Att berätta historier.

Ett modeord inom besöksnäringen är storytelling. Som många trender innehåller de mer än ett spår av självklarhet. I begreppen ligger ofta ett inslag av att göra något enkelt mer komplicerat. Anledningen till detta är att en konsultbransch ska försörja sig på att hålla utbildningar och implementera metoder. Av någon anledning kommer jag att tänka på en sketch av och med Hasse å Tage. Tage bröstar av om sina motionsapparater. Detta ställs mot Hasses vardag som skärgårdsgubbe. T ex har Tage köpt en roddmaskin medan Hasse ror sin eka. Hur som helst vad jag skulle komma till hur man än vrider och vänder på vårt Gästis så är det historier och historiskt. Kanske är vi litet dåliga på att berätta historier. Vi tror att våra gäster kommer till oss i första hand för att äta. Här i bloggen finns det utrymme för att berätta historier. Det finns hur många som helst beroende på vilket perspektiv man väljer.

Nära bonderesning i konungariket Sverige.
I den framväxande nationalstaten ökade resandet i rikets tjänst. När de höga ämbetsmännen blev trötta, hungriga och törstiga tog de in närmsta bondgård, som såg välmående ut. Denna s.k. våldgästning väckte, med rätta, en stor bitterhete och vrede bland bönder. En resning var nära. Därtill nödd antog drottning Kristina 1649 en gästgiveristadga. I denna reglerades detaljerat priser och gästgivarens skyldigheter. Gästgiverier skulle finnas längs allfarvägarna med ca 2 mils mellanrum, vilket svarade mot en dagsetapp till häst.
1658, vid freden i Roskilde, blev Skåne till namnet svenskt. Det skulle ta några decennier innan försvenskningen tog fart på allvar. En åtgärd var att bygga upp ett gästgiverisystem även i Skåne. Här är historian bakom Hammenhögs gästgivaregårds tillkomst 1693.
Få idag aktiva krogar kan stoltsera med en obruten ägarlängd sedan 1693:

