Tid för annat.

Nu när ombyggnaden är startad, och den ordinarie verksamheten är satt ur spel,  hinner vi plötsligt med sådant, som vi tror att andra människor gör. I fredags var t. ex. på mellandagsrea hos Eckerlund. I Skåne är vi litet tröga men de gick lika bra med mellandagsrea efter mellandagarna. Både jag och gästgivarinnan hittade många basplagg. Jag köpte bl. a.ett par rutiga byxor. Det har jag inte haft sedan början på 70-talet.

Ett andra ärende, när vi ändå var i Tomelilla, var att köpa två nya kontorsstolar. Vi behövde en bra för längre arbetspass och en inte fullt lika exklusive för kortare administrativa punktinsatser, patiensläggning m. m.. Vi gick först till Kontorsvaruhuset.

Gästivarinnans ädlaste del fungerade som en magnet mot den dyraste stolen. Tempur och ett oändligt antal spakar och knappar. Att sedan provsitta de enklare stolarna var inget annat än slöseri med tid. Jag behövde litet tid föra att bearbeta informationen på prislappen. I ett försök att vara god konsumenter tog vi oss till Möbelhansson. Jag har sett att man böjat med stadsorientering. Skulle man vilja ta orienterinssporten ett steg till och börja med inomhusorientering är Möbelhansson i Tomelilla. Denna fantastiska affär är en fältövning i lokalsinne. Efterhand har tydligen rörelsen expanderat genom förvärv av grannhus. Nu består i princip hela östra Tomelilla av Möbelhansson.

Vi har kommit på att det finns en tämligen välbemannad servicedisk till höger om huvudentrén. Vi brukar gå dit och fråga efter något, så vet de i bästa fall att vi är där, och förhoppningsvis låser de inte och går hem. Vi hittade kontorsstolar. Flera som varken var billiga eller bra. Men en som var billig, knappt 600:-. Vi gick på avslut. När vi ändå hade plånboken framme köpte, för att förvara tidskrifter och Julius böcker, en taxfälla för en spottstyver. Den som inte förstår varför den kallas taxfälla, har aldrig sett en tax.

Åter till Kontorsvaruhuset, med bearbetad chock, gick vi även på direktavslut. Den var dyr som pocker. Men den stolen som skulle ersättas hade gått sönder i ryggstödet. Man ska också beakta att den var inköpt 1984, begagnad i en secondhand affär på Söder. Med denna bakgrund behöver stolanskaffningen inte ses som slöseri och ekonomiskt lättsinne.

Apropå ekonomiskt lättsinne, planerar vi att åka på en liten semesterresa. Vi åker inom landet, eftersom vi vill ha gästgivarhunden med, och vi tänkte prova var våra kollegor i weekendresebranschen har att erbjuda. Efter det ställer vi måhända kosan mot Västmanland. Där har både jag och Doris en syster i samma hushåll.

Gyllebosjön.

Jag har tidigare berättat att vi och Doris understundom kräver stimulans av andra miljöer än Hammenhög. Hunden är en fantastisk hjälp till vardagsaktivering. Dessutom brukor hon beskrivas som människans bästa vän och det talas om kravlös kärlek. Låt mig klargöra att detta gäller även Doris, men med reservationen i förhållande till matte. I relation till mig är det snarare fråga om kärlekslösa krav från hennes sida.  Denna ulv i terrierkläder utnyttjar mig skamlöst, för att få mat, bli promenerad, utsläppt i trädgården,klappad i ryggslutet och medtagen på bilturer. Det gör inget för min  kärlek är kravlös, även om jag är en aning svartsjuk när hon krumbuktar sig för gästgivarinnan och går perfekt okopplad vid hennes sida. Jeppe Strid och andra hundfascister får ryta på sina hundar med basröst. Det gör inte jag.

Denna strålande vinterdag bestämmer vi oss för att åka till Gyllebosjön som liggar ca en mil norr om Hammenhög. Kanske kan vi få se en långbensgroda. Nej - jag skojar jag har ingen aning om hur en långbensgroda ser ut. Men det finns sådan vi Gyllebo. Ett av skälen till att man gjort detta till naturreservat för ett par år sedan. Det reser naturligtvis genast frågan, vad är naturreservat?

Enligt Wikipedia:

Ett naturreservat är ett naturområde med stor betydelse för människan, flora, fauna eller är av intresse ur ett geologiskt perspektiv. Naturreservat är den mest effektiva och användbara skyddsformen för bevarande av större naturområden. De studeras ofta ingående av forskare och bevakas av naturvårdsgrupper.

