Turen går till Smedstorp.

Smedstorp är den närmaste grannbyn till Hammenhög, om man räknar litet större byar. Smisstorp säger infödingarna, och de har sällan fel.

Smedstorp säger sig vara Österlens mittpunkt, och då är det säkert på det viset. Enligt SCB är byn på 58 hektar och har 372 invånare. Det ger 6,4 invånare per hektar. Holland har 3,95 invånare per hektar (det gäller dock hela Holland, så kul kan man ha med statistik).

Alla byar inne i landet på Österlen har åretruntliv. Det gäller även Smedstorp. Det verkar vara en bra kombination av infödda och inflyttade. De har en mycket trevlig och informativ hemsida. Man håller på att färdigställa en vandringsled för upplevelse av natur och kultur. Har jag förstått saken rätt kommer invigning att äga rum i maj detta år.

Det är inte bara vandringsleden som visar vilket sportigt och hälsomedvetet folk smedstorpsborna är. På TV-shop har man inhandlat en pilatesboll och ställt upp den vid järnvägen.

Jag vet inte om man behöver boka den, eller om det bara är att köra. Jag har inte heller kunnat verifiera att den är Leaderfinansierad, men det verkar troligt.

När man befinner sig här, mitt i city (säkert 8 inv per hektar)  förstår man järnvägens betydelse. 1882 började en järnväg byggas mellan Tomelilla och Simrishamn. Ca 10 år senare var en förbindelse mellan Simrishamn och Malmö klar. Den stora betydelsen på den tiden var godstransporter. Trots detta byggde man ett ståtligt stationshus.

Transporternas betydelse kan man förstå av de magasinsbyggnader, idag i förfall, som omger järnvägsstationen.
Det vackra sädesmagasinet vittnar om att vi befinner oss i betydande jordbruksbygd. Jag kan informera om att spannmålspriserna för närvarande är bra. En lantbrukare ringde till mig och frågade mig var jag köpte pellets. Han eldade med säd som nu blivit för dyr för detta ändamål.

60-talets trafikpolitik gynnade landsvägstrafiken, som enligt ett sätt att räkna var billigare. På 70-talet upphörde all persontrafik och det mesta av godstrafiken mellan Tomelilla och Malmö.

En del räls revs upp medan andra delar har blivit älskade turistmål med dressintrafik, bl a i Fyledalen.

Sträckan mellan Simrishamn och Tomelilla rustades upp och elektrifierades under 90-talet.

Idag är sträckan Simrishamn - Tomelilla anknuten till Ystad och med Skånetrafiken kan man denna väg nå Malmö. Det drivs opinion för att bygga upp den ny direktförbindelse mellan Simrishamn och Malmö. Om den går via Sturup kan jag tycka att det låter som en bra idé.

Idag är det bara persontrafik på banan. Det känns paradoxalt när man jämför den gamla stationsbyggnaden, när det mest var godstrafik. Nu får resenärerna hålla tillgodo med ett fult skjul, som till nöds skyddar mot nederbörd, som kommer rakt uppifrån. Hur ofta gör den det på Österlen?

Den gamla byn har fått en del turistiga inslag, som prylbodar och gallerier. En lanthandel betjänar de boende med mjölk, Kvällsposten, glömt och litet prylar. Det är antagligen inte så många som veckohandlar här, man är glad så länge den överlever.

I skyltfönstret finns en praktfull gammal kaffevarn.

Det finns ett par kuriosaaffärer. Den ena har mest ett spännande skyltfönster. Jag har aldrig varit inne. Skylten "Stängt" har mött mig varje gång jag gjort ett lamt försök.



Något slags liv i butiken tycks det vara, med tanke på skyltningen med en plasttomte i centrum.

Kanske har jag underskattat värdet av deras varulager, med tanke på att de satsat på TV/video bevakning.