Ägarlängd på Gästgivargården i Hammenhög från

1693 till våra dagar

Jöns Hermansson                                           1693

Paul Fischerström                                          1699

Lorens Fischerström                                     1730

Caisa Fischerström, född Nubelius                1742

Carl Ulrik Bruun                                            1748

Petter Eneberg dä                                          1751

Petter Eneberg dy                                          1753

Enoch George Wettercrona                            1789

Jonas Willhelm Aspegren                                1812

Adolf Willhelm Kropp                                    1815

Maria Ursilia Kropp född Reuterdahl              1819

Adolf Fredrik Borgquist                                  1820

Magnus Steen                                                 1835

Lasse Månsson                                               1842

Hanna Månsson född Tufvesdotter                   1853

Ola Larsson                                                     1860

Hammenhögs Andelsbyggnadsförening             1919

Roland Vincent Rovin                                      1949

Maj Rovin född Karlfeldt                                 1957

Lennart Rolandsson Rovin                               1985

Staffan o Inez Sjöberg                                     2000

Staffan Sundström o Annelie Källerudd            2004

Om dessa väggar kunnat tala.
På Gästis är vi väldigt stolta över vår falska gyllenläderstapet. Jag brukar säga att den är finare än en äkta gyllenläderstapet, eftersom den är så ovanlig. Man önskar att väggarna, med tanke på vad de upplevt, skulle kunna tala. Under århundradena har har Gästis varit en lokal samlingspunkt i fest och vardag. Under slutet av 1700-talet, jag vill låta årtalet vara osagt, hade en kyrkoherde i trakten kallats hem. Vid begravningen hade en mängd kollegor kommit resande. Det berättas om ett våldsamt slagsmål mellan två herrens tjänare, som sånär fått dödlig utgång. De kom i bråk om vem som skulle ha vilket rum. En av dem hette Svenonius, och han var uppenbarligen den starkaste av kombattanterna, medan den andre var mer munvig. Ordväxlingen som fick sinnet att rinna över på Svenonius lär ha varit ungefär: "Du nämns Svenonius men ditt rätta namn skulle vara Svinonius!"
Gästis har tidigare levt i symbios med grannfastigheten som inrymde tingsrätten. Många är historierna om häradsdomaren Per Öra, en kvicktänkt herre med ett välsmort munläder. Ämbetet och ett genuint intresse för mat och dryck gjorde honom till en ofta sedd gäst på Hammenhögs gästgivaregård, han lär ha vägt en bit över 150 kg, utan planer på att banta. En historia, som berättas om Per Öra är följande: Gästgivaregården hade fått en ny gästgivare. Ett led i modernisering och kvalitetshöjning var anskaffning av cognacskupor med ordentlig rymd för aromens skull. När Per Öra serverades en skvätt cognac till kaffet, i de nya kuporna, blängde han misstroget på den nye gästgivaren och yttrade: "Det säger jag dig krögare, att om du inte lär dig att slå upp fulla glas blir du inte gammal här!"
Fritjof Nilsson Piraten brukade dricka lunch i Hammenhög. När han skålade med baletthopporna på tavlan på väggen vid hans stambord, var det dags att hämta in chauffören och ordna transporten hem till Kivik.
Greta Garbo har besökt vårt gästis. Det lär finnas en inte helt snäll karikatyr av Den Gudomliga i en gammal gästbok, som jag dessvärre aldrig sett.
Nobelpristagaren i litteratur John Steinbeck har varit här.
Hasse Alfredsson har varit hos oss mer en en gång. Han höll en "föreläsning" för mig om Waldemar Hammenhög. Vi har ett fint porträtt i matsalen och Hasse Alfredsson har gjort en film baserad på hans bok Pettersson & Bendel.

När vi bytte liv.
Visst är det en historia värd att berätta, när vi för snart åtta år sedan övergav ett välordnat men litet tråkigt liv i Stockholm. Att köpa en gästgivaregård på Österlen utan någon erfarenhet av branschen, skulle väl av Astrid Lindgren kallats ett stolleprov. Att äldste sonen  anslöt nästan direkt har hjälpt till att sätta köket på kartan.
När folk frågar om vi ångrat oss, brukar jag svara många gånger, men sammanlagt ångrar vi oss mycket litet. Vi har inte stött på någon avundsjuka på vårt projekt. Jag tror att vi för många uppfyller en ställföreträdande dröm.

Tanken på närproducerat.
Bondekooperationen, detaljhandelskedjorna och stadsplanerarna har under många år, var och en för sig, verkat för att slå sönder alla förutsättningar för att handla lokalt producerad mat. Vi som konsumenter är ju dessutom så omedvetna och korkade, så det numera är omöjligt att i affärernas utbud se årstidsväxlingar. Det är som det vore en livsnödvändigt behov att kunna äta tomater året runt, att de under vintern åkt från Kanarieöarna och bara smakar vatten tycks inte störa oss nämnvärt. Man blir litet full i skratt när man ser länsstyrelsen och Europeiska jordbruksfonden lägger ner skattepengar på att coacha restauranger om när olika råvaror har sin säsong. Min tro/övertygelse är att restauranger vet detta. Använd dessa resurser till att utbilda konsumenter och bygg upp "konsumentmakt".
Vi har under lång tid haft ambitionen att presentera ett skånskt gourmetkök. Visserligen är vi kända för att vara den enda restaurang, som har brässerad ungråka på menyn men det ligger mycket mer i skånsk mat. Framförallt innebär det att alla våra råvaror kommer från Skåne och de flesta från Österlen. En annan princip är att vi följer årets växlingar. Till exempel är det få måltidsupplevelser som går upp mot en gåsmiddag i november.

Jag skulle kunna berätta historier av detta slag i det oändliga, eller storytella om jag varit konsult. Det finns få företeelser som är lika starka kulturbärare som gästgivaregårdar med månghundraårig historia. Avslutningsvis vill jag ställa frågan: Vad definierar en gästgivaregård? Svar: Man har haft kungliga privilegier att vara gästgivaregård!

Österlen förtjänar bättre.