Gyllebo är en idyllisk sjö omgiven av lövskog. När skogssuget sätter in är detta det naturliga målet. Sommartid finns det en badplats. (Ja den finns även vintertid fysiskt sett, men om den inte används för bad kan den väl inte kallas badplats?) Om vintern åkes skridsko. Vintersport i Skåne är en ytterst demokratisk företeelse; barn och vuxna är alla nybörjare. Sommartid kan man hyra en roddbåt och fiska.

Gästgivarinnan är mycket restriktiv med att beträda naturisar. Antingen ska det vara bottenfruset eller meddelat från sjöfartsverket att isbrytare assisterar sjöfarten. Inget av detta kunde visas så vi tog landvägen. Man kan gå runt sjön och vandringsleder är utmärkta. Ganska direkt kommer man till ett av mina favorithus. En röd liten stuga som ligger på en tomt som sluttar ned mot sjön.

Pampigare är Gyllebo slott. Man ser det fint tvärs över sjön när inte bladverken skymmer. Här bor en knös som enligt Ystads Allehanda tjänar över 14 miljoner om året. Jag kommer ihåg att han hade en tvist med skattemyndigheten om huruvida han skulle få dra av kostnader för renovering av slottet. Kommer jag ihåg rätt fick han rätt. Grattis - och väl använda pengar!
Runt sjön finns rastplatser med grillar. Lämpligare sommartid, även om Doris fyndade en påse kvarglömda korvbröd. De drog hon i sig innan vi han skrika fy och loss, i falsett.

Det var flera grader kallt men en bäck porlade muntert,  och påminde om att det kommer en vår.
Faktum är att sedan vintersolståndet den 21 dec har den ljusa delen av dygnet ökat med 23 minuter. Fortsätt så!
Efter denna upplivande promenad var suget efter kaffebröd oemotståndligt. Norrmans Konditori i Gärsnäs ligger hyfsat på hemvägen. Jag gillar detta bageri och konditori. Det är inte det minsta turistigt, öppet året runt och goda bakverk. Dessutom säljer man Kvällsposten och den goda tidsskriften Traktor. Som inte är något mondänt livsstilsmagasin, utan handlar, förvånande no,  om just traktorer.

Vårt val föll på fastlagsbullar. Kärt barn har många namn, man hör ofta fettisdagsbulle eller semla. En variant är hetvägg, men det är väl närmast implementeringen. Man trycker ner bullen i het mjölk. Min favortit är karlsbaderbulle som fastlagsbulle.
Traditionellt ingår fastlagsbullen i uppladningen inför fastan, som ägde rum 40 dagar innan påsk. På tisdagen innan fastan, fettisdagen, ska man stoppa i sig fastlagsbullar så att man från onsdagen står sig 40 dagar - i fablernas värld. Det förstår ju alla att det är en kommersiell omöjlighet att bygga upp logistik för att kränga fastlagsbullar en säger en dag. I världens mest sekulariserade land äter vi fastlags bullar när vi vill. Och fasteinstitutet har närmas erövrats av New Age-rörelsen. Kanske det finns någon stinnbuksmassage med magknipshealing.

En plats i filmhistorien

Vad har dessa herrar gemensamt? Svaret är att samtliga har haft rollen som Wallander och filmat på Gästis. Jag har tidigare skrivit om inspelningarna med Brannagh respektive Henriksson. Det senaste, eller rättare första, tillskottet är Rolf Lassgård.

Jag har tidigare bloggat om såväl den engelska som den svenska versionen som spelats in under 2009. Häromdagen tittade vi på "Den vita lejoninnan" från 1996. Tre DVD för 99 kronor på COOP i Simrishamn är ibland svårt att motstå. Personligen tycker jag att Lassgårds Wallander är den bästa. Hans kombination av misantrop, operaälskare och överkonsument av alkohol ansluter till den bild man får i böckerna. Han är helt enkelt mer "rough" än sina senare kollegor.

Jag ska inte gå in på filmen. Det är slutscenerna som gör filmen. Plötsligt står Kurt i vår bar och dricker whisky. Det är hans egensinnige far som på gamla dar gifter sig med hemhjälpen, och bröllopsmiddagen är förlagd till Hammenhögs Gästis. Det är också en rejäl exponering av exteriören. För att understryka det skånska har men till och med släppt en flock gäss på gården. Avslutningsvis låter man kameran svepa ut över fälten på baksidan.

Ytterligare i filmen måste nämnas Boel Larsson som fortfarande bor och är verksam i byn, eller om man ska vara exakt i Vallby, en förort till Hammenhög. Hon spelar rysk torpedhustru som det går illa för. Boel har liksom Gästis medverkat i alla versioner.

Jonas, Anna och Julius har tagit några dagars välförtjänt semester och besöker bröderna i Stockholm. Jag måste därför visa ett par bilder hur det ser ut i "hans" kök.

