Summering av 2010.

Alla tidningar och tidskrifter, med självaktning, har med helgdecimerade redaktioner fyllt sina utgåvor med, mer eller mindre, intressanta förteckningar över året som gott. Jag vill naturligtvis inta vara sämre. Skillnaden är att jag inte har några som helst ambitioner att vara relevant, saklig eller heltäckande.

Gästis.
Vi har haft ett bra år trots en förfärlig december med många väderavbokningar. Restaurangen är den del som utvecklats bäst. Vår envisa satsning på gourmetmat med stark koppling till grannskapet börjar ge resultat. Vi har fått bra press och väldigt nöjda gäster. Vi har fått fler lokala stamgäster och det är ju hur kul som helst. Äggakagan och vår rejäla räkmacka har också en trogen och pålitlig supporterklubb, som uppskattar "snabbmat" med hög kvalitet till en rimlig kostnad.
De nyrenoverade rummen uppskattas högt och rent av våra gäster. Själva myser vi i vårt nya, fräscha och funktionella kök.

Hammenhög.
Fortfarande är detta livsstilsbyn. Fascinerad ser jag hur alternativet till den urbana tillväxthetsen frodas. Blandningen mellan infödda, inflyttade och delårsboende ger en dynamik som inger hopp. Det är svårt att inte trivas i Hammenhög.

Under året har gryningspyromanen fortsatt sin groteska lek med det svenska rättssamhället. Han försökte bränna ned kyrkan, men misslyckades. Däremot lyckades han att bränna ned Domaregården till grunden. Ironiskt nog var Domaregården ursprunget till Fröfirman i Hammenhög, som etablerades 1925. 2010 upphör verksamheten. Dåliga ägare låter ett starkt varumärke, en kultur och en epok gå i graven, samtidigt som trädgårdsintresset i Sverige och Danmark aldrig varit större. Inte så imponerande! Låt oss hoppas att det växer fram något nytt intressant bland byggnaderna på Weibullsområdet.

Sport.
Från att varit en rimligt spänstigt medelålders man, med ett par maror i mogen ålder och regelbundet tränande på gym, har jag gått vidare till att bli en gubbe, som trivs i min keps och regelbundna promenader med hunden.

Också mitt passiva sportberoende har kraftigt tillbakabildats. Mitt sportintresse är numera direktkopplat till chauvinism. Om en svensk är i världsklass kan jag till och med tänka mig att titta på backhoppning, tjuta till skidskytte och till och med välvilligt nicka åt konståkning.

Det finns en idrottsman som inspirerar mig och fascinerar mig - Zlatan. Han kommer från enkla omständigheter. Går sin egen väg. Tillåter sig att vara sur på pressen. Tjurig - charmig - målmedveten. Företräds av en agent som verkar fullständigt galen. Lämnar toppklubben Barcelona och går till Milan. Det han gör på plan, match efter match får mig att stöna av välbehag.

Politik.
Ett skammens år då vi röstar in SD i Sveriges Riksdag, det är inte deras fel, det är vårt. Fi har ingen framgång utom i Simrishamn där de tar säte i beslutande församlingar. Även om förklaringen till stor del heter Gudrun Schyman och ett stort missnöje med det bestående har man fått fyra år på sig att visa vad man vill och vad man kan.

Musik.
Den stora händelsen är naturligtvis att vi skaffat en Wurlitzer 56. Fantastisk maskin! Vilket ljud och vad snygg.  En värdig representant för den amerikanska dollargrinsestestiken - art deco vulgo.

Efter upprop på Facebook har jag fått storstilade donationer av singelskivor. Jag var särskilt på jakt efter Spencer Davies Group. Vad jag trodde var ett misslyckande förbyttes till framgång, när jag idag gick tillbaka till Vallbyleifs donation som ligger flera år tillbaka i tiden. Där var inte bare en Spencer Davies utan två! Jag tittade igenom hans gamla mappar och gjorde flera tunga fynd. Se det var ingen mammas gosse - Leif! Även om en Anna-Lena Löfgren konfunderar.
En bitter erfarenhet är hur djävulskt dålig svensk pop var på 60-talet.

Film och TV.
Det är just inte lönt att skaffa klippkort på biograf. Jag tror att antalet biobesök det senaste året är 0. Det har många förklaringar, t ex att vi oftast jobbar under biotid, men också att just när vi skulle kunna tänka oss att masa oss iväg går det ingen film, som vi gillar.

Min relation till film är ganska ytlig, jag vill bli underhållen, avkopplad och förströdd. Min faibless för "feel good"-filmer blir allt tydligare. Jag skiter i smarta kameravinklar - ge mig en romantisk komedi! Min samling av DVD-filmer inköpta på extrapris i samband med matinköp har ökat.

Under året har vi tagit till oss SVT-play. Underbart att kunna se ett program när man själv har tid och lust. Därför upptäckte jag årets TV-upplevelse, "Våra vänners liv". En serie med ett smart manus och bra skådespelare, långt från "sit com"-schablonerna! Unga svenska män framställs som tänkande människor med känslor, intresse för relationer och ansvar för andra! Bravo!

Hälsan och kärleken.
Vi är friska och nöjda, även om osteopaten, spikmattan och massagefåtöljen ibland får göra en insats för våra gistnande kroppar. Kärleken har sedan länge nått veteranstatus. Hade den varit en bil vore den berättigad till skattefrihet och veteranförsäkring. Å andra sidan hade den då inte fått användas för dagliga nyttobehov och man hade inte tagit ut den när det var dåligt väder.

Inga nya barnbarn under året, men ett storstilat bröllop. Minnet värmer!

Böcker.
Som vanligt har jag plöjt igenom fler än jag kommer ihåg. Jag gillar upplägget att köpa en trave när jag kommer till stan. Litteratur är för mig  en förbrukningsvara, ett livsmedel. Genom litteraturen får man perspektiv på sitt liv. Det låter litet pompöst, men jag står för det.

Jag har vid flera tillfällen talat om att jag inte är imponerad, inspirerad och intresserad av deckare och thrillers. Jag kan, och vill inte, relatera en massa mördande i pittoreska miljöer till något i mitt liv eller mina fantasivärld. Det finns naturligtvis undantag. Roslund & Hellström skriver i thrillerform böcker som jag betraktar som socialrealistiska debattböcker. Ruggiga och tankeväckande! Internationellt har jag en favorit i James Ellroy. Med språk, form och handling flyttar han oss till USAs korrumperade undre värld. Maffia, torpeder, politiker, CIA, FBI, rasister och allmänt skurkaktiga personer är aktörerna som tillsammans formar Ellroys Amerika. Jag kan med denna fiktion, om den bara innehåller ett spår av sanning, förstå att dessa formella och informella makthavare med alla medel måste stoppa Wikileak.