Det är  ett privilegium att få bo på det vackra Österlen. Unik natur, nära till havet, odlingslandskap, närhet till storstad och Europa och en öppen och mänsklig livsstil - effektivt och produktivt utan stress. Detta i kombination med rimliga huspriser lockar en hel del unga barnfamiljer att bosätta sig på Österlen. Visionslösheten hos våra styrande politiker är ett problem. För oss andra är det uppenbart att det måste finnas en rimlig service i våra byar och i synnerhet skolor, för att det ska bli attraktivt/tänkbart för familjer att bo där. När politikerna bara ser kostnader som problem, och besparingar, som enda problemlösning befinner vi oss på ett sluttande plan. Lägg till detta att vi har befolkningsminskning, nu senast på hela 130 personer. I denna situation skulle man önska att politikerna stannade upp och tänkte efter. Besparingar och neddragningar kan vara en riktigt usel strategi. Att politikerna inte vill stå för för sin neddragningspolitik, utan delegerar till rektorerna med uppgift att maskera det som kvalitetsfråga gör inte strategin bättre.

Eftersom kronor och ören är de argument, som biter, vilket jag i och för sig har förståelse för ska jag genoföra litet sifferexercis. Låt oss utgå från befolkningsminskningen på 130 personer, dessvärre ingen engångsföreteelse även om nivån är högre än tidigare. Om de 130 inte ersätts, eller ersätts med delårsboende, som är skrivna någon annan stans, får vi ett bortfall av skatteintäkter på upp till 6,6 mkr/år. En befolkningsminskning på 20 personer innebär ca 1 miljon i minskade skatteintäkter för kommunen.

Som jag ser det är befolkningsminskningen huvudproblemet. Bortfallet av skatteintäkter är en konsekvens. Om man ser till de demografiska förhållandena i kommunen, är det utsiktslöst att räkna med ökade födelsetal eller minskad dödlighet. Det enda som är på kort sikt påverkbart är in- och utflyttning i kommunen.  Den som tror att nedläggning av byskolor är något som lockar "god skattekraft" till kommunen kan ansluta sig till den regerande majoriteten i kommunen, där finns era åsiktsfränder.

Om jag fattade rätt motionerade socialdemokraterna om att kommunen skulle verka för att få Ikea att etablera sig på Österlen. Jag undrar vad man tänkt locka Ikea med. För litet folk, usla förbindelser och ett boende för den unga och kvalificerade personalen i byar utan skolor.

Jag tror att det finns i huvudsak två "framtidsbranscher" för Österlen. Den ena är besöksnäringen. Den andra är att tillhandahålla kvalitativt boende. Besöksnäringen drivs av privata aktörer. Det kvalitativa boendet, som gör att folk stannar kvar och att man vill flytta hit, ställer stora krav på samhällsservice. Framför allt  är barnomsorg och skola avgörande för liv i byarna.

Politiker tänk nytt! Det går inte att spara bort problemet.

Jag har redan tyckt i frågan och det jag tyckte då, tycker jag fortfarande men mer!
http://osterlen.blogspot.com/2011/04/jag-forlater-er-aldrig.html

Vi öppnar för säsongen den 3 mars!

