Turen går till Svenstorp via Köpingsberg.

Färdig för uppdrag! Det kan avslöjas att den ena fältreportern blivit så "tunggumpad" att den andra måste lyfta bakdelen för att få den andra ombord. Inga namn, vi är hängivet lojala inom teamet.

Det är lagom försommarvarmt, som gjort för utfärd i närområdet. Inga problem, att hitta något trevligt ställe att åka till. Vi håller bara reda på så att vi inte varit där förr. Det är en enkel match genom att titta på "Österlens mest personliga karta".

Dagens odyssé går västerut. Jag har upptäckt att jag nästan lämnat Österlen innan min GPS funnit sin plats i världsalltet, jag hoppas att det  är min utrustning som är uråldrig och trög. Tänk om alla besökare har samma problem och hamnar i Eslöv i stället för Tomelilla. Tur att jag hittar utan GPS.

Vi svänger av vid Kabusa mot Köpingsbergs vingård. Här har en glad skit, som heter  Carl-Otto Ottengren fått för sig, att det går att odla vin på Österlen; och banne mig, det verkar, som han har rätt.

I samarbete med fransmän har han tagit fram ett par mousserande viner som finns på hyllorna på systemet i Ystad och i beställningssortimentet. Carl-Otto  kan själv berätta om sina viner på den nya webben som han själv fixat till och är litet stolt över.

Carl-Otto har laddat upp ett batteri av sina viner. Han får ordna vinprovning. Men skulle någon vilja
 handla med sig en pava är det tvärnit. Svensk lag tillåter inte gårdsförsäljning! Hur lätt är det att förklara för en europeisk turist, att han får åka in till Ystad och köpa den på systemet.

I frustration över en fullkomligt idiotiskt lagstiftning, går Carl-Otto som en tysk lantgreve och sabrerar bubbelvinflaskor. (Sabrering = hugga huvudet av en champagneflaska med en sabel.)

Jag tror att Carl-Otta, även om han är en fredlig man, skulle kunna tänka  sig att hugga huvudet av en och annan i Sveriges riksdag.

Häromdagen uttryckte jag farhågor för att rapsen var försenad på grund av den arktiska våren. Jag kan lugna en orolig menighet att så är inte fallet. Rapsen kommer att stå knallgul i rätt tid. På mina nya ägor blommar redan krikonträdet, och jag har gott om tid att klura ut ett marmeladrecept.

Dagens huvudmål är Svenstorp. Ett t-kors, en järnvägskorsning och några hus. Om det inte varit för två saker hade detta varit en by som alla andra.

Årligen arrangeras en skördefest, i år den 26 i ordningen. Den äger rum vid Kaj Olssons gård utanför Svenstorp den 4 augusti. Lantbruksnostalgi som varje år varit publiksuccé. Pricka för det i almanackan!

Det andra som gör Svenstorp  till en "hot spot" är att det kända f.d. fotbollsproffset Anders Andersson är skolad i Svenstorps IF. Flaskan på bilden kastades där 1990, av Anders Andersson i frustration över lagkamraternas oduglighet. Så skrev han 16 år gammal  på för MFF. Inledningen på en lysande karriär med landslagsspel och spel ute i Europa bl.a. i Benfica.

Nu kan han höras som sansad och mycket kunnig expertkommentator av Superettan i TV4.

Svenstorps IF är moderklubb för en annan fotbollslegendar i MFF, som var med om  att ta dem till Europacupfinal 1979, Jan-Olov Kindvall

Idag harvar klubbens damer i div 4 och herrarna i div 7, medan man väntar på en ny Jan-Olov eller Anders.

Som vanligt i byarna har man en fin idrottsplats, även om gräset på den  ena planen kunde varit bättre.

Innan jag lärde mig, att skördefesten hölls ute vid Kaj Olssons gård, var jag övertygad om att den arrangerades vid idrottsplatsen, eftersom den var orimligt stor i förhållande till byn.
Sambandet finns ändå, eftersom idrottsföreningen är arrangör.

På idrottsplatsen spelas däremot en U21-match mellan MFF och Mjällby, ett annat av mina favoritlag,den 25 juni.

Tycker du inte om fotboll  rekommenderas  ett besök på tivolit, på stadionområdet. Egen klättervägg!

Vi går vidare tills Doris tvärnitar och stirrar på en  skylt. "Vill du ha en sådan", undrar jag. Hon nickar ivrigt. "Hur farlig tror du den hunden är, grinden står ju  på vid gavel." Jag tror att hon ville ha den som hjälp att komma över en tidigare skymf. När hon som vanligt satt och vaktade hönsen, gick en höna helt sonika fram och pickade henne på nosen. En varningsskylt
på hönsburens insida skulle ,enligt Doris, förbättra umgängestonen

I små byar sker personliga saker.

Vem kom på att bygga ett  litet tak över brevlådorna, med snickarglädje?

Vem utförde det?

Funkar det, är Ystads Allehanda lika snustorr, som när den lämnade pressarna, även om det ösregnar?

Visst är det sött och intimt att kalla gator och gränder för ett förnamn?

Tänk dig det i  Jakobsberg eller Tullinge. "Vicken jäla Holger?"

I Svenstorp förutsätts man veta vem Holger är.  Gör man inte det  frågar man sina grannar.

Kanske skulle man i storstaden också döpa gator efter förnamn,  för att tvinga grannar att tala med varandra.

En T-korsning har tre vägar. Vi utforskar den tredje.

Under vördsam tystnad passerar vi en korvståndskyrkogård.

Någon humankyrkogård tycks inte finnas. Det är ett stenkast till St Köpingen där det bjuds både kyrka och kyrkogård.

Vi fortsätter längs järnvägen. Funderar om det finns mer by där.

2010 hade Svenstorp 99 invånare och är definitionsmässigt en  småort.

Vi kommer till Svenstorps kvarn, en byggnadsminnesförklarad vattenmölla vid Nybroån. Ett riktigt smycke!

Vattenståndet är högt.

Det finns flera spektakulära hus längs denna väg. Jag ser en man, som slår med lie, månne han tränar inför skördefesten.

På den gamla möllan finns rester kvar från den tid elektriciteten distribuerades i trådar i luften. Jag hade nästan glömt dessa gamla porslinsknoppar, som var så spännande att skjuta slangbella mot. Jag tror inte att jag förorsakat elbolagen några större kostnader. Jag var ganska usel på att träffa.

Jag lärde mig aldrig att se skillnad på el- och telefonledningar, trots att  jag i lumpen var telefonist och
klättrade upp i stolpar. Jag antar att det fanns en överfurir som visste bättre.

Slutligen i Svenstorp, byggs en ruin. Fint gult handslaget tegel. Byggherre Yngve Frej!