Snål - ekonomisk - slösaktig.

På den gamla (goda?) tiden gav Sparbanken ut ett moralistiskt blad som skulle uppmuntra oss barn att vara sparsamma. Man fick den i samband med att man gick in på banken och tömde sparbössan och fick behållningen överförd till bankboken. Detta kostade inget och skedde pronto rakt över disk och, tro mig eller ej, man fick ränta på pengarna. På nyåret gick man på banken och fick räntan införd!

Den lilla tidningen man fick hette Lyckoslanten. Det enda jag kommer ihåg, och antagligen det enda jag läste, var serien Spara och Slösa.

Slösa var en flärdfull ung dam med extravagant klänning och högklackat. Litet glåmig, en aning dålig hållning, ja helt enkelt en dragning åt det dekadenta.  Spara var en honnörsflicka med blus och långbyxor. Flätat blont hår och rågummisulor.

Vissa likheter mellan Slösa och Nemi (seriefigur i DN) kan man se. I någon mån låg mina sympatier på Slösa, även om jag till fullo insåg att det var inte meningen. Man kan fundera över hur bankerna själva utvecklats. Min bild är att de snarast följt Slösas omoraliska exempel. Det är kanske dags att återuppta Lyckoslanten.

Jag försöker ge mig själv ett Spara/Slösa-index. Inte helt lätt! Det är också skillnad på privat och som företagare. Jag tror att jag är planerat, ansvarigt slösaktig med vissa käpphästar:

• Med smak och lukt avgör jag när mat är för gammal, inte datummärkning.
• Ät upp det gamla innan man börjar på det nya.
• Släck ljuset när du lämnar rummet.
• Duscha när du är smutsig.