Det tinar i permafrosten.

I helgen öppnade vi och överraskades av att det kom väldigt många gäster.  Många som sa: äntligen! Det värmer ett krögarhjärta. Trots allt är vi bland de första som öppnar. Vi har successivt ökat vårt öppethållande, men det känns avlägset att klara januari och februari.
Dessutom behövs nog dessa månader för underhåll, administration, som inte är att leka med, och faktiskt litet vila och återhämtning. Hur som helst är det roligt och spännande att vara igång igen. Vi hade dessutom privata gäster. Ola skulle till Malmö, å ämbetets vägnar, och han tog Morris med. Det gav ett icke konstruerat tillfälle att prova vår nya avsmakningsmeny. Jag har berättat om den tidigare. Utgångspunkten för oss har varit att skapa en riktigt lokal matupplevelse, med närproducerat och en kulturell förankring i Skåne. Hela menyn hittar du på vår hemsida.

Smaka på Österlen

Gravad småsill med löjrom crème fraiche rödlök och kavringsmulor

Nils Oskar God lager, Gästis egen Bäsk

Soppa av jordärtskocka och kyckling med tupplevermousse och chips av kycklingskinn

Pinot Grigio Jesera

Lättrimmad halstrad torsk från Simrishamn med morot och rödbeta

Acustic blanc

Gris på tre sätt: långbakad rimmad sida, konfiterad kind och chorizo

Cantacucco

Potkäs med syltad rödlök

Sikélios Rosso I.G.T.

 Friterat äpple med mandelkräm och glass med smak av chai-te

Pommeu de Normandie

 Maten 595:- dryckespaket 550:-

Den gravade sillen är självklar! Presentationen trevlig, mycket välsmakande och jag har fem rätter kvar.

Soppan på jordärtskockor från en granngård är perfekt. Jag inser nu att jag måste kila in och hämta kameran. En bild säger mer än tusen ord.

Lagom till torskens entré är jag tillbaka med erforderlig fotografisk utrustning. Jag gör ett kort avbrott och applåderar att Östersjötorsken inte längre är

kontroversiell. Under den fjantigaste perioden fick vi köpa torsk från Norge, medan Östersjötorsken fraktades till Frankrike. Välkommen åter, vattnets konung.

Grisen, och dess underskattade kött, har vi bestämt oss för att återinsätta bland gourmetmaten.

Den rimmade långbakade grissidan tillhör våra klassiker och måste vara med i ett grisportpourri. Griskind, en ädel styckningsdetalj, som mamma Scan knappast tillhandahåller, konfiteras (långkok i gåsfett).

Jonas i köket är en välrennomerad korvstoppare. Hans lammkorv har ätits och uppskattats av många. Nu presenterar han en chorizo, som enligt min mening, inte ligger lammkorven efter.

Till får man en rotfruktsrulle.

Själv gjorde jag ett avsteg från "Smaka på Österlen". Jag ersatte grisen med entrecôte. Jag åt grisrätten dagen innan och jag var väldigt nyfiken på entrecôten.

Den slog den entrecôte med pommes frites och persiljesmör, som jag intog i min ungdom på söndagar i Lund på Grifo grill, när jag vid enstaka tillfällen var stadd vid kassa. Vår slog Grifos med kolängder!
Som huvudrätt är den nästan dubbelt så stor, som den som visas på bild.

Jag måste också nämna vinpaketet, även om vi njöt ett reducerat med tanke på andra plikter. Vinet är halva födan!

Så en liten favorit! Potkäs, stavningen antyder att detta är en tidig import i det svenska köket. En ostkräm som ni min ålder säkert känner igen från julbordet.

Vi utgår från Österlen Ädel, från Vilhelmsdal. Kavringen är naturligtvis hembakad och den syltade rödlöken ljuvlig.

Det inte allt för söta dessertvinet lyfter rätten till himlen.

Avslutningsrätten, med friterat äpple, mandelkräm och glass med smak av chai-te, tilltalar mig eftersom den inte är för söt och samtidigt originell.

En fantastisk måltid, som bara kan sluta på ett sätt - en middagslur med DNs söndagskryss. Får se om det är löst när jag vaknar.

Vi har tidigare sagt att vår rennoveringsambition begränsades till gästtoaletten. Slumpen ville annat!

Här om natten blev jag uppringd av min pelletspanna. På med kläderna och utryckning eftersom vi hade boende gäster. Då upptäckte jag som en ytterligare glädjekälla att fiskkylen lagt av.

När kylkillen uppenbarade sig visade det sig att han hade två låga kylar som han ville bli av med. Perfekt - vi var väldigt trötta på den bullrande reklamkylen vi hade i baren.

Nu har vi en ny bar. Ett par stringhyllor och äntligen hittade vi en placering för den gamla reklamspegeln som vi hittat i en skrubb.

När ändå verktygslådan var framme bestämde vi oss för att uppgradera den lilla extratoan från hasp till lås.


Tradition och förnyelse!