Under tjugo år bodde vi i Stockholm. Vi trivdes där. Staden är kanske den vackraste. Pulsen och utbudet av varor, tjänster och kultur fick mig att må bra. Det ständiga småspringandet och upp och ned i tunnebanan fick mig att känna att jag var på väg till något viktigt. Efterhand dök mer kritiska frågor upp. Varför springer trots att jag inte har bråttom? Varför blir jag upprörd över att missa tunnelbanan när det är 5-minuterstrafik? Särskilt undrade jag över de kryptiska trafikmeddelandena i Radio Stockholm: Den röda linjen är för närvarande 5 minuter försenad! Hur vet man det när de går med fem minuters mellanrum?
I helgen var vi på besök i Stockholm för att fira barnbarnets ettårsdag. Det är naturligtvis bland det bästa på jorden att träffa sina barn och barnbarn. Förhållandet till Stockholm har förändrats - förädlats. Jag har fått en besöksrelation. Jag tillhör nu den privilgerade grupp som kan åka på teaterresa till huvudstaden. Bo på hotell, gå ut och shoppa, lapa oändligt med latte, sova middag gå på en "utsåld" teater och äta middag på en fin restaurang.
När jag nu är i Stockholm kan jag tillåta mig att fascineras av alla bilar, alla människor, alla affärerer osv. Jag kan unna mig upplevelsen att gå i tre finaffärer för att köpa en skjorta. Stockholm är en utmärkt stad att vara ledig i.
När jag lever och verkar vill jag vara hemma i Hammenhög på Österlen. På Österlen kan du köpa tre beboeliga skånelängor till priset av en tvåa på Söder. När man handlar köper man det som finns i stället för att jaga det som inte finns. Här lever fortfarande samtalet mellan människor som inte känner varann.
Det finns idag ett spirande liv i byarna. Det är inte som under Gröna vågen då människor på vinst eller förlust flyttade ut på landet för att odla får och hålla höns. Idag är det unga välutbildade människor med ordning på sina liv som flyttar för att få en bättre livsmiljö för sig och sina barn. Det är spännande att träffa alla dessa unga människor och det känns som stadens strikta ålderssegregering är betydligt mindre här på landet. Jag tror att jag fått fler nya vänner här under tre år än under tjugo år i Stockholm.
Det har förundrat mig att inte tjänsteföretag, där personal och kompetens är den viktigaste faktorn, i större utsträckning etablerar sig på Österlen. Fantastisk natur, nära till allt och låga bostadskostnader. I stället för att oroa sig för att inte kunna rekrytera kompetens kan man behålla sina medarbetare.
Håll drömmen levande!