Under januari och februari har vi, i likhet med de flesta av våra kollegor, stängt, de flesta har nog stängt litet längre - till påsk. Det får mig att tänka på Hasse & Tages fantastiska kuplett "Va i helvete har de för sig in på banken efter tre?". Den främsta förklaringen till att vi och de andra stänger är att marknaden är som död efter jul. Det kan man däremot fundera över, varför är det så? Under senare år har restaurangnäringen på Österlen utvecklats enormt. Antalet högt rankade krogar överstiger summan i Halland, Blekinge och Småland. Vi har lagt ned stor kraft på att bygga upp ett modernt kök med rötter i det skånska, närproducerade råvaror och med en modern presentation. Turistbyråerna som har resurserna att göra broschyrer har inte helt observerat den förnyelse av restaurangnäringen som skett de senaste 10 åren. Om oss skrev de att vi var en typisk gästgivaregård och framförallt att vi serverar råka. Det är visserligen sant men ändå så fel. Vår förnelse har noterats av White Guide. När jag frågade turistbyrån varför de inte skrivit att vi var med i White Guide, det var en särskild rubrik i broschyren,  fick jag beskedet att vi var omnämnda på två andra ställen. En utmärkt illustration av att kommuner inta ska ska syssla med marknadsföring av företag. Rättvisa och likabehandling gäller enligt kommunallagen men inte inom marknadsföring. Kommunens marknadsföring av oss är kontraproduktiv och går i motsatt riktning mot vad vi själva försöker kommunicera. Nu vill jag inte skylla de döda månaderna på kommunerna, däremot vill jag framhålla nödvändigheten av att komma igång med ett marknadsbolag som arbetar med destinationsutveckling och destinationsmarknadsföring. Innan jag stänger gnällhörnan vill jag lägga till att Svenskt Näringsliv släppt sin årliga ranking av företagsklimat. Simrishamn har dalat 7 placeringar till 248 av 290. Vi ligger i nivå med avfolkningsbygder i inre Norrland. Ystad och Tomelilla ligger på den övre halvan plats 118 respektive 117. Ystad har klättrat 12 placeringar medan Tomelilla dalat 9. Efter enkäten som ligger till grund har Tomelilla fattat det, för mig, obegripliga beslutet att inte gå med i samarbetet att utveckla besöksnäringen i Ystad och Österlen tillsammans med näringslivet. Detta bör medföra att man i nästa mätning dalar ytterligare.

Att vi har stängt under januari och februari betyder inte total passivitet, även om någon veckas ledighet, gärna i sol och värme, passar väl in. Årsskifte innebär att administrativa åläggandena står som spön i backen. Vi ska inventera och göra bokslut, fylla i alkolholrapport, ta fram kontrolluppgifter, redovisa löner till arbetsmarknadsförsäkring med mera med mera. Vi har den årliga kontrollen av rummen för klassificering av hotellstandard. Årlig storstädning av hotell, restaurang och inte minst kök! I början av året försöker vi utvärdera året som gått och planera det kommande året. Ni som läser bloggen är välkomna med synpunkter! Som ni förstår har vi en hel del att stå i också under januari och februari. Dessutom har vi faktiskt inte helt stängt. Rotary kommer varje måndagskväll och en eller annan beställning brukar vi också ta.

Nytt för året är att momsen på restaurangmat halveras. Från att ursprungligen varit en fråga om att skapa rättvisa mellan mat som serveras på restaurang och catering samt att förbättra marginalerna i en bransch med lönsamhetsproblem på grund av små marginaler har den politiska debatten och media gjort det till något helt annat. Reformen beskrivs som om den vore villkorad med lägre priser. Så enkelt är det naturligtvis inte. Jag tror att snabbmatskedjor och de som serverar dagens rätt kan se ett direkt samband mellan pris och besöksvolymer. Ett ställe som vårt påverkas inte av att man slår av någon tia på toppen. Däremot är det väldigt välkommet med sänkt moms så slipper vi höja priserna i år och vi kommer att få något större utrymme till löner, vilket är väldigt välkommet.

Jonas, köksmästare och son, har varit ute och speglat sig i den stora världen. Väldigt trevligt och nyttigt för honom. Sistliden helg var han på gästspel i Norrtälje. Det måste  vara en fantastisk upplevelse att erbjuda en 5-rätters Hammenhögs Gästis-meny och fylla Åtellets restaurang både fredag och lördag. Ca 100 ätande vardera dagen på 70 stolar. Folk var otroligt nöjda. Tänk om vi hade en motsvarande lokal marknad i Hammenhög. Faktiskt  är befolkningsunderlaget ungefär det samma - Norrtälje jämfört med Österlen och Ystad. Gå oftare på krogen!

Ett projekt för året är att komma igång med hantverksmässig tillverkning av vår uppskattade lammkorv. Vi har tänkt oss att sälja den på några ställen på Österlen och något ställe i Malmö. Vägen fram till en säljbar produkt är lång och krokig. Hade det varit enkelt hade alla sålt lammkorv. Läs mer på Jonas blogg.

Det är ganska precis en månad tills vi öppnar för säsongen. Vi öppnar den 3 mars, som är en lördag. Vi ser fram mot detta. Hoppas ni, våra läsare, också gör det. Boka bord, jag vågar lova att premiären blir litet extra!

