Råkan är en kråkfågel som lever i stora kolonier. Den har inte många naturliga fiender. De bygger bo i toppen av höga almar, men i spåren av almsjukan har även bokar blivit acceptabla. Efterhand har de blivit alltmer urbaniserade och godtar en hel del störningar från människan. Icke helt vetenskapligt, tycker jag mig kunna iaktta ett drag av bildningstörst. Förutom på Österlen finns det stora kolonier i universitetsstäderna Lund, Uppsala och Linköping.
Råkan är fridlyst men för att minska friktionen mellan fågeln och människan tillåts på våren skyddsjakt för att hålla beståndet nere. I ärlighetens namn kan en större koloni vara en en olägenhet både genom skriandet och sitt frikostiga spridande av träck.
I bondehushållet var ungråkorna ett välkommet proteintillskott på våren. Så sent som på 60-talet lär man ha kunnat köpa råkor på Möllevångstorget i Malmö. I dag har den ingen betydelse som matfågel med ett undantag. Hammenhögs Gästgivaregård serverar som enda restaurang brässerad ungråka. Påståndet om exklusivitet grundar sig på research genomförd av Dagens Nyheter i samband med ett stort reportage förra året.
De unga råkorna skjuts av lokala jägare, som använder salongsgevär med kikarsikte. De leverar till gästgivaregården. Där kokas fåglarna ihop med grönsaker under ca en och en halv timme. De serveras med sockerbrynt potatis, gräddsås, rönnbärsgelé och pressgurka. Vi har för att öka syran i rätten lagt till syrade rotfrukter. Det går åt två ungråkor per portion eftersom endast bröstbitar och lår kan användas.
Är det gott? Vi har stamgäster som varje år kommer och äter råka och älskar det. Årligen är det många som premiäräter och de allra flesta tycker att det är delikat. Många vill veta vad det smakar. En del påstår att det påminner om duva, andra säger ripa. Det mest exakta påståendet fick vi av en gammal jägare, han påstod att det smakade koltrast.
