Turen går till Östra Vemmerlöv.

Vi har våra våra ortnamnstillägg, östra, västra, norra, södra, stora, lilla och liknande. Kanske är skåningar dåliga på på att hitta på namn. Med olika tillägg kan ett ortsnamn användas åtminstone sex gånger. Att jag tar upp det detta beror på att det är så lätt att förväxla.Östra Vemmerlöv är av en obegriplig anledning lätt att blanda ihop med Västra Vemmenhög. Den senare orten ligger i Skurups kommun och är känd genom "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige", Selma Lagerlöfs  bidrag till att förnya geografiundervisningen i folkskolan. I Västra Vemmenhög larvade en odåga, klädd i gula byxor, vit skjorta med väst och en röd toppluva, runt. När en flock vildgäss kom till gården och lockades tamgåskarlen med på resan krymptes den elaka gossen Nils Holgersson och kom med på färden. Detta var långt innan Missing People men jag kan inte komma ihåg om föräldrarna saknade sitt rötägg. Jag kan inte heller komma ihåg hur det gick till att krympa gossen. Jag får nog läsa om boken. Skurups kommun har satt upp en monumental skulptur, 8 m mellan vingspetsarna, för att hedra gås och gosse.

Östra Vemmerlöv är en krympande småort, med 189 invånare 2010 och jag såg inga tydliga tecken på att avfolkningen skulle kunna stoppas.

Trots att jag är en förhärdad ateist är jag väldigt fascinerad av kyrkor och kyrkobyggnader. Ö. Vemmerlöv ståtar med en otroligt vacker kyrka  i romansk stil, från 1100-talet. Läget på en höjd gör att den syns vida omkring. Nog skulle den behöva en omgång kalk, eller om man numera använder vit färg. Det är mer än vad jag vet.

Kyrkogården är en riktig kulturpark, snygg. Förr gällde kistbegravning som standard. Efterhand har kremering blivit den vanliga. Framdrivet från de större städerna, som har platsbrist även på kyrkogårdar. En urnsättning tar mindre plats än kistbegravning. Det är vanligt med anonyma urnlundar, visst finns det uppskrivet var respektive aska är placerad och vaser att sätta blommor i. Detta känns som det moderna sättet.

Jag har på sina ställen sett "Askgravplats" och blivit litet brydd. Naturligtvis är en ask mindre än en
kista. Kanske är askgravplats en ny beteckning på urnlund. I så fall tycker jag att ordet är litet illa valt. Kanske går vi mot ett babushkasystem, kista ytterst, ask och urna.

Så finns varianter och gråzoner, slänga aska i vattnet och  på sina ställen bråkas det om en ny icke godkänd, men miljömässigt god metod, att frystorka. Ett antal sådana förvaras i bårhus och emellanåt  slås det upp i tidningarna, inte minst om vem som ska stå för förvaringsnotan. Miljöaspekt och kristna traditioner är
inte helt friktionsfria i sitt möte.

En företeelse som är stor inom katolska kyrkan är pilgrimsvandringar. Vissa destinationer i sydeuropa, inte minst spanska,  har 100 000-tals pilgrimer även svenska unga människor är intresserade av dessa vandringar. Kanske är det denna väg de förhatliga spanska skogssniglarna, även kallade mördarsniglar, hittat vägen till vårt land. Pilgrimsvandringarna är motsatsen till maraton, man ska gå långsamt och tänka snälla tankar, tempot måste vara en bagis, även för en snigel. Konceptet snälla tankar gör att man inte kan banna och svära på herrens monster, mördarsniglar. En form av sakral olydnad är att medtaga salt avsett för äggen, Säg till dina pilgrimskamrater att du måste idka enskild kontemplation och detta ger status och prestige, samtidigt som du får tillfälle att hälla salt av bara helvitta över sniglarna.

2004 öppnades Killans Bönegård. Jag trodde länge att det var en gårdsbutik där man kunde köpa bönor, vilket hade varit perfekt för att slippa att köpa importerat från Kenya. Men så var det inte! Det är subventionerat basläger för kristna, låga priser, vegetarisk mat och ingen alkohol. Detta är närmast en konkurrent för oss som behöver leva på vår verksamhet. Kanske är det intressant för Tourism in Skåne, som har enögestrategi på att locka hit utländska besökare, och verkar mindre intresserade av att tjäna pengar på turister. Det man ser på åkern är inte bönerullar utan halmrullar!

