En pudel i Borrby.

För några år sedan gjorde jag "ett elakt, men inte illa ment inlägg" om Borrby. Precis som "Uppdrag granskning" kan jag drabbas av idétorka. Då gör man man "Hur gick det sedan". Man petar  på varbölden för att se om det finns mer att krama ur eller, i värsta fall, missförhållandena har rättats till. En del är sig likt, t ex Bröderna Perssons offensiva försäljningstrategi och  min vän Jonas
har fortfarande ett av Borrbys fulaste hus. Men mycket har ändrats och en hel del gick mitt argusöga förbi vid förra besöket.

Det kulturella lyftet är monumentalt. Bokbyn har vunnit internationell ryktbarhet. Även om jag personligen i princip övergivit den tryckta boken till förmån för den digitala, är bokbyn så
mycket mer än den fysiska boken, men litteraturbyn är mer än lovligt uppstyltat.
Biografen som ställts i ordning till modern standard i en klassisk kropp är ett andra exempel på konkret och bred kultur som erbjuds i Borrby.

Upprustningen av "järnvägstorget" är ett väldigt lyft. Jag är särskilt förtjust i rabatterna med nedtonade torparväxter. Riktigt smakfullt!

I var sin ände av en kort gata finns den nya och den gamla brandstationen.

I den nya brandstationen huserar de tappra brandmän som rycker ut till Hammenhögs Gästis när kockarna steker fläsket för hårt. Inställelsetiden är om jag minns rätt tolv minuter.

Nu kan brandmännen hålla sig i topptrim på den nya klätterställningen på torget utanför. Lämpligt nog med tanke på platsen ser den ut som ett stiliserat ånglok.

Anledningen till att man ställt upp staket runt är mig obekant. Kanske är det  inte någon klätterställning, utan ett konstverk. Jämför med Kivik Art och Gert Wingåhrds  Himlatrappan. Traktens yngre kom att betrakta verket som en klätterställning. Nu har man fått sätta grind i trappan och dessutom ha vakt på plats. Hoppas Borrby slipper ett sådant åtagande.
Den gamla brandstationen disponeras nu av Bordtennisklubben Ajax. Jag antar att det är en rimlig utvecklling, brandmän spelar väl mycket pingis mellan larmen.

Mellan brandstationerna ligger en gammal bryggerilokal. Förr hade varje ort med självaktning sitt bryggeri. Jag kommer ihåg hur vi, när jag var liten, köpte svagdricka i femlitersflaska från drickabilen. Ibland en back läsk, som ransonerade hårt till festliga tillfällen. Drickat förvarades på balkongen.

Jag hörde på nyheterna idag att bryggerier, mikrobryggerier, växer upp, som aldrig förr. Kanske är det dags att blåsa liv i Borrby Bageri.

I Borrby har den österlenska storfinansen, läs Sparbanken Syd, ett fäste i ett pampigt gammalt hus.

Borrby har banken, apoteket och hotar att hand om skolan. Det är sådant som får oss, i Hammenhög, förtrödna.

PS Borrby har fått en väldigt fin lekplats, nära kyrkan. Den nyttjar barnbarnen med förtjusning när tillfälle ges. DS