Gästis till salu.

Vi hade levt ihop drygt 33 år, drivit upp tre präktiga söner, flyttat runt i riket och bytt jobb litet som folk gör mest. De senaste 20 åren hade vi bott i Stockholm. Förortsvillan var bytt mot en mer centralt belägen, nyproducerad 4-rumslägenhet. Vi kunde knappast ha det mer bekvämt. Det värsta med bekvämlighet är att det kan bli tråkigt - och det var litet så vi kände det. Jag ställde den chockerande frågan: "Ska vi köpa Hammenhögs Gästgivaregård på Österlen?" Jag kommer precis ihåg när det var - nämligen på hustruns födelsedag.

Ingen tog mig från början på allvar. Men efterhand tog sig tanken, mot normalt sunt förnuft. Min fru erinrade sig att hon brukat säga: - Man skulle göra något helt annat!

Efter att ha tittat på den vackra gästgivaregården med det utmärkta läget, mitt på Österlen, bestämde vi oss snabbt. Detta var verkligen att göra något helt annat! 1,5 månader senare, halvårsskiftet 2004, var vi på plats som gästgivare i Hammenhög, naturligtvis ett djärvt steg. Flytta 65 mil och börja i en bransch helt utan erfarenhet! Nåja -erfarenhet och erfarenhet. De som säger att man måste ha kockbakgrund för att bli krögare håller jag inte med. Det är minst lika viktigt att ha företagarerfarenhet, kunna räkna, administrera, kommunicera med myndigheter, modern Internetmarknadsföring osv. Det hade vi och dessutom anslöt äldste sonen till vårt projekt efter en månad. Han är duktig kock, även om han inledningsvis var oerfaren.

Vi har många gånger fått frågan om vi ångrat oss. Jag brukar sanningsenligt svara. - Många gånger, men om jag summerar för och emot är det ingen tvekan om att det är bland det bästa vi gjort. Nu har vi varit i tjänst under åtta år. Hårt arbete, förändrad inriktning vad gäller mat, kvalitetslyft och en totalrenovering av byggnaderna! Åtta år ligger nära medianvärdet för gästgivare, när man studerar ägarlängden.

Nu har vi, inte utan vemod, bestämt oss för att sälja vårt Gästis. Den allvarliga cancersjukdom som jag råkade ut för, för snart ett år sedan, har tagit så mycket krafter. Rehabiliteringen är långt ifrån över ännu. Jag har dessutom uppnått pensionsålder. Det kan vara trevligt att göra något annat innan man stänger locket. Jonas huvudintresse är att laga god mat och med två små barn hinner han inte med så mycket annat. Vi hoppas att vi fattat ett bra beslut och att någon, som vill driva gästgivaregården,  tar tillfället i akt.

Nu blev utvecklingen en annan och mycket bättre sonen Jonas och svärdottern Anna valde att hoppa på och driva gästgivaregården vidare.

Valborg i Hammenhög

Medan Nisse i Vallby tillsammans med 399 andra fågelnördar begick hemfridsbrott mot en stackars gråhuvad sparv, som förirrat sig till Gislövs Stjärna och 30 0000 studenter och andra ungdomar förorenade stadsparken i Lund, drog det ihop sig till  valborgsfirande i Hammenhög. ! Som vanligt hade byalaget fixat en rejäl brasa, bakom Mariedals loppis,  för att störa ut häxtrafiken på kvastflykt till att ställa till djävulskap tillsammans med chefen, ja just det, djävulen.

Jag förberedda mig genom att packa kameran med nyladdat batteri. Nu skulle det visa sig efter idogt knäppande - klassiska motiv och odödliga ögonblick - att jag visserligen laddat batteriet men glömt att sätta i minneskortet, som satt i datorn. Inte mycket att göra åt det så här i efterhand men min besvikelse är stor! I brist på bilder får jag beskriva målande.

Vi gick via Annas för att slå följe med den lilla familjen, Jonas jobbade som vanligt när något händer. Det är första gången på åtta år som gästgivarinnan och jag gemensamt går för att möta våren bakom loppis.  Utanför Annas dörr stod fordon uppställda och klara. Julius pinnakärra och Sixtens barnvagn. Sixten är bara någon vecka gammal och behärskar blott tre konster; äta, skrika och bajsa. Den sista varianten tillämpade han nu och försinkade oss en aning.

