En by på Österlen

Jag har på sätt och vis alltid bott i stan. På sätt och vis eftersom jag oftast bott i förort. På 50-talet i Karlskrona byggde mina föräldrar hus och vi hamnade utanför stadskärnan. I Lund bodde jag i studentbostäder i stans utkanter. På 70-talet bodde vi nästan i Malmö, dvs i Arlöv utanför. I Stockholm bodde vi mestadel i Tullinge - utanför! Dessa områden utanför en större stad har ingen själ. 90% är inflyttade och minst lika många, barn och pensionärer borträknat, arbetspendlar. De flesta är inställda på en boendekarriär där man senare ska ha en fancy lägenhet i stenstaden. Man lär inte känna några. Det man eventuellt har gemensamt är skolan och ungarna fotbollslag. Allt ska bli bättre sen.

Det var därför spännande när vi övergav Stockholm för Hammenhög på Österlen. Det är lätt att ha en romatisk bild av en by på landet. Inte minst är det lätt att bli färgad av engelska mysdeckare i lantlig miljö. Dessutom ligger det en positiv laddning i Österlen. Det kan vara spännande att ransaka sig efter tre år om vi kom till idyllen eller om det var en fantasibubbla.

Hammenhög har 908 invånare och ungefär hälften så många hushåll. Det ligger ganska mitt på Österlen på landsvägen mellan Simrishamn och Ystad. I byn finns förutom kyrkan och vårt anrika gästgiveri en ICA-affär, en stor möbelaffär, en av landets största Peugothandlare en skola och Weibulls. Simrishamns kommun har politisk enighet om att satsa på byskolorna. Byn har två delar; norr om landsvägen ligger tämligen nybyggda modulhus och söder om landsvägen finns de gamla husen med generösa uppvuxna trädgårdarna. På senare tid kommit till har en butik med medelhavsprylar kommit till och ett café är under öppnande. Det känns som byn håller på att få en affärsgata.


Medelåldern är hög. Det är människor som bott i byn, eller grannby, hela sitt liv. I den äldre delen av byn sker nu av naturliga orsaker en föryngring. Till skillnad från från den tidigare gröna vågen, när ungdomar på vinst och förlust flydde "civilisationens förbannelse", är det unga professionella människor som gör ett aktivt val att få en bättre livskvalitet för sig och sina barn. En inflyttning på lagom nivå är vitaliserande för byn. Jag talar då om åretruntboende, även om det är trevligt även med en och annan sommarboende inte minst för oss på gästis.


I byalaget finns ett forum där gammalt och nytt möts. Det finns synpunkter på vad byalaget ska vara. Det är många som vill använda det för sina syften. Politiker kan vilja använda det som gislan och att skylla på när man inte klarar sin uppgift. Det grövsta jag hört i den vägen var när en folkpartist i en valdebatt på fullt allvar tyckte att det kunde va en uppgift för byalaget att ordna en flygbussförbindelse till Sturup. Nu är det aktuellt med motståndet mot prospektering av alunskiffer utanför Hammenhög. Det bildades snabbt en motståndsgrupp. Jag tror att alla i byn och i byalaget är överens om att det måste stoppas. Ordföranden i byalaget visade, tycker jag, en otrolig integritet och ickepopulism när hon gick emot motståndsgruppens uppmaning att byalaget skulle ställa sig bakom ett protestmöte. Hon sa rakt av att vi kan inte ta ställning utan att det först hålls ett informationsmöte där båda sidor får tillfälle att komma till tals. Mötet genomfördes och idag jobbar byalaget och motståndsgruppen hand i hand. Då har man förstått värdet och vikten av förankring i en organisation som inte har någon formell ställning, men som kan vara hur tung som helst när det gäller att driva frågor för byns bästa.

Vi trivs med bylivet. Man känner sig som en del i en överblickbar helhet. Det finns en naturlig känsla av tillhörighet. Man säger att man bor i Hammenhög, inte i Simrishamns kommun. Tidigare när vi bodde i förrort sa man att man bodde i Stockholm. En annan viktig trivselfaktor är att man känner igen folk och blir igenkänd - man hälsar på alla. Om man går och handlar byter man några ord med tre, fyra andra bybor. Samtalet mellan folk som inte känner varandra lever.

Österlen är speciellt. Jag brukar kalla det en glesbygd utan avstånd och på sommaren med orimligt mycket folk. Trots att det ligger i ett avlägset hörn av Skåne är det ur ett annat perspektiv mycket centralt. Du når Kastrup, nordens största flygplats, på ca en timme och kan åka kollektivt dit. På en och en halv timme står du på Rådhusplatsen mitt i Köpenhamn. Malmö och Lund når du på ca en timme. Efter beslut om bro mellan Danmark och Tyskland (färdig 2018) kommer man att ta sig från Hamburg på fem timmar.

I Hammenhög ser man det nya samhället växa. Den utopi om lokalsamhället med distansarbete och maximalt utnyttjande av Internets möjligheter som vi predikade om för 10 år sedan, i mitt förra liv. Ett intressant exempel på detta i Hammenhög är Biou. Jag vill beskriva det som ett arbetskollektiv. I samma lokal sitter en smyckesdesigner/silversmed, en grafisk designer och en arkitekt. De arbetar med helt olika saker och var och en har sitt företag. De delar lokal och som jag uppfattar det får de en social gemenskap och en arbetsplats att gå till.

I byarna på Österlen går det fortfarande att köpa charmiga hus till mycket rimliga priser.