Hade jag varit tjuv skulle jag utan tvekan blivit litet nyfiken. Jag tror för min del att det effektivaste, eller vart fall billigaste, sättet att skydda sig mot objudna gäster hade varit att ta ner skylten.

Den andra kuriosaaffären, har mer regelbundna tider. Jag har lärt mig att de har öppet åtminstone på lördagar. Deras sortiment är spretigt. Där finns allt från plättjärn till ishockeyspel. Gammalt och nytt i en salig blandning.

Den perfekta affären när du inte vet vad du behöver, gå in där utan några förutfattade meningar. Har du inget med dig ut är det dig det är fel på.

Den som renoverar gamla hus kan fynda gamla beslag, dörrhandtag m. m.

Butiksinnehavaren är en filosofiskt språksam man. Vi brukar diskutera i vilka avseenden tiden är ur led.

Bygatan är smal, och man kan se att vägen vuxit efterhand som trafiken ökat.
Ett illgrönt hus ligger ca 40 cm från körbanan, man får gå på tvären på trottoaren, förutsatt att man är bredare än man är tjock.

Trafiksäkerheten är dock väl tillgodosedd genom att man spikat upp tre reflexbrickor på husets hörn.

Ett samlat intryck av Smedstorp är; byn som aldrig blev riktigt klar.

Till vänster efter bygatan, när man kör mot Hammenhög, finns en gatstump som jag av någon anledning tycker är så fin. Jag lade märke till den redan första gången jag kom körande den vägen för att titta på Gästis. Blandade småhus - så oops tar det slut när man kommer till en fabrik. Man undrar hur den kombinationen kom till.

Jag antar att många som bor i Smedstorp pendlar till när och fjärran, men det finns också en riktig fabrik på orten.

Smedstorps Snickeri är en ledande tillverkare av köksinredningar. Inte som Marbodal med flashig TV-reklam och platta paket. Ett riktigt snickeri som bygger köksinredningar efter behov och ritning. Jag uppfattar det som ett riktigt kvalitetsföretag.

Naturligtvis finns det också många småföretag, som överallt på Österlen. Jag finner att ett par av de hantverkare vi använde vid renoveringen av Gästis, har sitt säte i Smedstorp.

Set Åkes El, som inte längre är Set Åkes. Den nye ägare storsatsar på ett skyltfönster. Eller, möjligtvis, har jag inte lagt märke till det förr.

På en kulle bor Johnny. Här utgår han ifrån när han ska ut och kröka rör i närområdet. Och Carina sköter administrationen. Carina som jobbade hos oss som frukostvärdinna, det var tider när jag inte ens behövde glutta under rullgardinen för att se om hon var på plats. Nu har hon dessvärre övergivit besöksnäringen för bilbranschen. Men utan bilar inga besökare.

Johhny har bott hela sitt liv i Smedstorp, bortsett från några ungdomsår då han bodde i Gärsnäs.

Jag fortsätter jakten efter Smedstorps själ. Jag inser att anledningen till Smedstorp ligger där det ligger inte har med själ att göra, utan skäl. I vägskälet där väg 11 och vägen Hammenhög - St Olof - Vitaby - Brösarp, korsar varandra, där ligger Smedstorp. Detta är med all sannolikhet gamla leder och den verkliga orsaken till att Smedstorp ligger där det ligger.

När vi passerat väg 19 kommer vi till Smedstorps kulturella centrum. Naturligtvis ha man en kyrka.  En tämligen själlös sådan från mitten av 1800-talet. Den typen av kyrkor brukar litet vanvördigt kallas Tegnerlador.

På en punkt överträffar Smedstorp Hammenhög - man har ett slott.
Det är ett anrikt gammalt slott, som genom bränder, idag har ett behändigt format.

Det är i privat ägo och inte tillgängligt för allmänheten. Därför den mer diskreta än framgångsrika fotograferingen av byggnaden. Man vill ju inte bli ertappad som någon jäkla paparazzi.

I dagsläget tre råkor men det kan öka till fyra när vandringsleden är klar.