Såsom i en spegel.

Jag slår på min dator, kollar e-posten! Nattens skörd 21 spam (som inte fångats av filtret) med det ena erbjudandet mer absurt än det andra. Jag funderar på TV där reklamavbrotten förtar nöjet av att se programmen. En film som börjar klockan 21 slutar 23.30. Det lär vara vanligt att folk spelar in program för att kunna spola förbi reklamen. Gratistidningar finansierade med annonser, och den redaktionella texten ett hjälpmedel att sälja reklam, hotar seriösa tidningar, som vi i stället får vara med att finansiera över skatten, i form av presstöd i stället. Telefonförsäljare tillhör samma kategori av oönskad, aggressiv reklam som klampar in i den privata sfären. Fy, fy, fy!

Hur var det förr? Visst fanns det reklam i gatubilden även förr, men jag tror att trögheten i tillverkning av annonsmaterial och framförallt svårigheten att distribuerade i den fördigitala världen skonade oss. Visst, det fanns reklampelare, i dess ursprungliga betydelse.

Bussar, tunnelbana och taxibilar är skyltskåp för, ofta lokala, evenemang och tjänster. Det finns ändå en viss distans, respektavstånd,  i denna form av reklam. Statiska reklamskyltar på en fotbollsarena på landet ser jag, som en atmosfärförstärkare, liksom litet taffliga annonser i programbladet.

Jag irriteras inte ens över illegal affischering i städerna. Jag tycker att det tillhör stadsbilden. En affisch för en konsert, uppklistrad på ett elskåp är helt som det ska.

Direktreklam är också acceptabel så länge jag kan undanbe mig genom en liten skylt på brevlådan.

Lycklig blev jag, när jag i en skrubb hittade en gammal reklamspegel. På väg in till dansgolvet drog man upp stålkammen och rättade med ett par snabba drag till sin brylkrämsfixerade frisyr.

Man fattar ju att folk blev inspirerade att lackera om bilen eller byta bank.

Hur själva affärskonceptet "reklamspeglar" såg ut har jag litet svårt att räkna ut. Gick någon runt och rekvirerade annonsörer, för att sedan gå hem och göra en spegel. Fick sedan de som hängde upp speglarna på sina ställen betalt för att exponera dem?

Kan jag kanske få litet betalt någonstans ifrån nu när jag hängt upp den i baren? En del av företagen finns kvar fortfarande. De flesta annonsörerna är sedan länge insomnade.

Jag funderar på hur gammal spegeln är. Telefonnumren har fyrsiffriga riktnummer följt av fem eller sex siffror.

Jag lägger märke till en annons, "Åke Perssons Bilaffär" i Smedstorp. När jag för en tid sedan skrev "Turen går till Smedstorp",  fick jag från min flitigaste läsare, Frank, ett påpekande om att jag missat den kuriösa historien om den kreative Citroën-handlaren. En fin historia, som visar att inte bara Hammenhög varit ett bilhandelns Mecka.

Jag bedömer att spegeln är från sent 70-tal. Jag lägger in en bild på en Mazda från samma spegel. Kanske någon bilnörd med ledning av två bilannonser kan hjälpa mig att tidsbestämma.