Dags för renovering igen.

Åter sprider sig byggdammet över vårt Gästis. Denna gång är det köket som ska få en välbehövlig ansiktslyft. Enkelt uttryckt så är det hela ytskiktet som ska göras nytt. Naturligtvis får det kostsamma konsekvenser på el och vvs, så det är inte en liten investering vi lägger till de tidigare. Detta har varit eftersatt alldeles för länge. Jag gläder mig åt när miljöinspektören kommer på sitt årliga besök. För mitt inre öga kan jag se hur hon förstulet stryker bort en glädjetår ur ögonvrån.

Det är ofattbart hur mycket som packats ned i flyttkartonger, diskbackar och i stort sett alla lediga platser i buffématsalen. Dessutom passade vi på att inventera i samma process. Idrottsföreningens loppis har fått en omfattande donation av utrangerat porslin, glas och diverse. Det går ju inte att spara på allt, även om vi lagt undan "arkivex" av porslin. Fotbollsföreningen har nu en finansiell grund att börja marschen mot div 5, eller var de nu ligger i seriesystemen, damerna ligger högre, vet jag.

Det har blivit ett antal loggor under åren.

När vi är klara i mars skall vi ha kaklade väggar, nya hyllor, en ny ugn, nymålat, nya armaturer och ett skinande epoxygolv. Detta med golv är värt en liten utläggning. Det ska var slitstarkt utöver det vanliga. Inte för stumt med tanke på kockarnas arbetsmiljö. Halkfritt. Hygieniskt lätstädat. Ha fall. Dessutom vill man att det ska vara snyggt.

Först var vi inne på klinker. Det är snyggt och slitstarkt och kan fås ganska halkfritt. Men hygieniskt? Fogarna måste ju göras rent med tandborste - och den har vi till annat. Nästa tanke var linoleummatta. En modern sådan uppfyller de flesta kriterierna men är knepig att lägga med så mänga prång, som vi har. Dessutom går det hål i den om man tappar en kniv. Så kom då lösningen - Epoxy. Det är oerhört slitstarkt, som representanten sa: Man kan köra truck på det. Det är nu inget vi planerar. Vi har för små utrymmen att köra truck på. Den enda nackdelen är att det är stenhårt, liksom klinker. Moderna skor kompenserar detta, har det sagts oss.

Kakel är upphandlat. För den som renoverar själv, i våra trakter, kan jag rekommendera Flügger i Ystad. De är sakkunninga och har ett bra sortiment. Framförallt är de bra att göra affärer med.

Nya foton.

Mitt darrhänta foto av nattlig exteriör tagen med digital lådkamera fick inte godkänt av vår kanonfotograf Andreas. Jag försökte litet med att jag medvetet försökt skapa litet rörelse. Det är väl ingen konst att fotografera djupfrysta valrossar på Svalbard.

Det är väl bara att ge upp - han är fotograf, det är inte jag.

När han ändå hade linsskyddet av passade han på att ta en bild av julgranen.

Fina kort, Andreas! (Så säger man till en fotograf för att retas. Fotografer tar bilder - vi andra tar kort.)

Vi fick också en urtjusig almenacka med bilder från Ola Skinnarmos expedition genom Nordostpassagen. Andreas var med till Murmansk. Å andra sidan fick Andreas och Natalie litet surt kaffe och överbliven citrontarte från nyårsafton och, inte minst, möjlighet att komma från Borrby till pulsen Hammenhög.

Gå gärna in på Andreas hemsida och se hans fina kort från Svalbard och andra snöhögar.

Nyårsbal.

Efter julhelgen tog vi ett par dagars rekreation i Stockholm. Jag såg som min uppgift att leverera en tveksamt pedagogisk och politiskt mindre korrekt julklapp till Morris.

Varje 3,5-åring behöver en radiostyrd bil! Med detta vill jag inte ansluta mig till Pär Ströms antifeministiska korståg.

Den lille mottagaren hävdade skamlöst att det var precis vad han önskade sig. Jag kan, även om det inte var motivet bakom anskaffningsbeslutet, se ett visst pedagogiskt värde i att han lär sig att manovrera tingesten. Dock verkar vändradien något för stor för en mindre trea i Årsta. Det kommer väl en utomhussäsong?

Lille Tage, som ännu inte kommit till medvetande om julens materiella betydelse, har fått sitt livsbehov av mobiler och mjukisskor tilgodosett. Så småningom kommer han naturligtvis att efterfråga andra sorters mobiler och förhoppningsvis andra skor, men den tiden den sorgen.

