GM lämnar Hammenhög.

Vid torget i Hammenhög ligger ett monument över när bilismen erövrade Sverige. I ett vackert tegelhus med uthus ligger N.H Nilssons bilfirma. Från början var det en cykelverkstad, men efter kriget blev bilhandeln en massmarknad och N.H. Nilsson var tidigt vaken för utvecklingen. Här har mången god bil sålts till välbärgade bönder och efterhand till vanligt folk. Med GM i ryggen såldes såväl "amerikanare" som efterhand Opel. Lanseringen av nya bilmodeller var en stor händelse som också lät manna falla över Gästis.






Kanske fanns det en bilhandlargen i familjen Nilsson för N.Hs, (kan han ha hetet Nils Hugo?), bror Sture drog igång det som fortfarande är den mycket livaktiga Sture Nilssons Bil. Efter att ha handlat med bl a Volvo är Sture Nilssons idag en av landets större Peugothandlare.


Det är många år sedan N.H. upphörde. Änkan Elsa har vårdat affären som ett mausolem efter makens bortgång. Bilhallen har stått orörd och ingen har släppts in. Man har ändå kunnat följa gamla kampanjer från 50-talet och framåt. Den nya Opel Rekord från 1955 har presenterats. Reklamskyltar med Linda Haglund har dykt upp i skyltfönstret. Nya (gamla) bilar har visats under det stora citronträdet.


För några månader sedan dog Elsa. Lösöret är sålt. Nu står också fastigehten till försäljning. Man får hoppas att det blir en köpare som vill ta hand om den unika autentiska miljön från en epok i det svenska folkhemmet. Man kan också se här hur den globala krisen slår i Hammenhög. Det sista utposten för GM försvinner från Hammenhög.

Om en vecka öppnar vi.

Snart har vår ombyggnad pågått i 3 månader. Inte så lång tid men för oss känns det som en tålamodsprövande evighet.

Igår blev larmet klart. Det känns tryggt att veta att vi nu har ett modernt larm som är kopplat direkt till SOS-alarm. I samband med det var representater för brandförsvaret på plats. De hade enbart gott att säga om vår ombyggnad. Det känns som en befrielse. Pressen finns att de plötsligt ska säga: "Det går inte att ha det så - åtgärda!" Mytbildningen bland bland hotell och B&B är stor om brandförsvarets autktoritära oförsonlighet. Ibland tror jag att det beror på att man inte själv gjort sin läxa. Det är givet att varenda uthyrare vill ha högsta möjliga säkerhet. Men det krävs en viss smidighet i umgänget mellan anläggningarna och myndigheterna.

Våra kollegor på motellet här i Hammenhög är ett exempel på en totalkollision mellan dem, kommunen och brandförsvaret. Så sent som igår stod det i Ystad Allehanda att motellet stämmer kommunen och brandförsvaret och begär 15 miljoner i skadestånd.

Jag hoppas verkligen att vi ska slippa undan den typen av konflikter. Det känns som det inte finns krafter till det. Nu ser vi fram emot en nyöppning och massor av gäster.

Tidigt vårbruk på Österlen.

Livet på landet är strävsamt och många gånger hårt. I morse, och då menar jag verkligen morse - tidigt, kände jag att temperaturen var en bra bit under komfortnivån. På med lasorna och ut i pannrummet! Naturligtvis möts jag av det blinkande digitala meddelandet: "Fel på extern matning". Det betyder i klartext att det är slut på pellets. Vi har stora ackumulatortankar, för varmvatten, på sammalagt 1 500 liter. När pannan slocknar tar det därför en bra stund innan vi upptäcker det. Enligt lagen om alltings jävlighet slutar oftast pannan att gå på sen kväll, för att det ska hinna bli ordentligt utkylt under natten. Åtgärden, för att få pannan på banan igen, är i och för sig enkel. Vi har en silo på 12 kubikmeter med automatisk inmatning till pannan. När pelletsen tryter drar jag ut två luckor, simsalabim har jag tillgång till ytterligare 2 veckors vinterdrift. Den enda invändningen jag har är att detta ska behöva ske 05.15 på morgonen.

Jag undrar hur en företelse som denna skulle sett ut i en naturlyrisk skildring, som exempelvis Viktor Rydbergs Tomten? Vad rimmar på pellets?

Jag fortsätter på ämnet; vårt teknikberoende. När vårt renoveringsprojekt, inomhus, går in på upploppet, startar vi uppsnyggningen ute.

I etapp ett flyttar vi ut buxboms-häcken en meter från huset. Bra för buxbommen - bra för huset! Mellan huset och häcken lägger vi kullersten.

Öster om huset bygger vi ett förråd där kan gömma undan de ofrånkomliga sopkärlen.

