Fullt så långt har jag inte kommit i mitt politikerförakt och framförallt har jag en stor respekt för demokratin. Men svårt är det.
En utveckling jag iakttagit är att medias roll har blivit större. Pålästa journalister möter mediatränade politiker. Personerna lyfts fram på ett sätt som gör att partierna försvinner. Det har blivit som en såpa och påverkad från TV-mediet känns det mer som man ska rösta ut i stället för att rösta in. Opinionsmätningarna ger oss ställningen i tävlingen. Valrörelsen har blivit en distanserad tillställning som utspelas inför våra ögon. Utspel, taktik och allianser, som presenteras av den mest mediala, kompletteras med TV-soffor och jippobetonade utfrågningar.
En annan tendens är att vänster/högerdimensionen har förändrats och i praktiken ersatts av fem mittenpartier samtidigt som miljöfrågorna och genusperspektivet lyfts upp på ideologisk nivå. Vi är allt mindre traditionsstyrda i våra val. Herregud - en gång satt jag i fullmäktige för VPK, idag är Vänsterpartiet det minst tänkbara av de etablerade partierna. Vad liknar det att en partiledare, som inte för så länge sedan kallade sig kommunist, är så skitnödig att han i en utfrågning i radion väljer Jesus framför Che Guevara. (Exempel på jippobetonade utfrågningar.) Jag tycker Ohly har litet svårt att förstå sambandet mellan välstånd och välfärd. Som jag ser det är välstånd ett tillstånd som man uppnår genom att streta på i sitt anletes svett. Välfärd är sättet att använda välståndet eller fördela det om man så vill. Att öka på andelen som jobbar med välfärd är ibland nödvändigt och önskvärt, men det ökar inte välståndet. Fler anställda i stat, kommun och landsting ökar inte landets välstånd, och jag har inte hört hur Vänsterpartiet tänker göra för att slå vakt om välståndet.
Jag gjorde en avstämning av mina åsikter genom att använda Sveriges Radios valkalkylator. Resultatet var förvånande och och jag tar avstånd från det. Jag kan utan vidare acceptera att SD och Piratpartiet hamnade i botten. En av sönerna som är feminist och åtminstone ideologiskt mörkrosa, och jobbar på diskrimineringsombudsmannen fick SD på fjärde plats. Där fick han något att suga på! Mitt problem, som ateist och skeptiker till vårdnadsbidrag, fick KD på en klar första plats. Nu är vi, dessbättre, inte är så rationella att vi går på vad partierna mer eller mindre populistiskt skrivit in i ett partiprogram. Vi följer våra fördomar och vad partiet har för historia, trovärdighet och vad vi tror om deras genomförandeförmåga.
För min del fyllde jag i även Expressens valkalkylator, inte minst för att den gick att kopiera som bild till bloggen. Resultatet blev delvis annorlunda. Plötsligt seglade SD upp en bra bit, utan att jag ändrat uppfattning avseende invandring och slöjförbud och acceptans för att bygga moskéer.
Folkpartiets höga placering i båda simuleringarna irriterar mig en aning, eftersom jag inte kan tåla fanjunkare Björklund. Hans ordning och redakorståg, inte minst i skolan, har inte imponerat på mig. Visionslöshet och brist på underliggande metoder blir inte bättre av att man mäter resultatet och talar om det för dem som inte håller måttet. Jag kan heller inte glömma partiets populistiska utspel i valrörelsen 2002 när man drog åt tumskruvarna på invandrare.
För mig är synen på småföretagande en mycket avgörande fråga. Detta av egoistiska skäl men framförallt för att jag är väldigt övertygad att framtidens välstånd har sin drivbänk i småföretagen. Jag får försöka bortse från att partiledare uppträder som om hon gick på något.
Min misstro mot socialdemokratin är inte i första hand mot partiet, som sådant, utan Mona Sahlin och Tomas Östros som personer.
För närvarande verkar det som att jag kommer att rösta på Centern i riksdag - småföretagarpolitiken. I kommunvalet ska jag rösta på Fi. Jämställdhetsfrågorna är självklart viktiga och en framtidsfråga. Jag har definitivt inget emot att se Gudrun Schyman syresätta fullmäktigeförsamlingen i Simrishamn. Jag vet att jag i Fi får en förkämpe för bibehållna byskolor, en hjäretfråga för mig och en överlevnadsfråga för bygden.