Tänker ni besöka konstrundan på Österlen, eller bara möta våren, är det hög tid att boka rum.

Gästspel i Roslagen

Hammenhögs Gästgivaregård  har fått den stora äran att stå för ett gästspel på Restaurang Åtellet i Norrtälje.
Det blir mina favoriter från det gångna året så som; Skummig jordärtskocksoppa, torskrygg från Simrishamn, Gris på tre vis, Ostar från Villhelmsdal samt en variant på den skånska äppelkakan.

Det fyller på ganska snabbt, så om du är hungrig och nyfiken, boka nu.¨

www.atellet.se

Jonas Sundström

Cancerblogg

Nu är allt som jag skrivit om cancer flyttat till Cancerblogg. Det jag skriver framöver om cancer kommer att publiceras endast på denna adress. Hammenhögs Gästis blogg kommer att handla huvudsakligen om gästis och Österlen.

Gästgivarn är på bättringsvägen, men han har en bit kvar.

I väntan på hans återkomst kan ni roa er med att följa vårt arbete med att lansera vår lammkorv i utvalda butiker.
Korv. En blogg om att förse den stora massan med god korv.
Jonas Sundström, Köksmästare.

Inferno

Den senaste månaden har varit den hemskaste upplevelse jag varit med om. I princip ingenting har fungerat som det jag tycker att det skulle. Jag har väldigt svårt att beskriva den period som gått, inte minst på grund av att jag varit så fruktansvärt dålig, ibland närmast medvetslös. Jättedosen cytostatika fördärvade helt mina slemhinnor så jag kunde varken äta eller dricka av egen kraft. Allt jag tog i munnen var äckligt, t o m vatten som inte just innehåller några provocerande smakämnen. Nu återerövrar jag smaker en i taget. Varje måltid är en sportprestation och ett lätt illamående normaltillstånd.

Jag har inte kunnat läsa eller skriva, förklaringen till bloggens tillstånd. Det har helt enkelt inte varit möjligt att styra tankarna.

Jag fick permission under julhelgen. Jag är mycket tacksam för det, nog kändes det bättre att höra barnbarnen stoja än att ligga i spöklik sjukhussal. Mitt personliga bidrag till julfirandet var sparsmakat minimalistiskt. Jag blev utskriven efter julhelgen.

Innan nyår fick jag feber och transporterades till akuten i Ystad, ett ställe som jag inte frivilligt söker mig till. Denna gång blev jag väl behandlad och fick tillfälle att informera doktorn om mina tidigare negativa erfarenheter. Huruvida han vågar sig på skräcködlorna återstår att se.

En biverkan vid behandlingen denna gång var nedstämdhet. Nu betraktar jag inte det som psykisk sjukdom utan som en psykisk effekt av sjukdom. Jag har därför sett till att få utskrivet ångestdämpande medicin och insomningstabletter. På så vis kan jag bita huvudet av hastigt uppkommen ångest och undvika sömnlöshet.

Jag tror att nu har det vänt. En sjuksköterska på hermatologen sa: "Här tar vi nästan död på våra patiententer, och hoppas att vi ska få ihop dem igen." En aning cyniskt, men jag förstår vad hon menar. Jag befinner mig i starten av en uppbyggnad, som kommer att ta mycket lång tid. Jag hoppas vara igång samtidigt som krokusen.

Det slår mig att enligt Försäkringskassans tillämpning av arbetslinjen, skulle jag om jag hade sjukpeng efter nästa månad stå till arbetsmarknadens förfogande. Jag undrar som vad - krokimodell? Nu är frågan i sig hypotetisk eftersom jag inte har någon sjukpeng.

Nu har jag tyngt Gästis blogg med beskrivning av min sjukdom, det är förstås inte syftet med Gästisbloggen. Den ska var litet inspirerande och berätta om vad som sker på Gästis med omgivningar. Ni kan läsa om vårt nya spännande "korvprojekt". Jag tänker fortsätta att skriva om min sjukdom och återhämtning, men från nästa vecka blir det på Cancerblogg, och bara där. Vill ni läsa vidare - lägg upp ett bokmärke.