Vid vår ankomst till brandplatsen var en damkör igång och sjöng i stämmor - fint ska det va. När jag var ung var det manskörer som gällde på Valborg. Ännu en seger för kvinnokampen,och bra lät det.

Jag ser mig runt och upptäcker bland killgubbarna några, som bär simglasögon. Jag suckar, som en surgubbe, ingen måtta på vad de kan hitta på för att vara "coola". En felbedömning från min sida som snart ska komma att rättas till.

Ungarna håller på och kastar kvistar upp mot elden. En inte alldeles nödvändig aktivitet, men det verkar som att alla ungar när en liten pyroman. Elden håller på att ta sig riktigt ordentligt. Camilla Backman, Garageprojektet, går fram till mikrofonen och säger några vackra ord om vår by och om våren. Jag inser att hon är där i egenskap av coach för Hammenhögs Konstsimklubb (HKSK) - omtalad och belönad. Det står klart varför en del unga män bär simglasögon. Det är vår konstsimklubb. Men vad ska de göra här vid elden på gruset? Jag vet att de tränat mycket dykning. Alla i laget kan nu hålla andan i två minuter. Uppvisning i att hålla andan är inte särskilt publiktillvänt. De sex herrarna kör sitt konstsimprogram som torrsim - spektakulärt, dramatiskt.

Ordförande Jan, byalaget, utbringar ett leve för våren, medan damkören återsamlas. Att Jan vistats utanför Skåne avslöjas av att han påbjuder ett fyrfaldigt leve - i Skåne gäller tre hurra. Damkören river av någon låt.

Elden har nu blivit rena eldhavet. Korv och drickakommersen går lysande. Det är trevligt att se att man känner, eller åtminstone känner igen de flesta festdeltagarna.

Avslutnings nummer är Amit Zen på cello och en kvinna som spelar fiol. Sprött och vackert!

Jag läste på facebook att i Simrishamn tog sig inte elden, korven tog slut och ingen högtalaranordning fanns på plats. Det är ju bedrövligt! Mitt råd inför kommande Valborg är: Åk till Hammenhög! Vårt byalag löser sin uppgift på ett utmärkt sätt.

Vi byggde ett plank.

Idag fick jag ett e-brev från Anna i Örnsköldsvik. Hon står i begrepp att bygga ett plank och i vår blogg hade hon sett ett plank med litet snickarglädje, som hon tyckte var fint. Hon hade frågor om hur det var konstruerat. Det är väldigt enkelt.

För vår del behövde vi ett plank som skyddar mot vinden, som ofta är ganska våldsam här på Österlen. Så behövde vi gömma undan sopkärl.

Anna undrar om vi använder oss av någon skiva. Nej, vi satte upp stolpar och reglar. På reglarna spikade vi upp brädor (20mm * 170mm) med ett mellanrum på 25mm.

"Snickarglädjen" mjukar upp linjerna en aning. Längs en bräda sågas bågarna ut. Som framgår av bilden, täcker vi brädornas mellanrum med läkt, 50mm.  ¨

Ändträet skyddas av en lutande bräda. För att få lutningen till stånd, monteras en läkt i bakänden av planket. Enkelt och robust! Inga problem för den normalt händige.

Lycka till Anna, och skicka gärna en bild när du är klar.

Att berätta historier.

Ett modeord inom besöksnäringen är storytelling. Som många trender innehåller de mer än ett spår av självklarhet. I begreppen ligger ofta ett inslag av att göra något enkelt mer komplicerat. Anledningen till detta är att en konsultbransch ska försörja sig på att hålla utbildningar och implementera metoder. Av någon anledning kommer jag att tänka på en sketch av och med Hasse å Tage. Tage bröstar av om sina motionsapparater. Detta ställs mot Hasses vardag som skärgårdsgubbe. T ex har Tage köpt en roddmaskin medan Hasse ror sin eka. Hur som helst vad jag skulle komma till hur man än vrider och vänder på vårt Gästis så är det historier och historiskt. Kanske är vi litet dåliga på att berätta historier. Vi tror att våra gäster kommer till oss i första hand för att äta. Här i bloggen finns det utrymme för att berätta historier. Det finns hur många som helst beroende på vilket perspektiv man väljer.