Pilgrimerna till  Mecka och Medina uppgår till ca 2,5 miljoner muslimer som drar till Saudiarabien i november från 160 länder. Det brukar inträffa en hel del dödsfall, fler än vad som dödas i trafiken eller i mord i Sverige på ett år. Resan kan bli tröttsam för bilister eftersom man i Saudi, av obegriplig anledning inte låter kvinnor köra bil, kanske får de inte ens komma med på pilgrimsresan.

Indiens pilgrimer utgör ett oräkneligt antal hinduer till olika mål. Bl a ska ca en miljon luras ned i Ganges hälsovådliga vatten. En större hälsorisk än Aqua Kul i Malmö och Högevallsbadetbadet i  Lund tillsammans.

Min fyrbente följeslagare har två aversioner, hon tycker  inte om regn och hon är mörkrädd. Medan vi körde till Ö Vemmerlöv hade ett milt duggregn ökat till ösregn. Vi parkerade vid sopstationen som ligger vid ett av många monument över "det stora tågrånet". Tänk om man behållit alla de lokaljärnvägar som i vissa fall var i bruk en bit in på 70-talet. Vilken turistfälla vi kunnat erbjuda och vi kunde på allvar ge oss in i det som kallas naturturism och för all del också upplevelseturism.

Ö Vemmerlöv var en station på järnvägen Gärsnäs - Brösarp, som i sin tur i söder fortsatte via bl. a. Hammenhög  o Löderup till Ystad.

Idag äger en musiejärnväg  "Skånska järnvägar" banan mellan Brösarp och Gärsnäs. Det är Sveriges äldsta järnväg mmed normalbredd. Idag upprätthålls turisttrafik mellan Brösarp och S:t Olof. Men den utomordentligt goda nyheten är att spåren finns kvar ända till Gärsnäs. Vissa tecken tyder på att man på sikt vill rusta  till Gärsnäs. Det är ingen billig hobby, kraven på säkerhet är lika höga, som för all annan persontrafik. Eller höga och höga om man ska notera de senaste urspårningarna och larmrapporterna om uselt underhåll.

Jag läste om att EU allokerat pengar till Skånes turismutveckling. Tummarna loss "Skånska järnvägar", kommunerna borde ställa upp med motfinansiering och töm Leaders kassakista och gör en sammanhållen satsning som kommer hella destinationen tillgodo i stället för att administrera och och föröda medel på plotterprojekt. Det finns gott om prisade entreprenörer som kanske kunde förmås att engagera sig.

Gärsnäs skulle behöva en attraktion! Tro mig! Vid ändhållplatserna skulle man kunna komplettera med veteranbusstrafik, hästskjutsar, veterantaxi och naturligtvis cykeluthyrning. Om vi hade haft ett fungerande destinationsbolag,  hade de haft något att sätta tänderna i.

Det finns så många veteranjärnvägsentusiaster att man med ett par evenemang för dem skulle kunna förlänga säsongen.

Det är inte utan att gubben går i spinn av bara tanken!

Nu måste vi titta på stationshuset som brukar vara en pärla, något mindre prestigeladdat än kyrkan, men ändå påkostat jämfört med sin samtida bebyggelse.

Doris tyckte att utelivet räckte nu. Hon placerade sina 36 kilo på asfalten och dessutom förfaller hon ha en vakuumpump monterad i ändalykten, att användas vid  behov. Med litet fjäskande brukar man ändå få henne med på noterna.

Litet besviken på hur stationshuset, som stationshus, var renoverat. Alltid fina proportioner. Snyggt taktegel. Takkupan hör inte till en station och
vitmålningen av tegel tycker jag inte om. Men -  ok nu är det ett bostadshus och som sådant finns det inget att klaga på.

Jag hittar inte så många sammanhållna miljöer, men det hindrar inte att det finns fina hus. Jag är hopplöst förälskad i gamla tegelhus med handslaget tegel. Huset på bilden har jag fått för mig är murat med skånskt förband. En rad med långsidan ut och nästa rad med kortsidan ut osv.

Jag förstår inte varför man med nostalgisk glädje talar om snickarglädje, medan jag aldrig hört uttrycket murarglädje.

De idylliska fiskelägena exponerar sina marina atmosfärer och vi spinner som katter. Suckar - så vackert!

