Välkomna till Österlen.

Det kan bli bakslag, men det går inte att stå emot den invällande sommaren. Dofter, syner och minnen kommer över en utan att man hinner sortera - men varför sortera bara njut. Jag brukar alltid tänka att jag ska fotografera den tidiga sommarens blomsterprakt, men lika ofta blir det inte av. När jag står där med kameran är redan tulpanerna vissna.
Jag frågade en kurs i naturfotografering, som vi haft i maten några dagar, om det var bra ljus för fotografering. Litet för skarpt sa de. Vi var ute klockan 3. Kyss Karlsson tänkte jag., gick ut och plåtade hästkastanjen. Om någon frågade mig skulle jag säga att de mäktiga blomklasarna hängde nedåt, men de gör de ju faktiskt inte.

Gullregnet har precis lämnat startblocken. Även om jag inte levt i ständig skräck för gullregnet så har jag sedan barnsben hört att det är giftigt. En del sådant visar sig vara skrönor - dock ej denna. Oh yes, gullregn är riktigt giftigt. Det innehåller det  ämnet cytisin.

Den andra huvudaktören i Hjalmar Gullbergs berömda dikt, syrénen. Jobbar enligt tidsschemat. Vår mörkt lila sort är ganska sen, men då varar den ju längre.

I Olof Lagercrantz dagboksanteckningar, utgivna med titeln "Vid sidan av." Framgår att Lagercrantz hade en ganska ambvivalen inställning till Gullberg. Lagercrantz bjuder  intressant skvaller innan bloggarnas tid. Vansinnigt spännande att läsa vad en gigant inom litteraturkritiken, privat tycker om all de stora de stora diktarna från 40- till 70-tal, tycker jag.

Vi har ett ständigt problem att hinna med att odla vår trädgård. Vi får nog acceptera den litet vilda looken. Gabriella Dahlman, fotograf och trädgårdsskribent har i Hammenhög, har gett ut Den vilda trädgården, vi får upphöja den till husbibel.

I år har vi "friserat" lusthuset. Vi rev skärmtaket med korrugerat plåttak. Det var fult och fördärvade proportionerna på det lilla lusthuset. Utbyggnaden rymde en grill. Vi har kommit fram till att grillar gör man hemma - på restaurang äter man kökslagad mat.

Doris matintresse går ett steg längre. Enligt henne behöver den inte ens vara lagad. Vi håller henne kopplad, inte för att hon ska springa bort utan för att hon inte ska springa in. Hon vet så väl att hon inte får, men har lyft ögontjäneriet till mästarnivå.

Jag undrar just om min vän Olle blivit färdig att skaffa hund när han nu blivit pensionär. Jag får nog följa upp det med ett telefonsamtal.

Ormbunkarna på den karga grusgången är fascinerande. Där står en klump förtorkad stubb och bara någon vecka senare har de exploderat och de skira bladen ger en frodig grönska, som står så vackert mot huset och grusgången. Ingen vård och tillsyn behöver de! Man klipper dem jäms med marken på hösten.

Guldpilen som för tre månader sedan stod som en avskalad pinne och gav fingret åt ett kallt  och ruggigt Österlen i mars, har redan fått sin karaktäristiska gröna boll. Grenarna växer ungefär en och en halv meter under en säsong.

I bakgrunden Katsuran som är så exotisk. I år står den särskilt vacker mot den knallgula rapsen. Det är första gången på sju år, som bonden odlar raps.


Trädgårdsmöblerna är på plats, vi har haft dagar då trädgårdsserveringen varit väl använd.

Vi får vara alerta med vatten och trasa. Råkkolonien  i grannens höga bokträd växer för vart år. Kommunjägaren har varit här och beskattat beståndet, men det svarar knappast mot bristen på naturliga fiende. För varje år, som går, tycks de bli allt mer urbana. Kära råkor - vad är det för fel på skogen?

Häromdagen hade vi boende gäster från Australien. Vi såg att de satt och fnittrade förtjust. De hade inte sett Grythyttanstolar förr, och trodde att de bara hade två ben, och det, får man hålla med om, är värt att fnittra åt.

Innan någon stal trädgårdstraktorn harvade jag singeln på framsidan. Det såg så prydligt herrgårdsaktigt ut. Får vi en bra säsong ska vi  investera i en ny traktor.

Glädjande nog ser det nu ut som buxbomsplanteringen, som vi flyttade för två år sedan nu tagit sig ordentligt. Den ska klippas innan midsommar och jag tror att vi ska ha en rundad häck.

Tapetrabatten gjorde vi om förra året. Vi insåg att tiden för ans och tillsyn var knapp under sommaren. Vi har nu gjort den perenn . Små buskrosor varvas med lavendel.

Trots att en snöröjare körde rakt över rabatten denna förfärliga vinter tycks växtligheten klarat sig bra. Jag ser fram mot blomning.

Även en del inre tjänst har utförts. Jag berättade om vår förfärliga påsk. För att undvika nya diskkraschar bestämde vi oss för att investera i en ny diskmaskin. En söt liten smäll på 35 000 kronor. Så nu uppmanar jag alla gäster att smeta ner sina tallrikar ordentligt så vi får valuta för pengarna.

Det goda i sammanhanget var att Diskteknik och Jonathan hade vid leverans  en osedvanligt rejäl pirra till hjälp. Så nu är den unika 1600-talskistan på plats.

Sommarens behov av Bäsk är nu tillredd. Ingen gästgivaregård på Österlen är värd att kalla sig gästgivaregård om den inte har sin egen Bäsk. I  år är det två nyheter. Det sker lagligt, efter ändringar i alkohollagen. Den andra nyheten är en liten justering av receptet. Eftersom man vid anmälan till kommunen ska ange recept på sin hemkryddade snaps, kanske man måste skicka in nyamälan. Nej - jag gör som kommunen brukar göra - jag säger att det är sekretessbelagt, affärshemlighet.

Alla har sin variant av regionaldrycken Bäsk. De infödda vill ha den så bitter som möjligt. Systembolaget har inte lyckats alls. Vi föredrar att bryta av beskan en aning och låta den dyka upp efter en stund.

Jag har lovat sommarboende fru Brolin receptet:
På Bartolomeinatten skördar du din malört, häng bunten upp och ned, låt torka.
Tag ett stort kaffefilter, fyll det med malört som du repar av kvisten, se till att få med mycket blommor.
Filtrera fyra flaskor Brännvin special, fyra gånger.
Efter sista filtreringen tillsätter du en dessertsked Muscvadosocker (för att få en mörkare färg).

Klar att dricka!