Ikea och Österlen

Den dynamiska turistchefen i Simrishamn, Margareta Hemne, bryter nya väger.

När jag förstrött tittade i Ikeas nationalutgåva av design och estetik för folkhemmet såg jag att de säljer "Hemnes byrå".

Kommer det att fortsätta med sittsäcken Akej, efter kommunalrådet?

Hösäckar tar över landsbygden?

Midsommartid och höskörd. Mustiga folklustspel, halvnakna kroppar, svett och svagdricka! Höstacken har en huvudroll i den svenska nationalromantiken. Höhässjorna på på landet var vad gatuserveringarna är i städerna idag. Jag kan känna doften av nyskördat hö bara vid tanken.

Alla, även icke lantbrukare, har en relation till höbärgning. Till och med sommargäster fick rycka in under några hektiska veckor.

Så hände något plötsligt. När man såg ut över fält och ängar i sommartid kunde man se stora vita kuddar symmetriskt utspridda i landskapet. Jag kan förstå framåtskridandet och utvecklingen att kapa det mest arbetskrävande momentet i hantering av foder till djuren - men jag behöver inte tycka om det. Hur får man in en "storbal" i ett folklustspel. Man kunde väl åtminstone kalla det hösäck.

Enda fördelen är att ungarna, antar jag, slipper lära sig att stava till "hässja" som tillsammans med "ässja" strider mot vedertagna stavningsregler. Men vad får de för association när de hör "leta efter en nål i en höstack"? Ska man säga "leta efter en nål i en storbal"?

Jag såg en bonde som antagligen delade min estetiska invändning. Han hade varit på Överskottsbolaget och köpt militära kamoflagenät. Jag såg dem i allafall! Enda lösningen jag kan se är att man lägger höskörden på vintern, så syns inte hösäckarna i snön. Kanske blir det problem här på Österlen eftersom vi har så dåliga snövintrar.

Kultur för en spottstyver.

På Österlen är loppmarknader nästan en basnäring. Vi som bor här och besökare tycks älska detta med att rota runt bland prylar som andra lämnat efter sig. Om det är jakten på klippet eller ett nostalgiskt sökande i en tid som gått vet jag inte. För min del innebär det i alla fall en känsla för återbruk - ett alternativ till slit och släng. Kanske fungerar loppmarknaderna allmänt som bromsmedicin mot konsumtionsvansinne. Det är i alla fall ett billigt sätt att shoppa.

I Simrishamn på torget har jag hittat en personlig favorit. Där står en kille med virkad hatt och säljer begagnade böcker. Jag tycker om detta anspråkslösa stånd med andra generationens böcker. Går du in i en bokhandel är du i princip hänvisad till det vanliga bästsäljarutbudet. Med 80% thrillers, där du i en blindtest inte kan skilja författarna, 10% "chicklitt" och resten fantasy och riddarromaner. Hos min bokhandlare på torget kan jag botanisera uttan att vara styrd av förlagens agressiva marknadsaktiviteter.

Häromdagen hittade jag en pocketbok "Voltaire Filosofi i fickformat". Det är naturligtvis inget antikvariskt fynd, en 10 år gammal bok. Men för mig var det ett fynd. Inte behöver man stå emot en impuls att för 20 kronor bekanta sig med en av 1700-talets stora satiriker och samhällskritiker.

Vid ett annat tillfälle fann jag ett större utbud av Georges Simenon. Jag köpte fem osorterat. Det var en nostalgitripp att återknyta bekantskapen med kommissarie Maigret. En kanske större upplevelse var en kortroman, inte deckare, men i den parisiska miljön runt Hallarna efter andra världskriget.

Nästa gång du är i Simrishamn. Titta efter mannen i den virkade hatten och hans böcker. Jag är säker på att du hittar någon pärla. Om du är besökare på Österlen kan du ta den med till oss på Hammenhögs Gästis. Sätt dig i vårt bibliotek i en skön fåtölj, läs, njut och låt dig förflyttas till en annan värld. Finns det bokkafféer kan det väl också finnas bokgästgivaregårdar?

Jag har placerat min blogg i Hammenhög på bloggkartan.se

Grattis Hammenhög...

Vi gratulerar Hammenhög till att man inte fått en Dressmanbutik - men väl ett café. På Ystadsvägen mitt emot den gamla bilaffären har ett fik med äkta 50-talskänsla öppnats. Du kan få goda hemgjorda mackor. Från 7.30 går det att köpa med sig färska morgonfrallor. Perfekt uppfyllnad mellan vargtimmen och då ICA öppnar kl 9.00. Du kan dessutom få en "decent latte", för att citera stureplansbratsen.

