Vår på Österlen?

Som vi längtat. Idag var det soligt och riktigt ljumt också på morgonen. Allt annat än en ordentlig utflykt är otänkbart. Nu uppstår ett bry avseende klädsel. Yllerockar och dunjackor känns vinter. Doris kastar koftan. Jag bestämmer mig för en oljerock och ylletröja under. Det kommer att visa sig alldeles för mycket. Men hellre en sjöblöt rygg än ett besviket huttrande.

Vi bestämde oss för Bäckhalladalen, som vi inte slitit ut. Det ligger alldeles norr om Simrishamn om man kör kustvägen. Det är litet dåligt skyltat så vi missade avfarten och körde för långt. Vi vände och fick anledning att titta till idylliska Baskemölla.

Vi hade tänkt låta Doris springa fritt, hon är ganska förtjust i det. Bestämmelserna för naturreservatet fastslår, utan utrymme för förhandling, att hund får endast medföras kopplad. Hon har inget emot det, hon är hund och får vara med.

Vid den här årstiden, i år i synnerhet, blir jag en galen samlare av vårtecken. Naturen är i min smak litet senfärdig. Temperaturen på 15 grader är tacksamt och tydligt. Ett annat säkert tecken är jag inte längre är vaken till soluppgången. Det vittnar om att jag har en god nattsömn och att dagen börjar tidigare. Ryktet säger att på fredag är det lönedag och söndag övergång till sommartid.


Det finns välpreparerade stigar, man blir faktiskt sugen på att jogga. Kanske är det för min del mer realistiskt att konstatera att de har god tillgänglighet och framkomliga med rollator.

Ambitionsnivån måste bestämmas. Vi tar 2,5 km, röd slinga.

Naturreservatet är 100 hektar, ett mått som jag ärligt talat har litet svårt att relatera till. Jag hittar en konverterare, på nätet, och lär mig att det är en miljon kvadratmeter, 1 000 villatomter. I tidningen läste jag att det går 20 hektar skog för att producera deklarationsblanketter varje år. Deklarera på nätet!

Geologin i Bäckhalladalen är enligt länsstyrelsen världsunik. Säger de det så är det så. Jag är värdelös på geologi. Lika värdelös är jag när jag vänder blicken uppåt, astronomin. För att inte tala om astrologin, som jag är direkt fientlig till. Mitt skikt är från jordytan till trädtopparna, även om jag inte förnekar annat än astrologin. Detta förhindrar inte att jag kan slås av dramatiken och storslagenheten i ett bergslandskap eller en stjärnhimmel.

Jag känner inte till bergarter, kan inte peka ut Cassiopeia, men jag känner igen en stenmur och kan med lätthet skilja den från ett Gunnebostängsel.

Vi går genom urskog, öppna ängar, passerar bäckar och tjärnar, men jakten på specifika vårtecken går dåligt.
Stensötan är grön  liksom järneken och murgrönan. De räknas inte för det är de året runt.

Marken uppvisar inga som helst tecken på spirande grönska.

Enda nominerade och vinnare i klassen "Späd grönska för året, naturmiljö" är kaprifolen.

Björkar, blåsippor och andra vårkatalysatorer har över huvud taget inte påbörjat sin aktivitet. Men å andra sidan så är det väl två och en halv månad tills våren kommer till Kiruna.

Ett par frustrerade grågäss promenerade på isen och undrade vart våren och vattnet tagit vägen.
Tranorna sträcker mot Hornborgarsjön för dans. Så lämpligt med tanke på närheten till Skara och dansbandskungen Bert Karlsson. Av någon anledning har jag svårt att se framför mig Bert Karlsson med en kikare på magen, en termos och några mackor, beskådande tranedans. Det e la inga pengar i de!

Doris, som den, enligt rasbeskrivningen, vattenintresserade hund hon är, kan inte motstå ett snabbdopp i en liten bäck.

Jag ska inte sticka under stol med att jag avviker från en fundamentalistisk naturdyrkan. Jag har alltid telefonen med och påslagen. Jag tycker att det förhöjer naturupplevelsen att vandra i skogen eller vid stranden och få en bokning per telefon. Då tänker jag att tänk hur bra jag har det och gå runt på det vackra Österlen och undertiden få bokningar till Gästis. Bröd och skådespel!

Vi fick också ett samtal från en som ville komma på anställningsintervju. Hon skulle komma ganska direkt  så vi fick bråttom. Det visade sig att vi inte visste var vi var, eller rättare sagt hur vi snabbast skulle ta oss till bilen.

Det var så lyckligt att Skogsstyrelsen var ute och styrde upp skogen, eller om man fått en beställning av skatteverket till nästa års deklarationsblanketter.

Vi frågade traktorföraren som satt i solen på en stock och njöt sitt förmiddagskaffe. Gå med vinden i ryggen, löd det enkla svaret.

Efter att ha gått igenom vårens framfart på egen hand är det dags att titta på artificiella, eller människoskapade, vårtecken. Ett säkert är turen till tippen.

Jonas hade hyrt släp hos Johnny på macken. Ambitionen att tömma garaget var för högt ställd. Släpet blev fyllt men garaget långt ifrån tömt. Men det går väl fler släp.

Den riktiga ruschen på sopstationen hade inte kommit igång ännu. Jag såg en gubbe om vilken jag sa till Jonas, där är en man som riskerar att ha mer i bilen när han kör hem än när han kom hit. Det var  riktigt för han tiggde till sig en utrangerad stålampa av oss. Dessutom ville han gärna ha några björkklampar. Men det hade vi inte hjärta att ge honom. Ruttna bitar från ett vindfälle.

Vi hittade en vacker dörr i vårt garage. Jag kan inte med att slänga sådant. Jag tänkte på Leif o Gun Leif, som är dörrfetischist. Vill han eller någon annan ha den - hör av er.

Den något omständliga  benämningen av Leif kan behöva förklaras. I vår verksamhet använder man sällan efternamn. Vi lärde känna Leif och Gun vid samma tillfälle. För att särskilja Leif från andra Leifar omtalas han naturligt som Leif o Gun Leif, dock ej i tilltal, då förväxling är uteslutet, då används Leif rakt av. Vi har andra exempel Ulf som säljer vin heter naturligtvis Vin-Uffe och Ulf som ofta kommer hit och tar en öl heter Öl-Uffe. Enkelt och klart som korvspad.

När garageporten ändå var öppen kunde jag inte motstå att sätt ut litet trädgårdsmöbler.

Jonas och jag invigde med varsin mineralvatten. Ljuvligt!

Växtligheten har inte kommit så långt. Jag har klippt ner lavendeln till en decimeter för att de inte ska stamma sig för mycket. Lökväxterna är ordentligt på gång. Tillsvidare får hålla tillgodo med snödroppar och vintergäck.