Nära bonderesning i konungariket Sverige.
I den framväxande nationalstaten ökade resandet i rikets tjänst. När de höga ämbetsmännen blev trötta, hungriga och törstiga tog de in närmsta bondgård, som såg välmående ut. Denna s.k. våldgästning väckte, med rätta, en stor bitterhete och vrede bland bönder. En resning var nära. Därtill nödd antog drottning Kristina 1649 en gästgiveristadga. I denna reglerades detaljerat priser och gästgivarens skyldigheter. Gästgiverier skulle finnas längs allfarvägarna med ca 2 mils mellanrum, vilket svarade mot en dagsetapp till häst.
1658, vid freden i Roskilde, blev Skåne till namnet svenskt. Det skulle ta några decennier innan försvenskningen tog fart på allvar. En åtgärd var att bygga upp ett gästgiverisystem även i Skåne. Här är historian bakom Hammenhögs gästgivaregårds tillkomst 1693.
Få idag aktiva krogar kan stoltsera med en obruten ägarlängd sedan 1693:

Ägarlängd på Gästgivargården i Hammenhög från

1693 till våra dagar

Jöns Hermansson                                           1693

Paul Fischerström                                          1699

Lorens Fischerström                                     1730

Caisa Fischerström, född Nubelius                1742

Carl Ulrik Bruun                                            1748

Petter Eneberg dä                                          1751

Petter Eneberg dy                                          1753

Enoch George Wettercrona                            1789

Jonas Willhelm Aspegren                                1812

Adolf Willhelm Kropp                                    1815

Maria Ursilia Kropp född Reuterdahl              1819

Adolf Fredrik Borgquist                                  1820

Magnus Steen                                                 1835

Lasse Månsson                                               1842

Hanna Månsson född Tufvesdotter                   1853

Ola Larsson                                                     1860

Hammenhögs Andelsbyggnadsförening             1919

Roland Vincent Rovin                                      1949

Maj Rovin född Karlfeldt                                 1957

Lennart Rolandsson Rovin                               1985

Staffan o Inez Sjöberg                                     2000

Staffan Sundström o Annelie Källerudd            2004

Om dessa väggar kunnat tala.
På Gästis är vi väldigt stolta över vår falska gyllenläderstapet. Jag brukar säga att den är finare än en äkta gyllenläderstapet, eftersom den är så ovanlig. Man önskar att väggarna, med tanke på vad de upplevt, skulle kunna tala. Under århundradena har har Gästis varit en lokal samlingspunkt i fest och vardag. Under slutet av 1700-talet, jag vill låta årtalet vara osagt, hade en kyrkoherde i trakten kallats hem. Vid begravningen hade en mängd kollegor kommit resande. Det berättas om ett våldsamt slagsmål mellan två herrens tjänare, som sånär fått dödlig utgång. De kom i bråk om vem som skulle ha vilket rum. En av dem hette Svenonius, och han var uppenbarligen den starkaste av kombattanterna, medan den andre var mer munvig. Ordväxlingen som fick sinnet att rinna över på Svenonius lär ha varit ungefär: "Du nämns Svenonius men ditt rätta namn skulle vara Svinonius!"
Gästis har tidigare levt i symbios med grannfastigheten som inrymde tingsrätten. Många är historierna om häradsdomaren Per Öra, en kvicktänkt herre med ett välsmort munläder. Ämbetet och ett genuint intresse för mat och dryck gjorde honom till en ofta sedd gäst på Hammenhögs gästgivaregård, han lär ha vägt en bit över 150 kg, utan planer på att banta. En historia, som berättas om Per Öra är följande: Gästgivaregården hade fått en ny gästgivare. Ett led i modernisering och kvalitetshöjning var anskaffning av cognacskupor med ordentlig rymd för aromens skull. När Per Öra serverades en skvätt cognac till kaffet, i de nya kuporna, blängde han misstroget på den nye gästgivaren och yttrade: "Det säger jag dig krögare, att om du inte lär dig att slå upp fulla glas blir du inte gammal här!"
Fritjof Nilsson Piraten brukade dricka lunch i Hammenhög. När han skålade med baletthopporna på tavlan på väggen vid hans stambord, var det dags att hämta in chauffören och ordna transporten hem till Kivik.
Greta Garbo har besökt vårt gästis. Det lär finnas en inte helt snäll karikatyr av Den Gudomliga i en gammal gästbok, som jag dessvärre aldrig sett.
Nobelpristagaren i litteratur John Steinbeck har varit här.
Hasse Alfredsson har varit hos oss mer en en gång. Han höll en "föreläsning" för mig om Waldemar Hammenhög. Vi har ett fint porträtt i matsalen och Hasse Alfredsson har gjort en film baserad på hans bok Pettersson & Bendel.

