Vem vill leva i nuet?

I den ständigt populära psykologiska hjälp till självhjälpslitteraturen brukar talas om vikten av att leva i nuet.Enligt  mitt sätt att se det, ett överreklamerat förhållningssätt. Januari och februari måste ha kommit till av misstag innan man införde decimalsystemet. Jag hatar dem! Kallt, mörkt och halt!

Verksamhetsmässigt är det dystert - stängt, men administration upp över öronen. I år är våra renoveringsplaner begränsade til 2,5 kvadratmeter. Gästtoaletten ska få en ansiktslyftning.
Det snällaste man kan säga om den är att den är handikappanpassad. Jag har några designvänner, som brukar uttrycka sin förförvåning över att ingen designer tycks vara det minsta intresserad av handikapphjälpmedel. Jag kan bara hålla med.

För att undvika att fastna i nuet gäller det att planera och dagdrömma. Genom att ha några guldkantade aktiviteter går det bra att avleda uppmärksamheten från stundens elände. I nästa vecka blir det en tur till Stockholm för att träffa barn och barnbarn. Bättre än Skype!

I februari åker vi med lille Tage och hans föräldrar till Kanarieöarna. Sol, värme och umgås!

Jag tar Doris med till stranden. Trots min principiella inställning till januari och februari konstaterar jag att vädret är godkänt för nu.

Vi har sedan vintersolståndet fått tillbaka 59 minuter. Det ska nog ordna till sig i år också.

Doris har inga som helst svårigheter att leva i nuet. Eftersom det inte verkar verkar finnas något att äta, just nu, tycker hon att ett litet bad kan pigga upp. Hundar är inte kloka!

Själv funderar jag på hur man skulle kunna hjälpa våren på traven. I februari är det tid att tukta pilträdet. Kanske man kan skotta fram lavendeln. För att undvika att den blir för buskig och träig skall den klippas ned till ca en decimeter och det bör ske i februari. I slutet av februari är det dags att klippa ned pelargonerna och börja driva dem.

I år offrar jag nog boulebanan och ställer upp pallkragar fyllda med matjord för att odla grönsaker!