Det regnar på Österlen

Äntligen kom regnet. Vi har nästan hoppat över våren och gått direkt på försommar. Växtligheten ligger veckor före det normala. Rapsen börjar redan bli överblommad. I vår ojämna kamp med den inte planterade grönskan ligger vi efter från start. Normalt brukar tiden och inspirationen räcka till midsommar. I år har vi fått prioritera redan nu.

Högst på listan står örtagården. Vi kom på att vi skulle dela in landet i mindre fält genom att lägga gångar av byasten. Det är kul för barn, men också för de vuxna som vågar leka, att gå på de oregelbundna gångarna. Förutom att det är kul är det en ovärderlig psykologisk hjälp. En yta på på två kvadrat är mänsklig att ogräsrensa, medan 40 kvadrat meter är ett projekt.

På gästis är örtagården en blandning av nyttigt, spännande, vackert och meningslöst. Bland det nyttiga, som kockarna med saxen i högsta hugg, kan direktskörda och använda i matlagningen är gräslök, persilja, oregano, timjan, anisisop och naturligtvis sallad av olika slag. Bland de direktavkastande grödorna är malörten obligatorisk. Österlens nationaldryck, bäsk, framställs av malört och brännvin med diverse tillsatser enligt alltid hemliga och personliga recept. Vi tillhandahåller två sorter, lika hemliga, Stockholmsbäsk och Rälig Bäsk. Användningsområdena kan ni säkert räkna ut själva. Systemets Bäska Droppar betraktas av alla som odrickbar. Men staten värnar sin produkt genom att förbjuda egenkryddning av brännvin på krogen. Den vällovliga tanken må vara att få bort shots som frestar ungdomen. Men vem har hört tals om malörtsshots? Kulturmord!

Bland de spännande finns flertalet av våra växter. Vi har luftlök, en gammaldags variant som i bladvecken bildar flera lökar. Dessa är betydligt mildare än gullöken och vi tror att vi kan använda den i sallader. En gammaldags art av rabarber kastar oss mellan hopp och förtvivlan. Ett par villiga händer ryckte upp den i tron att det var ogräs. Till vår lycka överlevde en del av rotssytemet och till stor glädje dök det upp en rabarberknopp, som det heter i dikten. Vi har nu omplanterat, den i viss mån återhämtade plantan, för att den ska få litet mer sol och näring. Hittills har stjälkarna inte lyckats gå om sparris i grovlek. Hjärtstilla är en pampig högväxt ört som vi har på grund av namnet. Läkemalva platsar också på grund av namnet. Sköldpaddsört införskaffades på en plantbytardag mycket på grund av namnet. Senare efterforskning har lärt oss att det var årets perenn 2004 och möjligtvis kommer den att omkategorisers till vackra. Pimpinell, vilken i gamla tider användes för att piffa upp dåligt vin (inte vår planerade användning) står i rabatten tack var CM Bellman. "Vitt vin och pimpinella..." En kontroll i den virtuella floran uppanbarade för oss att Pimpinell och Pimpinella var två olika växter. Spansk körvel är inget man förbukar säckvis av men den är snygg till garnering, liksom gurkört,viol och krasse. I år har vi planterat jordärtskocka. Det ser hoppfullt ut och god vet vi att den är.

Bland de vackra har i sorg och saknad lavendeln dött för oss. Det har sagts att vintern varit för våt. Ny är planterad - en örtagård utan lavendel är otänkbar. Vi har planterat två kronärtsockor, det försöjer inte en familj och ännu mindre en gästgivaregård, men de är praktfulla. Luktärtor enbart för att de är vackra och luktar gott. Rudbeckian av Linné namngiven för att fjäska för akademiska jetsetare i Uppsala är vacker och chosefri. En favorit är Stjärnflockan också kallad Linnés döttrar.

Bland meningslösa vill jag lyfta fram Åbrodd. Det enda användningsområde jag kunde spåra var att krydda brännvin. Lika odrickbart som Systemets Bäska Droppar.