Vad händer med maten?

Jag tittade på det utmärkta programmet Korrespondenterna om den globala matkrisen. Jag har inte sett något dåligt avsnitt av programmet. Det är kanske inte något man planerar in att titta på, men med en halvtimme över och tillgång till SVTplay,  är det inte något problem. Vad jag gillar är att SVTs utrikeskorrespondenter får litet fria tyglar att gå djupare i ämnen som är globala. De har inte heller alla svar men är fenomenala på att väcka frågor. Ofta går jag och maler på problem som beskrivits i Korrespondenterna. Avsnittet om mat väckte särskilt många frågor, antagligen för att vi professionellt sysslar med mat.

I programmet framträdde en professor, som med vederhäftighet, hävdade att det inte är någon total matbrist. Han menade att de ökade matpriserna berodde på att mat gått från att vara livsmedel till att betraktas som en råvara. Handlas på börser och med stora inslag av spekulation. Man kan föreställa sig vilken makt en kaffeodlare som ska leverera 400 kilo kaffe har, mot slipade börshandlare. Man använder livsmedel till att framställa biobränsle. Befolkningen framförallt i Asien har ökat kraftigt. Främst är det en fördelningskris: De rika äter för mycket och de fattiga äter för litet.

Det visades exempel på livsmedlens stora politiska betydelse, för att undvika social oro och att vinna val. I Mexico  ger sig staten in i terminshandel för att säkra fasta priser på majs, som är huvudingrediensen i basfödan tortillia. I Indien är löken av motsvarande betydelse för befolkningen. Den som lyckas hålla lökpriserna nere vinner valen. Följden är att politiska partier, opositionen,  betalar lökhandlare för att manipulera priser.


Det känns litet främmande att sossarna skulle muta bönderna för att hålla potatispriserna uppe, och den vägen återerövra makten. Men inom EU är det lättare att förstå vilken tyngd jordbrukssubventionerna har.

Spannmålspriserna har gått upp så pass att en av mina grannar överväger att övergå från att elda säd till att elda med träpellets. Med tanke på den urusla kvalitet på pellets jag fått från Lantmännen, med följande driftstörningar, har jag börjat överväga att elda med Lantmän.

Som en lösning på matbrist och höga priser har FN och Världsbanken på allvar börjat att tala om småskalig odling, produktion för egna behov. Det är en främmande och spännande tanke, när det under snart ett århundrade aldrig talats om annat än stordrift, tillväxt och automatisering. Som jag funderar, skulle det slå sönder den globala marknaden - börshandeln. Det skulle minska sårbarheten vid katastrofer och missväxt, globalt sett. För oss i den rika världen skulle det höja kvaliteten högst påtagligt.

I vårt lilla land, som har råd att vara moraliskt, vill vi äta rätt och göra rätt för oss. Vi är antagligen också världens lydigaste folk, och det är ju i huvudsak bra. Ett problem är att kunskapen om mat har efterhand blivit allt sämre. Avståndet mellan konsument och producent är så långt att barn idag ofta intesett ett djur, eller en gröda, som blir mat. Vi är helt i händerna på vår lokala handlare, som är lika i händerna på grossisterna, som är lika i händerna på matfabrikerna. Då aktiveras den moraliska lydiga svensken. Vi har en mycket stor tilltro till staten, myndigheter och föreningslivet, den svenska modellen. För att lätta på trycket på våra skuldtyngda samveten inrättas certifiering och märkning. Till detta kommer tillverkarnas och butikernas reklam, som gör allt för att få varje vara att framstå som en hyvens produkt. Det uppstår snart konkurrerande märkningar, som konsument har du ingen möjlighet att hålla reda på relevanta märkningar. Naturligtvis är detta enormt kostsamt, och någon måste betala. Ibland är det till och med ett foto på uppfödaren och hans familj. Jag har ju inte en aning om han slår sina höns!

Den lokala småskaliga, hantverksmässiga uppfödningen och odlingen har blivit allt intressantare. Det har fått ett mycket kraftigt genomslag i restaurangbranschen. Alla krogar med självaktning talar om närodlat och att man följer årets växlingar. Jag tror att man i stor utsträckning kan lita på detta. Det är professionellt folk som har kunskaperna. Vissa trender är väldigt bra.

Att det finns ett stort intresse även bland konsumenter har visat sig bland annat i Matrundan på Österlen, som på några få år blivit ett väldigt stort och välbesökt evenemang. Drygt 30 företag med inriktning på mat och upplevelse håller öppet hela veckan 28 maj - 6 juni. Stolta producenter och förädlare visar sina varor och berättar.

Håkan Jönsson, som är kockutbildad forskare, opinionsbildare och debattör när det gäller mat och måltid, har intressanta tankar och åsikter om den gemensamma måltidens betydelse. Han menar att måltiderna hade en stor betydelse för att strukturera dagen. Att vi i stor utsträckning ersatt måltiden med snabbmat när tiden tillåter kan medverka till stress och utbrändhet. Han har också haft synpunkter på att TV-kockarna som inspiratörer är alltför avancerade. En ytterligare merit har Håkan som idégivare till Matrundan. Läs gärna hans bok "Tio tankar om mat", som han skrivit tillsammans med Bodil Jönsson.

Personligen är jag kritisk till en massa parallella certifieringar. Det finns helt enkelt ingen möjlighet att hålla reda på dem.  Att det skulle vara möjligt att kolla alla importerade produkter kan den som vill tro på.

Det betyder inte att jag inte ser nödvändigheten i ett förändrat konsumtionsmönster för oss i den rika världen. För vår egen skull och av solidaritet.Jag tror att den är en långsam och långsiktig process som måste byggas från grunden, genom utbildning och goda exempel. Dålig mat i skolbespisning, äldreomsorg, sjukvård osv är ett skott under vattenlinjen när det gäller att demonstrera politisk vilja att förändra vad och hur vi äter.

• Vi måste successivt flytta tyngdpunkten från animalisk till mer vegitabiliskt.
• Möjligheterna att handla lokalt måste skapas. Offentlig upphandling måste kunna handla från små lokala producenter. Oligopolen runt livsmedel, som bygger på att de kontrollerar logistiken, inte att de har bäst produkter, måste utmanas. Det kräver engagemang från både konsumenter och producenter.
• Följa årets växlingar. På vintern och våren är det rotfrukter som gäller. Importerad vintersallad, tomater och gurka har ett näringsinnehåll i nivå med kranvatten.
• Återinför "måltiden". Planera och handla för måltiden. Du minskar svinnet och kan därför kosta på dig litet dyrare mat. 
• Bekämpa de snabba kolhydraterna. Inga E-nummer i brödet! Godis endast till fest. Drick inte läsk.