Det ser ut att bli semesterresa.

Efter snart tio år i Hammenhög ser det ut att bli semesterresa på tu man hand för hustrun och mig.  Vi har tidigare rest på veckocharter med de tre sönerna, var för sig med respektive familjer.  Det var hur trevligt, som helst, och riktig kvalitetstid med barn och  barnbarn. Men detta är liksom något annat. Vi har haft svårt att komma till skott. Min sjukdom med sviter i  form av dåligt immunförsvar har varit i vägen. Dessutom

är det svårt att frigöra en hel arbetsvecka för Annelie, som är gästgivaregårdens matsalsankare, men nu är det ordnat. Ett tredje hinder att passera är att bestämma vart vi ska resa. Länge verkade det som om vi skulle resa till Lissabon, där vi aldrig varit. Vi hittade inget hotell i rätt läge, dessutom skrämde någon oss med den öppna gatuhandeln med narkotika. Plötsligt verkade inte ett osäkert hotell i Lissabons "red light district" lika lockande. Ska vi åka dit får vi lägga ned mer planeringstid och det är just det vi är så dåliga på. Nu blir det Mallorca med Ving till Valdemossa på öns västra sida. ett par mil norr om Palma. Det är högt beläget och enligt bilder väldigt vackert. Byn finns på Unescos världarvslista. Gamla "stan" och ett uråldrigt kloster levererar sevärdheterna. Egen spaning visar också ett stort antal trottoarserveringar.  Det ska det vara när vi åker på semester, anständiga restauranger för middagar får scoutas på plats.

Tidig fredagsmorgon bär det av från Malmö Airport, som Sturup numera heter. Tidigt är det, kl 7.05, incheckning två timmar dessförinnan. Det talar för avfärd ca 3.30 om vi ska hinna deponera bilen m.m.  Uppstigning 2.30 blir mitt förhandlingsbud, så får vi se om hustrun lägger motbud. Det är vart fall inte en tid då man är särskilt sugen på en stadig frukost. Dessbättre har vi beställt en rejäl måltid på flyget, hoppas den smakar bra, rapport kan bli aktuell, jag lovar inget säkert. När det  är tio år mellan semesterresorna ska man inte binda upp sig för en massa åtaganden, enligt min uppfattning.

Av bekvämlighetsskäl uppskattar jag storligen att frukost ingår i boendet och att transfer mellan flyg och hotell ingår. Livet innan frukost är bara ett halvt liv och att kliva in i en buss i stället för att fara runt som en yr höna på jakt efter färdsätt  till en plats man inte vet var den ligger skapar onödig stress. Frukost ingår men transfer till och från hotellet ingår icke och kan inte ordnas genom researrangören. I och för  sig kan man hyra bil genom Ving. Jag tittar på det alternativet, men ser att det faller - man ska göra bokningen sju dagar i förväg. Konstigt tycker jag när utvecklingen med internet går mot realtid. Hur som helst sju dagar i förväg finns inte för oss, då hade vi inte bokat resan. I och för  sig  behöver man ju inte blanda in Ving i sina bilaffärer. Det  tar inte lång stund att upptäcka att bil bokar jag själv till bättre villkor. Jag funderar om jag ska hyra bil tre dagar. När jag ser priserna, under femhundringen för en vecka med fria mil, är saken avgjord vi tar en Fiat 500 i en vecka. Smidigt att ha en bil till hands och lämna tillbaka den på flygplatsen när vi åker hem. Vings erbjudande är 800 kr för tre dagar.

Vi ser verkligen fram emot vår vecka. Annelie har aldrig varit på Mallorca, den svenska charterturismen ursprung. Jag har  varit där, eller nästan  åtminstone. I ett tidigare liv, för 25 år sedan, var jag på konferens där. I byn Alcudia, då i princip oexploaterad idag ett paradis för barnfamiljer, hade vårt konsultföretag slagit sig ned för några dagar. Det måste alltså ha funnits åtminstone ett hotell. Jag måste berätta om en episod, som jag fortfarande, fnissar åt.

Vi 25 konsulter hade kommenderats att sätta oss i en ring runt bassängen, det var sådant konsulter gjorde. Vår diskutabelt dynamiske chef kastade ut den dramatiska frågan: "Vad vill du ha ut av denna konferens." Det var en knepig fråga, ingen ville ge det ärliga svaret god mat, gott vin och mycket tid att tjafsa med kollegorna, som man inte träffade så ofta. Den diskutabelt dynamiske hade ambitionen att var och en skulle deklarera sina förväntningar. Alla kan  förstå att det blev både långtråkigt och krystat.

Så lyfte hela konferensen. Acke var en saktmodig, något sävlig men otroligt vänlig man. Han var en utpräglad tekniker och allt som oftast kunde man se hur han försvann i egna tankar. I den konsultring som organiserats av den dynamiske satt Acke som nummer 23. När han fick ordet måste det gått en dryg timme och 22 konsulter hade försökt hitta på något originellt att säga om sina förväntningar på konferensen på Mallorca. Acke får ordet: "Ursäkta vad  var frågan?". Sådant tyckte jag då och tycker fortfarande är otroligt roligt. Det är egentligen det enda jag kommer  ihåg från mitt mallorcabesök.  Vi kan med ett visst fog betrakta oss som  förstagångsbesökare, både Annelie och jag.