Vi har tagit ned två blodlönnar utanför entrén. De planerades vid Gästis 300-årsjubileum 1993. Det var efter vånda vi kom fram till detta, och vi får kanske kritik för det. Men dåvarande landshövding var kanske bättre på att styra län än att anlägga trädgårdar. Lönnarna stod alldeles för nära huset och enligt uppgift kan de bli upp till 40 meter höga. Redan nu i trädens dagisålder hade de ett mäktigt lövverk som la två av rummen i dunkel. Vi har på gården en stor kastanj i 100-årsåldern. Den får förslå som vårdträd. Tradition och förnyelse!


Vi har anlagt en tapetrabatt till vänster om entrén. I början av 1900-talet var tapetrabatt modernt i trädgårdar/parker. Rabatten är rund och upphöjd som en bulle. Meningen är att den ska följa årsväxlingar, vår, försommar, sommar och höst. Med komposition av färg och form gör den ett helhetsintryck, precis som en tapet.



Livet på landet har underlättats betydligt genom upptäkten av grävskopan. Produktiviten på en sådan maskin är odiskutabel. På några timmar åstadkommer den vad som annars aldrig skulle bli gjort. Priset för en stor gävare med en man bakom spakarna är futtiga 590 kr per timme. Mindre än vad man får ge för två stockar snus.

Filmkväll.

Häromdagen for vi till Ystad. Ibland gör vi så, bland annat för att gå på bio. I Ystad spelar man in film men det innebär inte folk går på bio. Vi brukar dela salongen med mindre än en handfull andra. Man visar mestadels "breda" filmer och under kort tid. Mycket är inriktat på en ung publik. Denna gång skulle vi se "Män som hatar kvinnor". Till med i Ystad var det gott om publik, om än ej fullsatt.
Vi gillade filmen. Utmärkta skådespelare! Rimlig följsamhet till boken och det som utelämnades kändes rätt. Detta blir sannolikt biografernas stor mjölkkossa 2009. Inte undra på att man förhandlade fram att de två följande Milleniumfilmerna också först ska visas på bio.

Belöningens tid?

Ombyggnader är en prövning. Ju större den är desto större är prövningen. Att ha hantverkare i huset är som att få småbarn på nytt. Som en far får man gå och jämka mellan kategorier. Det ska inte förnekas att byggnation har sina svarta stunder.

Vårt projekt har i vart fall kommit in på upploppet. Det känns ganska underbart att se de nya rummen få sin nya gestaltning. Vi var oroliga att vi skulle modernisera bort den genuina trivsamma atmosfären. Det känns inte så. Rum 10 har fortfarande sin gamla romantiska charm.

Genom att blottlägga balkarna och plocka fram det lilla runda fönstret har 10:an fått rymd och karaktär. Detta kommer att förbli bröllopsrummet.

Det fattas litet kvartsstav och att elen kommer helt på plats, sedan är det klart att flytta in.

Fritz har gått vidare till rum nummer 9. Också här sätter vi upp en tapet Laura Ashley. Mönster och färg skiftar med ljuset. Det krävs en hel del koncentration, tålamod och erfarenhet för att få tapeten på plats med mönsterpassning. Det gamla huset har inte en rät vinkel. Jag är väldigt glad att jag inte ska tapetsera själv.

9:an blir ljust och trevligt. Vi har målat vitt i smutten runt fönstret. Det ger ett vackert
ljusinsläpp.

9:an har det finaste badrummet. Det är så perfekt att man skulle vilja hyra ut det separat!

Våren kommer över havet till Österlen.

Meterologerna säger att det är vår när temperaturen inte varit under noll mer än vecka i sträck. Trots att detta är en absolut och exakt definition går det inte att förhålla sig till det. Våren är något som vi har behov av att uppleva individuellt, med känslor och odefinierat. Det måste vara ljust. Ljusets återkomst är minst lika viktigt som stigande temperatur. Våren för mig är att odlaren vaknar. Jag får en oförklarlig lust att gräva och påta i rabatter. Normalt går det över efter midsommar. Våren behöver några soldagar för att övertyga. Även om havet och stranden är ett paradis året runt, så är strandpromenad - utan vind, med sol, i mars - våren. Fram till 1 maj är stranden öppen för långa hundpromenader. Gästgivarhunden springer i glädje, träffar fyrbenta kamrater och tar sig ett försiktigt dopp upp till magen.

Min häst.

Det är svårt att sluta med dåliga vanor, förutom att snusa har jag ovanan att understundom läsa en deckare. Detta blir alltmer sällan eftersom jag nästan alltid blir besviken. Jag har dock tyckt att Leif GW Persson varit god underhållning.
Det tycker sannolikt han själv också med tanke på skrevsparken mot Camilla Läckberg, att haon skrev som en novell i Min häst. Jag vill inte på något sätt försvara Camilla Läckberg, som jag tycker är värdelös. Efter att läst Perssons "Faller fritt som i en dröm" ser jag, att Min häst hittat en ledarskribent in spe. Persson med litet ambitioner åt samhällskritik skulle ha en viktig roll att fylla.