När vi bytte liv.
Visst är det en historia värd att berätta, när vi för snart åtta år sedan övergav ett välordnat men litet tråkigt liv i Stockholm. Att köpa en gästgivaregård på Österlen utan någon erfarenhet av branschen, skulle väl av Astrid Lindgren kallats ett stolleprov. Att äldste sonen  anslöt nästan direkt har hjälpt till att sätta köket på kartan.
När folk frågar om vi ångrat oss, brukar jag svara många gånger, men sammanlagt ångrar vi oss mycket litet. Vi har inte stött på någon avundsjuka på vårt projekt. Jag tror att vi för många uppfyller en ställföreträdande dröm.

Tanken på närproducerat.
Bondekooperationen, detaljhandelskedjorna och stadsplanerarna har under många år, var och en för sig, verkat för att slå sönder alla förutsättningar för att handla lokalt producerad mat. Vi som konsumenter är ju dessutom så omedvetna och korkade, så det numera är omöjligt att i affärernas utbud se årstidsväxlingar. Det är som det vore en livsnödvändigt behov att kunna äta tomater året runt, att de under vintern åkt från Kanarieöarna och bara smakar vatten tycks inte störa oss nämnvärt. Man blir litet full i skratt när man ser länsstyrelsen och Europeiska jordbruksfonden lägger ner skattepengar på att coacha restauranger om när olika råvaror har sin säsong. Min tro/övertygelse är att restauranger vet detta. Använd dessa resurser till att utbilda konsumenter och bygg upp "konsumentmakt".
Vi har under lång tid haft ambitionen att presentera ett skånskt gourmetkök. Visserligen är vi kända för att vara den enda restaurang, som har brässerad ungråka på menyn men det ligger mycket mer i skånsk mat. Framförallt innebär det att alla våra råvaror kommer från Skåne och de flesta från Österlen. En annan princip är att vi följer årets växlingar. Till exempel är det få måltidsupplevelser som går upp mot en gåsmiddag i november.

Jag skulle kunna berätta historier av detta slag i det oändliga, eller storytella om jag varit konsult. Det finns få företeelser som är lika starka kulturbärare som gästgivaregårdar med månghundraårig historia. Avslutningsvis vill jag ställa frågan: Vad definierar en gästgivaregård? Svar: Man har haft kungliga privilegier att vara gästgivaregård!

Österlen förtjänar bättre.

Det är  ett privilegium att få bo på det vackra Österlen. Unik natur, nära till havet, odlingslandskap, närhet till storstad och Europa och en öppen och mänsklig livsstil - effektivt och produktivt utan stress. Detta i kombination med rimliga huspriser lockar en hel del unga barnfamiljer att bosätta sig på Österlen. Visionslösheten hos våra styrande politiker är ett problem. För oss andra är det uppenbart att det måste finnas en rimlig service i våra byar och i synnerhet skolor, för att det ska bli attraktivt/tänkbart för familjer att bo där. När politikerna bara ser kostnader som problem, och besparingar, som enda problemlösning befinner vi oss på ett sluttande plan. Lägg till detta att vi har befolkningsminskning, nu senast på hela 130 personer. I denna situation skulle man önska att politikerna stannade upp och tänkte efter. Besparingar och neddragningar kan vara en riktigt usel strategi. Att politikerna inte vill stå för för sin neddragningspolitik, utan delegerar till rektorerna med uppgift att maskera det som kvalitetsfråga gör inte strategin bättre.

