Genom livet i en T-skirt.

Jag är ingen samlare men har vissa svårigheter att slänga, det måste jag tillstå. Genom flera flyttar i livet har mitt bestånd av T-skirts reducerats -  det naturliga urvalet. På så vis har jag faktiskt fått en samling av tröjor som representerar olika utvecklingsstadier.

Nummer 1 en tanig yngling 184 cm och 64 kilo. Som nybliven student kollektivansluten till Lunds Universitets och Idrottsförening. Jag kommer inte ihåg om man fick den vid registreringen, det är trots allt snart 45 år sedan.

Sedan är där ett långt hopp. Under reproduktionsperioden antar jag att tröjorna blev illa åtgångna av babykräk och fekalier. Inget sparat till eftervärlden.

Jag har nu flyttat till Stockholm och jobbade i Älvsjö. En smärtsam erfarenhet var att bröstet höll på att sprängas av att småspringa till pendeltåget. Inte så meriterande för en man i 40-årsåldern. Dags för motion.

Det var inte helt lustbetonat att bygga upp en grundkondition. Därför var det en stor dag när jag sprang Midnattsloppet, en mil på Söder i den festligaste inramning som kan tänkas. Endorfinerna hade blivit mina vänner!

Att springa hade blivit en god vana. Jag har alltid varit litet svag för att sätta upp mål. Stockholm Marahton! Jag tyckte om att träna, lunka två tre mil var njutningsfullt. Att lära sig att dricka under lopp var spännande.

42 km är väldigt långt och allt händer under den sista milen. Man upptäcker till exempel att Fleminggatan lutar svagt uppför. När jag gick i mål var lyckan stor och mina första ord var: "Aldrig mer sportdryck!"  De närmaste dagarna fick jag gå baklänges i trappor.

Det var sammantaget ändå med litet distans en lustfylld övning och jag sprang även 1991.

Jag vann inte någon av gångerna.

Efter detta en lång period av reklamtröjor för telefonväxlar, datorer och ordbehandlingsprogram inget sparat till eftervärlden.

Nästa klenod är en Bamsetröja. En kortare period skrev jag äventyr till Bamse. Därför fick jag av min svåger och svägerska denna vackra T-skirt på min 50-årsdag. Den är jag fortfarande väldigt glad för. Även om jag tappat kontakten med serietidningen, kanske återkommer den med barnbarnen.

Så min absoluta favorit. Jag tycker att den är så vansinnigt rolig. Tyvärr verkar jag vara den enda som tycker det.

Den är inköpt på Gullabo marknad. Kvaliteten är sådär, med dragning mot undermålig. Nu gör det inte så hemskt mycket eftersom den är belagd med brukarförbud. Ibland har jag den i smyg under skjortan. Gästgivarens hemlighet, ihop med tatueringen!

Så den sista klenoden: Hammenhögströjan  som står för den senaste perioden. Flytten till Österlen och livet som gästgivare, 45 år  och 20 kilo senare, men ungefär lika lång.