En utveckling jag iakttagit är att medias roll har blivit större. Pålästa journalister möter mediatränade politiker. Personerna lyfts fram på ett sätt som gör att partierna försvinner. Det har blivit som en såpa och påverkad från TV-mediet känns det mer som man ska rösta ut i stället för att rösta in. Opinionsmätningarna ger oss ställningen i tävlingen. Valrörelsen har blivit en distanserad tillställning som utspelas inför våra ögon. Utspel, taktik och allianser, som presenteras av den mest mediala, kompletteras med TV-soffor och jippobetonade utfrågningar.
En annan tendens är att vänster/högerdimensionen har förändrats och i praktiken ersatts av fem mittenpartier samtidigt som miljöfrågorna och genusperspektivet lyfts upp på ideologisk nivå. Vi är allt mindre traditionsstyrda i våra val. Herregud - en gång satt jag i fullmäktige för VPK, idag är Vänsterpartiet det minst tänkbara av de etablerade partierna. Vad liknar det att en partiledare, som inte för så länge sedan kallade sig kommunist, är så skitnödig att han i en utfrågning i radion väljer Jesus framför Che Guevara. (Exempel på jippobetonade utfrågningar.) Jag tycker Ohly har litet svårt att förstå sambandet mellan välstånd och välfärd. Som jag ser det är välstånd ett tillstånd som man uppnår genom att streta på i sitt anletes svett. Välfärd är sättet att använda välståndet eller fördela det om man så vill. Att öka på andelen som jobbar med välfärd är ibland nödvändigt och önskvärt, men det ökar inte välståndet. Fler anställda i stat, kommun och landsting ökar inte landets välstånd, och jag har inte hört hur Vänsterpartiet tänker göra för att slå vakt om välståndet.
Jag gjorde en avstämning av mina åsikter genom att använda Sveriges Radios valkalkylator. Resultatet var förvånande och och jag tar avstånd från det. Jag kan utan vidare acceptera att SD och Piratpartiet hamnade i botten. En av sönerna som är feminist och åtminstone ideologiskt mörkrosa, och jobbar på diskrimineringsombudsmannen fick SD på fjärde plats. Där fick han något att suga på! Mitt problem, som ateist och skeptiker till vårdnadsbidrag, fick KD på en klar första plats. Nu är vi, dessbättre, inte är så rationella att vi går på vad partierna mer eller mindre populistiskt skrivit in i ett partiprogram. Vi följer våra fördomar och vad partiet har för historia, trovärdighet och vad vi tror om deras genomförandeförmåga.
För min del fyllde jag i även Expressens valkalkylator, inte minst för att den gick att kopiera som bild till bloggen. Resultatet blev delvis annorlunda. Plötsligt seglade SD upp en bra bit, utan att jag ändrat uppfattning avseende invandring och slöjförbud och acceptans för att bygga moskéer.
Folkpartiets höga placering i båda simuleringarna irriterar mig en aning, eftersom jag inte kan tåla fanjunkare Björklund. Hans ordning och redakorståg, inte minst i skolan, har inte imponerat på mig. Visionslöshet och brist på underliggande metoder blir inte bättre av att man mäter resultatet och talar om det för dem som inte håller måttet. Jag kan heller inte glömma partiets populistiska utspel i valrörelsen 2002 när man drog åt tumskruvarna på invandrare.
För mig är synen på småföretagande en mycket avgörande fråga. Detta av egoistiska skäl men framförallt för att jag är väldigt övertygad att framtidens välstånd har sin drivbänk i småföretagen. Jag får försöka bortse från att partiledare uppträder som om hon gick på något.
Min misstro mot socialdemokratin är inte i första hand mot partiet, som sådant, utan Mona Sahlin och Tomas Östros som personer.
För närvarande verkar det som att jag kommer att rösta på Centern i riksdag - småföretagarpolitiken. I kommunvalet ska jag rösta på Fi. Jämställdhetsfrågorna är självklart viktiga och en framtidsfråga. Jag har definitivt inget emot att se Gudrun Schyman syresätta fullmäktigeförsamlingen i Simrishamn. Jag vet att jag i Fi får en förkämpe för bibehållna byskolor, en hjäretfråga för mig och en överlevnadsfråga för bygden.
Valkalkylator 2010-resultat
Jag gjorde Expressens Valkalkylator 2010-test och fick följande resultat:
Heja!
SvaraRaderaJa Gudrun ja, du ser att jag är offer för personkulten. Jag ska inte kryssa henne, så jag hoppas att du också kommer in i fullmäktige. Eller om jag kryssar dig så går ju rösten till Fi och Gudrun kommer nog in i alla fall. Ja alla dessa beslut!
SvaraRadera