Konstfack och provokationen.

Efter turbulensen runt Konstfacks examinationsarbete söker man efter de sansade bedömarna. Jag såg på TV Clemens Poellinger, konstkritiker på Svenska Dagbladet. Hade hade en väldigt balanserade analys av företeelsen. I dagens SvD har man återgett "Röster i konstdebatten". Igen gör Poellinger bästa insatsen:

"Jag ser det som att vissa Konstfackelever riktar sin energi åt fel håll. Går den lätta vägen när de ger sig på något som redan går på knäna - det offentliga samhället. Vad är det värdigaste målet för ifrågasättande konstprojekt som förmodas rikta sig mot förtryck från makten och härligheten? En hårt pressad vårdsektor, en nedskärningshotad kollektivtrafik, eller exempelvis marknaden i sina olika manifestationer som banker, börser och storföretag?"

Jag kan inte annat än hålla med. Klottra i tunnelbanevagnar är ungefär som att sittstrejka på kontor.

Konstkritikerkritiker.