Gustavs grabb.

Leif GW Persson är en av våra bäst säljande författare. Han är en flyhänt och fängslande skribent. Naturligtvis känner jag igen mig i hans skildring, vi är ungefär lika gamla och har gått i samma slags skolor. Leif GW Persson är väldigt noga med att betona att boken är en roman om hans klassresa, inte en självbiografi. Det uppfattar jag som friskrivningsklausul från ansvar.  Boken är mycket personligt skriven. Därför är det svårt att inte uppfatta den som en biografi. Perspektivet är tydligt från nu, en man som börjar åldras och är ganska nöjd med vad han åstadkommit. Kombinationen av självutlämnande och självförhärligande är ganska påfrestande och jag känner mig som läsare utsatt för manipulation. Det allra mesta jag läst av författaren tycker jag om, men jag tycker nog att han ska hålla sig till fiktion.