Eftersom kronor och ören är de argument, som biter, vilket jag i och för sig har förståelse för ska jag genoföra litet sifferexercis. Låt oss utgå från befolkningsminskningen på 130 personer, dessvärre ingen engångsföreteelse även om nivån är högre än tidigare. Om de 130 inte ersätts, eller ersätts med delårsboende, som är skrivna någon annan stans, får vi ett bortfall av skatteintäkter på upp till 6,6 mkr/år. En befolkningsminskning på 20 personer innebär ca 1 miljon i minskade skatteintäkter för kommunen.

Som jag ser det är befolkningsminskningen huvudproblemet. Bortfallet av skatteintäkter är en konsekvens. Om man ser till de demografiska förhållandena i kommunen, är det utsiktslöst att räkna med ökade födelsetal eller minskad dödlighet. Det enda som är på kort sikt påverkbart är in- och utflyttning i kommunen.  Den som tror att nedläggning av byskolor är något som lockar "god skattekraft" till kommunen kan ansluta sig till den regerande majoriteten i kommunen, där finns era åsiktsfränder.

Om jag fattade rätt motionerade socialdemokraterna om att kommunen skulle verka för att få Ikea att etablera sig på Österlen. Jag undrar vad man tänkt locka Ikea med. För litet folk, usla förbindelser och ett boende för den unga och kvalificerade personalen i byar utan skolor.

Jag tror att det finns i huvudsak två "framtidsbranscher" för Österlen. Den ena är besöksnäringen. Den andra är att tillhandahålla kvalitativt boende. Besöksnäringen drivs av privata aktörer. Det kvalitativa boendet, som gör att folk stannar kvar och att man vill flytta hit, ställer stora krav på samhällsservice. Framför allt  är barnomsorg och skola avgörande för liv i byarna.

Politiker tänk nytt! Det går inte att spara bort problemet.

Jag har redan tyckt i frågan och det jag tyckte då, tycker jag fortfarande men mer!
http://osterlen.blogspot.com/2011/04/jag-forlater-er-aldrig.html

Vi öppnar för säsongen den 3 mars!

Under januari och februari har vi, i likhet med de flesta av våra kollegor, stängt, de flesta har nog stängt litet längre - till påsk. Det får mig att tänka på Hasse & Tages fantastiska kuplett "Va i helvete har de för sig in på banken efter tre?". Den främsta förklaringen till att vi och de andra stänger är att marknaden är som död efter jul. Det kan man däremot fundera över, varför är det så? Under senare år har restaurangnäringen på Österlen utvecklats enormt. Antalet högt rankade krogar överstiger summan i Halland, Blekinge och Småland. Vi har lagt ned stor kraft på att bygga upp ett modernt kök med rötter i det skånska, närproducerade råvaror och med en modern presentation. Turistbyråerna som har resurserna att göra broschyrer har inte helt observerat den förnyelse av restaurangnäringen som skett de senaste 10 åren. Om oss skrev de att vi var en typisk gästgivaregård och framförallt att vi serverar råka. Det är visserligen sant men ändå så fel. Vår förnelse har noterats av White Guide. När jag frågade turistbyrån varför de inte skrivit att vi var med i White Guide, det var en särskild rubrik i broschyren,  fick jag beskedet att vi var omnämnda på två andra ställen. En utmärkt illustration av att kommuner inta ska ska syssla med marknadsföring av företag. Rättvisa och likabehandling gäller enligt kommunallagen men inte inom marknadsföring. Kommunens marknadsföring av oss är kontraproduktiv och går i motsatt riktning mot vad vi själva försöker kommunicera. Nu vill jag inte skylla de döda månaderna på kommunerna, däremot vill jag framhålla nödvändigheten av att komma igång med ett marknadsbolag som arbetar med destinationsutveckling och destinationsmarknadsföring. Innan jag stänger gnällhörnan vill jag lägga till att Svenskt Näringsliv släppt sin årliga ranking av företagsklimat. Simrishamn har dalat 7 placeringar till 248 av 290. Vi ligger i nivå med avfolkningsbygder i inre Norrland. Ystad och Tomelilla ligger på den övre halvan plats 118 respektive 117. Ystad har klättrat 12 placeringar medan Tomelilla dalat 9. Efter enkäten som ligger till grund har Tomelilla fattat det, för mig, obegripliga beslutet att inte gå med i samarbetet att utveckla besöksnäringen i Ystad och Österlen tillsammans med näringslivet. Detta bör medföra att man i nästa mätning dalar ytterligare.

