Gullregnens månad

Gullregnens månad för Gästis fortsätter, även om vi inte befinner oss i syrenernas tid. Jag ska återkomma till min rubriksättning, men först vill jag berätta om vår påsk efter att ha parerat påsksmällarna.

Vi har haft en fantastiskt påsk med rekordmånga gäster, de allra flesta hade faktiskt förbokat. Det är tråkigt att behöva säga nej till gäster. Men normalt sett är det inte problem att få bord hos oss.

Annandagen stängde vi kl 19 och det gick fortfarande att sitta ute i vår vackra trädgård en halvtimme senare när vi var klara.

K.h. är hårt koncentrerad inför dagens sista beslut: Vilket glas ska jag välja?

En liten rödhake slår sig ner på ett trädgårdsbord och håller oss sällskap. Den är verkligen ett sött litet pyre!

De sista solstrålarna belyser vår mäktiga katsura, bara den värd en resa för den trädgårdsintresserade. Just nu är den som allra vackrast. De skira bladen och de små röda blommorna .

Jag försökte läsa på om Katsura i mitt kära Wikipedia. Där hävdas att Katsura var fältmarskalk och krigsminister i Japan vid förrförra sekelskiftet. Visserligen stammar (ursäkta vitsen) vårt träd från Japan, men jag har utomordentligt svårt att tro att det varit fältmarskalk och ännu mindre krigsminister.

Vi lutar oss bakåt och inväntar kvällens huvudnummer, solnedgången. Här har vi fotograferat genom Sven Ingemar Nilssons konstverk, jag kallar det Vingar.

Så har vi det på Gästis när ni kära besökare åkt hem igen.

Så var det det där med gullregnen.
Jag berättade i ett tidigare inlägg om att länsstyrelsen beslutat att skicka anmodan till Jordbruksverket  att göra slututbetalning av bidrag för landsbygdsutveckling. Det var gullregn i singularis.

Städa är inte min favorithobby. Men, efter tillräckliga påtryckningar och när skräpet riskerar växa oss över huvudet, kan även jag förmås vidta vissa utrensningar. Jag har skildrat den senaste insatsen i Antikt eller gammalt mög?

Nyfikenhet är en god egenskap. Jag hittade Jane Fredlunds antikblogg på "M magasin för ett rikare liv" som de anspråkslöst kallar sig. Underrubriken stämmer åtminstone för mig i detta fall. Den gamla kistan är som allra senast från tidigt 1700-tal och värderas till 10-15 tusen. Hyfsad timpeng för ett städjobb. Det var det som gjorde gullregnet till pluralis, gullregnen som i Hjalmar Gullbergs dikt.

Nu har vi inga planer på att sälja pjäsen. Nuvarande plan är att använda den för att ställa upp avecer. Det är inte så många ställen som kan ståta med en 1600-talsmöbel för att exponera cognac, calvados, armagnac med mera. Tradition och förnyelse!

Om det är någon som vet något om kistan är jag tacksam för all information.

Om inte kommer jag att ljuga ihop en proveniens som lägger åtminstone en nolla till värdet.