När jag är ute och promenerar med Doris (vår hund) brukar jag gå förbi Weibulls blomsterfält. Under högsommare är ett praktfullt överflöd av blommer som ett resultat av fröfabrikens växtförädling. I år har odlingssängarna varit tomma. Jag har fruktat att man i jakten på produktivitet och lönsamhet bestämt sig för att lägga ned eller kraftigt minska blomsterfältet. Det skulle vara en stor besvikelse för oss som bor i byn och de tusentals besökare som kommer utifrån för att få inspiration för påtandet i den egna täppan.Idag såg jag till min stora glädje att man spärrat av infarterna och kört fram mängder av krukor för utplantering. Mina farhågor kom dessbättre på skam. Jag har blivit lurad av den tidiga våren och sommaren. När jag tänker efter har det aldrig varit färdigt innan midsommar.
