Nätverkande på Österlen.

Medan Nisse i Vallby ligger på rosenkinden och drömmer om alförrädare och praktejder, som han ännu inte prickat i sin fågelskådarkarriär, sätter den kära Ingela sig i den rostiga pickupen och åker utan frukost till Hammenhögs Gästis. Den praktfulla dekorationen i gatukrukorna, som hon gjorde i julas har i ett slag blivit bruna.

En möjlig men orättvis synpunkt är att risbollarna ser ut som råkbon. Just nu hatar jag råkor, med tanke på vad de ställer till på våra fönster. Välkommen att äta brässerad ungråka, premiär planerad till den 11 juni.

Mycket fint och originellt krukarrangemang, långt från mainstream. Inte en påsklilja. Man blir så glad! Och visst, Ingela fick såklart frukost hos oss. Besök hennes nya gårdsbutik, hon är en duktig keramiker också .

Den senaste tiden har jag nätverkat, in real life, som kidsen säger. När k.h. var i Stockholm och gullade med barnbarn åkte Jonas och jag på årsmöte i Nätverket Skåne Sydost. Det fanns redan när vi kom hit och vi gick med ganska direkt. För oss är det i första hand ett socialt nätverk. Genom att lära känna varandra och varandras verksamheter kan man hjälpa gäster om de vill titta på något speciellt och köpa något. Det är hela 37 företag med i nätverket och förutom hemsidan har var och en av oss ett ställ med varandras visitkort. Det är så bra när jag pratar med gästerna till frukost, och hör vad de är intresserade av, då plockar jag ut några visitkort och skickar med dem. När vi kom nya och osäkra till Hammenhögs Gästis var nätverket ett fantastiskt stöd för oss.
Vi har lärt känna många goa människor där.

Thomas Lantz, som är ordförande i den ekonomiska förening som arbetar med att få till stånd ett destinationsbolag för Ystad/Österlen, var där med den otacksamma uppgiften att övertyga ett stort antal mikroföretag att gå med i föreningen. Det är inte alldeles lätt att sälja in något som inte har någon verksamhet, sälja en vision en strategi.

Jag gick med från start. Skälet är främst rent demokratiskt. Det är inte en kommunal kärnverksamhet att utveckla olika turiskoncept och sälja dem. Inte heller är det kommunens uppgift att ta bokningar av hotellrum och stugor och ta bra betalt för det. Självkostnadsprincipen ska gälla. När man ger sig in i utvecklingsprojekt, som samverkan med Bornholm, måste man rimligen sätta upp mål för vad som ska uppnås. Jag kan lugnt påstå att vi inte sett en Bornholmare hos oss, mer än när bussen till Köpenhamn hade problem och någon behövde låna toaletten. Jag har understundom en eller annan idé, men jag måste se till att den är möjlig att genomföra och att den ger intäkter som överstiger kostnaderna. Med ett destinationsbolag där vi i näringen äger majoriteten, får vi inflytande och ansvar över vad som görs.

Nu senast är jag väldigt missnöjd med den inspirationsbroschyr som producerats. Det är naturligtvis känsligt att framföra kritik mot turistbyrån, man är rädd att tappa bokningar och att man inte blir rekommenderad till besökare. Det är trots allt över 70 000 besökare på turistbyrån enligt bokslutet. Jag kritiserar inte de som jobbar på turistbyrån, de är alerta, trevliga och håller en hög servicenivå. Jag tar risken, eftersom jag inte står ut med tanken att inte kunna framföra kritik utan att bli utsatt för sanktioner.

• Ystad & Österlen Guide och Inspiration - Den officiella guiden till Ystad & Österlen är klar. Den presenterades för oss på förhand som ett magasin. Det kan kanske accepteras att kommuner ger ut sådana, då är det att betrakta som samhällsinformation, vilket inte är ett hinder för att göra den både snygg och läsvärd.
• Upplägget har varit att man sålt sig till lägstbjudande. Ett tryckeri eller motsvarande erbjuder för så och så mycket att ta fram en broschyr mot att man får sälja annonser.
• Jag tycker att den grafiska designen på trycksaken är omodern och rent ut sagt bedrövlig.
• Informationen är dåligt strukturerad, du har svårt att skilja på annonser och redaktionell text.
• Företagslistan, som man kan uppfatta som objektiv och saklig, blir mycket konstig eftersom man mot ersättning kan få in mer information och en bild mot betalning. En affärsmodell som vi känner igen från Eniro och andra katalogföretag i kris. Så jobbar inte kommuner, trodde/hoppades jag. 
• Budskapen vet jag inte hur de plockat fram, inte ihop med näringen i alla fall. Kanske har det varit en bra teambuilding på turistbyråerna. Jag är inte imponerad. Jag förstår att smaken är olika och man kan ha uppfattningar grundat på sin egen bransch.  Men mer konkret känner jag mig upprörd över hur man behandlat oss på Hammenhögs Gästis. I broschyren talar de om "prisbelönta restauranger" och under en rubrik räknar de upp nämnda i White Guide. Till min förvåning ser jag att vi och andra som är med i White Guide, inte nämns. Det bad jag om en förklaring om från turistchefen. Då fick jag det förvånande svaret att ni är nämnda under gästgivaregårdar och som restaurangen som serverar råka, underförstått att det borde vi vara nöjda med. Men se det är vi inte alls. Vår marknadsföring har konsekvent inriktats på att vi serverar modern gourmetmat och inte "gästgivargårdar som de var förr" dessutom vill vi på intet sätt lyfta fram råkan ytterligare. Det är redan så känt och etablerat och vi är rädda att den ska skymma den andra maten. Jag tycker att vår egen kommun skulle låta oss framföra vilka budskap vi vill kommunicera.
• Jag är långt ifrån ensam om att vara mycket kritisk till broschyren, även om andra kanske väljer att ligga lågt.

Jag är inte särskilt arg, men besviken, engagerad och maktlös. Jag förväntar mig att denna typ av självförverkligandeprojekt hanteras bättre i ett destinationsbolag.

Nästa nätverksaktivitet var ett samverkarrangemang mellan Företagarna och kommunen. Det nya samlingslokalen i Skeppet var platsen för en kvälls välbesökt genomgång av sociala media. Det var bra och det känns skönt att konstatera att vi är på rätt väg.

I torsdag var Jonas och jag på lansering hos Peugeot. Den nya 508-serien lanserades. Det är snygga bilar och i Hammenhög ställer vi upp för vår Peugeot. Nog var det spännande att höra Peugeot-Jonas och Gert-Åke berätta om de nya bilarna. Men -ursäkta mig- Adde Malmberg var något roligare. Jag tycker att han blir bara bättre och bättre för varje gång man hör honom och hans förmåga att anpassa showen till den aktuella publiken är enastående. God mat från Östergatan och god pilsner från Danmark. En påse grejor med hem - bilschampot tar jag som en pik.