Destination Ystad Österlen

Så var bottenplattan lagd i vårt stolta bygge av ett destinationsbolag. På Stora Hotellet samlades vi, ett 60-tal företag som är intresserade av, verksamma i, beroende av besöksnäringen. Med denna vida, och riktiga, definition  borde vartenda företag med verksamhet på Österlen vara en potentiell medlem i den ekonomiska förening som ska äga och driva destinationsbolaget.

Den relativa enkelheten att få igenom stadgarna vittnar om att motivationen är hög. En styrelse på åtta personer valdes. Deras huvuduppgift blir att expandera medlemsantalet upp till 200 till höstens årsstämma och etablera ett aktiebolag. Med den låga insatsen på 1000 kr och en serviceavgift som är låg för det lilla företaget ser jag inga ekonomiska hinder att uppnå medlemsmålet.

Jag vore inte jag om jag inte hade några kritiska funderingar i sammanhanget.

Vad är den verkliga verkliga anledningen till att så många av oss entusiastiskt ställer oss bakom idén med destinationsbolag? Är det, som feminismen i Simrishamn, att vi är så missnöjda med hur det fungerar idag?  Det mål som uttalats att antalet besök ska fördubblas på fem år reser utan tvekan frågan: Hur?

Personligen tror jag inte att "eventvägen" är den som lyfter regionen. Vi saknar arenor och "hotellfabriker". Att satsa på VM i bridge och tro att arrangören är beredd att ta de risker och det merarbete det innebär att dela upp t ex boendet på en mängd B&B, med logistik och transportproblem känns inte realistiskt. De kommer hit för att spela bridge. Jag menar inte att vi ska avstå från event, men det är sannolikt inte den "killer application" man så gärna vill hitta, som en lättare väg till lycka och välgång än det dagliga slitet.

Vårt destinationsbolag ska inte vara bara ett marknadsföringsbolag. Jag tror inte att marknadsföring är vår sämsta gren. Bolaget måste, tror jag, gå grundligare tillväga. Jag ser tre viktiga utvecklingsområden.

Kvalitet.
Mycket på Österlen är toppkvalitet, men långt ifrån allt. En dålig erfarenhet sprider sig tio gånger snabbare än en riktigt god upplevelse. Det finns många som vill vara med och plocka den lågt hängande frukten. Detta gör att det under den korta säsongen dyker upp rena lycksökare. Detta får betalas dyrt av de strävsamma kvalitetsföretag, som är verksamma året runt.

Mat.
Intresset för mat, i alla dess former, har aldrig varit större. Vi har närhet till storstadsområden och jag tror/vet att en matupplevelse av rang motiverar folk att göra en resa. Vacker natur, pittoreskt boende, gallerier och välfyllda loppmarknader faller platt till marken om folk inte kan få god mat. Dessutom finns ett genuint intresse för att besöka producenter, köpa från odlaren, lukta, smaka, känna. Jag noterar att maten är mycket tunt representerat i den nyvalda styrelsen.

Internetmarknadsföring.
Marknadskommunikationen måste med högsta möjliga hastighet och prioritet gå från atomer till bits. Utvecklingen har påbörjats men fortfarande läggs stora resurser på trycksaker där vi i näringen inte kan påverka form och innehåll, men vi förväntas finansiera genom annonser. De pressläggningstider som gäller för  kalendarier kan aldrig mer konkurrera med facebook, webbar och andra sociala media. En vanlig uppfattning är att trycksaker behövs när folk är ute och rör sig. Det är sannolikt fortfarande riktigt, men även här har förändringen kommit en bra bit på väg. Med smartphones, läsplattor, GPS osv, sprids mycket snabbt en teknisk infrastuktur för mobiliteten.

Jag hoppas att destinationsbolaget  med ett nerifrånperspektiv kan få oss upplevelseproducenter  att långsiktigt och aktivt engagera oss i det nya destinationsbolaget. Man måste komma ihåg att var och en av oss i första hand slåss för att överleva och att utveckla vår egen rörelse. Vi har inte råd,  tid och lust att lägga resurser på utopier, ens om andra har gjort det. Markkontakt är ett ledord!

Jag är mycket glad att vi kommit så här långt med utvecklingen av ett destinationsbolag och uppmanar alla företag, stor som liten, att snarast anmäla sitt inträde!