Ekologi och gastronomi

De senaste dagarnas diskussion om kravmärkta restauranger gav mig en impuls att titta litet närmare på vad det innebär för restauranger. Reglerna är inte särskilt krävande. En lunchrestaurang ska servera minst en Krav-godkänd rätt per vecka och en á la carte restaurant ska ha minst två Kravgodkända rätter på menyn. Jag ögnade den 147-sidiga regelsamlingen, sagt för att inte göra anspråk på att framstå som expert eller ens kunnig. En stor brist som jag tycker mig se är att man inte tar hänsyn till transport. Hur naturvänlig är en ekologiskt odlad tomat när den rest från Spanien till Sverige? Ett annat exempel, som jag hörde i ett Ekoinslag, är att en kravkrögare i Malmö inte kan åka de två milen till Danmark och handla miljömärkta produkter, utan i så fall ska den skickas till Mälardalen för Kravgodkännande.

Efter att lyssnat på marknadsansvarig inom Krav fick jag klart var att man prioriterar spridning av märkningen framför substans bakom certifieringen. Det kanske är riktigt att sätt marknadstänkandet framför kvalitet, och, antar jag, sedan skärpa kraven. Men jag undrar om inte många människor med ett stort miljösamvete skulle känna sig en aning lurade om de var medvetna om de låga kraven.

På Hammenhögs Gästis försöker vi ge våra gäster en stor måltidsupplevelse samtidigt som vi hela tiden utvecklar vårt miljötänkande. Eftersom vi är verksamma mitt på Österlen, Sveriges skafferi, har vi valt att första hand försöka hitta lokala producenter och leverantörer. Vi tror att vi nära oss har en del av de allra bästa prodenterna, som kanske inte hörs och syns så mycket eftersom de oftast arbetar småskaligt, nästan hantverksmässigt, som vi själva. Vi minskar transportsträckorna, höjer kvalitén och utvecklar den regionala särprägeln.

Jag vill betona att vi inte vill förringa Kravmärkningens betydelse, men vi har valt en annan väg för närvarande. Jag vill ge några exempel på vår linje med lokala leverantörer relaterat till vår matsedel.

Generellt gäller att vi tillagar all vår mat från grunden.

Vi köper all fisk i Simrishamn, som är en av Sveriges största fiskhamnar. Östersjöfisken behöver på så sätt bar färdas en dryg mil på land. Atlantfisken har naturligtvis åkt längre.

Ostarna köper vi från ett gårdsmejeri en dryg halvmil från oss. De har stora ekologiska ambitioner och ger både sina getter och Jerseykor ekologiskt odlat växtfoder. Kraftfodret är inte lika konsekvent ekologiskt eftersom det inte räcker till enligt mejeristen. Djuren skulle mjölka sig i sin. Ostarna är fantastiska. När det gäller whiskey är kännarna begivna på Singel Malt, dvs kornmaltsdestillat från endast ett destilleri. Vårt gårdsmejeri går längre, man kan kalla deras ost "Single Goat". De har till och med namngivit sina ostar efter getterna, till exempel Rosa.

Äggakakan är en klassisk rätt hos oss. Äggen köper vi av vår grönsaksleverantör. Jag vet faktiskt inte var de kommer ifrån och hur hönsen har det, men det har jag blivit nyfiken på och ska reda ut. Mjölet och mjölken köper vi oligopolleverantören. Det är svårt att handla lokalt. Dörrödsbonden försökte för några år sedan att direktlevera sin mjölk, men gick på pumpen. ( Vi köper i alla fall ostkaka från Dörrödsbonden). Vi köper färska lingon som vi rårör. Och det kanske viktigaste, det rökta fläsket, köper vi från en lokal charketurist en dryg mil bort.

Ungråkan, som vi är ensamma att servera, levereras av lokala jägare. Den är vad jag förstår väldigt ekologist uppväxt, eftersom den matas av föräldrana med skotten från de höga almar som de bor i.

Gåsen i november, som kanske är Gästis främsta maträtt, är uppväxt i en by en knapp mil bort.

När jag går igenom vår meny ser jag att vi kommit en bra bit på vägen i att handla lokalt. Förutom den uttalde viljan att göra det måste man också aktivt låta menyn följa med årdtiderna.

Kanske ska vi ansöka om Kravgodkännde, det blir lättare med miljöarbete om man har ett regelverk att mäta mot.