers från företrädesvis kvinnliga författare går ju inte att skilja åt i en blindtest. Att man blandar in konflikter om barnpassning, litet tafflig otrohet eller en kvinnlig huvudperson gör det verkligen inte till ett inlägg i jämställdhetsdebatten, eller slår ett slag för feminismen. Intrigen är ofta poänglös och lika förutsägbar som en amerikansk b-film, skriven direkt för videomarkanden. Inte bjuds man på dramatik - möjligen litet raffel. Inget ont i det jag tycker om att läsa Fantomen i badkaret - förutsägbart, konceptuellt raffel. Men aspirationen på att vara samhällslitteratur med feministiska inslag tycker jag att de kan ge upp. Annars menar jag att även Fantomen, som numera lever med fru och småbarn djupt inne i skogen utan tillgång till modern samhällsservice utför ett heroiskt jämställdhetsarbete.

När jag kom till insikten att jag faktiskt ägnade tid åt att läsa en massa skit fattade jag beslutet att i princip sluta läsa lättviktsdeckare. Jag har börjat läsa mer av klassiker, svenska och utländska. Bland dessa tycker jag att man kan finna både stor dramatik och en feminisim (innan begreppet kommit i var mans mun). Några exempel på självständiga kvinnor som går sin egen väg finner du till exempel hos Hjalmar Söderberg. I "Doktor Glas" tröttnar Helga på den äkta sängen och den ganska vidriga pastor Gregorius. Boken har allt det som fattas i en modern platt thriller. De moraliska dilemmor huvudpersonerna hamnar i, miljöskildringen från ett Stockholm vid förra sekelskiftet och provokationen mot den tidens allmänna uppfattning. Väl så dramatisk är den allvarsamma leken av samma författare. Det lidande huvudpersonen Arvid upplever när hans ungdomskärlek Lydia tillåter sig en lössläppthet i relationer som vid den tiden var förbehållet mannen är en mästerlig uppvisning i att peka på bristande jämställdhet, genom att invertera könsrollerna.
Jag vill lyfta fram ytterligare en, som jag tycker, feministisk pärla, Truman Capotes "Frukost på Tiffanys. En Pippilångstrumpkaraktär i callgirlmiljö - skriven med en stilkänsla som är mer välutvecklad än hos Liza Marklund.

I Hammenhög på Österlen.

Idag när jag var ute med gästgivarhunden Doris på eftermiddagspromenad fick vi en föraning om vad som komma skall. Det var 18 grader varmt och för första gången kunde jag lägga kepsen på hyllan utan att sakna den. (Gubbar ska ha keps nov-april.) Vi har 5 straffgrader från havet jämfört med västra Skåne.

Det känns hur inspiration och energi återvänder. Det är konstigt att detta vet man men förvåningen är lika stor när värmen återkommer.

Vi gick och tittade på rabatter och trädgårdar. Dvs jag tittade Doris körde nosen i marken och njöt dofterna. Det finns en rabatt som slår det mesta i vår prakt tycker jag. Den ligger vid ett hus som är ganska dåligt underhållet och trädgården i övrigt är en katastrof. Men just denna rabatt gör mig lika glad när jag ser den. Den är på inte sofistikerad och stylad. Den innehåller bara en sådan färgprakt. Det finns små tomatröda dvärgtulpaner, höga gula och röda tulpaner, massor av hyacinter i olika färger och ett överflöd av pingstliljor. Jag visar ingen bild på rabatten eftersom jag talar illa om husets underhåll och trädgårdens tillstånd i övrigt.

Men allt är senare i år än förra året, då vi hade en extremt var vår. Vi serverade sparris på Valborgsmässoafton, det lär vi inte göra i år. Jag träffade K på Österlensparris igår. Hon berättade att den enda sparris som kommit upp är den de odlar i plasttunnlar. I vår egen örtagård är det inte heller särskilt frodigt. Gräslöken går att skörda och det går till nöds att nypa en och annan persiljekvist. Rabarberna har just passerat en blyertspenna. Men vi kan se fram emot en rekordskörd av mynta, men vem kan inte det som har varit dum nog att inte plantera dem i kruka. Nåväl - jag ser ett användningsområde. Jag ska blanda mynta i grönt te, denna smaklösa modedryck blir drickbar även för mig om jag får den att smaka mynta.