Nya tider - nya tankar?

"en kväll i syrenernas tid och gullregnets månad"; vackra ord som griper rakt in i känslan. Jag funderar på vad hur man skulle på motsvarande sätt beskriva tiden just nu. "Slaskigt, skitigt, snorhalt, ödsligt och mörkt - satans, jävla skit!" Som autodidakt mindfullnesstillämpare konstaterar jag dock, att dagens ljusa del har ökat med 1 timma och 8 minuter, sedan det var som värst (vintersolståndet). Jag länkar till Wikipedia också på grund av att det i DN var en stor artikel där bl a populära forskare fick klargöra sin inställning till
företeelsen. Utan att vara populär eller forskare kan jag informera om att jag älskar Wikipedia!

Att man äntligen fått en ägare till det vackra Hammenhögshus i parken på Hammenhögsfrö. Att de dessutom satt igång att renovera det gravt förfallna huset - det mindfills mig.


Nu har vi haft en dryg vecka av passiv tillvaro - på gränsen till vegeterande. Vi har hållit ögonen på varandra för att kontrollera att smygjobbande inte förekommit. Visst har det varit skönt, men det kändes fint att dra igång igen. Man kan kanske tro att det inte finns så mycket att göra eftersom restaurangen har stängt till den 5 mars. Så är det inte! Dels är det otroligt mycket administrativt arbete som kommer vid årsskiftet, dels är det nu vi kan planera hela det kommande året. Vi har redan nu många bokningar till de mest populära helgerna och aktiviteterna.

Vi planerar  inga radikala förändringar i verksamheten. Det känns, som om vi har hittat vårt sätt att jobba. Vi skiljer oss en del från våra kollegor och grannar på så vis att vi inriktar oss på privatpersoner. För något år sedan uttalade vi för oss själva: "Vi ska vara en gästgivaregård." Det kanske inte är så kristallklart vad det innebär, men för oss är det tydligt. Till exempel menar vi att vi inte ska vara en konferensanläggning. Visserligen är många konferenser samtal i en skön miljö, god mat och dryck. Ett tillfälle för en grupp att tala ihop sig. De är naturligtvis väldigt välkomna, men det sker på husets villkor. Vi tillhandahåller mobilt Internet, men där nöjer vi oss.

Påsken, matrundan och sommaren! Visst - det är kul när det är mycket folk på Österlen. Framförallt är det nödvändigt för oss som har öppet hela året, mer eller mindre. Januari - mars är för likviditeten vad koldioxidutsläppen är för klimatet och då gäller det att ha bunkrat pengar. Vår gästgivaregård har som alla, eller åtminstone de flesta, förstår höga fasta kostnader. Om jag ändå tillåter mig att lättsinnigt bortse från de ekonomiska realiteterna så tycker jag att det är som trevligast när inte fullt så många är ute och rör sig. Våra weekendpaket är uppskattade och viktiga för verksamheten. Framförallt är de mycket trevliga. Jag brukar säga att de är bästa stressmedicinen för stadsfolk. God mat och en miljö som får den mest speedade att landa i realtid! Det är också väldigt, väldigt trevligt att allt fler från området upptäckt restaurangen. Vi kan till och med se en grupp stamgäster. Tidigare sa jag att vi inte har någon närmarknad, det är inte riktigt så längre, även om vi inte är någon kvarterskrog just.

Bokslut är en höjdpunkt för mig som siffernisse och kalenderbitare. Jag ska försöka få fram det litet tidigare i år. Den stora redovisningsbyrå jag använt har haft en annan syn på det än jag. Först i maj - juni har de levererat ekonomisk facit för det år som gått. Då har halva nästa år flytt sin kos och möjligheterna att göra strukturella förändringar är begränsade. Hur som helst kan jag redan nu se att vi har samma omsättning som 2009. Det är vi mycket nöjda med eftersom vi ökade omsättningen med 30% 2009 och december ovädrades bort för oss.

Så här i inventeringens tid och bokslutets månad förundras jag över hur outvecklade kassasystemen är. Det verkar som det endast är skatteverket som är kravställare. Det är för mig obegripligt att man inte som standard har ett gränsnitt så att man kan plocka ut data till Excel eller en databashanterare. När vi ringde leverantören och frågade sa han att det fanns en programvara för 15 000. Tack för kaffet! Det är nästan lika mycket som kassasystemet inklusive hårdvara. Jag undrar hur mina småhandlarkollegor funderar? Har de inget intresse av och uppföljning på vad man säljer? Vi knackade in våra uppgifter från en remsa, lång som härifrån till evigheten, i Excel. Nu kan vi i detalj följa upp vad vi säljer, göra analyser och jämförelser samt flådiga diagram.

På slutet ett par kulturupplevelser:
De senaste dagarna har jag haft ett par fullständigt underbara upplevelser. Två dokumentärfilmer av den geniale Tom Ahland. Ebba och Torgny ett par på väg mot de nittio, hade haft litet affärer för sig, för 60-år sedan. Efter att levt varsitt liv återupptar de kontakten när deras respektive gått bort. Fullständigt hänförande hoppingivande.
Den andra dokumentären var om Cornelis Vreesvijk. En av våra största, som behandlades så illa av sig själv och oss andra.

En kulturupplevelse av inte fullt samma tyngd levereras av en medarbetare på YAs kultursidor , som vi behandlat så illa. Först får vi oss en ordentlig genomgång av skillnaden mellan kulturredaktör och kulturskribent. Dessutom klargörs att när kulturredaktören skriver kåserier så hör det inte till kultursidan. Vem bryr sig om hur ni organiserar detta. Jag är intresserad av kultur i hela tidningen. Vad är det för larv om vem är vem på YA? Tycker jag att kulturbevakningen är dålig är det väl rimligt att klanka på chefen? Om han sedan är upptagen av att skriva kåserier i stället för att utveckla kulturbevakningen tyder det kanske på att tidningens ägare är nöjd med det.
Så kommer ett angrepp på facebook som verkar konstigt. Kulturredaktionens riddare tycker inte om att vara med i en grupp, som han inte sympatiserar med. Debatten hör hemma i tidningen och på tidningens blogg, så att alla läsare av kultursidorna får ta del av det. Hört talas om länkning? När man talar till någon är man inte med i gruppen, när man talar med någon är man med i gruppen, på facebook och i det verkliga livet. Det är väl i himmelens namn inte YA som bestämmer var jag vill diskutera kulturbevakning. Tidningarnas makt ser inte likadan ut idag som den gjorde bara för några år sedan - och tack för det.
Så kommer en dagsedel mot kulturellt aktiva, främst konstnärer. De tycks enligt YA. kulturskribent tro att kultursidorna är till för dem. Ja gud vad fånigt av dem! Jag är inte alls särskilt kulturellt aktiv, men jag har ändå ett intresse av att en lokaltidning bevakar lokala kulturella företeelser. Jag förstår inte att man när man har en bred allmänhet i ryggen, överhuvudtaget bryr sig om vad vi, 25 stycken i en diskussionsgrupp på facebook diskuterar. Dessutom har YAs kultursidor enligt YA blivit mycket bättre det senaste året.
Jag vill inte säga vad jag tycker skribenten talar i men jag donerar nedanstående bild av ett föremål från museets i Vänersborg, samlingar.

Beskrivning: Nattmössa med maskinknypplade spetsar i framkant, nederkant och infällt. Sydd av ett tunt bomullstyg (moll).

Den som är intresserad av att diskutera YAs kulturbevakning i ett forum som inte ägs av YA kan göra det i den facebook-grupp, som upprör.