Ingen tog mig från början på allvar. Men efterhand tog sig tanken, mot normalt sunt förnuft. Min fru erinrade sig att hon brukat säga: - Man skulle göra något helt annat!
Efter att ha tittat på den vackra gästgivaregården med det utmärkta läget, mitt på Österlen, bestämde vi oss snabbt. Detta var verkligen att göra något helt annat! 1,5 månader senare, halvårsskiftet 2004, var vi på plats som gästgivare i Hammenhög, naturligtvis ett djärvt steg. Flytta 65 mil och börja i en bransch helt utan erfarenhet! Nåja -erfarenhet och erfarenhet. De som säger att man måste ha kockbakgrund för att bli krögare håller jag inte med. Det är minst lika viktigt att ha företagarerfarenhet, kunna räkna, administrera, kommunicera med myndigheter, modern Internetmarknadsföring osv. Det hade vi och dessutom anslöt äldste sonen till vårt projekt efter en månad. Han är duktig kock, även om han inledningsvis var oerfaren.
Vi har många gånger fått frågan om vi ångrat oss. Jag brukar sanningsenligt svara. - Många gånger, men om jag summerar för och emot är det ingen tvekan om att det är bland det bästa vi gjort. Nu har vi varit i tjänst under åtta år. Hårt arbete, förändrad inriktning vad gäller mat, kvalitetslyft och en totalrenovering av byggnaderna! Åtta år ligger nära medianvärdet för gästgivare, när man studerar ägarlängden.
Nu har vi, inte utan vemod, bestämt oss för att sälja vårt Gästis. Den allvarliga cancersjukdom som jag råkade ut för, för snart ett år sedan, har tagit så mycket krafter. Rehabiliteringen är långt ifrån över ännu. Jag har dessutom uppnått pensionsålder. Det kan vara trevligt att göra något annat innan man stänger locket. Jonas huvudintresse är att laga god mat och med två små barn hinner han inte med så mycket annat. Vi hoppas att vi fattat ett bra beslut och att någon, som vill driva gästgivaregården, tar tillfället i akt.
Nu blev utvecklingen en annan och mycket bättre sonen Jonas och svärdottern Anna valde att hoppa på och driva gästgivaregården vidare.