Det hårda livet, som fiskare tar vi inte in. Den dåliga lönsamheten och miljöansvaret. Kvoter och hårda  kontroller överlämnar vi med varm hand till den krympande skara, som försöker livnära sig på fisket.

Ö Vemmerlöv är så långt från fiskeläge
man kan komma. Om man,som fiskare, är beroende av båtar så är man som glesbygdsbo utan offentliga kommunikationer  minst lika beroende av bilen. Detta till trots räknas båtkulturen som högtstående  medan bilkonturen är lågkultur. Detta beror naturligtvis på att smakdomare i dessa frågor är Stockholm. Med ett utbyggt tunnelbanenät med 3-minutersttrafik, tät busstrafik och pendeltåg till grannkommunerna, är det lätt att ta avstånd från privatbilism.

I ett skyltfönster, där man under en tid sålde japanska Mazda, visar man stolt upp amerikanska efterkrigsbilar.

På granntomten ser jag en Opel Kapitän något av en utmanare till de amerikanska bruksbilarna. Den på bilden är nog av några år senare datum, troligen 60-tal.

Opel var ett stort märke under 50- och 60-talet. Snygg design men diskutabel kvalitet. Den bil jag såg verkade vara i bruk vilket motsäger mitt påstående avseende kvalitet, eftersom den fortfarande verkade användas i brukstrafik.

Jag talade om "det stora tågrånet" ett annat monument över en sorglig politisk företeelse är "den stora skolslakten". Ö Vemmerlövs skola lades ner 2003. Vilket torde varit nådastöten för byn.

 Den förefaller ha blivit omvandlad till lägenheter. Byggnaden är inte så fin även om man försöker  piffa upp  den med litet rabatter på skolgården.

För att få litet krut  i rabatterna  använder man sig av, tro det eller ej, naturtorv! Är det någon, som kan kan hjälpa mig? Vad finns det för andra sorters torv?

Jag kan inte låta bli att reta upp mig på dessa fåniga namn man sätter på produkter.  Säljer man mer? Varför inte försöka få den kravmärkt och nyckelhålsbetecknad.

Någon tror att vi är dumma!

Medan jag står  och häcklar marknadsförare upptäcker jag till min stora fasa att jag tappat ena handsken.

Kvalitetshandskar kostar skjortan och icke kvalitetshandskar har alltid, jag upprepar alltid, för långa lillfingrar.

Jag vänder tillbaka och hittar min käre handske mitt i vägen - lycka.

Då jag vandrat tillbaka under min handskjakt upptäcker jag de nedlagda butikerna. Hur kan det vara möjligt att i en by, som under sin glans dagar hade kanske 400 invånare, föda tre livsmedelsbutiker? Man förstår Landskrona i modern tid, som vill stödja centrumhandel genom att inte ge bygglov till köpcentra i periferin.

Gustav III förbjöd 1772 husbehovsbränning av brännvin. Jag har inte kunnat lista ut om beslutet grundade sig på folkhälsoskäl eller statsfinansiella orsaker, men jag misstänker starkt det senare. Hade Gustav III varit folkvald hade han nog inte blivit omvald. I vilket fall som helst fick han ge upp sina försök och redan 1787 gav han upp sina försök och husbehovsbrännarna kunde damma av sin brännvinspannor igen.

1860 kom nästa framstöt att ta kontroll över brännvinsproduktionen. Det tillverkades och dracks mycket, obegripligt mycket, brännvin på den tiden.

Det nya från staten var att ställa krav på en viss storlek. Såvitt jag kan förstå är de flesta av de brännerierbyggnader som finns bevarade i Skåne tillkomna efter 1860 års nya tag.

I Ö Vemmerslövs gamla bränneri huserar KIN - Bageri. Tidskriften Skåne har sin favorit jag har min. Framförallt har KIN ett övertag genom att ha öppet, om än i anpassad omfattning, hela året.

Sommartid har man uteservering i en oemotståndlig, otuktad fruktträdgård. Gott kaffe och präktiga "mador", som vi kallar våra smörgåsar här nere.

Det brukar alltid vara många gäster sommartid.

Andra årstider drar man sig gärna inomhus, till en, med säker hand, otuktad miljö.

Nu är bageriet öppet mestadels under veckosluten. En god soppa med ljuvligt bröd är en njutningsrik vinterlunch.

Naturligtvis köper du med dig bakverk att förgylla dagen med och låta känslan följa med hem.