Tillbaka under korkeken.

Efter ett litet inhopp i samhällsdebatten angående skolpolitiken i Simrishamns kommun återgår jag nu till den goda stilla lunken. Det är ändå fantastiskt vilket genomslag sociala media har. När jag publicerade inlägget  "Jag förlåter er aldrig" tiodubblades besöksantalet på min blogg. Jag vet inte om jag vill ha det så, jag avstår gärna uppmärksamhet till Blondinbella, Alex Schulman, Kenza och andra kändisbloggare. Jag vill att min blogg ska skildra det vardagliga från mitt perspektiv. En filosoferande, reflekterande vardagsvandring i livet och på Österlen. Litet som Gerda Antis böcker, inga jämförelser i övrigt. (Det lär ju vara internationella bokveckan.) Å andra sidan har jag i min inriktning på bloggen lagt till "ibland litet vrede mot utvecklingsbyråkrater" och mitt skolinlägg är djupt känt med vrede och oro, tro inget annat.

Vi hade några boende gästeri natt. Frukostpasset är alltid mitt! Det har jag inget emot eftersom jag är den morgonpiggaste i familjen. Bonusen är att när frukosten är framställd kan jag sätta mig och äta frukost, hemgjord müsli, nybakade bullar, nybryggt kaffe och en nytryckt tidning. Jag har efter mycket sökande bland tidningar hittat hem, Sydsvenskan. Den har också ett par "lokalsidor" från Köpenhamn, som jag uppskattar.

Idag på första sidan har man bild på våra konstsimhjältar från Hammenhög. Missa inte bildspelet.

Efter utdukad frukost och städade rum var uppdraget att skaffa sparris. Vi köpte ett kilo igår men det gick åt direkt. Det var inga problem att få 3 kg nyskördade, tunna som blyertspennor, vi vill ha dem så.

Karin och Robert, som driver Österlen Sparris har gjort ett hästjobb,  med odlingen, men inte minst att bygga varumärke, etablera företeelsen. Vi köper all vår sparris där, det skulle aldrig falla oss in att köpa någon annanstans, just med tanke på vad de gjort för Österlen, genom att efter femtio års uppehåll återlansera sparris som gröda på Österlen.

Nu är Österlen Sparris till salu. Är du flitig, arbetsam, mångsidigt begåvad och har en slant på banken eller goda förbindelser, finns det en lysande möjlighet att byta liv.

Ett ärende till hade jag. Jag skulle se Bällas fotoutställning, som jag hört så gott om. Jag åkte bort till rektorsbostaden till den gamla lantbruksskolan. Strålande! Jag som är en enkel själ gillar konst som är fyrkantig och platt, gärna med en ram runt, i och för sig kan jag tåla skulpturer också, fick en riktig kick. Framförallt gillade jag interiörbilder från gamla N. H. Nilssons bilfirma. Ta chansen i morgon, sista dagen!