Midsommartid och höskörd. Mustiga folklustspel, halvnakna kroppar, svett och svagdricka! Höstacken har en huvudroll i den svenska nationalromantiken. Höhässjorna på på landet var vad gatuserveringarna är i städerna idag. Jag kan känna doften av nyskördat hö bara vid tanken.
Alla, även icke lantbrukare, har en relation till höbärgning. Till och med sommargäster fick rycka in under några hektiska veckor.
Så hände något plötsligt. När man såg ut över fält och ängar i sommartid kunde man se stora vita kuddar symmetriskt utspridda i landskapet. Jag kan förstå framåtskridandet och utvecklingen att kapa det mest arbetskrävande momentet i hantering av foder till djuren - men jag behöver inte tycka om det. Hur får man in en "storbal" i ett folklustspel. Man kunde väl åtminstone kalla det hösäck. Enda fördelen är att ungarna, antar jag, slipper lära sig att stava till "hässja" som tillsammans med "ässja" strider mot vedertagna stavningsregler. Men vad får de för association när de hör "leta efter en nål i en höstack"? Ska man säga "leta efter en nål i en storbal"?
Jag såg en bonde som antagligen delade min estetiska invändning. Han hade varit på Överskottsbolaget och köpt militära kamoflagenät. Jag såg dem i allafall! Enda lösningen jag kan se är att man lägger höskörden på vintern, så syns inte hösäckarna i snön. Kanske blir det problem här på Österlen eftersom vi har så dåliga snövintrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar