Turen går till Glemmingebro.

När man man kommer från Ystad och närmar sig Glemmingebro ser man den märkliga Klövastenen på höger hand. Nu är den inte så märklig, som den kan verka. En trollkärring på Bornholm tyckte sig höra kyrkklockorna  i Glemmingebro och blev så till den milda grad förbannad att hon tog sitt strumpeband och lindade runt stenen. I samma veva gick solen upp och hon tålde solen dåligt och tappade kraften i armen. Därför missade hon kyrkan. Anledningen till att stenen sprack är att strumpebandet drogs åt runt stenen.

Glemmingebro är en liten söt by med ca 350 invånare. För mig är det litet oklart om det också finns en extra by som heter Glemminge, för enkelhets skull lägger jag ihop dem.

Kan jag min Gästishistoria rätt så låg här en krog som jämnades med marken när svenskarna byggde upp Gästgivaregårdar. Materialet användes till Hammenhögs Gästis som stod färdigt 1693.

Jag har ett ärende i Glemmingebro - att köpa blommor på Glemminge Växthus. Förutom fräscha blommor har de en skojig papegoja, som glider runt i växthuset och slår käft med kunderna. Det är en Norwegian Blue, enligt Monte Python.  Hon visar sig vara en riktig linslus, har ett förflutet som fotomodell åt Ikea. Hon är bara några år och kan med lätthet leva tills hon blir 80.

Naturligtvis köper jag en bunt papegojtulpaner och en säck blomjord.


Kerstin Normans Antikaffär, där jag köpt en del genom åren, har konverterats till nätauktion. Det ser ut att fortfarande vara fina grejor. Om jag har förstått saken rätt är det dottern som tagit över.

Kanske är detta framtidens melodi, åtminstone för kvalitesaffärer. Kabusa Vintage House ett stenkast därifrån gick nyligen på öronen. Dyra lokaler och låg omsättning ger inte mycket att leva på. Synd de hade fina grejor. har jag förstått sakernas tillstånd rätt har Kabusabusinessen flyttat till Skillinge, och huserar i magasin 3 under namn Vintage House.

På andra sidan landsvägen ligger Glemmingegrillen. Den gillar jag. Jag tycker om korvkiosker som är korvkiosker, bensinmackar som säljer bensin, tobaksaffärer som säljer tobak. Det tycker jag är kultur. Naturligtvis ska de också ha litet tillbehör som godis, tidningar, tips m.m. Tyvärr håller dessa nischade handelsplatser  på att försvinna, men Glemmingegrillen är ett utmärkt exempel på att vara trogen kärnverksamheten!


Alldeles bakom korvmojen ligger Gebo Snickerier. Där har vi köpt två finfina ytterdörrar. De snickrar måttbeställt. Har du ett gammalt hus som behöver ny dörr - gå till Gebo. Inga mellanhänder brukar innebära en sparad slant.


Vinner jag på tips, vilket förefaller otroligt eftersom jag varken tippar, köper lotter eller spelar på hästar, då ska jag köpa en ny dörr till Gästis. Troligen ska jag skaffa det ändå om inte affärerna ballar ur.

Jag kommer att tänka på att ytterligare en stor leverantör till oss, 44:ans Bygg. Det är Per Sprängare, ingen släkting till affärsmannen Björn Sprängare, egentligen heter Per Nilsson i  efternamn.  Sprängare är ett öknamn, som säkert har sin historia. För mig är den okänd. Per är storviltjägare, så det passar perfekt med skylten på ett älgtorn, men var är stegen?

44:an var leverantör av allt byggmaterial när vi renoverade. Vi är väldigt nöjda med dem och rekomenderar dem å det varmaste. God service och vettiga priser!

Ett par brandbilar är stationerade i byn.
Jag antar att det också finns en deltidsbrandkår. Sannolikt är det inte helt lätt att rekrytera brandmän. Med en inställelsetid på fem minuter;  finns det inte så många arbetsplatser för vältränade alerta ynglingar?

Så är det det, som gör en by till en riktig by, bygatan. Jodå det finns i Glemmingebro, och då menar jag inte landsvägen. Små välskötta hus med täppor, så ska det se ut i en by på Österlen.

Det finns en liten trivsam livsmedelsaffär i byn. Ett klart plus - jag skulle inte vilja bo i en by utan affär.

Snyggt hus.

Också snyggt hus.

Och så sist och slutligen - kyrkan! En katedral i nygotisk stil uppförd i tegel. Den stod färdig så sent som 1900. Månne trollkonan från Bornholm ändå fick in en fullträff.

Jag tog en tur på kyrkogården Där fanns någon märklig meditionsplats, med en installation i plexiglas. Påminde litet om en minigolfbana. Jag tog en bild på den, inte så lyckad eftersom jag glömde att ta bort objektivskyddet. Guds finger?