Vi passade på att besöka Skansen. Det var bra att titta på djuren när inte bladverk skymde. Vi såg uttrarna, lodjur, vargar och till och med djärven. Tidigare när vi mer frekvent besökte Skansen, då sönerna var i rätt ålder, började man tvivla på att dessa djur verkligen fanns i respektive inhägnad. Annars tycker jag mest om de gamla husen. Man hade dukat upp ett relevant julbord i torp och herrgård. Det var också väldigt trevligt att man hade guide på plats i varje hus, som kunde berätta litet mer. Sammanfattningsvis kan man säga att julbordet var betydligt mer återhållsamt, och skinkan innehöll inte nitrit.

Åter i Hammenhög var det hög tid att sätta igång inför Nyårsfesten. Ett påtagligt bekymmer var att Eldhs Radio och TV inte kommit till tals med vår juke-box. Inte ens Eldhs svåger, som är juke-boxsamlare hade några uppslag. Lånsiktigt fick vi en adress i Åhus, men nu var det bara ett par dagar kvar till den utlovade juke-boxbalen.

Menyn var satt:

Vi hade fullt på rummen, några på Villa Pastora, några på Södergårda Östra, några från byn samt ytterligare några med okänt ursprung. Innalles 36 ätande gäster. Att två som beställt utan besked uteblev, är ett jäkla sätt, men i detta speciella fall gjorde det inget. Vi hade medvetet begränsat antalet eftersom det endast var vi i familjen som jobbade. Vi fick trots allt kalla fötter, angående vår möjlighet att klara detta med bra service. Gästgivarinnan fick då den ljusa idén att bjuda in Jonas svärföräldrar att fira nyår med oss. Javisst - Bibba i servicen och Peter i disken. De sa att det var kul, men vi får kanske skaffa nya vänner till nästa nyår.

Hur som helst blev det en väldigt lyckad nyårsfest. Maten var superb - Jonas är en trollkarl i köket. 34 snygga uppläggningar av 5 rätter (amusen inräknad), bra gjort av en man.

Dansen ordnade vi genom att låna två skivspelare som vi kopplade till mixern. Vi vittjade juke-boxen på dess innehåll. Siw Malmqvist, Little och Cliff Richard, Stones, Elvis, Beatles osv. En härlig mix från en tid som sägs ha varit bättre. Gästgivarinnan och köksmästaren turades om som DJ. Skumpa vid tolvslaget. Inget fyrverkeri - Doris är så frukansvärt skotträdd att vi riskerade en svekdebatt om vi så drog av en Kinapuff.

Se det var en fest som hette duga. Alla dansade och ingen flydde efterlämnande en sko vid tolvslaget. Däremot glömde två gäster sina högtidsdräkter. - De hänger bra här till nästa nyår.

Julaftonsblogg

Så fick vi en vit jul på Österlen. Glad för det är Doris, gästgivarehunden, nya dofter och med förtjusning sticker hon ner hela huvudet i snön. Vi har haft litet personligt julfirande i förskott, under helgen har vi gästgivaregården full av gäster, genom att gå på Vallby konsertförenings julkonsert i Vallby kyrka. Den blandning som erbjuds är njutbar och lättillgänglig. De gamla obligatorierna varvas med för mig okända stycken. Andreas Hanson ger trevliga, pedagogiska introduktioner till den musik som framförs. Även om församlingen sjöng en del kom den ärligt talat inte upp till den nivå som som kören och sångsolisterna levererade. Som förhärdad och övertygad ateist ser jag inte värdet i, att för egen del, lära mig de psalmer som ingår i den kristna kulten.

Vår egen kyrka, här i Hammenhög, är i vanliga fall litet småful. När den är fasadbelyst är den däremot riktigt fin. I vinterskrud är den riktigt vacker.

En granne chockerar mig och alla andra genom att exponera en knallrosa julgran i sin trädgård. Häftigt - men så gör man väl inte i Hammenhög? Eller?

Igår kväll kom våra julboende gäster. Dessbättre var väglaget inget problem. De fick en trerätters middag och kontakter mellan gästerna började knytas. Vi har inget särskilt program förutom maten. Det är inte vår uppgift att bygga jultraditioner tycker vi. Var och en har ju sina vanor - kanske kommer man till oss för att bryta dessa mönster.

Mitt på dagen sätter vi upp ett traditionellt julbord och har en del andra gäster förutom de boende.

På annandagen firar vi litet traditionell jul tillsammans med de delar av familjen som finns i Hammenhög. Dagen därpå reser jag och gästgivarinnan till Stockholm för att träffa våra storstadsförlorade söner och deras familjer - och naturligtvis barnbarnen Morris och nykomlingen Tage.

Närodlad tomte plåtad av Martina när hon var här och hjälpte till med julbordet.