fredag 22 juni 2012

Gästis till salu.

Vi hade levt ihop drygt 33 år, drivit upp tre präktiga söner, flyttat runt i riket och bytt jobb litet som folk gör mest. De senaste 20 åren hade vi bott i Stockholm. Förortsvillan var bytt mot en mer centralt belägen, nyproducerad 4-rumslägenhet. Vi kunde knappast ha det mer bekvämt. Det värsta med bekvämlighet är att det kan bli tråkigt - och det var litet så vi kände det. Jag ställde den chockerande frågan: "Ska vi köpa Hammenhögs Gästgivaregård på Österlen?" Jag kommer precis ihåg när det var - nämligen på hustruns födelsedag.

Ingen tog mig från början på allvar. Men efterhand tog sig tanken, mot normalt sunt förnuft. Min fru erinrade sig att hon brukat säga: - Man skulle göra något helt annat!

Efter att ha tittat på den vackra gästgivaregården med det utmärkta läget, mitt på Österlen, bestämde vi oss snabbt. Detta var verkligen att göra något helt annat! 1,5 månader senare, halvårsskiftet 2004, var vi på plats som gästgivare i Hammenhög, naturligtvis ett djärvt steg. Flytta 65 mil och börja i en bransch helt utan erfarenhet! Nåja -erfarenhet och erfarenhet. De som säger att man måste ha kockbakgrund för att bli krögare håller jag inte med. Det är minst lika viktigt att ha företagarerfarenhet, kunna räkna, administrera, kommunicera med myndigheter, modern Internetmarknadsföring osv. Det hade vi och dessutom anslöt äldste sonen till vårt projekt efter en månad. Han är duktig kock, även om han inledningsvis var oerfaren.

Vi har många gånger fått frågan om vi ångrat oss. Jag brukar sanningsenligt svara. - Många gånger, men om jag summerar för och emot är det ingen tvekan om att det är bland det bästa vi gjort. Nu har vi varit i tjänst under åtta år. Hårt arbete, förändrad inriktning vad gäller mat, kvalitetslyft och en totalrenovering av byggnaderna! Åtta år ligger nära medianvärdet för gästgivare, när man studerar ägarlängden.

Nu har vi, inte utan vemod, bestämt oss för att sälja vårt Gästis. Den allvarliga cancersjukdom som jag råkade ut för, för snart ett år sedan, har tagit så mycket krafter. Rehabiliteringen är långt ifrån över ännu. Jag har dessutom uppnått pensionsålder. Det kan vara trevligt att göra något annat innan man stänger locket. Jonas huvudintresse är att laga god mat och med två små barn hinner han inte med så mycket annat. Vi hoppas att vi fattat ett bra beslut och att någon, som vill driva gästgivaregården,  tar tillfället i akt.

Nu blev utvecklingen en annan och mycket bättre sonen Jonas och svärdottern Anna valde att hoppa på och driva gästgivaregården vidare.

9 kommentarer:

  1. Det är klart att man förstår, men lite sorgligt är det...

    SvaraRadera
  2. Jättetråkigt ur allas vår synvinkel, vi gästers och nabor. Ni har gjort Hammenhögs Gästis till vår favoritkrog och jag har ju sett hur fint ni renoverat rummen! Vi kommer att sakna när ni hittat köparen och är tacksamma att ni försöket avvakta en smidig övergång. Dock har vi full förståelse för beslutet mot bakgrund av dina ovan beskrivna argument. Tack för er fantastiska insats för att stärka Österlens kvalitet!

    SvaraRadera
  3. Tack, tack, Britt-Marie och Sören, kära gäster genom åren, låt oss hitta en god förvaltare till den gamla gästgivaregården.

    SvaraRadera
  4. Catarina Hägermyr23 juni 2012 16:52

    Hoppas allt går som ni vill - viktigast av allt är att må bra och försöka skapa sig ett liv som skänker en glädje! Åtta år är ingen kort tid i detta sammanhang - det kunde väl varit dags i vilket fall som helst?! Stor kram!
    Catarina och Hans

    SvaraRadera
  5. Tack för de år som ni drivit den här fantastiska gästgivaregården, och hoppas några minst lika driftiga tar över stafettpinnen efter er!

    SvaraRadera
  6. NEEEEEJJJ!!!!!!:( nej!!:(,,,menn,,,

    SvaraRadera
  7. Det kom som en chock när brorsan berättade. Först om din sjukdom och sen om försäljningen.

    Ni har gjort ett fantastiskt jobb med gästis som har gett mig personligen flera minnen för livet de gånger jag har besökt er för att sova över eller bara för att äta. Jag kommer sakna både gästis som ni gjort det men även er. Det må vara så att allt har sin tid och att saker går vidare men det är lika sorgligt ändå.

    Tack från Nisses brorsa Calle

    SvaraRadera
  8. http://idamour.wordpress.com/

    Tak for et dejligt ophold hos jer. Har vist billeder fra jeres sted på min blog. Vh Ida

    SvaraRadera
  9. Kjerstin Gyltman5 december 2012 16:25

    Jättetråkigt är det men hoppas ni hittar en bra krögare som uppskattar er inslagna linje med få egna påhitt. Minns torsken än som vi åt hos er förra hösten, har listat den i min 10-i-topp-lista. Provade äggakaka hos er första gången i mitt liv också.
    Som sommarboende i Hammenhög vill vi ha ett bra ställe att gå till. Hoppas du får ett friskt liv fortsättningsvis!

    SvaraRadera