Nu droppar de av.

Det känns litet vemodigt nu när, inte bara gästerna glesnar ut, utan också alla våra sommarkollegor droppar av för studier, Stockholm och att jobba på Cliff Barnes. Så ser årscykeln ut. Snart är det äppelfest, så kommer gåsamiddagar, följt av julbord, så dör allt under tre månader. Nytt varv med påsken...

Jag gläds också åt att det blir litet lugnare, man hinner med att språka litet med alla gäster. Ibland en liten sovmorgon, även om jag inte är så bra på det. Känslan av att kunna ligga kvar om jag hade velat är värdefull bara den.

Äntligen är björnbärssäsongen igång. Det är mitt favoritbär. Bekväm plockhöjd. Där de finns, finns de i mängder. Fyller bra i skålen. Inga maskar eller skador. Vackra och goda. Svindyra att köpa.  Ingen tvekan om vilka som är mogna.

Denna första skörden kommer lägligt. Nu när de som jobbat här ska avtackas efterhand som deras schemapass löper ut passar det väldigt bra med personalpaj.

Efterhand har jag större bärambitioner än så. Förra året kokade vi björnbärsmarmelad. Ljuvligt god, smaksatt med vanilj och en skvätt rom.

Vi klarade frukostarna fram till mars. Det ska jämföras med den björnbärsmarmelad vi brukar köpa för 27 kronor per 400 gram.

Ekologiskt, ekonomiskt och närvuxet!

Åter till pajen och slutande personal. De som jobbat här får en bok från Österlen, olika till alla. Dessutom hittade vi små keramikskulpturer, av Annika Österlind, föreställande råkor. Ska väl få dem att tänka på oss ibland.

Alla har varit så duktiga och trevliga, mot gäster, mot oss och mot varandra.
Så snälla kom tillbaka nästa sommar. Ni får gärna hälla mjölk i snippan och skiva gästerna.