Att vi har stängt under januari och februari betyder inte total passivitet, även om någon veckas ledighet, gärna i sol och värme, passar väl in. Årsskifte innebär att administrativa åläggandena står som spön i backen. Vi ska inventera och göra bokslut, fylla i alkolholrapport, ta fram kontrolluppgifter, redovisa löner till arbetsmarknadsförsäkring med mera med mera. Vi har den årliga kontrollen av rummen för klassificering av hotellstandard. Årlig storstädning av hotell, restaurang och inte minst kök! I början av året försöker vi utvärdera året som gått och planera det kommande året. Ni som läser bloggen är välkomna med synpunkter! Som ni förstår har vi en hel del att stå i också under januari och februari. Dessutom har vi faktiskt inte helt stängt. Rotary kommer varje måndagskväll och en eller annan beställning brukar vi också ta.

Nytt för året är att momsen på restaurangmat halveras. Från att ursprungligen varit en fråga om att skapa rättvisa mellan mat som serveras på restaurang och catering samt att förbättra marginalerna i en bransch med lönsamhetsproblem på grund av små marginaler har den politiska debatten och media gjort det till något helt annat. Reformen beskrivs som om den vore villkorad med lägre priser. Så enkelt är det naturligtvis inte. Jag tror att snabbmatskedjor och de som serverar dagens rätt kan se ett direkt samband mellan pris och besöksvolymer. Ett ställe som vårt påverkas inte av att man slår av någon tia på toppen. Däremot är det väldigt välkommet med sänkt moms så slipper vi höja priserna i år och vi kommer att få något större utrymme till löner, vilket är väldigt välkommet.

Jonas, köksmästare och son, har varit ute och speglat sig i den stora världen. Väldigt trevligt och nyttigt för honom. Sistliden helg var han på gästspel i Norrtälje. Det måste  vara en fantastisk upplevelse att erbjuda en 5-rätters Hammenhögs Gästis-meny och fylla Åtellets restaurang både fredag och lördag. Ca 100 ätande vardera dagen på 70 stolar. Folk var otroligt nöjda. Tänk om vi hade en motsvarande lokal marknad i Hammenhög. Faktiskt  är befolkningsunderlaget ungefär det samma - Norrtälje jämfört med Österlen och Ystad. Gå oftare på krogen!

Ett projekt för året är att komma igång med hantverksmässig tillverkning av vår uppskattade lammkorv. Vi har tänkt oss att sälja den på några ställen på Österlen och något ställe i Malmö. Vägen fram till en säljbar produkt är lång och krokig. Hade det varit enkelt hade alla sålt lammkorv. Läs mer på Jonas blogg.

Det är ganska precis en månad tills vi öppnar för säsongen. Vi öppnar den 3 mars, som är en lördag. Vi ser fram mot detta. Hoppas ni, våra läsare, också gör det. Boka bord, jag vågar lova att premiären blir litet extra!

Tänker ni besöka konstrundan på Österlen, eller bara möta våren, är det hög tid att boka rum.

Gästspel i Roslagen

Hammenhögs Gästgivaregård  har fått den stora äran att stå för ett gästspel på Restaurang Åtellet i Norrtälje.
Det blir mina favoriter från det gångna året så som; Skummig jordärtskocksoppa, torskrygg från Simrishamn, Gris på tre vis, Ostar från Villhelmsdal samt en variant på den skånska äppelkakan.

Det fyller på ganska snabbt, så om du är hungrig och nyfiken, boka nu.¨

www.atellet.se

Jonas Sundström